Påpuff

Ibland kan man komma på sig med att man inte tänkt tankar färdiga. Att man behöver en påpuff från någon annan för att det ska hända saker i tankesfären.

Två exempel idag: Datormusen har varit trögtryckt en tid. Idag satt C-E ( för ovanlighetens skull härhemma) vid datorn. Han hade riktigt svårt med tryckeriet och påpekade missförhållandena, men kom också med idén att byta mus. Vilket jag också tänkt,

men inte tänkt tanken färdigt.... för vi behöver inte gå till musaffären för att köpa ny mus, vi kan hämta en från en dator som står undanställd. Vilket jag gjorde och nu är det lättryckt igen.

Är med i en grupp som heter "Förändra Skol-Sverige" på Facebook. Ett stort antal skolkunnigt- skolarbetande människor finns också med. I en kommentar idag tog man upp Björklunds stora och enda inflytande över skol-Sverige. Jag har många gånger tänkt tanken, men inte kommit riktigt i mål med den .... för nog är det så att de som uttalar sig om skolan i Sverige är

1: Björklund

2 Ingen

3. Ingen

4. Ingen

5. Meta Fjelkner.

Tanken färdigtänkt: Katastrof för Skol-Sverige att styras av en militär med avslutad skolgång på 70-talet och med sin egen skolgång för ögonen! Utan kunskap om vad som behövs i dagens utbildningsvärld, bara med "kunskap" för ögonen.

I samma Facebook-grupp hade Stefan Pålsson citerat/sammanfattat följande klipp från GP:

Handbollsklubben RIK:s nya storsponsor Nils Wiberg ville att finansministern skulle verka för fler gymnastiktimmar i skolan, för att förbättra folkhälsan....

Det gav Anders Borg möjlighet att prata skolpolitik.

- Jag har inget emot gymnastik, Men det är matematik och språk som gör mig mest orolig. Vi måste få bättre utbildade lärare, som har bättre betalt för att undervisa mer i de ämnen soim vi har allra svårast för.

Sedan drog han ner kvällens längsta spontanapplåd genom att hylla traditionell katederundervisning:

- Dte är någonting med den här nya modellen, där allt sker med någon typ av gruppdynamik. Vi har inte längre ordning i klassrummet. Det är nästan bara Sverige i hela världen som har prövat det som undervisningsmetod.

Han sa inte att 1894 års skola är förebilden, men principen är den klassiska.

- Alla andra håller fortfarande kvar vid idén att man skall kunna. Sedan sätter läraren ihop prov för att kontrollera vad man har lärt sig. Därefter sätts det ett betyg på det. Det tror jag fortfarande är en modell som är oöverträffad.

Här fick jag ytterligare en puff att förstå hur farligt det är när okunniga politiker uttalar sig.

Liksom när någon hyllade IT-ministerns initierande av digital agenda - men samtidigt framhöll det tråkiga faktumet, att det inte var utbildningsministern utan IT-ministern som kallade till överläggningar. Utbildningsministern har inte med någon digital agenda på sitt bord. Fast den borde ligga där. Överst!

Bra att få påpuff och hjärnhjälp till förståelse.
Snälla bestämmare, tillsätt nå´n skolkunnig på någon av utbildningsdepartementets högsta pall och låt den stå för tyckandet. Som det nu är så tycks det handla om eget godtycke.

Pedagogprogram på Play

Så där ja, nu har jag äntligen kollat de fyra programmen om Klass 9A.Tack och lov för webb-TV.
Har hört ris och ros om serien och tyckte att jag måste kolla själv och bilda mig en uppfattning. Serien är inte utan poänger och skulle gott kunna ligga till grund för pedagogiska samtal- även för oss som har elever i lägre åldrar.
Det finns tre saker som slår mig då jag ser programmen;

• Eleverna har så låga grundkunskaper så man skulle vilja se hur deras skolgång under åk 1-6 sett ut. Vi har ett ansvar för att hjälpa eleverna att förstå, från första dagen i skolan. Det ansvaret kan inte ha tagits fullt ut.
• De unga lärarna i programmet är oroliga för att deras lektioner inte är tillräckligt roliga. De har också ett förhållningssätt där de mer vill vara "kompis" än ledare. Jag vet att inte elever behöver ha roligt jämt. De vill lära sig saker. Om man lär sig saker och är aktiv under lektionerna, så är det en glädje i sej.
  Eleverna vill ha en vuxen som lärare. De kan skapa en lika bra relation med en 65-åring som med en 25-åring, men det måste vara en god relation där läraren är ledaren och eleven den som är elev.
• "Man måste ha någon som tror på en". "Man måste tro på eleven" "Man måste visa att man tror på eleven" Flera gånger kommer dess ord, både från elev och expertpedagog. Jag tror att tilltron bidrar till lärandet till väldigt hög grad.
  

Kom tidigare idag att fundera på eleven, vars föräldrar anmält en skola i kommunen till Skolverket. Föräldrarna har framträtt både i radio oich lokalpress och vittnat om hur man kommit på det ena utvecklingssamtalet efter det andra och fått höra "Ert barn uppnår inte målen" "Ert barn kommer inte att klara de nationella proven". Med den inställningen kommer förstås inte eleven att utvecklas, kommer inte att kunna nå dit han skulle ha nått om man i stället visa på hans styrkor och visat att man trott på honom.

Elever får varningar om de "riskerar att inte nå målen". Jag anser att den lärare som sätter målen framför eleven också borde ha en varning.

Jag kommer att följa Klass 9A med intresse. Hoppas att våra bestämmare bestämmer sig för att låta något program ligga till grund till någon pedagogisk diskussion nu när det är dags för Lgr11 studiedagar. För analyserar man programmen, så kommer fram till det centrala i varje läroplan, alla vuxna skolan måste ta sitt ansvar för varje barns kunskapsutveckling/sociala utveckling/färdighetsutveckling - och att inget nationellt mål får någonsin användas till att nedvärdera ett barn. Barnen är mycket viktigare än målen!

Ungdomligt uppror upplevs....

.....just nu. Bara att konstatera att tonårstrots gäller även katter. Under hela veckan så är det C-E som släppt ut kattpojkarna en stund när han kommit hem. Han har dem under ständig bevakning och hämtar in dem efter fem minuter. Inte kul för två katter som är sju månader gamla. De vill ha FRIHET.....

Idag är jag ensam i huset och när jag kom hem vid fyratiden, så fick katterna i springa ut. Iakttog dem den första stunden, såg sedan Fransson vandra över vägen. Var ute och kollade efter dem, såg båda bakom postlådan, men när jag försökte kalla in dem, så sprang de längre in bland buskarna. Sen dess har jag inte sett dem, trots att skymningen så sakta börja falla.
De har verkligen tagit chansen att vara ute, nu när de märker att de är mindre övervakade än vad de brukar vara.
Och jag tycker nog att de ska få pröva om tassarna bär.
De har hittat hem tidigare när de gått i väg en bit.... Nä, innekatter och andra djur som inte kan får känna frihet - det vill jag inte ha. Ett så tråkigt liv att jämt vara inne. T.o.m. Fritz gick ut en stund idag .... lite vårkänning är det i luften.

