Farligt för Fransson och Fredrik

Det tyckte Sveriges mysigaste veterinär, Codruta Barbos att det var. Nej då, att kastreras är inte farligt, riskfaktorn är låg. Att rensa ut skabbrester ur öronen är förenat med ännu lägre risk. Nej det farliga var att överhuvudtaget visa sig på mottagningen, för folk som har kommit i kontakt med katterna tycker att de är så söta, snälla och mysiga, att de vill smuggla med sig en eller båda.

En gång på slutet av åttiotalet, så hade vi också två katthanar. Två röda killar som hette Jonny och Conny. De kastrerades när de var närmare året. På den tiden fanns veterinären på närmare håll, nämligen i Limmared.

Kastreringen ( eller kastraktionen som det heter på fackspråk) gick bra, men bara några dagar senare så blev båda sjuka, spydde och hade ont i magen. Båda dog inom bara något dygn, och det var stor sorg, förstås. Jag var mest förbaskad för att de uppenbarligen blivit smittade av kattpest på veterinärmottagningen. På den tiden fanns ju ingen mail eller socialt nät, så jag skrev ett argledset brev till veterinären, men fick varken svar eller pengar tillbaka.

C-E begravde katterna bakom tomten och efter någon månad så var det mesta glömt. Lite senare hade K ( då 7-8 år) kalas för sina kompisar. Hon tog med skocken av kalaskompisar och visade Jonnys och Connys gravar. Efter det så gick ryktet i samhället om morden i Stockremma .... Jonny och Conny ... med de namnen så måste det finnas en hund begraven.... minst..... :)

Vi har aldrig kattpestvaccinerat våra katter. Ingen veterinär har heller föreslagit vaccination ... finns sjukdomen kvar ... eller kommer den i perioder, som smittsamma människosjukdomar gör?

Hann med klippning hos frissan i T-mo i em också. Lagom att sitta en halvtimme och dessutom få en trevlig pratstund. Finns väl få människor som man öppnar sig så mycket för som sin frissa .. ( oroa er inte, det är bara personligt, inte jobbrelaterat)... Dessutom tror jag frissor mer än de flesta andra, har förnuft att inte föra vidare det hon i ( omedvetet) förtroende fått höra.

Kallt var det i skolan idag också, men idag tog jag på ulltröjan som jag stickade för minst 20 år sedan. Den har legat oanvänd under många varma vintrar, men en vinter som denna, så kommer den till heders igen.... och vad som var extra kul var att flera av eleverna tyckte att den vit svart mönstrade tröjan var så fin.

Nyfikna blev eleverna på julkklapparna som stod tillsammans med en adventsgran i trä, längst ner i klasrummet. Naturligtvis hade de varit och kollat och såg att det stod namn på varje paket, men att inget av deras namn var med. Förklaring kommer i morrn!

Dagens vattenförsök gick över förväntan. T.o.m så bra att några elever stannade inne på rasten och gjorde fler experiment ... bl.a. ett tvärtom-experiment. I klassen så hade vi gjort experimenet där varmt vatten värmer upp kallare vatten i en sättkolv med stigrör. Vattnet stiger i röret ....=termometer. På rasten kom en elev på att man kunde göra tvärtom, sätta ner en sättkolv med varmvatten i kallt(is)vatten. Snacka om att se hur temperaturen sjönk! Och snacka om hur kul det är när elever själva kommer på försök.... och/eller tar initiativ.

Gnällig gumma

Fy vad jag blir trött på mig själv ibland. Just nu har jag hamnat i en gnällperiod, värre än på länge. Tror att den beror på snön och kylan mest. Jag tycker ju inte att detta väder är för människor, utan för isbjörnar.

Såg en film, hyrd på Love Film, i helgen. Det var en ganska dålig handling ( se, nu gnäller jag igen) som utspelade sig på Antarktis. 50-60 graders kyla. Även om detta nu bara var film, så finns det ju ett antal verkliga forskningsstationer på den otillgängliga kontinenten. Funderade på hur de får värme och mat därute i ödsligheten.... ja, mattransporter är väl inga större problem, energiförsörjningen däremot förstår jag inte. Har man kärnkraft???? Det måste ju gå åt massor av bränsle i af, så mycket pellets som pannan äter i tio gradig kyla.
Och vem utsätter sig frivilligt för denna kyla.... det måste väl finnas mer behgliga ställen att idka forkning på?

Var på julmarknad igår, på Torpa. Har varit där ett antal gånger tidigare och tyckt att det funnits mycket att köpa. I år var det bara hälften så många försäljare mot vad det brukar vara. Kändes lite ödsligt och alldeles för lite vad det gäller utbudet. Så det blev inte mycket handlat. Får handla så mycket mer i Apladalen nästa söndag.



Jultallrik åt vi på Torpa café. Eller rättare sagt jultallrikar. Först en med kalla rätter och sen en med varma. Alldeles delikata. ( Typiskt mej, mat går alltid hem, det klagar jag sällan på)

Till efterrätt serverades en gräddig ris a la malta. Gott! Påminde mig om den gång som jag på ett privat julbord skulle få smaka ÄKTA ris a la malta. Med saftsås. Alla hade berättat om hur GOTT det var .... och i vanlig ordning så la jag upp en ordentlig portion av den inbjudande efterrätten. Den var vidrig... för äkta ris a la malta görs tydligen på ris som är kokt i vatten och som blandas med osötad grädde. Så där satt jag och ångrade min glupskhet .... fick ta skeden i vacker hand och äta upp.... Sedan dess avsmakar jag alltid ris a la malta innan jag öser på ordentligt.

På Hofsnäs gammelgård, där var det sig likt. Massor av olika saker, helt otroligt välgjorda! Tänk, vilken massa superduktiga hantverkare/ hobbypysslare det finns. Blir riktigt avundsam, jag som har tummarna mitt i händerna.
En tanke kom, vem behöver allt detta?Det är ju egentligen vara garnityr. Tog 20 kronor lotter och vann 100 kr att handla för. C-E hade "förälskat sig" i en tomte, så han fick använda vinsten att köpa sitt livs första EGNA tomte. Kan väl vara dags vid 57!

