Kreativitetsklassen

Borde kanske döpa om "Toppenklassen" till "Kreativitetsklassen". Fast den är en toppenklas också. För någon vecka sedan testade jag det som Ken Robinson erfarit om förskolebarns kontra skolbarns kreativitetstänk. Han påstår ju att vi i skolan dödar barn kreativitet.

Det handlade om att komma på så många användningssätt för ett /flera gem som möjligt. Eleverna samlade ihop 55 olika användningssätt på ca 20 min. Ett förslag var "en dusch" och det användningsområdet ifrågasatte vi alla. Tjejen som föreslagit "dusch" bestämde sig för att bevisa möjligheten, tog med sig gem hem och kom några dagar senare med ett helt litet duschrum.

- Kan inte alla få göra någon uppfinning med gem, undrade eleverna. Idag fick de det, efter att ha gjort en planering och ritning, i grupper om tre, igår. Ca 80 min effektivt rofyllt arbete, då alla hjälptes åt att färdigställa en prototyp, och ev. hitta på fler "uppfinningar".

Lågenergi discolampa med ljud, robot som gläder folk med blombuketter, örhängen, kattlekasaker, strykjärn som kan värmas på spisen alt. i eluttaget, hårsmycken, halsband, mobiltelefon med fast laddare, syskonretare ... ja, det blev superbra. Vilka kreativa ungar! Samtidigt ger jag mig själv en nöjd klapp på axeln, jag låter dem vara kreativa - i allafall stundtals. Jag följer redan nya läroplanens tänk om kreativitet och entreprenörsskap. På fredag ska vi göra någon form av reklam för produkterna.....

I morgon ska vi göra klart wikisarna om storyline-familjernas besök på olika platser i Stockholm. Det var lite svårt att hitta fakta i olika källor, och sedan skriva om detta så att även barn i åk 1-2 kan läsa och förstå. Kändes mycket mer motigt än kreativitetsbyggen. Men man måste träna för att lära sig, det insåg barnen. De är ju bara nio-tio år än, så man får inte ha FÖR höga krav. Men ganska höga ..... Få se om man hittar bilder via Creaive Commons i morgon, och dessutom får in dem i Wikin. Var inte riktigt enkelt, tyckte jag själv. Men jag måste också träna.

Har haft lång skoldag idag, varit i en annan av områdets skolor och diskuterat läroplan och bedömning. Den gruppen som jag var med i var överens om att betyg borde få vänta, åtminstone till sjuan, att nationella prov i trean är två år för tidigt, att nationella prov har blivit så upphosade så att en del barn mår dåligt och att det är långt ifån genomtänkt när de makthavande kräver att årets femmor ska genomföra nationella prov både i år och nästa - då proven är flyttade till sexan. Samt att proven inte ska ses som prov utan som diagnoser för att se vad som behöver repeteras, tränas mer. Varvid det är mycket bättre att förlägga proven till femman än till sexan, eftersom de flesta klasser har kvar samma lärare i sexan.... men inte i sjuan.

Trött blir man efter en sådan här lång dag ...... och dessutom missade man en del av vårens ankomst - för idag är det verkligen vårluft. Hoppas att den håller i sig!

Örebroövernattning...

....blev det denna natt, då vi berövades på en timmes sömn. Så det var jättebra att det var sovande på hotell, för där sover jag aldrig lika gott och länge som i min egen bädd. Tjugo personer med anknytning till vår bygemenskap, därav en man med busskort, anträdde resan i - för mig - halvarla morgonstund .... halv nio. Fikastopp gjorde vi i Karlsborg. Mest populära pålägg var stekt ägg, det vann med hästlängder ...eller hönlängder ... Stora Vättern visade öppet vatten, men nära land låg det fortfarande is. Det blåste kallt och alla sommartoaletter tycktes vara stängda. Men alla fanns råd i nödläge, och mätta och välmående fortsatte vi resan mot Örebro. Anledningen till, den sedan länge planerade Örebroresan, heter Peter. Han är ett barn av vår by, som tog examen som skådespelare på Luleå scenskola i våras. Jobb fanns det för honom på Örebro Länsteater.

Stolta föräldrar ( och världens trevligaste människor) ordnade en resa för alla som var intresserade att kolla in "Ingvar". Under vilken kategori detta musikverk kan sorteras in, det vet inte ens skådespelarna - och jag har aldrig tidigare skådat något liknande.

Peter och ljustekniker ( var namn jag glömt - var det Benny) visade oss bakom och ovan kulisserna när vi kommit fram. Hade inte en aning om att det fanns så MYCKET teknik ovanför scenen. Trodde att det var som på Dalstorpsrevyn, att de flesta strålkastarna fanns längst bak i salongen. Men så var det inte!

