Talgoxetapp

Våra småfågelskådande katter har det lite dåligt med underhållningen. Talgoxarna har i det närmaste upphört att existera, gulsparvar, blåmesar, pilfinkar, titor likaså. När vintern gjorde sitt hastiga intåg i november och C-E öppnade frörestaurangen, så hade vi tjugotalet talgoxar och restaurangen behövde fyllas på både morgon och kväll. Idag ser man bara några stycken fåglar åt gången, och maten räcker flera dagar.
Lite olustigt känns det. Vad har hänt med alla våra småfåglar? Har de bytt matställe eller är det så att de inte överlevde den hårda decemberkylan? Eller är det en kombination? Saknar de små flygande färggranna varelserna gör vi allafall, både jag och katterna.
Skönt att snön sjunkit ihop någon decimeter, tack vare tövädret. Halkan är förstås ingen höjdare, men är det bara grusat på vägarna så funkar det ju bra. I natt kommer det sannolikt några nya snöcentimeter, och det lär väl också förbättra väglaget.
Kul att börja skolan igen efter lovet, ja, det tycktes även eleverna tycka.
De här första två dagarna, så har jag bara njutit av att ha ett av de roligaste jobb som finns.
Samtidigt som jag vet att det periodvis kan vara ett väldigt påfrestande yrke. Beroende på elever, klass, ålder - och framförallt på den egna inställningen och stresståligheten.
Idag var det slöjddag och byte från träslöjd till textilslöjd.
Textilläraren berömde den nya gruppen för koncentration och arbetsvillighet.
- Det är klart att vi är bra, hade en av eleverna sagt. DET ÄR JU VI SOM ÄR TOPPENKLASSEN!
Tänk, jag tror på den självuppfyllande profetian.
Toppenklassen har en egen blogg. Det är kö för att vara bloggare- och fotograf- till de varje vecka återkommande inläggen. Föräldragruppen ville ha en sluten blogg, och det är ju väldigt bra att den möjligheten finns. För klassbloggen är ju egentligen till för föräldrar och barn ... och den är kul att se tillsammans se tillbaka på.... man ser ju både vilken utveckling som skett och hur mycket kul man har haft.