Valde att lyssna på julmusik i stället för zumba-dito på kvällen. Snön yrde, kyrkan var fullsatt och jag förundrade mig ytterligare en gång över att en kör med tjugofemtalet helt OK sjungande damer och herrar, inte kunde lägga in en enda stämma.... allt var unisont!

Så var det måndag och svårt att vakna i mörka morgontimman. Dags för vattenexperiment på eftermiddagen. Ett funkade, ett funkade inte .... jag blir så trött på icke fungerande försök!

Skollokalerna blev iskalla under eftermiddagen, omdömen som tänkts skrivas i skolan fick tas med hem till varma hemmet i stället. Det är inte så kul att skriva omdömen..... det är mycket, mycket roligare att undervisa.

Gnäll, gnäll, gnäll....

På Facebook skrev min vän sedan mer än fyrtio år ...."Efter tjugotvå cellgiftbehandlingar så ska jag nu äta cytostatika i tablettform under två månader. Hoppas att det kan krympa tumörerna i levern. Nu har de blivit mer än femton stycken."

Som ni kanske förstår, så skäms jag över min egotrippade gnällighet. Vad ärlite snö och kyla och minimissräkningar, när man mår bra och har alla förutsättingar att leva det liv som är "normalt" för en som är 57.

Pinande photo promenad

Det var efter moget övervägande som jag begav mig ut i eftermiddags. Jag hade bestämt mig för att snöstrejka och stanna inne, men så kom jag på att det knappast var någon vinnande koncept, det där med negativt tänk. Jag behövde röra lite på fläsket ... och så var det ett tag sedan jag var ute på photo promenad.

Det här fordonet är inte så vanligt på våra breddgrader- men kanske får man vänja sig. Det var de vildsvinsvårdande jägarna på grannmarken som var ute med mat till grisarna.

Förmiddagen tillbringade jag med att slå in paket. Små fina julklappar. När jag fyllde femtio - för sju år sedan- så fick jag en adventskalender i form av en trägran av döttrarna. Till granen hörde en korg med presenter. Jag öppnade en lucka varje dag och där låg en lapp med en hint om vilken paket som skulle öppnas. Jätteroligt!

Har återanvänt den här granen många gånger genom att låta mina elever få ha lika kul som jag hade 2003. Fast det blir ju bara ett paket per elev, förstås. Köpte en laddning julfigurer i Ullared och det är de som nu ligger prydligt inslagna i Ullaredspapper och väntar på förflyttning till mitt klassrum.

När jag gått en km, så hördes ett skriande skränande ovanifrån. Det var ett antal svanar som sökte öppet vatten. Förstod att de var upprörda när deras tidigare boplats blivit ett hårt och halt golv.

Vännen Michael utanför Edinburgh i Skottland skrev på FB att det snöade och var kallt även där. Han hade aldrig i sitt 44 -åriga liv varit med om ett så tidigt snöfall. Mestadels faller det ingen snö alls så nära kusten. Nu var det traikkaos och diskussion om att stänga skolorna på måndag. Tänk så olikt det kan vara, trots att vi bor på nästan samma breddgrad.

Idag fick jag tillfälle att skriva en elevbedömning på det gamla vanliga viset. På det sätt som jag alltid skrivit om mina elever - fast bara en gång om året. Upptäckte att det blev ett helt annorlunda och mycket mer talande omdöme än de man numera ska skriva. Idag handlar det ju bara om kunskap - i mina gamla omdömen i löpande text så fick man med både kunskap och de sociala - det blev mycket mer heltäckande och framför allt så blev det till en helhet.

Vid stallet vände jag näsan från söder till norr, och det var skillnad. Smånålar stack i ansiktet under det att gick över de öppna gärdena-åt "fel" håll.

Precis som katterna, så blev jag ( det händer alltid) kissnödig i kylan. Trots långkalsonger och ylletröja. Var tvungen att uppsöka den gamla vanliga platsen bakom svågerns uthus.

Varvid tanken gick till gårdagen då vi på svensklektionen jobbade med ordet "vatten".

- Kasta vatten, vet ni vad det är? undrade jag.

- Kasta snöboll!

- Spola vatten!

- Nä, men jag vet att alla har gjort det idag. På morgonen ..... när ni gick upp.

Så småningom kom man fram till rätt svar. Två pojkar ansåg att jag hade fel, för de hade inte alls kissat idag. Jag blev storligen förvånad. Va- finns det folk som inte kastat sitt morgonvatten när klockan börjar närma sig tio på förmiddagen????

Den blå timmen inföll mellan halv fyra och fyra. Jodå, det var vackert därute absolut. Det var skönt att röra på sig och så här efteråt så känner man sig bara lite rosig i kinderna. Men jag är glad att vi inte fått den mängd snö som kommit i Mullsjö. 73 cm-det är otroligt mycket.

Utan blixt i den blå timmen blev bilden lite suddig. C-E satte upp vår lilla lagoma utebelysning i tujan på förmiddagen. I morrn är det första advent. Aldrig har väl julkänslan varit större så här fyra veckor före den stora högtiden. Det känns som det bara är skinkdoften som fattas.

Fy femtan!

Min mamma gillade inte svordomar. Det ska hon ha postumt heder av. Min mamma var en dynamisk person, och en sådan person har ibland behov av att kunna uttrycka sig med kraft.

Av den anledningen hittade hon på egna eder - eller kanske var de vanligt förekommande bland förra generationens icke svordomsmissbrukande personer.

"Bövlar!" var ett kraftuttryck som hon använde och ett annat var "Fy femtan".

Jag har känt av ett par "Fy femtan" under de senaste dagarna.

Det första gäller vädret och jag är helt säker på att kattpojkarna i huset tänkte "Fy femtan" när de kände kalluften dra in genom den fågelskådningsinbjudande öppna dörren. Först sprang de i väg bort från den öppna dörren, men efter moget övervägande så bestämde de sig ändå för att gå ut i det vida vita. Jag stängde dörren och kollade bara att ingen lite kattpojke förvillat sig ut på vägen. Efter fem minuter öppnade jag dörren igen och där stod två små katter på verandan, uttryckande ett kattkroppsspråkligt "Fy femtan", gick in och värmde tassarna och gick på lådan. Man blir kissnödig av att vara ute i kylan, det vet jag av erfarenhet.