Nej, det är inte någon modern version av Hamlet som visas. Det är Peter som visar på perukmakarens skicklighet. En perukmakare som har bidragit till så stora produktioner som "Sagan om ringen" trilogin.

Längst upp på vattentornet, Svampen, 52 m ovan mark, så finns det en restaurang. Både mat (buffé) och utsikt var suveräna - även om det blåste svinkallt på utsiktsterassen och det var svintrångt vid de tätt placerade små borden.

Efter lite vila på hotellet, var det så dags för föreställning. Nio personer uppehöll sig hela tiden på scenen och man framförde historien om Ingvar Kamprad - från före tillblivelsen tills nu - utan att säga ett ord. För varenda replik sjöngs fram - nyskriven musik som titt som tätt blandades med svensk folkmusik, svensk filmmusik och svensk psalmmelodier. Dans, show, tramporgel, fiol, skönsång - glädje, skratt, depression och sorg .... och så BRAAAA! Helhäftig föreställning som alla skulle ha möjlighet att se.

Om jag fattade Peter rätt så har musikföreställningen skrivits och uruppförts i Tyskland och det enda ställe i Sverige, där den tidigare visats, är Malmö.

Mat efter föreställningen, gösplanka på en turkisk restaurang. Helt OK mat, men lite för hög ljudnivå för att passa mig.

Hann med en morgonpromenad, genom de centrala delarna av stan och runt Örebro slott, en byggnad med anor från 1300-tal. En härlig morgonpromenad, inte allt för kallt och med sol som glittrade i Svartåns vatten.

Gemensamt åkte vi till Wadköping. En intressant trästad, liknande inget annat. Flera små hantverksbutiker var öppna dagen till ära. Köpte gott bröd på bageriet och fikade god jordgubbscheesecake på det gamla caféet.

Hemåt bar det vid halv ett. Nytt stopp i Karlsborg, besök på Sibylla denna gång. Och gässen, som vi träffade redan på uppresan, de var lika sociala idag. Fast det gav inget resultat ... för ingen åt utomhus i det vinterlika vädret, den första dagen på sommartiden.

Stackars C-E kunde inte åka med och förlusta sig... han blev vrålförkyld i fredags och har fått vara hemma och kurera sig. Synd, han missade mycket kul + förmånen att tillbringa tid med många goda vänner....

Engagerande e-twinning

Tre e-twinningprojekt har vi på gång i år. Tre projekt som hela vår lilla skola är mer eller mindre engagerade i. Schoolovision går för tredje året och alla elever ska vara kör i refrängen på "Teddybjörnen Fredriksson". Elever är pianister, gitarrister, flöjtister, percussionister och solister. En pappa ska hjälpa oss att filma veckan efter påsk.

Fotoprojektet, där vi tog hem två segrar förra året, går också i repris. Foton börjar strömma in, de ska vara inne före maj månad de också. Så många barn det är som fotograferar, och som dessutom är duktiga fotografer. Det för vi tacka digitaliteten för.

Det tredje projektet som vi jobbar med är ett konstprojekt. Tio skolor från hela Europa har bidragit med sin konst under hösten, och utifrån detta så är det meningen att vi ska bli inspirerade och göra något i samma anda- fast på annat sätt.


Idag och i går har ví haft konst på schemat under två halvdagar. Otroligt engagerade elever, alla jobbade bra och många snygga konstverk föddes.

Potatismålningen ovan är gjort på inspiration av en förskoleklass i Skottland. Många elever ville testa tekniken och flera riktigt fina tryckbilder blev resultatet.

Litauen inspirerade till borgbilder.

"Dot-painting" - visad av elever på Jylland var bland det mest populära.

Mycket dekorativt, ser riktigt proffsigt ur. Sugrör och flaskfärg har används.

Allra mest populärt var det som Jyllandeleverna presenterade som "Shoe-birds". Tänk så häftigt att få måla och pynta skor. Riktigt läckert blev det.

Ska försöka få in en trädgren och låta skorna bli påskpynt. Om nu eleverna inte propsar på att få ta hem skorna redan nästa vecka. De var så stolta över sina kreationer. Kanske kan det bli något för modevärlden .

En skola i Ankara, Turkiet, gav inspiration till "toalettrullerosetten". En riktig proffsinstallation.

Många fler bilder lär säkerligen följa efter hand. Ska göra en Photo story och lägga ut på såväl e-twinningplatsen som på Marathon of Art-bloggen.
Och så ska jag kolla i kursplanen för 2011 - bild - och kolla hur många olika moment vi lyckats få med tack vare vårt europeiska projekt.

På eftermiddagen var alla 3, 4, 5, 6or i Svenljunga simhall. Det var Nexans som bjöd på den resan, som tack för att skolans luciatåg framträdde vid ett antal tillfällen på det stora företaget.