Något ungdomligt uppror tror jag inte att ridungdomarna gör, när de satsar all sin tid och kraft på hästar och ridning. Jag tror att det är ett bra sätt att slippa få upprorsungdomar. De har hittat en grej som ger dem en meningsfull sysselsättning och föräldrarna kan känna sig rätt trygga, man vet var ungdomarna befinner sig och vad de gör. Tyvärr finns inte samma möjligheter för katter och mattar/hussar. :)

Gick omkring på Hästmässan igår,passerade en massa montrar och blev riktigt köpsugen. Men det fanns inget för mig att köpa.... det fanns bara en massa hästgrejer, förstås.

Det var J, som fått två biljetter till hästshowen i Gbg och undrade om modern ville åka med. Nu var inte modern speciellt svårövertalad, för dels är det kul att hitta på något "spontant" på en vardagskväll, dels är det kul att göra något med dotera och dels är det kul att se på alla uppvisningarna/tävlingarna på Scandinavium.

Svensk elit och en del av Europaeliten tävlade om att vinna en Volvo. Snabbast nollfelare var en norrman som hette Gulikksen, och som var hela 51 år. Hästsport tycker jag är så bra, därför att man kan vara elitryttare, trots att alla andra sporters "bäst före datum" för längesedan är passerat.

Sen är jag synnerligen fascinerad av organistionen kring bortplockandet/framställandet av hinder och dekorationen däromkring.

Voltige visades upp, både individuellt och i lag. I den sporten finns ett definitivt "bäst för datum". De unga och småvuxna flickorna ( + en kille) var ju otroligt duktiga. Men jag tycker inte det är mycket till hästsport - den stackars hästen longeras ju i en cirkel hela tiden. Inget jobb för en häst!

Flyinge visade upp sina olika utbildningsmöjligheter, och de var så fascinerande att jag glömde ta upp kameran. Körning, hopp, dressyr och tömkörning - det sista allra mest imponerande - var det som jag tyckte var det bästa på hela kvällen.

Sen är det ju häftigt att se häst och ryttare flyga över breda en och en halv metershöga hinder. Rolf- Göran Bengtsson fick jag med på denna bilden.

Ja, det var en kul vardagskväll - tack för den J - och tack till M, som var den som fixade biljetterna.

Var med om en härlig stund under skoltid igår också. Fyrorna är faddrar till barnen i förskoleklassen och vi brukar göra något ihop varje månad. I Grön Flaggprojektet "Hälsa och Livsstil" har vi dessutom tagit in treorna i gruppen. 3-4orna önskade att vi skulle tillbringa en förmiddag vid "Korpstugan", där det finns pulkabacke, isbana och skidspår. Igår var vi där med våra elever och det var en fröjd att se hur de "stora" barnen tog hand om de små.

Varvid jag tänkte: Så viktigt det är med förmågan att kunna ta hand om andra och att kunna samarbeta med andra. Det är viktigare än att ha en massa faktakunskaper. Men det finns inga nationella prov i social förmåga, det finns ingen bedömning vad det gäller denna grundkunskap. Usch, vilket hårt samhälle vi lever i - och värre blir det hela tiden när gamla militärer tar makten över skolfrågorna.

- Hur långt är det kvar till påsklovet? undrade en av eleverna idag.

Att det är sju veckor dit, kunde jag ge besked om.

Och går alla veckor så fort som denna, så lär vi snart vara där. Skönt att ljuset kommit tillbaka, nu är det snart ljust halva dygnet.

Under det jag skrivit har jag tagit några pauser och gått ut med grytlock + sked samt att med gälla rop för att skrämma in katterna. Det lyckades denna gången också. Snart har de genomskådat mig, det tror jag, deras ungdomliga upprorskänsla talar om för dem att vara ute efter det att mörkret fallit ....om inte annat för att oroa husbondsfolket.

Tur att vi har långt till närmsta granne .... mitt beteende skulle väl annars föranleda tillkallande av personer i vita rockar ...

Kemikul

Läste i söndagens GP att kemistudier skapar stora förutsättningar för att få ett arbete direkt efter avslutade studier. Blev storligen förvånad då intagningspoängen till universitetsstudier i Göteborg låg på 15,0 från gymnsiet och på (!) 0,3 från högskoleprovet.

Kemi som är SÅ kul, varför är det inte ett attraktivt studieval?

Att läsa kemi fanns med i mina eftergymnasiella tankar - tillsammans med teologi och journalistik. Nu blev det lärarbanan i stället, men på förra seklet, då man läste till mellanstadielärare, så fick man välja två tillvalsämnen, där man blev behörig att undervisa på högstadiet. Naturligtvis blev det KEMI och BIOLOGI för min del. Det har aldrig blivit så att jag använt mig av min högstadiebehörighet, tyvärr.

Men kemi ska vi ju ha på lägre stadier också. Om man ser till ämnesinnehållet i nya kursplanen - läroplan 2011 - så har ämnet kemi nästan lika stor omfattning under åk 4 -6 som det har under åk 7-9. ( Jo, jag ska nog bli no-lärare - bara det funkar med kollegornas inriktningar!)

2011 har utnämnts till "Kemiåret". Har lite svårt för olika dagar och år .... tulpanens dag och köttbullens dag och byggnadsåret ..... ja, jag vet inte allt.

Men ordet kemi fick mig att söka lite på nätet och hamnade då på Kemikalendern, såg på videon för januari och hamnde så småningom på lektionsförslag.


Lektionsförslaget passade så bra, eftersom vi slutade höstterminen med att konstatera att vatten och olja är inte lösligt i vartannat, det blir inte ens någon blandning när de omaka molekylerna får bestämma. Nu handlade det om att hitta ämnen som gjorde att olja och vatten kunde bli vänner och fortsättningen på temat var att göra en äggtemperablandning som skulle användas till att göra en schablonmålning med.
Färgpigment kostar ju, men den gode slöjdlärare kunde undvara en del av de mindre populära färgerna. En mycket bra och inspirerande - och framförallt kreativ - lektion. I morgon fortsätter vi att prata om vad det finns för kemi i de olika schablonerna och därefter så ska vi se video, och göra en kortvariant av ett rödkålsexperiment.
Jag känner mig så nöjd med mig själv, när jag känner att eleverna fått vara kreativa - och utvecklats i detta.

Har besett ( heter det så?) största delen av webbsändningen om en Digital Agenda. Synnerligen gott initiativ av ITminister Hatt att initiera samtal och framförallt genomförande av agendan. Många intressanta synpunkter framfördes, jag fastnade för det här med tillgänglighet för alla samt ett nytt pedagogiskt tänkande och förhållningssätt. Varvid jag kom på att jag vill att s-twinning ska genomföras å det snaraste. Ett nätverk av svenska skolor som arbetar digitalt tillsammans inom olika teman. Skickade förslaget direkt till Hatt... för det kan man göra. Sen ska vi ha e-twinning också förstås.... men s-twinning är tillgängligt även för de elever som inte har kommit så långt med engelskan.

Nå´n som vill jobba med mig och mina 3-4or i något tema redan i vår .... jag är öppen för förslag ... och att testa.... vi behöver bara blogg, e-mail och Skype... sen är vi igång. Plus en planering förstås .... vore bra att börja med något litet... på ett par-tre veckor. Ska läsa medeltid så småningom ...kan det vara nå´t. ????

Skönt att vara igång igen .... jag gillar verkligen mitt jobb.... utom klockan sex på morgonen.

Feriefärdigfirat/fikat

God mat, minst lika goda fikor, vandringar längs/på vatten, härliga möten med människor som betyder mycket, sol och vind och bilburenhet, ja så skulle man kunna sammanfatta lovet som nu nått sitt slut och övergått i helgvardag.