Ett ännu värre fy femtan - ja, till och med ett fy sjutton, fy attan eller t.o.m. fy tusan - är min reaktion inför Skolinspektionens kritik mot Gånghesterskolans skolavslutning i kyrkan. Prästen hade uppmanat till bön, och tänk, då kom skolinspektionen in och visade pekfingret.

Jag blir arg, upprörd och ( ursäkta uttrycket) förbannad på denna fega fyrkantighet. I läroplanen står det att vi ska föra vidare vår kultur och våra traditioner. Vår kultur bygger på kristen grund och våra traditioner kommer från vikingatid, via kyrkan, och från kyrkliga traditioner.

Jag tänker SD igen, och jag förstår att många människor tror att det är dom som ska hjälpa till att behålla våra traditioner. Bara det att det slår FEL, det är inte invandrarnas traditioner det är fel på, det är våra makthavare som inte vågar tala om att vissa saker gör vi på det svenska sättet- som en skolavslutning i kyrkan med medverkande präst och kristna inslag, därför att Sverige är ett kristet land. De flesta icke kristna tycker detta är helt OK. I min förra klass hade jag flera muslimer och det var absolut inga problem för dem att gå till kyrkan. De var dessutom myckt intresserade av ämnet religion och vi hade många givande diskussioner i klassen om olika tro - eller inte tro alls.

Vem det är som bestämt att vi ska vara icke konfessionella, det undrar jag. Antagligen ett par helsvenska 08-snubbar, utan riktig förankring i vårt kristna Sverige. Så skriver dom någonting, och snart att det blivit allmän riktlinje - därför att folk är så flata att de inte vågar säga emot.

Personligen tycker jag det hela visar på brist på förnuft, så den skolinspektion som lär inspektera oss så småningom, ja, den har jag ingen tillit till. Först måste de få bort fyrkantighet och blir förnuftrelaterade.

Har ofta tänkt på alla dem som finns i ledande ställning. De måste ju följa allt som bestäms ovanifrån. De får inte tycka. Det skulle var intressant att veta vad de egentligen tycker. Men det lär man aldrig få göra.

Glad blir man när man återigen läser på "svarta tavlan".

Undrar vad skolinspektionen tyckt om det. Speciellt som jag fortsätter att jobba efter eget förnuft och med målet att eleverna ska lära sig för livet - i den mån jag kan avgöra vad de kan behöva där. Kreativitet, IT-kunskap och framförallt självkänsla, tror jag är superviktigt.

Första advent står för dörren och eftermiddagen har jag använt till att göra huset adventsfint. Det tog sin lilla tid, men nu är adventsstakar, adventstjärnor, röda dukar och gardiner på plats. Rött och furu passar bra ihop, vi har ett riktigt jul och vinterhus, både in och utvändigt.

Snön fortsätter att falla så smått. En dryg dm finns det på marken. Skönt att man inte bor i Mullsjö. Där har man näst största snödjupet i Sverige, över en halv meter. Det är mycket det, alldeles för mycket.

"Fy femtan" för så mycket snö, ja, det hade min mamma också tyckt.

Bilderna ( plus många andra fina bilder) har nästa veckas bloggansvariga elever tagit.

Flaggfirad födelsedag

Flaggan blev väl inte hissad för att jag fyllde femtiosju. Men jag kan ju alltid intala mig det. Mina härliga elever tyckte också det var OK att jag såg flaggan som "min". Och egentligen är den det.. iallafall till en del ... för hade jag inte blivit inspirerad av Inga att förslå att vår skola också skulle bli Grön Flaggskola, så hade det inte blivit någon flagga.
Så det var ypperligt att flaggan hissades på min och på skolans äldste elevs födelsedag.
Roligt att fylla år när man blir storfirad på Facebook och när ens härliga, fantastiska elever kommer med både presenter och fina teckningar. Och när alla sjunger i den härligaste "Ja, må hon leva "-kör i matsalen.
Igår kom det en "Postkaka" från dottern. Ska avnjutas till helgen. Andra dottern ringde och grattade idag. Vykort har också anlänt. Och C-E hade köpt en fin blomma - liksom svägerskan.
Helt otroligt - inte är man värd all denna uppmärksamhet! Jag som själv är så ofantlig dålig på att komma ihåg andra - om inte FB påminner!
Körde till Ullared igår, trots alla varningar. Helt OK väglag! Det var ju fler än J och jag som trotsat väglagsvarningarna, men det var ju ganska glest i den stora butiken.
Så det blev en hel del handlat - och framförallt var det KUL att gå i det jättestora varuhuset när det var lätt att ta sig fram därinne. Testade nya fiket på andra våning. Jättefint och prisvärt!
Så en Ullaredsresa är lika mycket nöjesresa som shoppingresa. Plus att det är kul att göra något med dotera.
Hade en härlig sistalektion idag. Ett par elever bloggade om veckan som gått ( för första gången alldeles ensamma) och esten av klassen hjälptes åt att göra en Photo Story om besöket på Navet. Vilken bra lektion !

Skitsnö

Vet att jag är tjatig, men jag avskyr, avskyr, avskyr snö i november. Tänk så underbart att kunna promenera och köra bil på bara senhöstvägar och tänk så mycket problem det genast blir när det fallit några cm snö över dem. Sladdrigt och halt och bara bara besvärligt.

Hade planerat att åka till Ullared i morrn em, tillsammans med dottern. Mötesplats Smålandsstenar. Tittar på olika vädersidor, och upptäcker att man inte är helt överens. SMHI spår snö hela dagen i morrn, yr.no spår inte alls lika mycket snö och uppehåll framemot eftermiddagen. Yr brukar ha mer rätt än SMHI.... hoppas att det stämmer denna gång också. Vi får se hur det ser ut på väderfronten vid tvåtiden i morrn och bestämma hur vi gör då..... Men denna skitsnö... Jag längtar till de milda höstarna och barvintrarna som vi hade under många år kring sekelskiftet.

Har varit på vägarna - med buss idag. Navet var målet för resan. Vi brukar åka dit med våra elever en gång per år, i sen hösttid. Vi hade valt vatten som tema i tre-fyran. Bra lektioner, som alltid på Navet. Bara lite för kort. En och en halv timme lektion, mer än två timmar på vägen.