Roligt att resa med trevliga elever, där alla är trevliga mot varann och tar hand om varann. Vi har verkligen toppenklasser i alla klasser på vår skola.

C-E och jag ska åka på teaterresa till helgen. En buss full med vuxna. Där kommer det att finnas människor som inte kan prata med alla ....Inte klokt hur dumt vi vuxna kan bära sig åt... Ändå konstigare är det att det är barnen som är föredömen, när det egentligen är vi vuxna som borde vara det.... Och det gäller inte bara i ett fall, utan i många olika sammanhang.

Heja alla ungar - ni är bäst!

Snösmältning, snödroppar samt sorkskott synliga

Äntligen så har snön smält undan så mycket, så att vårens modigaste små välkomnare kunnat visa sig. Få växter är väl så efterlängtade som dessa vårbudbärare.
I perennrabatten kring altanen har en oinbjuden gäst varit på underjordisk vandring under vintern. Sork eller mullvad har skjutit upp jordhögar på några ställen. Ingen stor katastrof direkt, klart möjligt att återställa. Sju plusgrader och lite blåst har satt ordentlig fart på snösmältningen, även här på höglandet mellan Grimsås och Nittorp.
Stannade en stund extra i skolan idag, sedan Skolväskan tipsat om en ny Ken Robinson-föreläsning på nätet. Man blir så nöjd och glad när man hör denne omtalade man säga sån´t som man själv tänker.

• Konformitet i skolan är rent förödande
• Se varje elevs möjligheter.
• Se inte bara teoretiska ämnen, pluggämnen, som viktiga.
• Arbeta ämnesövegripande
• Tänk på hållbar utveckling i allt skolarbete
• Gärna prov. men bara som diagnos - inte som syftet med undervisningen

Hoppas att våra bestämmare kunde vara kloka att visa föreläsningen för alla pedagoger på kommande studiedag. Vi behöver lite motvikt till Björklundsideologin. En ideologi som inte stämmer med nya läroplanen - medan Ken Robinsons tankar är läroplanstänket när det är som bäst.

Jag önskar att man kunde var tre lärare om två klasser/klassenheter och kom i rutiner där man gjorde planeringar gemensamt och lade upp ämnesövergripande arbetsområden, istället för som nu ha olika lärare som ansvarar för olika ämnen. Lärare och ämnen kan ha draghjälp och nytta av varann.

Dessutom önskar jag att förslaget om att bygga en ny F-6-skola för hela rektorsområdet i centrala Nittorp - som varit utan skola sedan 1962 - klubbades och blev verklighet inom några år. Så klokt att göra en större skola, med större möjlighet till att olika komptenser skulle kunna samverka, än att som nu, det hela tiden görs en massa nödlösningar på tre små, och mer eller mindre renoveringsbehövande skolor. Tänk, så kul att få jobba på en helt ny skola, byggd för dagens behov. Önskar också att jag finge vara med i utformningen - har ett antal idéer om lokaler ........ bibliotek skulle vara Navet - datorer och böcker .... stora rum ........... mycket space... lämpliga för både rörelse och sittande .... bildsal, musiksal centralt, flera no-rum .....

Musikalen om Sverige som Toppenklassen ska spela upp för föräldrar om tre veckor börjar ta ordentlig form. Många av eleverna vill göra något litet soloframträdande med sång, instrument eller som skådespelare. Härligt så länge de vågar och vill. Har flera elever som får mig att rysa, så bra sjunger de....

Spinning om en stund .....nu är de inte så lång tid kvar innan man kan ge sig ut på rörlig cykel. En lite annan upplevelse än att sitta på den stillastående. Men ledarna har till 90 % fått till härlig musik .... utan den skulle nog spinning bli en omöjlighet ...........åtminstone för mig.

Våren välkomnas

Idag säger jag välkommen till våren. Det känns att om den inte redan är här, så är den väldigt nära. Två minipåskliljor är inköpta och utställda på trappan. Oj, vad de blommorna lyste upp både hus och tillvaro. Gult ger energi, sägs det, och gula blommor tycks ge ytterligare påspädning -längesedan jag haft så mycket energi som idag, energi som solljus och påskblommor tycks ha genererat.

