Smidighet, skidspårande, smygande, snösky

Vaknade av att något for i golvet. Kollade klockan. Lite över sex. Vände mig om och sov ett par timmar till, det som var gjort var ju ändå gjort....
Det var Toarpskronan som farit i golvet. Inte av sig själv, men sannolikt med hjälp av svart vit katt, namngiven till Fransson. Den lilla duken som Toarpskronan står på, den hängde ut en bit över bordskanten, och sådana små hängande saker är lockande för svartvita Franssonnar.
När jag kom upp - efter det att solen kommit upp - satt han på fönsterbrädet i arbetsrummet och såg ut att fundera på om det var dags att plocka ner julsakerna.

Bestämde sig för att de kunde få stå kvar ett tag till och kom sedan fram ur sin djungeltillvaro på fönsterbrädan, med en förvånansvärt smidighet. Elljusstaken på bilden har redan varit i golvet två gånger, under det att belysningen var på. Lampbyten behövdes, jag stod och funderade på om kalla lampor skulle gå sönder också, men jag fick inte möjlighet att kontrollera detta.

Smidige Fransson tog sig med lätthet ut från det ställe han gått in i. Misstänker att det är Fredrik som är boven, när saker faller ner från fönsterbrädena. Han är inte alls lika smidig som sin svartvite bror, han är klumpigare och framförallt tyngre i gumpen. Jag känner samhörighet med Fredrik och hans utanförskap vad det gäller framstående smidighetsuppvisningar - och imponeras av Franssonsmidigheten .... en så´n skulle man ha ... eller i allafall nå´ngång haft.

Inspirerad av skåningar och smålänningar på julbesök, spände jag på mig skidorna och tog den plogade byvägen en bit framåt, innan jag svängde av och kom in på en skogsväg, där jag kunde ta mig fram i översnöade traktorspår och jägarfotspår.

Otroligt vackert att komma ut i orört skogslandskap. Precis i detta området plockade jag 30-40 liter lingon för tre och en halv månad sedan. Fick förresten god lingonkola av C, gjord på just dessa bär. Riktigt gott ... smakade mer hallon än lingon. Nu är de nästan slut ... de var populära under julen.

Skidåkning - eller snarare skidgång - jag har ju ingen teknik... och det är dessutom svårt att ha när det är nästan ospårat, tycks vara bra motion. Man blir lika svettig som på ett spinningpass.. och sätter man lite fart i det ospårade, så blir man allt en del andfådd också.

Så det var en härlig tur..... ska ge mig ut i morrn också.... man behöver inte alls ge sig ut i preparerade spår ... det duger det man har här hemma....man får göra det bästa av det.

Tog ut katterna när jag kom hem. Fransson gick till sin vanliga plats vid fågelbordet och väntade på att maten skulle komma flygande. Några gånger har han legat så länge, så att fåglarna verkligen vant sig vid den stillasittande svarta och kommit för att äta. Då har det känts säkrast att plocka in katten.... inte för kattens skull, utan för hans tilltänkta måltids skull.

Fredrik han skyr snön och kylan, han vill gå in så fort han kommit ut. Jag känner även här en viss samhörighet med Freddiekatten..... Jag hade inte heller velat gå ut i kylan idag, om jag inte haft skidor att sätta på fötterna. Och skidor för katter ....även om det kan kännas innovativt .... nä, det skulle nog inte funka.

I morrn får Fredrik stanna in och syssla med sin favoritsysselsättning, att sova. Kommer nog att göra honom sällskap i den gemenskapen en bra bit in på tisdagsförmddagen, om jag känner mig själv rätt.