Nu ska vi bara göra klart vikingatiden, så ska vi köra vattentema i klassen. Det finns ju hur mycket roliga experiment som helst att göra vad det gäller vatten. Ska bli intressant att se hur mina härliga elever fungerar när det ska experimenteras. Skam till sägandes så har vi bara gjort klassexperiment så här långt. Fegt? Bekvämt? Ja, det kan nog ligga lite i det. Men nu ska det bli annat åt.

Spinning om en stund. Bra sätt att röra sig. Igår var det zumba. Det är riktigt kul! Rörelseglädje, koordination, rytmkänsla. Tänkte på det, när jag försökte hänga med i den snabba takten, att en zumbalåt skulle vi göra i klassrummet varje dag. Tror på att det är utvecklande för alla, och lika bra för barn som för gamlingar.

Håller tummarna för att det inte blir så mycket av det skitvita som man hotar med.....Spanien på vintern ... jag har all förståelse för dem som löser skitvitproblemet på det sättet.

Tycka till

Sitter här med lite ångest inför det jag vill ta upp. För man får ju inte tycka....
Det är sju -åtta år sedan som jag först hörde någon säga: - Du tycker för mycket! Det var en av mina dåvarande kollegor som sa det till en annan kollega. Jag funderade mycket på det sagda.... man måste ju få TYCKA.
En tid senare fick jag samma ord i ansiktet .... i rent privata sammanhang.
Mycket konfunderad ... hur kan man säga så ...?
Vi lever ( levde) i ett fritt land med både åsikts och yttrandefrihet. Tycka är tillåtet i grundlagen.
Ungefär samtidigt så kom ett nytt uttryck i slang - "gilla läget".
Lika paff blev jag när jag mötte det uttrycket första gången. "Detta är inget att diskutera ,det är bara att gilla läget". Neej, jag skulle aldrig kunna gilla något läge som jag inte tycker om. Däremot måste man acceptera saker, men innan dess så måste man i det yttrandefria samhället ha fått möjlighet att lägga fram sin ståndpunkt.
Träffade många av mina forna kollegor över en kopp kaffe ( och goda kakor) i går. En del har lämnat arbetslivet under de senaste åren, vi andra jobbar på olika skolor. Vi talade mycket om sakers tillstånd. Det fanns mycket att säga.
- Men varför gör vi inte något åt det? Varför säger vi inte ifrån? undrade jag.
- Det är ingen idé. Ingen lyssnar på oss ändå, var den rådande uppfattningen.
Är det inte alldeles förfärligt ... vi ser saker som skulle kunna åtgärdas ... men vi vågar inte driva frågorna? Ändå är det vi gamla lärare som förstår väldigt mycket, allra bäst, vi har ju emperi att luta oss emot. ( Erfarenhet en masse!)
Jan Eliasson var huvudgäst i Skavlan i går. Han berättade om sitt möte med Saddam Hussein, då han var ledare för en förhandlingsdeligation under det att Irak ockuperade område efter område.
Eliasson vittnade om den rädsla som han förnam från Husseins underordnade och hur de blev alldeles skräckslagna när obekväma frågor togs upp.
- Man kan inte ta upp svåra frågor på samma sätt som t.ex här i Norden, förklarade han.
- Så vi har "högt till tak" här i Norden, undrade Skavlan.
Det ansåg Jan Eliasson att vi hade.
Jag håller inte alls med. Taket har sänkts dramatiskt och ligger snart så lågt så att det är svårt att snappa luft därunder. Själv känner jag mig många gånger lika rädd som de iranska män som Eliasson beskriver. Yttrandefrihet/Åsiktsfrihet - nej, det finns inte längre. Man får inte tycka ... inte samhällsmässigt, inte inom arbetet, knappast privat.
I dagens nätupplaga av Aftonbladet kan man läsa om ett nytt hedersmord. Polisen tittar åt ett annat håll, ingen våga göra något.
Vidare kan man läsa:
"Siffrorna från de få undersökningar som gjorts visar att många unga kvinnor – och unga homosexuella män – lever under orimliga förhållanden i Sverige i dag.
l 70 000 människor mellan 13 och 25 år upplever ”begränsade villkor” när det gäller deras blivande äktenskap, enligt en rapport från Ungdomsstyrelsen förra året. "

När jag läser detta, så känner jag en stark lojalitet för SD. ( Oroa er inte . Jag är ingen Sverigedemokrat ... tvärtom) Men jag förstår understundom att partiet samlar anhängare. Vilket jag ju då egentligen inte får förstå, för det är inte OK att tycka något som kan tolkas positivt vad det gäller SD.
Medan det sannolikt är myndighetspersoner som borde granskas, Väljer de att ta den enkla vägen och ta på skygglappar, så är det ju de som skapar ett alltmer infekterat tillstånd i landet. Samtidigt som de gör allt för att hålla "vanliga" medborgare i schack.

Personligen tror jag att världen skulle se bättre ut om fler personers åsikter togs på allvar och inte bara de som tagit/getts en maktposition skulle styra världen. För så är det, enligt min mening även i vårt lilla land. Och då menar jag med maktposition, ekonomisk, kriminell, eller(och) hierarkisk makt - ledning. Själv har jag blivit lite bränd i mitt tyckande, men jag ska försöka att inte tystna. För GILLA något läge, det kommer jag aldrig att göra.





Det gör däremot katterna. De gillar läget på matt och dyn-högen i källaren. Själv ska jag ge mig ut på promenad i snön. Jag har bara att acceptera att det kommit en massa vitt och kallt. Men gillar det, det gör jag inte.

Bananboxbestyr

Idag var det dags att packa ner alla julpresenter som skulle skickas till Hoppets stjärna. Eleverna har fått ta med sig frånvuxna leksaker och gosedjur. Matvaror a la torrvara eller konserv har också varit välkommet, liksom hygienartiklar. Vilket engagemang det varit kring denna insamling! Tjejer och killar har kommit med kassar fulla av leksaker, pastapåsar, schampo... samt en hel del kläder. Någon förälder har engagerat sig mer än andra och "tiggt" en fullpackad matlåda från willys. Idag var det stora packaredagen. Eleverna fick slå in alla sina leksaker i julklappspapper och sedan fyllde vi låda efter låda med klappar och matvaror. Nio bananlådor fulla med julpresenter som ska fraktas till instutioner i Lettland eller Rumänien, fick vi ihop i tre-fyran. Dessutom packade vi tre fulla lådor med fina kläder och en låda - matvaror mest - som ska komma någon fattig familj i ovan nämnda länder till del.