Huset blev städat hastigt och lustigt - ja, det var riktigt kul. Och det behövdes verkligen. Tre katter dammar ner tio gånger mer än en ensam Fritz-katt, det är tydligt. Eller också är det ljuset som avslöjar att husrenhållningen behöver skärpas till. Tycker inte det är tråkigt att städa, bara lite motigt innan man kommit igång. Och efteråt så är man så nöjd och belåten med såpdoft och rengolv - ja, ända till småkatterna kommer IN och ska gå på toaletten och skvätter kattsand vida omkring.
Katten på bilden ovan, träffade jag på eftermiddagspromenaden. Hon hade lärt sig att gå på toa utomhus hon... Helt ogenerat för omgivningen dessutom :)

Igår var det vita vidder som gällde igen och flera av eleverna kom besvikna till skolan. Barnen vill också ha vår nu. Inte en snöboll kastades, det var inte kul längre. Så barnen försökte fortsätta med våraktiveterna utomhus, så gott det gick. Bandy och pingis - det funkade bra - och en del hämtade spadar för att gräva i snön och för att försöka sprida ut den lite, för snabbare töande.

Nu bekymras jag inte speciellt av en dm snö i mitten av mars. Det känns som om det är vinterns sista fight med våren. Efter att ha satt in alla sina resurser i det ymniga snöandet, så är vinters arsenal slut, och våren kommer inom några veckor att ha ockuperat våra trakter.

Strykfåglarna har dragit sig norrut, igår var det ett antal kolstrastherrar vid vår (C-Es) fågelrestaurang. Idag har de inte visat sig, men på promenaden såg jag att kajorna börjat flockas vid de öppna fälten mitt i Moghultsbyn.

Härlig promenad blev det - och massor fixat denna dag.

Skoljobbet klarade jag av i går, då jag för första gången använde "två månaders på prov" Windows10, när jag skrev kommande veckas matteläxor. Ett trevligt program. När jag köpte laptopen för två år sedan, så var Windows Vista med på prov. Det gillade jag inte alls, så jag laddade ner Open Office i stället. Nu är ju det programmet lite magert, så vi får väl fundera på om vi ska investera i ett nytt skrivprogram. Det är ju inte så ofta man använder sådant, och man skulle ju likaväl kunna göra allt i Wiki eller Googles Docs ... och kanske t.o.m. låta barnen göra läxorna genom det. Använder (kommunens) mail för läxor i svenska. Det är också helt OK att skicka läxan via FB.

Så kanske är det så, att skrivprogram är en onödig investering, det finns alldeles tillräckligt med nätbaserade program för skriftlig och bildlig kommunikation. Gäller bara att bli van vid det tänket.

Kjolkort, känguru, kreativitet

Kjol gillar jag. Periodvis. Den här vintern har varit en enda lång kjolperiod.
När jag var i Borås i tisdags, så var jag i några affärer i Knalleland och kollade deras utbud av vårkjolar. En enda kjol kunde jag hitta. Så snacka om att de är kort om kjolar i affärerna. Det fanns bara en massa överdelar, många som man möjligen skulle kunna bära till tights. Nu är jag 57 år gammal, 176 cm lång och rätt kraftigt byggd - nej, det är inte snyggt på mej. Jag vill ha ett par nya kjolar till våren - var hittar man sådana? Får hoppas på London ... bara fyra veckor kvar innan det är dags att åka till världens härligaste storstad.
Idag är det Kängurudagen. Det betyder att Nationellt Centrum för Matematik, med säte vid universitetet i Göteborg, ger ut årets matteuppgifter för test, tävling och utveckling för alla elever från förskoleklass till gymnasiet. Så härligt att kunna visa att matematik minsann är så mycket mer än siffror, speciellt för de barn som tycker att siffror är jättejobbigt, medan de har t.ex. en utmärkt spatial förmåga. Mina treor och fyror har fått jobba med gamla Ecolier och Milou och de tycker att det är jätteroligt. En otrolig entusiasm, även från dem som inte har så lätt för matte normalt. I morrn ska alla tre-fyror få göra ett enskilt test ( tidigare har man jobbat i två eller tre grupp) med årets Känguruuppgifter.
Senast den 25 mars ska resultaten vara inrapporterade, så det finns möjlighet att testa sina matte-helhetskunskaper även nästa vecka, om någon är frånvarande. Tänkte att treorna ska få välja det enkla Milou eller det svårara Ecolier, som är det som ska rapporteras in för treor och fyror. I en tidigare klass så kom en elev och var så stolt, hon hade hittat sitt namn på nätet - hon var tredjen bäst av svenska deltagande tredjeklassare i det årets Kängurutest. Kul!
Och konstateras bör - det är inte själva testet som är det mest intressanta - det är de diskussoner som de ger upphov till. Samtidigt som de faktiskt är ett bra komplement till nationella prov, som är ganska mycket mer sifferstyrda.
Hittade en länk på animationen av en Ken Robinsson- föreläsning, och gjorde en repristitt.
Inspirerad av denna lät jag igår mina elever i grupp hitta så många användningsområden av ett gem, som man kunde komma på - 20-25 minuters brainstorming. Det blev inga 150 olika användningsområden, som man i föreläsningen påstår att ett förskolebarn kan komma på, men det blev 55. Så visst har vi lyckats döda kreativiteten rätt ordentligt redan.....
Men det kom ändå många kreativa förslag och ett av de mest kreativa var att man skulle kunna bygga en dusch av gem. Både jag och klasskompisarna ifrågasatte detta, men eleven ifråga tog med sig ett par nävar gem hem och lovade komma med en duschprototyp inom några veckor. Sådana initiativrika och utmaningsbenägna elever, det är verkligen något att bygga framtid på.