I torsdags var jag och bloggvännen Inga på besök hos vår tredje bloggkompis, Bodil. Vi båda besökare hade lov, medan Bodil har sin lediga vecka framför sig, alldeles orörd. Bodil är matorakel och trollade fram riktigt goda pajer, sallad, mintpäron - och semla till eftermiddagsfikat. I den ena pajen var det "bara" fetaost och soltorkade tomater. Otroligt att den kunde bli så väldigt smakfull. Bodils sallad är också en historia för sig, flera olika sorters sallader, färska grönsaker och majs och serverad på fat i stället för i skål, det är mycket välsmakande både för öga och gom.

Bodil hade lovat att jag skulle få gå på vatten. Med C-Es IKO-present, broddar, modell XL på fötterna ( en storlek för stora) och med båda händerna på en spark, så vågade jag mig på den frusna vattenvandringen. Tyckte ändå att det kändes lite väl glatt stundtals...

Nära land så hade naturen fixat till flera olika konstinstallationer, alla olika, alla värd att förevigas och visas offentligt.

Fick också träffa delar av Bodils familj, bl.a. yngsta dottern och svärmodern. Maken berättade att hans mamma var lärare - precis som hans fru, och så småningom två av hans döttrar. Ända från Kokkula i Norrbotten hade hans mamma kommit, för att undervisa barnen i västra Småland. Och där hade hon blivit kvar. Vilket vi är glada för, hur skulle vi annars fått till den trevliga eftermiddagen.

Gårdagens resa gick till Vättersnäs, mellan Jönköping och Huskvarna. Äntligen kunde C-E och jag hjälpa Svea (90) till ett besök hos sin sängliggande lillasyster. Systern blir ju sämre och sämre under tid, men kunde ändå visa glädje över att se sin syster.

Den medhavda fikan, bla.innehållande wienerbröd, mumsade hon med hjälp av sin syster, begärligt i sig.

Själv passade jag på att ta en promenad längs Rosenlunds bankar. Isen var alldeles spegelblank, och såg så hal ut att jag knappast vågat mig ut där ens med skridskor på fötterna.

Det var absolut ögongodis att se de vackra spegelbilderna som sol och rörelser gjorde i isen.

Inte bara skridskoåkare och våghalsiga vattenvandrare hade begett sig ut på isen. Med ett segel i den friska vinden, gick det verkligen undan.

I Järabacken tycktes det inte vara någon eftermiddagsåkning. Backen var alldeles tom. Kom att tänka på när vi hade friluftsutbildning på Lärarhögskolan, och alla vi som inte hade tillval idrott skulle i väg till backen för att lära oss lite skidsvängar, så vi var rustade att åtminstone ta med våra elever till en skidbacke på friluftsdagarna.

Vi svängde åt höger och åt vänster på våra träskidor, medan några av grabbarna som varit i fjällen, åkte ända uppifrån. Jag kommer ihåg hur imponerad jag var. Idag ser Järabacken mycket beskedlig ut .... fast jag vet inte om jag skulle åka ner på gamla allroundträskidor förstås!

Vandrade bakom Elmia, på gräs och bara asfalterade vägar, ända upp till toppen och in i skuggan. Där blev det isvägar och jag ansåg att det var bättre att vända om, än att gå den "vanliga" rundan. Bra val, jag fick uppleva ögongodiset i repris.

Idag har broder, svägerska och Tess varit och hälsat på. Mellan fika och lunch tog vi en härlig solskenspromenad, t o r till "Kroka-stallet". Vägen var någorlunda sandad, men när vi kom till stallplan, ja då var det slut med säkerhetsåtgärderna och förenat med skelettskadefara att fortsätta.

Fredrik och Fransson har inte träffat Tess tidigare, men mötet dem emellan gick alldeles utmärkt. De nosade försiktigt på varann, och det var inte förrän Tess gav till ett glädjeskall för att hon skulle få gå ut, som Fransson fräste och visade de vassa tänderna. Oljud är pinligt för kattöron.

Helsyster Tindra bor hemma hos Tess, så hon är van vid katter och trodde nog att look-alike Fredrik var den katt som hon var van vid.
Näst-nästa vecka ska Tindra komma till oss under en tiodagarsperiod. Ska bli spännande att se hur hon och brorsorna funkar ihop.

Vår mor sitter nog däruppe i sin himmel och gläder sig åt att alla djur tycks älska hennes son. Den här bilden skulle hon verkligen gillat.

Dagens lunch bestod av älggryta med grönpepparsås,potatis och coleslaw. Till efterrätt blev det apelsinfromage. Det är roligt att laga mat för fler än två någongång, och ännu bättre när alla tycker att det smakar gott. För övrigt så är det inte så ofta jag lagar mat, C-E lagar den mesta vardagsmaten. En syssla som jag gärna lämnar ifrån mig. Men att laga bjudmat, det tycker jag är kul.

Ja, det har varit ett härligt och roligt lov. Få se om det kan bli lite skidåkning på mossen i morrn- så man gjort nå´t sportigt. Annars får det bli väl ändå.... ska förhoppningsvis komma igång med den vanliga träningen i morrn och på måndag....

Har planerat den första veckan i huvudet, ska skriva ner några noter(ingar) också. Lite kemi och sedan tillbaka till Sverige och Storylinen som är ganska omarbetad från den ursprungliga. Veckans ord ska jag alldeles strax skicka ut till eleverna, så kan den som vill skriva en berättelse på helgen hinna göra det.Treorna ska få börja med sina IUP-häften ( ma och sv) på måndag.

Har kommit fram till att jag nog kan bli ma - nolärare (mest) nästa år. Har känt det lite svårt att lämna ifrån mig so, men inser nu att det är bättre att man har den no/so-tid som är fastställd i timplanen- annars är det lätt att något av de gamla orienteringsämnena får för mycket tid, på det andra ämnets bekostnad. Men vi får väl se hur det bli när alla sagt sitt. Träffade ju mina gamla kollegor i onsdags, och en av dem som fortfarande är kvar i arbete, har väldigt konstiga ämneskombinationer. Detta beroende på att hon fått ta det som är kvar, då de senare utbildade ämnesspecialiserade lärarna tagit de ämnen som de är behöriga att undervisa i. Inte bra tycker jag, vi gamla mellanstadielärare måste också få möjlighet att profilera oss. För även om vi har behörighet i många ämnen, så är vi bättre och mer intresserade av vissa. Vilket innebär bättre undervisningskvalitét - förstås.

Skolskämt

World School Photographs

Do love such jokes!

Trodde förstås att jag skulle få en bild på en ung tjej, sexton år gammal! Tog ett par sekunder ( typiskt min hjärna - seg som en ADSL-uppkoppling) att fatta det roliga .... För det tyckte jag verkligen...

Fortsätter att skriva några rader om det som jag absolut inte tycker är något skolskämt ... eller är det så absurt så att man måste se det så?