Hjälpte även de övriga klasserna att paketera och packa. Sammanlagt blev det 37 lådor (inklusive en fullpackad presentbag) med julpresenter.
På seneftermiddagen var allt klart att köra upp till initiativtagarna i Ljungsarp. De kommer sedan att frakta lådorna vidare till insamlingsplatsen i Jönköping.

Hur jag fick idén till insamlingen?

Naturligtvis genom sociala medier - det är ju där man får veta saker. I detta fall var det på Facebook som Fbvännen och områdeskollegan berättade om möjligheten att lämna julgåvor till Hoppets stjärna genom hennes lilla butik.
Jag bad henne ta med mer info på studiedagen - hade en tanke om att göra en liten insamling i klassen - men hux flux så var hela skolan med - och det hela hade blivit en del av Grön flagg-projektet.

Hur vi kom med i Grön Flagg ... ja, det vet ni säkert ... det var ju genom sociala mediet bloggen.

Hur bloggandet började ... jo, det vet ni nog också ... genom Europas sociala medie och pedagog nätverk etwinning... och genom den numera rikskändisen Marie.

Tillbaka till dagen...

Mycket bärande och böjande blev för mycket för den dumma ryggen ... så det får bli sjukgympa i stället för step up gympa..... :( Kunde varit värre.

Hoppas nu att vi kan göra det till en tradition att packa jullådor till Hoppets stjärna. Trettiosju stycken blir det sökerligen inte nå´n mer gång ... men kanske kunde det bli en låda per årskurs + en eller ett par från personalen.

Kul har det iaf varit. Plus att det helt enkelt har känts bra!

Min mysiga tre-fyra författade dessutom ett följebrev på engelska... ja, vi skrev det mesta tillsammans förstås... men det fick ändå bli lite personligt. Vad kul om vi kunde få ett svar och få veta var någonstans lådorna hamnar.

- Tänk vad glada barnen ska bli för allt detta, sa flera av mina elever, och visade sin egen givarglädje genom leenden och strålande ögon.

Fbvännen och kollegan har en liten fin butik i familjens vackra hus i Ljungsarp.Var där för första gången ... men förhoppningsvis inte sista, Mycket god smak har trevliga fru Gylldevik. Hon har namngett butiken efter familjens efternamn. Butik Gylldevik ... väl skyltat är det för den som inte vet var familjen bor. Fanns många saker man ville ha och som man ville ge. Beställde julklapp till döttrarna. Kan säkert passa på en ljus plats i deras bostäder.

Te i lösvikt fanns att köpa, mycket porslin, trä, luffarslöjd samt en hel del leksaker i trä och tyg. Allt mycket prisvärt ... och som sagt ... smakfullt.

Rekommenderar verkligen ett besök i butiken som är öppen på torsdag eftermiddagar ( till kl 18) och varannan lördag - ojämna veckor.

En härligt positiv dag ... idag också. Tack för den, alla som hjälpt till att skapa den.

Mest mörkt....

... är det nu för tiden. Mörkt på morgonen och mörkt på eftermiddagen. Det blir lite dåligt med utemotionen... och det är synd, för promenaderna är minst lika kroppsligt och själsligt nyttiga som de olika inomhusgympapassen. Igår blev det iallafall en promenad i den vackra, lite trolskt månbelysta kvällen. Var hos dottern och bytte grejer och tog då chansen att följa med på hästpromenad. Vilket betyder att jag promenerar relativt sanbbt, hästen promenerar i olika gångarter och i olika snabbhet och dottern sitter stadigt på hästryggen. Konstaterade att det var skönt att komma utomhus och röra sig, trots några minusgrader.Egentligen borde man ta en halvtimmespromenad varje dag. Men det är svårt att få det att bli av - saknar fyrbent eller tvåbent kompis som motiverar mig att gå ut i mörka november. Hund vore bra MEN jag vill inte ha hund, så länge vi jobbar mellan halv åtta och fyra, halv fem. Så länge ska inte en hund behöva vara ensam.... nä, det får bli en pensionärsgrej - om man får förmånen att hänga med så länge.

Min mamma levde ensam i mer än tio år. Jag tyckte att hon var hellöjlig med sina hundar och sin katt - behandlade dem som människor. Jag störde mig otroligt på detta. I dag förstår jag henne mer .... djur är utomordentligt sällskap - och absolut mer förstående och snara till tröst och uppmuntran än någon människa. Jag är säker på att min mor ler brett ( och uttrycker någon lustighet) i sin himmel, när hon ser hur "barnslig" jag blivit med katterna. Men det var inte min idé att ta med dem till V-mo, för att besöka sin storasyster under några timmar igår. De finns de som är ännu "barnsligare" .... :D. På bilden syns Freddie tillsammans med storasyster Bella.

Även om mörkret står tätt kring novemberknuten, så finns det mycket, mycket ljus i tillvaron.

Det är absolut inga floskler, utan en känsla som kommer från hjärtat ... det finns så mycket att vara tacksam för.

• hälsa
• mat och värme
• roligt jobb
• underbar klass
• döttrarna har ett bra liv
• vänner och bekanta
• meningsfullhet i tillvaron

.... och mycket mera.

Tillvaron kan förändras så snabbt, och det finns människor som har det riktigt tufft. Dels finns det ju folk i många länder som varken har mat, hälsa eller tak över huvudet. Dom orkar man inte riktigt tänka på, utan dövar samvetet med att ha ett fadderbarn ochg enom att ge UNICEF m fl penninggåvor. Men mest tänker jag just nu på den lilla flicka i Borås, som omkom i en ridolycka. Jag har ingen aning om vem hon var, men eftersom jag under minst tio års tid var en ridhusmamma, så har det gått in på djupet hos mej. Ingen, ingen tror att något värre än en bruten arm eller en lätt hjärnskakning ska kunna hända i ridhuset. Speciellt när man har både hjälm och säkerhetsväst på. Nej, usch så fruktansvärt, hur ska den familjen någonsin komma tillbaka till en fungerande verklighet igen.