Om en timme börjar step-up/styrka. Dags att byta till träningskläder och underhålla den gamle kroppen en smula.

Blodbanksbidrag

I eftermiddag har jag varit och satt in ett bidrag på 4,5 dl O+blod i banken. Känns väldigt bra! Även om jag kanske aldrig kommer att ta ut det insatta, ej heller någon ränta, så har jag i nuläget ett överflöd av röda blodkroppar, och kan dela med mig.
Man vet aldrig vad som händer, kanske kommer jag en dag att behöva tillförsel av den livgivande hemoglobinrika vätskan, och då känns det också bra att ha lite att "ta ut".

Kollade på FB innan jag tog fram bloggsidan. En av mina FB- vänner och IRL-vänner undrade var solidariteten har tagit vägen. En bra fråga tyckte jag, tog en funderare och kom snabbt fram till att jag inte hört ordet "solidaritet" på årtionden. I stället har det varit ordet "lojalitet" som blivit ett ledord.
Vilket jag anser vara förödande .... inte för att orden är varandras direkta motsatser - men de står ändå i det motsatsföhållandet att solidaritet främjar öppenhet, omtanke och medkänsla medan lojalitet medför slutenhet, medtanke och omkänsla. Lojalitet kan vara en god sak, men det kan också vara kvävande, medan solidaritet alltid är byggd på medmänsklighet.

I morse läste jag följande på Twitter:I want every child to head to school knowing their education is America’s priority. Let’s seize this moment and fix No Child Left Behind.
Det var Barack Obama som hade skrivit denna Tweed. Jag önskade så att samma solidaritetstanke skulle gälla våra svenska barn. Att ingen någonsin ska lämnas bakom, att ingen aldrig någonsin ska behövas utsättas för prov och omdömen som visar att de inte duger, att alla barn ska få den hjälp och stöd de behöver, att alla barn ska få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och få möjlighet att sträcka sina egna utvecklingsmöjligheter så långt som det är möjligt.
Visst står alla dessa önskningar som målsättningar i såväl vår nuvarande som i vår kommande läroplan. Men de tycks inte gälla, då kommunerna inte anser sig behöva leva upp till det skrivna. Och hur det kan vara möjligt att de, trots kontrollsystem som skolinspektionen, inte behöver ta ansvar för att läroplansmålen nås, det förstår inte jag. Och ingen tycks förstå det heller, jag har ställt frågan till många, men aldrig fått något svar.
Vad är viktigast - lojalitet med dem som de flesta människor röstat på i valet, eller solidaritet med våra barn och deras möjligheter att få en god framtid? För det måste väl vara det som det handlar om, annars skulle väl någon för sjutton gubbar säga i från. Och det räcker inte med en ifrånsägare .... vi måste hjälpas åt. Vem vågar vara med?

För att återgå till vardagligheterna, så blev det en liten sväng i Knalleland också. Stimulerande för en lantis att komma till stan några timmar, inte minst för att se hur olika människor kan se ut. Jag tycker att det är så fascinerande att titta på folk.
När jag kom hem så möttes jag av tre katter. De tycker också om folk... de gillar att ha en människa i huset. Fast för dem känns det bäst med det gamla vanliga....

Bloggbredd- bloggbegränsning?

Personligen tror jag absolut på det förstnämnda. Därför att det passar mej. Majoriteten av vuxna bloggare tycks vara mer inriktade på det senare - de bloggar om olika ämnen och låter sällan läsaren få ta del av något annat än åsikter och fakta om den blogginriktning man valt.
Tråkigt, tycker jag ... jag vill veta mer om människan bakom bloggen, även om jag också är intresserad av tankar, forskning och fakta inom de områden var bloggar jag valt att följa.
Bredbloggandet kommer att fortsätta för min del, det är mitt sätt att vara och så jag vill ha det. Mest kommer bloggbredden att begränsa möjligheten att bli en "erkänd" bloggare, med plats på lärarnas blogginnelista. Men det kan jag leva med.