Iallafall, skolinspektionen gästade vår kommun några veckor före jul. En dag på varje skola. De allra flesta skolor har fått en skopa ovett för ett antal brister.
Hetast om öronen har centralortens skola fått det. I dagens lokala nyhetssändningar får man gång efter annan höra hur "illa" det är med Tranängsskolans 7-9. En av de kritiska punkter som återkommit på alla de skolor jag hört om är i kommunen är att rektor brister i ansvar för att ge de elever som är i behov av särskilt stöd, det stöd som behövs.
På vår skola idkar vi i det närmaste personklyvning för att försöka hinna med, ändå gör vi det inte. Men det är inte rektors fel, oc vi gr så gott vi kan .... de är ju POLITIKERNA som gett oss för lite resurser i form av pedagosiskt utbildade MÄNNISKOR. En enorm nedrustning har skett under de senaste åren.
Varvid jag undrar? Är det inte politikerna som bär ansvaret för resursbristen??? Eller har jag inte fattat nå´t?
En annan kritik som framförs på alla skolor är att eleverna inte når de nationella målen. Naturligtvis ska de flesta dit, men det finns barn och ungdomar som helt enkelt inte har förmåga att tillägna sig allt som de förutsätts tillägna sig. Och det kan handla om hur eleverna mår psykiskt eller fysiskt, det kan också handla om intellektuell inkapacitet. Som faktiskt kan komma senare i livet. Men det är en utopi att tro att alla elever ska nå alla mål! Det tycker jag är rent tarvligt att utfärda en kritik mot detta. Fattar man inte det på inspektionen.

Rundresande

Så mycket sport blir det inte detta sportlov. Det blir egentligen betydligt mindre rörelse än under vanliga veckor. Detta år har lovet i februari blivit ett resandelov i stället. Roligt att ha några lediga dagar med möjlighet att se sig omkring och träffa vänner.

Gårdagens eftermiddag tillbringades på en plats med insjöutsikt, tillsammans med ett par härliga kollegor och en sexmånaders liten charmkille.

Onsdagsturen gick mot sydligare nejder, ja, ända till havet.

Tre av mina gamla kollegor från förra arbetsplatsen åkte med för att hälsa på en fjärde kollega, som bytt stad mot hav.

Alltid lika trivsamt, tryggt och gemytligt att träffa dem man tillbringat 15 -25 år av sitt arbetsliv med, och gjort massor av roliga saker tillsammans med. Och naturligtvis så har jag, som aldrig kan hålla tyst med vad jag tänker, haft mina "duster" med några också. Men å andra sidan, dagliga möten under många år, kan inte alltid vara friktionsfri. Nu är allt gammalt och dumtblivet glömt, man minns bara det positiva.

Semla till förmiddagsfika, fylld kycklingfilé i saffranssås och cheesecake till lunch. Jättegott!

Det blåste ordentligt, men C och jag trotsade vinddraget och tog en härlig promenad på stranden, ca 500 m från S bostad. Vilket läge! Vilket välplanerat hus! Så skulle jag också vilja våga bo när jag blir ung pensionär!

Fruset saltvatten fascinerar. Stranden var helt snöfri, sanden ganska frusen, havet öppet bara något tiotal meter från land.

Ja, det var en härlig 40-minuters promenad som fortfarande bär synliga och kännbara spår i kinderna.

Satt och pratade länge innan vi kände att det var dags att anträda den ca 14 mil långa färden hem. Åkte fram till vår sommarstuga för att kolla att den stod kvar efter vintern, när man ändå var alldeles intill. Det gjorde den. Inte ett spår av snö så långt man kunde se. En ljuvlig känsla.

I morrn bär det av söderut igen. Fast inte till öppet hav denna gång. Hoppas i stället på att få promenera på en insjö. Det blir i så fall en ny upplevelse för mig! Sjöar och hav är verkligen själens vattenhål och det hela året om! Liksom gamla och nya vänner!

Argentum anniversary

På "Alla hjärtans dag" 1986 ingick jag och C-E äktenskap. Det var en ren formalitet, en försäkran på att två människor som valt att leva ihop gav varandra juridisk trygghet.
Det var allt det var, så långt ifrån bröllop som man kan tänka sig. "Vigselförrättaren " i Forums stora sal, barnen i iklädda overaller sittandes på en bänk, två personer som arbetade i kommunhuset som de vittnen som var nödvändiga att ha. På ett par minuter var juridiken fixad.
Det var så vi ville ha det ... och absolut jag, C-E kanske hade kunnat tänka sig en familjemiddag i samband med det hela.
Det var en tillfällighet att äktenskapsundertecknandet inföll på "Alla hjärtans dag" - en dag som för tjugofem år sedan ännu inte fått någon större betydelse. Men varje år blir jag påmind av den idag uppmärksammade dagens datum, och räknar alltid tillbaka till 1986, när det är Valentindagen. Tänker efter hur många år som gått, och idag fann jag att det gått hela tjugofem år. Usch, vad tiden går. Tänker förstås tjugofem år framåt - om man får vara med då, så har man blivit 82. Svindlande tanke.... men alla bli äldre för varje dag som går, och det tycker jag är rättvist.
Nä, bröllop var inte min grej ... och har inte blivit heller. Kan inte förstå hur man kan ställa sig själv i centrum på det sättet.... Men tycker förstås att det är upp till var och en, att göra precis som den tycker.
Har inte varit på så många bröllop, vem vill bjuda en tråktant som jag? De flesta jag tillställningar jag bevistat har varit mer eller mindre tråkiga - lite beroende på om det serverats lite vin eller ej.... Ska man ha vin någon gång, så är det väl på en bröllopsfest. Det hade man ju även när Jesus var med, han hjälpte ju t.o.m. till att ordna nytt vin när det gamla tagit slut...
En gång var jag och C-E vidtalade att vara värdpar... och eftersom jag är mer fixare än firare, så blev det bröllopet det klart roligaste jag varit på. Ett annan fest som var kul, var när födelsedagsinbjudningen också visade sig vara en bröllopsfest. Vigseln avklarad med bara vittnen, därefter en rolig fest.....
Många tycks tycka, säger de iallafall, att bröllop är det roligaste man kan gå på. Kanske tänker de som man borde: "Det är kul att göra bröllopsparet glada". För naturligtvis är det det viktigaste. Pratade nyss med någon som berättade om döttrarnas olika bröllop. Det var det roligaste hon varit med om. Och det har jag ju inte testat .... så mina kära döttrar, låt inte era föräldrars inställning till bröllop påverka er.....Lovar att jag ska stå för vinet!