Snart får vi tända adventsljusstakarna och stjärnorna i fönstren. Då blir mörkret genast mycket varmare. Slipper vi dessutom undan snö och halka, ja, då kan det faktiskt bli läge för att ta en kvällslig promenad fram till byn, bara för att njuta av fönstervärmen.

Värmande whist-vänner

Så tokigt det är att det ska ett år -exakt- mellan whistpartierna. Tiden rusar, men visst skulle vi kunna visitera ( heter det så - har aldrig tänkt på att det ordet skulle kunna ha fler betydelser - men varför skulle jag tänka på det?) varann för lite whistspel med lite mindre vidsträckta mellanrum.

Det är fantastiskt kul att träffas och spela olika spel. Tillsammans med A 0ch P, så blir det nästan alltid whist. Ett roligt spel, speciellt när damerna vinner, vilket vi gjorde i går (också). Tre jämna rundor var det, de två första tog vi damer hem - och sen var vi ju tvungna att spela lite oförsiktigt, för att herrarna inte skulle blir för besvikna. Tre raka förluster hade bara blivit för mycket :).

A hade med den fina azalean som gåva. Vad glad man blir när man får en blomma! -En förtida födelsedagsblomma, sa A .... och det är sant, det är snart dags för det femtioåttonde årsvarvet. I fyrtiofem av de årsvarven, så har vi varit vänner A och jag. Borde också kunna vara värt en blomma.

Har ägnat söndagsförmiddagen år kakbak. Att baka gillar jag.... men nu för tiden äter man ju aldrig kakor. så det blir inte så ofta. Men idag fick jag möjlighet att baka kakor som ska vidare och säljas för att dra in lite extra pengar till en viss verksamhet. Fyra sorter blev det ... tre sorter blev riktigt bra - den fjärde blev OK. Kul att kunna hjälpa till.

Engagemang har vår insamling till julpaket genom Hoppets stjärna skapat. Kom genom Facebook i kontakt med verksamheten, och mina kollegor nappade på förslaget om att göra en insamling - dels bland personalen - dels bland eleverna. Vi fick t.o.m. in insamlingsarbetet inom nya "Grön Flagg"-temat - Hälsa och livsstil. Att dela med sig av det man inte längre behöver - i barnens fall leksaker - och samtidigt låta fina saker återanvändas, det är väl en riktigt god tanke.

I personalen ska vi göra ett familjepaket, mest innehållande mat. Initiativrik förälder har dessutom varit i kontakt med Willys, så de kommer att bidra med en låda full med mat.

Intresserad -läs här.

För mycket kak(deg)avsmakning känns i magen. Sötsuget är stillat för ett bra tag (?) framåt.

I kväll blir det förhoppningsvis zumba - förra söndagen var det cirkelträning i stället. Det funkar bra det också, säkert mer effektivt och nästan lika kul som zumba.

Positiv pedagogparadigm

Visst blir man glad! I allafall gjorde jag det - ända in i hjärtat.

I grupprummet har vi den gamla gröna tavlan kvar. Bra när man ska ha en liten grupp och bra för eleverna om de väljer att gå ut och jobba där. Några kritor finns det alltid på plats, en hel del elever skriver på tavlan - och idag hade någon skrivit ovanstående ord, på den av eleverna nästan helt rengjorda tavlan. Jag känner mig så nöjd och glad- och det är en käsnla jag haft de senaste dagarna. Jag tycker att jag haft en bra undervisning - och ovanstående bekräftade detta. Coolt!

Dessutom har snön smält bort igen och det som var kvar har mina kreativa elever använt som byggmaterial.

Vikingatiden är ämnet i so/no ( jag har alltid so eller no - det ger mer sammanhang tycker jag)

Vi har läst tillsammans och diskuterat ( tror absolut att det är det bästa undervisningssättet för tre-fyror) Vi har anlayserat och jämfört ( tillsammans och i liten grupp) Vi har sett på film och vi har återigen analyserat, dragit slutsatser, försökt se hur barn, kvinnor och män levde på vikingatid. Helt enligt läroplanens strävansmål - och det har funkat så bra och eleverna har varit så engagerade.

I fyrans matte håller vi på med multiplikationstabellerna, i trean med subtraktionstabellerna. Har tränat på felera olika sätt, och kom igår på ännu ett sätt. Levande memory. Varje elev ( utom två - de som "tävlade") fick en lapp med två termer/faktorer i ena handen och ett svar/differens/produkt i den andra. Sen gällde det för de tävlande att genom att säga t.ex Anna vänster hand- Pelle höger hand hitta paren.

Mycket intressant att se hur svårt det var med höger och vänster för många - och då även för riktigt "duktiga" barn. Succé gjorde detta memory i allafall. Plus att det kändes som alla olika sätt att angripa de olika tabellerna mjukar upp och frigör. Mycket fastnar och blir förståeligt när man har kul.

Till dagens svensklektion hittade jag en idé på Körlings blogg.

Ta ett ord och jobba med det på olika sätt. Vi gjorde så att alla barn fick säga ett flerstavigt ord - och sen röstade vi fram favoritordet - som i detta fall blev julafton.

Barnen fick säga ordet, viska, bokstavera, säga det som man skulle säga när man var arg, glad osv.

Man fick säga en mening med ordet.

Man fick använda ordet i ett sammanhang när man var hos polisen, hos tandläkaren, vid korvkiosken.

Man fick använda ordet som om man vore flygkapten, brandman....

Slutligen skrev man en berättelse där ordet skulle ingå. Tror ni det var svårt att komma igång? Nej!

Tror ni att det tog lång tid att bli klar? Nej!

Tror ni att berättelserna blev bra? Ja!

Tror ni att barnen med stolthet läste upp sina berättelser? Absolut!

En ros är vi värda alla - både pedagoger och barn - och då menar jag er alla pedagoger som läser detta. Vi gör ofta ett superbra jobb ... vi har en usellön ... man kan inte leva på "lönen" -glada barnaögon.... MEN visst blir tillvaron mycket mera värdefull när man får positivt gensvar - både från barn och från vuxna.