Dagens första bloggtanke är en hangover sedan i fredags kväll, då till min stora förtjusning Ken Robinson visade sig vara gäst hos Skavlan. http://www.ted.com/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html har jag sett ett antal gånger och jag anser att den brittiske "siren" bara öser ur sin skolklokhetssynsbrunn. Han ser att kreativiteten dödas av kunskapsskolan, samtidigt som man förstås måste ha kunskaper. Kunskap och kreativitet står inte i motsättning till varann, de bär varann, MEN det får inte bli så att kunskapsundervisandet kväver kreativiteten.

Varvid tankarna går till något som just nu diskuteras flitigt på Twitter - ja, jag har äntligen hittat ett stort användingsområde för det mediet - nämligen skolkaptenens senaste utspel om att man ska skriva in i skolförordningen att man ska ha mer katederundervisning.

Med påföljd att kreativiteten dödas ytterligare. det är klart att vi ska ha kunskaper och genomgångar i skolan. Vi ska diskutera problem av olika art och vi ska informera varann om vad som händer och sker och varför - men eleverna måste också ha möjligheter att själva hitta nya vägar och arbeta med det som passar dem bäst.

En lärare som undervisar utifrån sin egen kunskapsbas ifrån sin egen slitna kateder, den läraren får eleverna att bli slöa mottagare ( och ibland helt frånvarande bortfrånskolandrömmare) i stället för att låta de egna vingarna bära framåt .... med hjälp av lärare och kamrater.

Har vid flera tillfällen haft möjlighet att lyssna på Fredrik Hären. Denne man, som sett en stor del av världen och framförallt den folkrika del som ligger öster om oss, raljerar över de som vi anser vara kunskap. Han viktigaste budskap är dock att vi måste främja och jobba för att bibehålla de unga barnens och utveckla de redan halvkvävda halvstora barnens kreativitet, för att vi ska kunna hålla någorlunda jämna steg vad det gäller teknisk/naturvetenskaplig/ekonomisk utveckling, med de så motiverade och "marknadsledande hungriga" kreativa människorna i de befolkningsrika länderna i öster.

Något som är ännu mera konstigt är att Läroplanen 2011 betonar kreativitet och entreprenörskap, medan skolkaptenen försöker stryka över det som redan är skrivet, i stället för att stryka under .

För att återgå till Ken Robinson, så diskuterades de kontrollerande proven som ges i olika årskurser- s.k. nationella prov. Kommer inte ihåg ordalydelsen helt men det han sa var bara så bra : "Prov är helt OK och till och med bra, bara de ses som ett verktyg i undervisningen och inte är syftet med det samma". Vilket jag tycker att de mer och mer tenderar att bli.

Förskräckligt när man hör pedagoger säga att man ska fälla elever genom provbedömningar.

Vi är inte till för att fälla någon, inte ens sätta blåslampa i ändan på någon elev genom att ge dem varningstrianglar i bedömningsintrumentet. Nej, vi är till för att möta varje elev där de är och lotsa dem så långt fram i färdigheter, sociala nät och kunskaper som vi bara kan. Undersöka vad det är som gör att inhämtadet av ovannämnda går trögt ... det är inte så ofta det beror på eleven själv. Sannolikt aldrig.
Tyvärr så ger inte politikerna alla kommuners barn möjlighet till detta. Läraren behöver också tid för fortbildning och att hänga med i olika färdighetsutvecklande områden. Det är ju bra om man som pedagog ligger steget före inom de flesta områden .....

Variation tror jag är nyckelordet för att så bra lärande som möjligt. Då har alla möjlighet att hitta sitt bästa sätt att lära.

I Storyline arbetet har jag upptäckt att en del elever faktiskt föredrar boken framför att söka fakta på nätet. Andra föredrar att söka fakta via film. Några söker lite fakta- några söker mer. Några lägger ner mer tid på ett kreativt redovisningssätt än andra. Man är helt enkelt olika och man var och en måste få utveckla det man har goda förutsättningar för. Samt att olika förutsättningsutvecklingssätt presenteras i skolan, helst under tidigare år.

Därmed avslutas skoldelen av dagens bloggande. Vill bara tala om att den som gjorde mig besviken i början av veckan har hört av sig och framfört sina tankar om att det inte blev så bra som det blev. Jag är ytterligt glad för detta.... finns inga hårda känslor kvar!

Helgen har gått mer än halvvägs. Igår besökte vi dotter med sambo, blev bjudna på goda våfflor - med ägg och utan ägg. Båda sorter var lika goda - jag kände ingen skillnad - det är ändå grädden och sylten på den genom värme behandlade smeten som gör våfflan. Mums!

Hos M och J får man sig alltid en spelstund. Denna gång hade de varit på Erikshjälpen och köpt några enklare spel. Fia med knuff på höjden var en synnerligen kreativt utvecklat spel, framställt på en borrfabrik ( var det rätt uppfattat?) Kul var både det och Wobbler - som då handlade om att inte högen med bokstäver, uppbyggd på en ostadig platta, skulle börja wobbla.