Hosthinder

Kollade på FB att det var likadant vid förra veckolånga lovet i oktober - en förkylning som satte hinder för det som man brukar göra och vill göra. Tror att det är ganska vanligt i vårt skrå, vi intalar kroppen att vi är oumbärliga och så väntar den med att låta förkylningar och andra infektioner att bryta ut tills det är lov.
Barnen har hostat i veckor.många har varit hemma. En stor del av barnen har haft "hostförkylningen" som hoppade på mig alldeles i slutet av veckan, antagligen därför att nu hade jag inte jobbet att skylla på, när virusarna hemsökte mig och ville avlägga en visit.
Kunde vara betydligt värre, men det är bara att inse att jag faktiskt får ta det lite lugnt till luftrören känns rena igen. Ingen zumba idag, ingen spinning i morrn och den planerade resan till Borås för att lämna lite blod, den får också skjutas upp.
Har tagit en kort promenad i det fina vädret, men luftrören gillade inte den kalla luften, så det blev ingen långvandring precis.
Virusarna fick mej iallafall att ta en bok ur den olästa bokhögen igår på seneftermiddagen. "Den förlorade symbolen" av Dan Brown. En riktig sträckläsare - spännande, speedat overklig, men med en hel del faktainnehåll och en klar filosofisk tankebaneskapare. Handlingen utspelas i Washington, bl.a. på Smithtonian muséerna och the Mall. Obelisken på the Mall hade dessutom en central plats i handlingen. Jätteroligt att känna igen sig, och veta precis vad författaren berättar om. Var förstås bara tvungen att plocka fram bilderna som vi tog när vi besökte USAs östkust, NY, Boston, Washington och Cape Code för 15 år sedan. Minnena blev så tydliga genom bokens hjärnbilder och fotoalbumets bilder. USA- besöket, då vi bodde hos våra avlägsna släktingar, är den klart roligaste resan jag gjort. Och klart kul att läsa boken som gjorde alla bilder så tydliga. Nu tror jag att alla - även de som nte varit Washington DC, kan ha stor glädje av boekn. Den är jättespännande och delvis lärorik... och det är väl inte för inte som Dan Brown och Stieg Larsson ligger i toppen av den internationella bestsellerlistan.
Olästa bokhögen har blivit ganska tunn. Men det är lätt ordnat - ett besök på adlibris pocketavdelning, så kommer det snart en bunt böcker till synnerligen humat pris.
Köper bara pocket, lånar inte på bibliotek. Anledningen till det senaste är deras utlåningstider. Jag kan inte läsa för att jag måste inom en viss tid, jag kan bara läsa när jag känner för det. Och då är pocketböckerna i olästa böcker högen en riktig skattgömma.
Såg en serieinledning som jag gillade igår kväll: "Downton Abbey". En brittisk herrskap-tjänstefolk serie som man ville se mer av på direkten. Melodifestivalen däremot, tycker jag har överlevt sig själv. Denna mediahysteri som råder kring några A-artister och ett antal B-artister. Blir bra att se finalen, när den nu är ....

Sätta spår

Funderar över hur mycket vi påverkas av andras spårsättande och på vilka sätt man själv har satt spår hos andra människor. För visst sätts det spår - hela tiden. En del spår kanske inte är så svåra att få bort, men andra sitter fast för alltid.
Vissa människor sätter starkare spår än andra, definitivt. En del spårsättare gör spår som inte alls blir så bra.... eller är svåra att följa.

Jag tänker då på trender och olika riktningar - hela tiden föränderliga. Men inte helt enkla att lägga bakom sig. Fast en del kan man se också se tillbaks på med glädjefylld nostalgi.

De djupa spår som sätts av medias ideal, usch, de är inte av godo. Många bär dem med sig hela tiden och spåren leder bara till att man själv hamnar på en upptrampad återvändsgränd, där man inte mår så bra.

Hörde igår om den mindre goda ledaren Banki Moon. Han är inte den enda dålige ledaren, det finns alldeles för många sådana. Vilka spår sätter dessa människor på andra och vart leder de spår man följer. Sannolikt är det delvis beroende på om man kan halka över i någon annans spår.
Många människor är det som har satt de spår som gjort att jag är där jag är i fysisk och psykisk tillvaro. På äldre dagar har jag mer och mer kunnat bestämma vilka spår jag ska anamma. Det känns väldigt bra!

Ett tydligt spår som jag själv satt, det är nyttjandet av tvättnötter. En granntjej har, av mina i familjen satta spår, bildat ett UF-företag som specialiserat sig på just tvättnötter. Var och hämtade ett kg idag, som jag ska leverera till barnlediga kollegan, också påverkad av mina spår, på tisdag. Visst känns det bra att kunna påverka positivt.

Vädret har satt sina spår också. Längre tids mildväder har gjort att viden satt sin knoppar. Mot en klarblå himmel, ingav denna härliga syn känslan av nu spåras det mot vår. Fast förstås, vintern vill fortfarande sätta sina kylslagna spår också - men det står man ut med en så här härlig dag.

Åldersångest?

Slängde ett öga på den lilla ungen på tavlan, under det att jag dammsög i sovrummet. Kom på mig själv att räcka ut tungan åt henne.
Nu tror ni förstås inte att jag är klok - och en del vet väl att jag inte är det - en femtiosjuårig tant som räcker ut tungan till folk! Men ta´t lugnt, jag räcker bara ut tungan åt mig själv, men det gör jag ganska ofta - och varför jag gör det, ja, det är väl för att jag inte gillar mig själv så bra alltid. Har ställt till lite för många saker...... känns det som. Åtminstone känns det som jag veckoligen får skörda beska frukter av mitt dåliga sätt....
Klart omoget förhållningssätt till mig själv, men den här gången kom jag på mig själv att ha gått för långt. En knappt årsgammal liten unge är synnerligen oskyldig till alla dumheter....

Varvid jag vidare kom att fundera på det här med att åldras.Tiden går så extremt snabbt, så man hinner inte med. De senaste dryga fyrtiofem åren finns ganska välbevarade i minnet, mycket kan snabbt återkallas i och göras levande på hjärnans bildskärm.
Femtiosju har jag fyllt, det var ju gammalt när man var liten - men inte känner jag mig gammal. Känner ingen ålder alls, egentligen, och tycker också att det är riktigt dumt att ha definitionen ålder på människor i olika sammanhang. Tidningar framförallt, är ju riktigt åldernojiga.
Man är ju så gammal som man är.
Var med om två ålderfåniga saker under veckan:

• Fyrtioåringen sa: -Idag har jag fått en komplimang. X sa att jag såg ut som om jag var 23 år gammal.
• Kommentar på en blogg, ang. inlägg om förslag till höjd pensionsålder: " Stackars elever om de ska ha en lärare som är 66- 67 år gammal!"

Ungsdomskulturen råder! Det är positivt att se ung ut! Här gäller det för oss gamlingar att ta tillbaka värdet av erfarenhet, klokhet, visdom. För vad alla än säger, så finns det saker som man vet mer om när man är äldre -lika mycket som det finns saker som man vet och kan mer om när man är ung. Men alla åldrar har samma värde! Absolut!

Erfarenhetsmässigt så ser inte barn på sin lärare med åldersvärderande ögon. De gillar sin lärare vem den än är. Konstaterar att lärarn är lika gammal som mormor, och det inger trygghet, för vem kan vara mer trygg än den mormor/farmor/farfar/farmor som man har en nära relation med. Absolut ingen! Så att önska att eleverna ska ha unga lärare, det är rent trams. Alla har samma värde- de äldre inger mer trygghet och har dessutom skaffat sig en djupare kunskap och lärarerfarenhet. Unga lärare har säkert en massa kvalitéer också - vad jag vill säga är att ingen har större värde än den andre.

Nä, åldersångest har jag ingen. Man är där man är i det liv man har. Det är rättvist, dessutom, för så är det för alla.

Nu är det sportlov. Under en ganska lång period under döttrarnas uppväxt åkte vi till fjällen på sportlovet. Många gånger tillsammans med våra goda whistvänner och deras barn. Det var härliga utedagar, även för en dålig utförsåkare som jag. Två gånger har jag och C-E återvänt till fjällen (Sälen) på egen hand för en kortvecka.

Det är något jag skulle vilja göra igen - Sälen söndag till torsdag. Men det känns som om man inte är för gammal än på ett bra tag, för att sakta ta sig ner för "snälla" backar. Hoppas att det blir av att göra den långa resan till fjällen någon mer gång!