Vintervidrigt

Ja, det tycker både jag och katterna. Att det är vintervidrigt ute! Det borde var förbjudet med snö före den första advent, belagt med böter med sö före lucia och föranleda en varning om det snöar före den 23 dec.

Nej, vintermänniska är jag inte-med undantag för klara snödagar - 5 grader, i januari. Då kan det få vara lite vinter, men aldrig annars.

Jaadå, jag har mycket hellre ett gråmulet distäcke, tio grader varmt och duggregn, i flera veckor än att behöva stå ut med detta vita, våta, hala, tunga, kompakta, trafikfarliga,vidriga som har fallit över oss idag. Måtte det gå bort så snart som möjligt!

Freddy vågade sig ut i det vita, men sökte sig in mot det gröna gräset längs väggarna. Där satt han en stund och spanade efter fåglar, innan han raskade över det vita och in i värmen igen.

Fransson gick ut så småningom också, men bara några steg nedanför trappan för att idka sin favoritsysselsättning - fågelskådning.

Men det var inte många minuter de ville vara ute idag .... det blev för kallt om tassarna.... både för små och för stora katter.

Barnen hade kul i snön, det kan inte förnekas.... de lekte hjulet... och det kan man ju bara göra i snö. Snöbollskastning och mulning förekom också förstås, och lite tårar med anledning av detta.

Gjorde klart luciaprogrammet idag ... eller rättare sagt, tjejerna i sexan hjälpte till med det. Själv lade jag till en alldeles ny låt, inköpt för 25 kr på Notpoolen. "Nu är hon här". Jättefin låt - hoppas att barnen också tar den till sej.

Kan någon tala om varför man blir så sugen på pepparkakor så här mörka november. Skulle aldrig få för mig att köpa pepparkakor på sommaren, men så här års kommer suget och det räcker inte med en pepparkaka för att stilla det. Kan det ha något med ljuset att göra - eller är det en omedveten tidig julförberedelse ? Eller bara ett sätt att få i sig lite sött och gott? Tror nog på det sista - för inte kan man neka sig en uppmuntrande pepparkaka i tråkig november....?

Med melerad mössa....

...på huvudet, nyköpta Adidasskor och kamera med objektiv modell M -L gick jag ut på fotopromenad i det vackra höst-vintervädret. Mössa på, det är inget jag gillar, men ibland måste man ta på den förfärliga tingesten för värmehållningens skull.

Värmehållningen i det här huset, det är det dåligt med. Hyregästerna (talgoxfamiljen) lämnade sin sommarbostad för flera månader sedan, och försöker nu hålla värmen i täta granar och med hjälp av vår frikostiga fågelrestaurang, under vintern.

Vinter var det på hundäxingen. Kanske dess frön också kan duga som fågelföda.






Fågelföda bör även dessa kvarblivna äpplen kunna bli. Äppelskörden var ju skral i år, kanske inte ens fåglarna uppskattade de maskstungna frukterna, eftersom de flesta var ruttna och bruna.

Bruna hade också johannesörtens fröställningar blivit. Lysande bruna färger,reflekterade solen som sken från en klarblå himmel.

Himlen kändes extra vid och välvd idag, alldeles alldeles blå. På öppna platser var det mer himmel än landyta kändes det, som här vid gården där man fött upp mängder av fina hästar.

Hästarna, ljusbruna killkampar, mumsade på ensilage.

Ensilage serverades även till dam-hästarna. Ett par ston var mera nyfikna än hungriga. Visst är det ett speciellt sagoskimmer över en häst som är vit.

Vit och frostig låg den första isen. Bara några grässtrån gav den vintriga lerpölen lite färg.

Färg kvar hade bladen på byns enda bok. Byns lindar, almar, askar, lönnar,ekar ... ja både planterade och vilda trän stod annars vinterkala.

Vinterkal är den täta dungen, som alltid har så många olika nyanser, hela året om. Nu var det olika nyanser av grått, och det kan väl ha sin tjusning det också. Bara det att de gråa nyanserna varar lite väl länge, det är ett halvår tills det blir nya skiftningar. Det känns som en lång tid...

Lång tid har hibiskusen gett glädje inomhus med sina vackra, stora, rödarosa blommor. Det kommer flera har jag sett. Även julrosen har knoppar, därute i det kalla blomsterlandet. Höstastern blommar fortfarande. Även om naturen gått ner på sparlåga, så finns det mycket vackert att njuta av, bara man tittar lite extra. Att se genom kameraögat ger ytterligare ett iakktagande öga.