Råttspelet hade jag inte sett tidigare heller - det hann vi också med - mellan promenad och melodifestival.

... och massor av räkor ..... Fyra personer och två katter mumsade i sig ... men lyckades ändå inte länsa skålen.

Ringde ett röstningssamtal på melodifestivalen- på Monikers "Oh my God". Säkert åldersrelaterat - en blandning av Beatles och Sparks - från ungdomstiden i skiftet 60-70-tal. Låten är iallafall en gladlåt - jag gillar den. Vilket jag inte var ensam om. Nu räckte inte min röst mot ungfolkets favorit "Popular" - och inte spelar det någon roll heller.

Men man kan ju inte låta bli att ifrågasätta vilken relation som Kempe har till melodiväljarjuryn ( är det bara Björkman??) - det måste finnas fler ok låtar än hans.

Tre träningstillfällen...

... ska det helst bli varje vecka.
På söndagen är det zumba. Roligt, rörligt - gott för den gamla tanten.
På måndagen är det spinnng. Med bra musik, så är det ett bra träningspass, som också känns bra för den övermedelålders damen. I måndags var det dessutom inlagt en stunds styrkepass och jag kom hem och kände mig extra glad efter passet, för det hade varit så kul.
På torsdagar är det stepup/styrka. Step up är ingen höjdare för den som har en rygg som inte gillar alla rörelser. Den gillar inte step up. Men styrkedelen är bra för hela den massiva kroppshyddan och ryggen tolererar den också.
Så på torsdagarna har jag stått där och varit riktigt arg på mig själv för att jag utsätter mig för att få ordentligt ont. Samtidigt vet jag att jag kommer att göra om det. Träning är faktiskt ganska beroendeframkallande .... på gott och ont ... :)

Tindrakatten har åkt hem till sig. Broderskapet med fru och "svärdotter" var och hämtade henne på eftermiddagen. Bruna och granna var de efter en vecka i solen. Låter gott att ge sig i väg bort från regn och snö och slask ..... men det är inte världens enklaste i vårt jobb. Visst kan man ta sig ledigt utan lön - men man får ändå göra en hel del av jobbet som ska göras - genom planeringar och efterarbeten.
Kattpojkarna har gått omkring smått osaliga och undrat vart den lilla granna tjejen tagit vägen. Verkar dock som de gett upp och gått till vila - eller också så har de särdeles kort minne.

Storylinen flyter på. Idag har familjerna åkt på semester till olika ställen i Sverige. De ska skicka ett vykort till varje annan familj från sina olika semesterorter. Powerpointarna om resp. hemstad blev klara igår - snygga och prydliga - översatta till engelska, med hjälp av Google translate ( och redigerade i engelsk text av mig ) - redovisade och sedan skickade till Erik i Boulder. Antagligen får vi en PP från Erik´s hemstad i morrn.
Jag går verkligen omkring och njuter, när jag ser de olika grupperna 8-11 åringar sitta och jobba med dator, papper, penna och böcker .... och jag ser att ett lärande - både kunskaps och färdighetsmässigt är på gång.
Efter semestervistelserna ska vi träffas på en vetenskapfestival i Stockholm och där avsluta vår storyline. Tårta utlovas vid festligheterna ... fast det vet inte barnen än, förstås.
Många tycker att storyline kräver mycket av läraren. Jag håller inte helt med. Visst måste man ha struktur och visst springer man stundtals omkring som en skållad råtta för att ge hjälp - men samtidigt så lever storylinen sitt eget liv och är delvis barnens egen produkt.
Ska bli intressant att se utvärderingen av det, för eleverna, nya arbetssättet.

Skolan har anmält sig att delta i arbetet kring Earth hour. Bra material från wwf. Och man har inte på något sätt förbundit sig för att släcka ner och delta i manifestationen.... det är väl inte riktigt min grej .... men det långsiktiga arbetet, det är något som alla skolor verkligen borde ägna sig åt ... och förhoppningsvis också gör.

Fettisdagsfritt...

... hade barnen. Själv fick jag en fettisdagsbulle som eftermiddagsfika. Det tycker jag var ett bra sätt att fira att det går mot påsktider.
Dagen kunde ha blivit riktigt bra. Vi diskuterade den nya läroplanen i grupper, ledda av utsedda personer. Bra att diskutera med dem som jobbar i rektorsområdet ... och inte bara med dem som jobbar på samma skola. Bra diskussioner/samtal i en trevlig grupp. Idédelgivning, öppna tyckanden - även om sån´t som går emot nationella prov, bedömningar och betygstänk. Vad jag tycker det är härligt med öppna diskussioner, där man får tycka vad man vill utan att få ogillanden.....
Ändå så ger dagen mest taggtrådskänsla. Försöker formulera anledningen utan att gå utanför bloggtillåtenhetens ramar. Får till det så här: Varje arbetstagare med likadana arbetsuppgifter måste få samma möjlighet till delaktighet, information och diskussion. Så länge några har större inflytande och ett större försprång i sitt tänk, så blir det inte bra och bäddat för besvikelsekonflikt............