Detta lovet är redan "intecknat" med olika träffar. Om allt blir som planerat så kommer jag vid olika tillfällen från tisdag till lördag att umgås med människor som jag tycker om och trivs bra ihop med, från den 38 åriga kollegan upp till den 91-åriga makes fastern. Människor som är födda på 10, 20, 40, 50, 60 och 70-tal. Och, som sagt, jag tycker mycket om dem alla och känner att de har så mycket att ge mig - och jag något till dem.

Så jag anser att åldern är av underordnat betydelse. Finns ingen anledning att framhäva en viss åldersgrupp framför en annan.

Tyckte hon som räckte ut tungan till det lilla, lilla barnet hon en gång var. Hon ber om ursäkt!

Inspirerande inledning

För det var väl det det var. Inledning till 2011 års arbete med 2011 års läroplan.
Två kvinnor ( normalt hemmahörande på Navet (!) )hade använt de inledande kapitlen i läroplanen, "Skolans värdegrund och uppdrag" samt "Övergripande mål och riktlinjer" och utifrån denna skrivning, samt syftesdelen i kursplanerna, funderat hur man kan arbeta ämnesövergripande med olika teman. Mycket intressant - passar mig perfekt!
Viktiga ledord i läroplanen är dessutom

• historiska sammanhang
• miljöperspektiv
• internationellt perspektiv
• etiskt perspektiv
• entreprenörskap.

Med entreprenörskap menas kreativitet, initiativförmåga, ansvaratagande, tro på sig själv.

Dessutom är skapande i form av drama, rytmik, dans, musik, bild, text och form viktiga inslag i skolarbetet.

Super!

Organisationen kan bli en stötesten- speciellt om man bara ska undervisa i de ämnen man har behörighet i. För att det som skulle kunna bli riktigt bra, så behövs det ordentliga lektionspass - man ska inte behöva byta ämne och lärare efter 40 minuter. Men nog ska det kunna gå att lösa, med lite flexibilitet från alla håll.

Spännande blir det dock!

Sen tror jag att det kommer andra tolkningar av läroplanen, speciellt när man får med det centrala innehållet. Den som vill ha kvar "stencilskolan" kommer sannolikt att läsa läroplanen som "fan läser bibeln".

Men som jag ser så här inledningsvis, så kan det komma mycket intressant skolarbete utifrån den nya läroplanen. Dessutom ska man höja pensionsåldern till 67 år. Härligt! Får man bara vara frisk, så har man fortfarande ett antal spännande skolår framför sig.

Presspåhopp

Tror aldrig jag har skivit på min blogg i skolan tidigare ..... men idag känner jag att jag måste lämna över min tankar till cyberspacen, för att kunna fokusera på annat.
Och alla kan vara lugna, eleverna mina börjar med slöjd, så tiden jag tar är faktiskt min egen arbetsplatsförlagda tid.

Genom nätverket "förändra Skol-Sverige" på FB, så kom jag igår att läsa en artikel som skrivits av en journalist på tidningen FOCUS. Jag vet inte om det är TV-serien om skolan ( jag har inte sett något av avsnitten, men har dem inspelade) som aktualiserat de i massmedia påstådda missförhållandena igen. Hela artikeln kan ni läsa här:http://www.fokus.se/2011/02/lat-sta-lararpampar/ ´
Artikeln har gjort att jag varit vaken flera timmar i natt och framförallt känt mig rejält arg. Visst är det bra att man kan få publicera allt i Sverige, men jag tycker att publicisten i fråga måste ha lite på fötterna, samt att jag vet att enbart negativ kritik inte leder till positiv utveckling.

Tar mig nu friheten att klippa lite ur artikeln och bifoga mina nattliga tankar.

"Det handlar om att lärarna måste ta sin del av ansvaret för den ständigt sjunkande kunskapsnivån hos eleverna.......Det är lärarna själva som sänkt kraven. Ingen annan...... Praktiska tips.
1. Erkänn ert ansvar."

I stort har vi inte alls sänkt kraven. MEN det har ibland blivit så att vi har varit tvungna att inse att vi inte kunnat nå dit vi vill ( och läroplanen föreskriver) med alla elever. Mycket för att vi inte kunnat ge det stöd som vi skulle behövt, t.ex mindre elevgrupper, hjälp av speciallärare, extra resurs.
Så att lasta lärarna för den sjunkande kunskapsnivån, det är att slå på den som står och tittar på utan att kunna göra något.... det är politikerna som bär detta ansvar.

2. Se till att lärarutbildningen blir bra. När lärarstudenterna kommer ut på skolorna för praktik och arbetsplatsförlagd utbildning eller vad det för tillfället heter – ställ höga krav. Skicka tillbaka den som inte håller måttet, säg att studenten är välkommen tillbaka när lärarutbildarna lyckats bibringa nödig kunskap.

Ligger något i detta.... men har inte så stor kunskap inom området. Det var längesedan jag var betrodd att ta emot lärarstuderande. MEN jag tror att lärarstudenterna får alldeles för lite praktik idag och, eftersom lärarutbildningen har blivit en utbildning med ganska låg status, att det finns en del studenter som har för låga allmänkunskaper för att kunna stå upp för de krav som finns i vårt yrke.

3. Gå in för individuell lönesättning. På allvar. Med stora löneskillnader. Tala med sjuksköterskorna, de har lyckats förflytta hela kårens position med den taktiken. Metta Fjelkner hävdar på Newsmill att arbetsgivarna måste höja lönerna med 10 000 kronor i månaden. Glöm det. Genast. En yrkeskår som stadigt och kraftigt försämrat sina prestationer kan aldrig få en löneökning på 37,5 procent som tack. Men på nästan varje skola finns ett eller ett par ess. Eleverna, kollegorna och rektor vet precis vilka de är; lärarna som får eleverna att se glädjen och säkerheten det ger att ha förstått det krångliga, som får eleverna att nöta de tradigheter som krävs för att sedan stå stabilt på en svindlande höjd. Essen ska ha 10 000, kanske 15 000 kronor mer i månaden.

Vi har redan en tämligen individuell lönesättning. Jag har redan nu svårt att se att de senare utbildade lärana har lägre lön än t.ex en sopkörare. Många av de nya lärarna är superambitiösa och sliter verkligen häcken av sig, för att både se till elever och uppfylla alla de propåer som kommer uppifrån.
Vi gamlingar har väl ingen hög lön heller, men erfarenheten gör att vi tar det lite lugnare plus att vi har en hel del med oss som gör att vi ser undervisandet på ett annat sätt, vilket också gör det lite enklare. Så jag tycker redan att löneskillnaderna är för stora som de är. Dessutom - vem ska få de höga lönerna - den som är bäst på "rövslickeri". Inte säkert att den lärare som ger eleverna bäst utvecklingsmöjligheter får högsta lönen. Sen kan man se det här med löner ur två synvinklar:
1. Vi har alldeles för låg lön för att överhuvudtaget kunna ta vårt pålagda ansvar fullt ut.
2. Pengar är ju ändå bara pengar.... det har väldigt lite att göra med det ansvar som vi absolut har. De allra flesta av oss tar ett jätteansvar, oavsett lön.
Men skulle löneskilladerna bli ännu större, ja, då skulle en del lågavlönade kunna ge upp.

4. Diskutera föräldrarnas ansvar. I stället för att i debattartiklar och intervjuer för tusentolfte gången mala om kommunalisering och nedskärningar, skriv och prata till föräldrarna. Ni får garanterat sitta i tv-soffor och lokalradiostudior och prata om att föräldrar måste bli bättre på fostran för att ni ska få tid att lära ut. Föräldrar ska lära barn att inte hojta rätt ut och kräva reaktion.