Biobesök

Egentligen skulle vi gått på konsert. Torsson. Det gamla kultbandet som sjunger om att det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid och som t.o.m har med Grimsås i sin fotbollsanknutna text. Biljetter inköptes för ca en månad sedan, kultbandet skulle spela i Borås... såg fram emot evenemanget ... MEN för några dagar sedan kom ett mail om att konserten var inställd ... eller ... framflyttad till någon gång i april. Så det är bara att hoppas på att man hänger med så länge ....den som väntar på något bra, kan allt vänta ett tag.
Så det blev bio i stället. En lyx som två filmdiggare som C-E och jag bara unnar oss ett par gånger om året. Dumt nog .... man skulle väl iallafall kunna dubblera biobesökandet till ett tillfälle per kvartal..... ? Får jobba på det...
"Himlen är oskyldigt blå" valde jag - jag brukar få förtroendet att välja film- och det brukar oftast bli bra. Sandhamnsligan, som det berättas om i filmen, har ju funnits på riktigt. Nu var historien "fritt " berättad av Hannes Holm, men trots att figurerna och delar av handling var fiktiva, så hade han lyckats få med en del autentiska filmklipp anno 1975. Naturligtvis fanns sjuttiotalets klädsel, inredning, boende, kommunikationsmedel ... ja allt ... med i filmen. Det var bara så kul att få se det bruna bastväggskyddet bakom sängen, Arabiakaffekopparna, gamla Mersor, skinnpajar, jätteglasögon, mönstrade skjortor med jättelånga kragsnibbar, utsvängda byxor .... och så musiken förstås..... Ja, se det var en riktig nostalgitrip.
Dessutom var historien berättad med värme och humor och den ( för mig) nye Skarsgårdspojken gjorde en superbra rollprestation tillsammans med huvudrollsinnehavare nummer två ( min morfar-look alike) Peter Dalle.
Rekommenderar denna härliga feel good film å det varmaste.
Som grädde på moset träffade vi några sjuttiotalsvänner utanför biosalongen. De skulle se den sena föreställningen. På en kvart så förhörde vi oss om varandras tillvaro - och eftersom vi faktiskt träffades förra gången vi var på bio också, så kom vi överens om att vi kan försöka samordna biobesöket nästa gång, och äta något gott tillsammans i samband med detta. Kul att träffas ibland ... och vi har träffats sedan sjuttiotalet ... umgicks en del på åttiotalet - början på nittiotalet också.... men sedan har det blivit dåligt med de planerade träffarna.
Att bli biokompisar skulle vara perfekt!
Pizza efteråt - godis under föreställningen och bananbakelse på "Danske kungen". Där gick tanken om avhållsamhet vad det gäller sötsaker/onyttigheter i stöpet. Men gott var det ... alltihop! Och jag åt clementiner också.....
Köpte nya walkingshoes på Team Sportia. De gamla tappade sulan när jag var ute och gick en dag på lovet. Härligt att kunna slita ut någonting! De nya Adidasskorna funkade bra när de fick gå en femkilometerssväng idag. Inget skav alls, perfekt!
Har gjort lite skoljobb och ska ägna resten åt dagen åt 1) Läsa ut Svinhugg ( kul läsning!) 2) sticka vidare på de strumpor som finns på stickorna.
C-E "hotar" med att laga mat i kväll - när han missade det igår. Får väl försöka pressa ner lite välhängt kött ... ska nog gå bra när det vankas rödvin till.

Dyr däckdårskap

För två veckor sedan var vi i sta´ med att göra en weekendresa till London. Ingen har väl kunnat undgå detta - jag ville så gärna dela med mig av upplevelserna i världens huvudstad, så att jag t.o.m länkade från FB.

Planet avgick kl 6.45 på fredagsmorgonen. Till vår förskäckelse, så fick vi höra att det skulle bli snöoväder under natten. Däckbyte var ett måste, inte ville vi riskera att köra i diket genom att låta sommardäcken vara kvar.

I vår by har vi en alldeles egen däckfirma. Naturligtvis köper vi alla däck vi behöver där. Vi får också möjlighet att använda firmans lokaler och faciliteter när det är dags att skifta däck. Så och denna kväll, onsdagen före fredagsmorgonen.

Tre bultar i första hjulet gick lätt att skruva ur med maskinell hjälp. Den fjärde såg lite annorlunda ut och C-E kom på att - Javisst, ja - den ska man ju ha en specialnyckel till... den ligger i handsfacket. Vilket den också gjorde! Däck ett, däck två, däck tre .... funkade bra. Däck fyra, det slog gnistor om specialnyckelbulten, samtidigt som den satt lika fast som tidigare.

C-E tittade på specialnyckeln och lät undslippa sig en svordom.... nu gick de sista taggarna också.....den är helt obrukbar.... kanske man har något universalverktyg i verkstan?

Det hade man inte och vi åkte de två kilometrarna hem på tre vinterdäck och ett sommardäck.

Jaja,det skulle väl fixa sig på torsdagen, Peugeotverkstaden i Gs måste väl ha ett universalverktyg som skulle lösa det hela.

Men tänk det hade de inte, för varje bil hade sin egen unika nyckel... och något annat verktyg för att få bort däcksbultarna existerade inte. ( Idioti och dårskap, tänkte jag...) Man försäkrade också att det inte var speciellt vanligt att denna unika nyckel gick sönder. Men naturligtvis skulle man fixa däckbytet ... genom att borra upp den felande bulten.

Det blev en sen eftermiddag innan detta var klart .... med hämtning av nya borr i Gd bl.a. De man hade hemma blev utborrade så att säga. Men däcksbytet lyckades och vi hade som tur var väderanpassade däck när vi körde mot Landvetter under den tidiga morgonen.

Anledningen till att man skulle ha en unik nyckel? Jo, det skulle göra att ingen kunde stjäla våra sommardäck. ( Vilket sannerligen bevisades) Nu har vi ju haft ett antal bilar och aldrig fått något stulet. Varför detta skulle ske med den röda Peugeot 308an kan man ju verkligen undra.

C-E fick på verkstaden rådet att köpa fyra nya bultar ... en till varje däck, vanliga bultar som inte kräver eget lösen. Vilket vi lär bli nödda och tvugna till, med tanke på avsaknad av fungerande nyckel.

Idag kom räkningen för däcksbytet. Närmare ettusentvåhundra kronor. Det lär nog vara ett av de dyraste däckbyten som gjorts i vårt land. Vi ska vara väldigt glada för att det var vid sista däcket som nyckeln gick sönder ...hade det skett på det första så hade notan uppgått till femtusen ... och även om det varit ett sätt att komma i Guinness rekordbok, "Världens dyraste däckbyte på privatägd småbil" så hade det inte varit värt det.

Ingen skugga må falla över vår lokala bilhandlare/bilverkstad... de är verkligen trevliga och tillmötesgående. Men de kunde ju varnat för det här med nyckeln ... men säkert tänkte de inte på det.

Varvid jag i stället gör det NU: VARNING! Du som har en Peugeot ( 308) med unik sommardäcksnyckel. Byt bultar snarast... annars kan det komma att stå dej dyrt .... eller i bästa/värsta fall ge dej en plats i Guinness rekordbok.

Annars är det skönt med en lovdag eller två. Tillbringade två extra timmar i sängen tillsammans med "Hundraåringen som försvann". Riktigt kul läsning, om än synnerligen Forest Gump-inspirerat. Tog sedan en halvannan timme lång härlig promenad och sedan lät jag katterna springa omkring utomhus i den härliga höstsolen.
Vilket tydligen tog knäcken på dem, båda sover hårt på rygg (!) i sängen. Diskhon var viloplatsen för Fransson i går kväll .....varvid jag undrar: Kan en hankatt i diskhon kan kallas honkatt? Eller kanske disk(h)okatt?