Så just nu känner jag mig lite stukad..............men det är väl bara att ta nya tag och bygga upp sig igen.
Fick även info på plats samt via mail, som för min del, kan kännas ganska positiv. Ny start på gammal plats.....
Jaja, det går över - bara det att jag blir så besviken på människor ibland. Fast det kanske de bli på mej också.
Nya läroplanen är lite spännande. Känns som den kan passa mig bra - man måste jobba tematiskt för att få med allt ..........plus att man trycker mycket på kreativitet och entreprenörstänk. Sen går det inte ihop för mig att man ska sätta betyg i alla olika ämnen, när man samtidigt uppmuntras att arbeta ämnesövergripande. Alltså i varje enskilt so/no-ämne. Gamla oä-betyget skulle passa mycket bättre....
Ska analysera storylinen om Sverige och kolla vilka ämnen jag fått med där..... och vilka "delmål". Kan bli intressant....
Kort promenad blev det efter studiedagen. Solen sken - även på taggtråd och halvförfallna hus.
Funderar på om det är comme il faut att använda uttrycket studiedag längre. Jag gör det i allafall. För alla förstår vad jag menar.

Kattkortskavalkad - konkurrent kommer

Hade tänkt ha f-rubrik idag.
Fastlagssöndag - nej, det blev ingen semla idag .... får hoppas på fettisdagen i stället.
Förståsigpåare - alla mediamusikvetare som uttalade sig om gårdagens melodifestivalsavsnitt. Segrarna var utsedda i förväg. De som i verkligheten vann, de var förtida förlorare. Usch, vad jag blir trött på alla som tror sig veta och förstå. Men jag gillade båda låtarna som blev vinnare.
Fetma hos barn, i dagens tidning igen. Hu, så hemskt, ropar man. Tänk på vilka följder det kan få i vuxenlivet. Jag har alltid varit tjock.... jag lever än.... Vad jag blir trött på fetmafokuseringen.
Fotografering fick det bli i stället. Tog med en kamera och gick ut med katten.....
... ja, inhysingen - Tindra. Vågar inte släppa henne, hon får vänta med att gå fritt tills hon är hemma i Backgården igen.
Tindra har funnit sig ganska bra i att vara kopplad. Om jag följer hennes väg. Tvärtom är inte att tänka på. Jag har insett att jag är en kattmänniska - ut i varje enskid cell.

Fransson spejar på bilar bakom buskarna på andra sidan vägen.

Eller kollar om det finns några intressanta fåglar, på brunnen vid fågelrestaurangen.

Tindra är riktigt bra på att "gå fot" när C-E är hundförare. Han är en sådan som kan "tala med katter". Det är väl på så sätt som han lyckats stå ut med mej i alla år.

Fredrik gillar solen i den snöfria katttoalettsmöjligheten. ( Men tro inte att han fattat att han kan använda den..)

Bra näbbmusjaktmarker. Fast nog är det synd att fånga och avliva något som man ändå inte äter....

- Vad är det som låter? undrar Fredrik, när en kråka kraxande flyger förbi.

Tindra rullar runt i solskenet på den smutsiga altanen.

- Gott att vara i solen, tycker hon. Då kan man t.o.m stå ut att vara i band.

Fredrik har slagit sig ner på sin favoritfågelspejarplats. Här tänker jag snart planetera penséer. Undrar hur det ska gå?

Lite tvätt i väntan på att mesarna ska komma flygande.

Syrran vill också vara med.

Medan Fransson ägnar sig åt klättring.

Ett varv till runt huset - svåraste vägen för kattkoppelhållaren.

Fritz var ute en stund han också, men nu nöjer han sig med att övervaka allt från hallfönstret.

Alla har nog med sitt och ingen märker att en tofsmes kommit för att hämta några korn.

Men att en springer spaniel dyker upp, det gillar inte katterna. Två har redan gått in, och Fransson vill gärna ha mattebeskydd.

Den vackra hunden bor i Holland, men är just nu i feriebostaden, grannhuset. I Holland har man karnevalsledigt, berättade husse och matte ( musiklärare) på mycket god svenska.

De berättade också att i Holland är det vår nu.....och hoppades få möta den här också, under sin lediga fastlagsvecka.

De har inte sett väderprognosen ... för den spår SNÖ. Men det blev en fin helg iallafall!