De flesta tar ansvar. Jag anser dock att skollag/skolverksföreskrifter har gett föräldrarna för stor möjlighet att lägga över för mycket ansvar på skolan. Sannolikt för att inga barn ska hamna utanför. Det är "ovanifrån" man måste ge tillbaka föräldraansvaret för både fostran och möjlighet för oss i skolan att på ett större sätt kunna begära föräldrars medverkan i hemarbeten/läxor/ansvarstaganden.

5. Följ forskningen. Sprid rönen. Ett entydigt resultat är att svaga elever lyckas bättre om undervisningen och skoldagen är tydligt strukturerad och andelen individuellt arbete liten. Den som är svagbegåvad eller lever i kaos hemma, i värsta fall både och, behöver få komma till ordning och känna att det finns gemensamt fokus.

Två saker i samma punkt. Även om jag inte tycker att man ska stirra sig blind på enstaka forskningsresultat, så bör man ha lite koll. Och forskning, där flera resultat är entydiga, den forskningen bör man ta fasta på. Själv anser jag att dagens skolsystem bygger alldeles för lite på forskning, den ( i mina tankar) förödande kontroll- och likinriktade skolan - bygger för mycket på några politikers tyckanden, och influens från andra västliga - icke så bra fungerande skolsystem.
I punkt 5 b kan jag bara hålla med.

6. Tänk kritiskt och självkritiskt. Det är ett av målen för eleverna. Gäller även lärare.

Även här är jag beredd att hålla med, kanske är många för dåliga på självkritik. Man lägger över för mycket av misslyckandena på eleverna.
Sen är det ju så att ju äldre barnen blir, desto mer påverkar kompisar och rådande ungdomskultur. Det vore fantastiskt positivt om media kunde ta lite ansvar för att visa goda föredömen i sina tablåer, inte bara förnedringar eller ouppnåelighet. Dessutom skulle alla vinna på om skolan fick lite positiva presentationer i press och media. För positivism skapar positivislm, negativism det motsattta. Det är min övertygelse och jag är ganska säker på att jag står på en god forskningsgrund, för det tänket.

Snurrigt, slingrigt sammelsuriumställe

Min hjärna handlar det om....
Hade kommit femtio meter på promenaden - eller var det hundra- och tanken for genom sammelsuriumstället: "Undrar om pannrummet i Dalstorps bygdegård fortfarande är inpyrt av gammal cigarettrök?".
När man slingrat sig fram och slingrigheten stannat till vid en så konstig tanke, då kommer ju nästa tanke: "Vilka slingrig vägar förde mig hit?"
Varvid man då får tänka baklänges - och sedan framlänges igen för att se om tankebanan verkligen stämmer.
Varvid jag gjorde så och kom fram till följande tanketråd:
"Ska jag ta på mig bruna kjolen och beiga Londontröjan när vi åker till A och P i kväll?"
" Blir bra ... och så något Amandasmycke till det."
" A bär alltid guldsmycken, jag tycker inte alls om att ha guld på mig. Ser inte klokt ut på mig... men passar A alldeles perfekt. Man är nog guldmänniska eller silvermänniska"
" Tänk när jag fick AL att byta från guldhatt till silverhatt. Jag sa att han passade mycket bättre i silver än i guld. Sen bar han silverhatt hela den revysäsongen. Tänk vad lite man behöver säga för att påverka."
" Vilken oordning det var i logerna - jag kommer fortfarande ihåg den speciella lukten!"
" Tänk vad vi rökte, de allra flesta av oss i revygänget. Före föreställningen, efter genomförd sketch, i paus, efter föreställningen. Nästa alla stod i pannrummet utanför "logerna". Undrar om den röklukten fortfarande sitter i?"
Ja, så gick det till när jag plötsligt befann mig i ett rökfyllt, svettdoftande pannrum i Dalstorps Bygdegård. Fast det passerat 18 -20 år i tid var tanken väldigt verklig.....
Hjärnan är en häftig manick!
Naturligtvis vandrade tankarna på under det att jag själv vandrade de fyra km t.o.r till nordsvenskstallet. Grusvägen var blottlagd på de flesta ställen, men här och där fanns några luriga isiga partier.
Tanketråden fortsatte genom den ökände, skräckinjagande tandläkaren som visade sig vara riktigt bra på att skriva revytexter och ännu bättre på att framföra dem. Kom att tänka på en sketch som jag gjorde tillsammans med honom under den allra första revyn, 1988. Det var en kort sketch som visade hur en danskväll började, fortskred och blev framemot slutet. Kroppsspråk och ett berättarröst. Publiken tjöt av skratt! Jag tror att det var något av det roligaste som framfördes av Dalstorparevyn.....
"Så mycket dumt jag har gjort" fortsatte tankarna. "Fast ganska oskyldigt ändå. Och revyåren var fantastiskt roliga" "
"Nä, då var det nog dummare då svärfar övertalade mig ( det var inte svårt) att ge mig in i kyrkopolitiken. "Blev något som kallades församlingsdelegerad - och på första mötet hade jag blivit vald till ordförande för det samma. För att det var många som inte ville se den föreslagne som ordförande.... eller hur det nu var. Dumt var det iallafall, jag var helt oerfaren och det slutade med att jag bytte plats ( mitt förslag) med en erfaren kollega i församlingens kyrkoråd, och så fick jag vara med där i stället. Kyrkvärd ( hemsk erfaenhet) hann jag också vara innan jag avsade mig omval vid nästa kyrkoval. Nä, det var inget för mig .... en delvis positiv - en delvis ångestladdad upplevelse. Många personers tyckande i olika frågor var den bidragande orsaken till att jag valde att lämna kyrkopolitiken.
Tankarna fortsatte sedan till den vanliga tanken, det idiotiska med nationella prov i trean ( återkommer till detta i ett eget inlägg snart) och gick sedan över till kvinnan som telefonerade från Stockholm här om kvällen. Monica Wester hette hon och hade i ett år arbetat i en föräldraförening mot antimobbingsprogram. Hon och hennes föreningsmedlemmar hade sett för mycket av hur dåligt barnen mådde av dessa program och hon var glad över att problemet äntligen uppmärksammats. Hon undrade om vi har några program i kommunen ( vilket jag inte vet) och tackade mig för blogginlägget. I mitt inlägg skrev jag inte ett ord om farlighet, för det vet jag inget om, jag skrev bara att jag tyckte att det var skönt att få bekräftat att schemalagd värdegrund inte ger någon effekt.
Skrev några meningar på FB innan jag gick och la mig på kvällen och blev väldigt förvånad över hur många gillanden och hur många kommentarer det inlägget genererat. Varvid jag i tankarna formulerade frågan: " Är det så att många tycker som jag, men inte vågar framföra detta. Är det så att någon dominerande persons tyckanden kan forma hela arbetslag/skolor?" I så fall är det riktigt skrämmande .... Medan det hela sannolikt är en fråga om enkelt förklarad psykologi

Ska, som sagt, åka till whistspelarvännerna i kväll. Tänker så här: "Nu har damerna vunnit två whistkvällar med 2 -1, så nu kan vi ju låta herrarna vinna. Vilket ju är ett sätt för mig att redan i förväg bortförklara ett nederlag....." Hur ofta möter vi inte skolelever som gör på samma sätt...?
Vårbukett blandade tulpaner inköpt idag. Gillar verkligen alla olika former och färger och växtsätt. Precis som i livet ... olikhet är vackert, intressant och utvecklande ....

Torsdagstänkt

Fransson

Vaknade och var förkyld. Fast bara vanligt förkyld, och det var en klar förbättring sedan igår, då jag kände mig "illavulen" i hela kroppen.

- Ingen gympa i kväll, tänkte jag. Undrar om jag klarar tandläkarbesöket.

Klockan fem över åtta satt jag i tandläkarstolen. Detta efter att i väntrummet ha åhört en dialog mellan vårt kommunalråd och en egenföretagare, där man ventilerade de rådande goda tiderna

för kommunens företag. När kommunalrådet sedan vände sig till mig, och frågade hur det stod till i skolans värld, så tyckte jag att goda företagartiderna också skulle få komma skolan till del.

Vi hann inte fortsätta vår pratstund så länge, för det var dags att äntra var sin undersökningsstol inne på Tden moderna tandkliniken.

Helgbesökare Bella

Jag "tappade" en jättefyllning från en gammal rotfylld tand i helgen. Bara en lite tandstump fanns kvar. Denna lilla tandstump fotograferades med en minidigitalkamera, direkt kopplad till datorn. Häftigt!

Tanden blev som ny på ca tjugo minuter. Plastfyllning och erfaren tandläkare fixade detta, under det att min namne till tandläkare och hennes assistent diskuterade knäckebrödsbak över min stumma kropp. Funderade på om jag skulle testa att baka knäckebröd någon gång - och tänkte också på att det är ganska otrevligt att bli "pratad över huvudet på".

Tjugo minuters behandling visade sig kosta åttio kronor per minut. Tänk om man hade den taxan för sitt arbete. Då skulle man kunna betala mycket skatt och förhoppningsvis kunna hjälpa till att subventionera den dyra tandvården.....tänkte jag.

Fredrik

Min kollega hade lovat ta hand om klassen tills jag kom tillbaka. Till min glädje så hade hon satt igång en skrivuppgift (stafettskrivning) som varade passet ut. Så fruktansvärt roligt att få vara två lärare i klassrummet samtidigt, hinna hjälpa alla och komplettera varann i tankar och olika sysslor. Så skulle jag vilja ha det lite då och då. På den gamla goda tiden så gavs den möjligheten, och enligt morgonens samtalsavlyssnande, så skulle den ekonomiska verkligheten kunna påverka skolans resurser till det bättre igen..... Eller var det bara önsketänk?

Fritz

Skoldagen försvann snabbt, precis som den brukar. Satte mig vid datorn för att kolla nyheter i världen, på blog, mail och FB. I Australien hade man slagit på stora väderkatastrof-trumman och det blev inte så farligt. I Egypten låg man lite lågt de första dagarna, nu tycks det vara stor dramatik där. Hoppas att inte uteblivna turistintäkter ger för stor effekt. Hoppas att inte den sköra freden mellan länder rubbas. Vad är bäst, en diktator eller en fundamentalistisk islamsk sta? - Kanske kommer det något riktigt bra upp ur kaoset, ingen vet ännu, man kan bara spekulera, och spekulationer blir nästan alltid negativa.

Mailade till Amanda och beställde ytterligare ett par armband, jag gillar verkligen att ha lite glitter kring handleden. Fick svar direkt! Vilka färger önskades? Pastell eller starka färger?Pastell? Huvaligen för sådana färger! Nej, starka färger ska det va... gärna blått och grönt! Ska bli spännande att se resultatet!

Divan Bella

Framåt fyratiden insåg jag att det var dags att åka hem, för att kolla hur husets innandöme såg ut. Fyra katter, varav tre ungkatter kan ställa till ett rejält kaos ibland. Nu visade det sig att allt var lugnt, sannolikt hade det varit mycket kattsovande under dagen. Fransson och Fredrik fick gå ut, Bella ( på besök till söndag) stängde jag in i köket. Fritz var inte intresserad av frisk luft.

Tömde toalettlådan och lät den stå ute medan jag sopade av lite. Fredrik kom inrusande och tittade villrådigt efter lådan. Jag fick skynda mig att bli sopklar och Fredrik fick knipa någon minut. Fransson kom inrusande då den lille grannpojken och hans mamma gick förbi. Barnröster är han inte van vid. Ännu mer förskrämd blev han när den lille pojken kom in för att titta på alla katter, källaren blev en bra tillflyktsort.

Bella är divan som vräker sig på köksbordet. Något sådant skulle vi aldrig tillåta våra egna katter. Men är man på besök så......

Fick SMS från Bellas husse och matte, de hade kommit fram till Sälen. Lång resa, men härligt med lite skidåkning i breda nerförsbackar.

Fick också ett meddelande från en kollega. Hon var ledsen och besviken. Varvid jag tänkte att först måste man se till människan, och därefter till alla fyrkantigheter som skriva och oskrivna regelverk förespråkar.

Tänk om man kunde öppna den där friskolan ... med min ledsna kollega ( som oftast är en riktigt glad tjej) och så mina bloggvänner.....

Så tänkte jag denna torsdag... som fortfarande har ett antal timmar kvar. Hörde på radion i morse att någon morgonpratare tyckte att torsdagen var veckans goaste dag. Så kan jag känna i kväll, denna torsdag då en ganska så lindrig förkylning hindrade mej att hasta i väg till torsdagsgympa.

I morrn är det fredag, en mysig skoldag ... och sen är det helg.... IGEN! Vart tar tiden vägen?

Amandas armband

Armband, det hade man ju när man var barn och när man var ung. Kommer ihåg att jag hade ett silverarmband med massor av olika berlocker i. Det blev omodernt, eller blev jag för gammal för att använda det.... försvunnet är det i allafall sedan många år.

Har konstaterat att armband har blivit mode under senare år. Antagligen så har det varit så länge, bara att jag inte registrerat detta. Jag är urdålig på att se saker - om jag någon gång skulle behöva vittna och beskriva ett utseende eller en klädsel, så skulle det vara ren katastrof.... jag lägger inte märke till sådant.

Har iallafall sett att folk haft häftiga armband - helt olika de gräsliga guldarmband som förra generationens kvinnor visade sin status genom.

Nej, glada pärlor och länkar pryder handleden på många människor, det har jag registrerat under senaste året. Och inte bara unga handleder, utan på alla åldrar.

Har sneglat på armband, och sedan på mina kraftiga handleder. Det skulle väl inte se klokt ut på mina kraftiga handvrister, det här med armband?

Fick armband och halsband i avslutningsgåva av min gamla klass .... och konstaterade att ... ju jag kände mej faktiskt fin med armband, och ville faktiskt ha några flera.

I Bor bor en supertjej som gör smycken. Jag har köpt tre olika halsband från henne på julmarknaden i Apladalen. Hon har en egen webbsida, Amandas smycken, och genom den kan man ju beställa vad man vill ha.

Kom äntligen till skott förra veckan, skickade ett mail och beskrev på ett ungefär hur mina armbandsönskemål var. Idag låg de i brevlådan, och jag tog genast på mig de vackra armbanden.

Under seneftermiddagen/kvällens utvecklingssamtal, så har de fått glänsa och glittra på handleden och jag har känt mig riktigt häftig.

Är så nöjd med mitt köp. Tänk vad snyggt det kan bli med lite pärlor och mycket kreativitet. Mycket häftigare än "äkta" vara... jag gillar verkligen Amandas design.