Fotvandrare fotade främst floran

Har blivit vandring, bad och fotande denna dag. En härlig högsommardag, då det i övrigt inte har blivit många knop gjorda.
Började dagen med lite cacheletande i Henja, mellan Gislaved och Anderstorp. Skulle hämta datorn hos datordoktorn i Gislaved och då kunde jag lika väl ta en stund extra för att lära känna omgivningen. Henja by var en vacker by, som ligger helt i anslutning till samhället. En järnvägslinje hade en gång passerat här, ett spår som man nu höll på att rusta upp. Vid denna stora ek fanns en enkel skattgömma.
Efter lite fika här hemma åkte jag till favoritbadplatsen, Gusjön, en sjö som Nissan passerar. Kall som vanligt, men en kort simtur var inte helt omöjlig att genomföra. Och välbehövlig svalka fick man.
Två cacher fanns det, en vid ett järnåldersgravfält. ( Där fanns inte denna holk f.ö.) Ganska naturligt att man byggde upp sin by vid ett stort vattendrag för ett par tusen år sedan. Man lär sig så mycket och får igång så många nya tankar genom skattjakterna.
Tog en promenad med C-E och kamera med fokusering på alla blommor som finns längs vägrenarna. Denna mynta anses som ett ogräs i naturen, medan den är OK i förädlad form i rabatten..... där har jag tre olika sorter som ser ut nästan så här..... Så dumt man tänker, när man gör vissa växter till ogräs och andra till prydnader .... Och visst gör man lika dumt med människor.... ser en del som ogräs och andra som prydnad... fast alla har både goda och dåliga egenskaper.
Rödklövern blommade för fullt ....
... liksom denna vackra blomma, som också är sedd som ogräs, och som jag har utsett till fiende nummer ett - kirskålen.
... som paparazzifotograf, kunde jag avslöja att en del tar sina studentkort tre veckor efter examen .... Hmmm.... vad ska man säga om det..... :) Knappast mina bekymmer, men kul att se en studentklädd tjej posera på vägen.

Nässelfjärilar och vädd hör ihop,

den brinnande kärleken är inte alls röd, utan blå eller vit.....
... precis som en av favoritblommorna, blåklockan.
Mor och dotter hjälpte varann att köra bort insekter, blinningarna och bromsarna har kommit med värmen och de ger sig på både folk och fä. Insekter finns av tre slag, vackra, nyttiggörande och ontgörande. Blinningar hör till sistnämnda grupp.
På stenmuren vid Moghult blommar fetbladsväxterna för fullt. Tror att det är Svea som planterat in dem en gång. Här har hon verkligen lyckats.

Ängsyran hör väl till de oansenliga växterna. Men ett helt fält med den röda blomman, är helt underbart vackert.
Jungfru Marie Nycklar blommar som vanligt i kalvhagen. Det fick bli avståndsbild på den fina orkiden.
Nattviol blir det mer och mer utav. Finns många utmed de fuktigare vägkanterna just nu. Tänker alltid på mina mor och far när jag ser dem, på min mors födelsedag den 6 juli, så fick hon alltid en bukett nattvioler av min far. Att de var fridlysta det brydde han sig inte om, det fannsgott om dem. Tycker att förnuft bör gå före fridlysningsförbud, det finns många växter av de fridlysta som man visst kan plocka några av... om de skapar glädje för någon. Men vackrast är de ju i naturen, absolut.
Kärringtand lyser så härligt gult,
och lika vit-gult lyser de vackra, vilda prästkragarna. Prästkragarna i trädgården, de har blivit rena ogräset ... dem är jag trött på..... så knäppt det kan bli.... tillgång styr rariteten... förstås.
Katterna har inte gillat värmen idag, utan mest velat vara inne. Lite svalare blev det framåt kvällen, då man bestämde möte på brunnen för att lägga upp planerna för resten av kvällen.

Blev ingen längre utflykt denna dag, alla tar det lite lugnt i värmen.

En härlig sommardag var det iallafall ....

Midsommarmotiv

Lite kort och kort från midsommar i den offentliga dagboken.
Träffade båda döttrarna med sambos i sommarhuset ( märk väl: jag har numera en positiv benämning på Halmstadsstugan, nu när vi blir ensamma ägare. Helt plötsligt är det superpositivt att ha den gamla mysiga stugan). Åt midsommarsill och jordgubbstårta. Mums!

Därefter var det dags för ett besök på den mest populära minigolfbanan på Östra Stranden, Japan. Tänkte först stå över och låta de som har lite känsla för boll spela, men blev övertalad att delta. Gjorde säkert mitt livs bästa runda, även om den var dålig jämfört med segrarens, bilden ovan. Men jag kom bara en poäng efter C-E, undrar om det är han som blivit sämre eller jag som blivit bättre....

En promenad längs det skummande havet, förstås. Inget badväder, men ändå ganska behagligt, och så vackert med alla vita vågtoppar.

Karin hade med sig presenter till alla, det hade varit födelsedagar och mors dag ... och jag fick den glada gula tunikan. Rena julafton - ett halvår senare - eller tidigare. Borde införa en midsommarpresent per person och en julaftonspresent per person .... dela på gracerna lite.

C-E fixade grillmat och sen blev det spel av olika slag, ända tills dess att kylan tvingade oss inomhus och vi fortsatte spela lite till. Sällskapsspel är verkligen något som jag gillar!!!!

Midsommardagen var kall, blåsig och lite småregnig. Det fick bli långpromenad och cachejakt. Hittade först en vid gocartbanan och sedan denna vid dansbanan på Gatuhus.

Kite-surfarna tyckte att det var utmärkt väder att utöva sin sport. Gick en stund på stranden och tittade på våghalsarna.

Tipspromenad blev det också på eftermiddagen, och sedan gav sig alla ungdomar av. Även de tolv unga pojkar och flickor som använt lillstugan och tältat på gräsmattan. De skötte sig jättebra - och hade t.o.m. en massa ölburkar med hem. Så var det inte när vi var unga, då drack man upp varenda droppe. Heder till fina ungdomar!

Det blev tomt när jag och C-E blev ensamma. Tog en cykeltur och försökte leta cache- men det funkade inte. Avskyr att leta geocacher i städer och större samhällen.... det är så mycket som stör en dålig navigatiomsapparat, och cacherna är så små. Nej, stadsgeocaching, det är inget för mej!

På söndagen hade sommaren kommit. Solen sken och det var alldeles lagom varmt. Packade ihop och städade vårt lilla hus, innan vi tog vägen via Klippan, Höör och Hörby till Hampus´och Karins "lantställe" i Önneköp, vid Linderödsåsen. En tvåtimmarsresa genom de vackraste av landskap.

I drömträdgården var det grovarbete som gällde, snigeljakt och nässelavverkning.

Trädgården, som hör till det vackra artonhundratalshuset, den är ett paradis.

Just nu var det en massa olika nävor som blommade. Otroligt vackert!

Fikade i solskenet, och sedan visade Hampus och Karin omgivningarna,

och så skämde Hampus bort oss genom att bjuda på sen lunch på en mycket bra restaurang i Hörby. Ett fint gammalt samhälle, med många gamla hus .... och minst en gammal tant - just då. :)

Ungdomarna for hem till Malmö och jobb, medan C-E hade måndagssemester, så vi stannade kvar i vackra Skärhus. Tog en kvällscykeltur, och en kvällspromenad och en måndagsmorgon cykeltur.

Nästgårds med K och Hs hus så finns det en gård där man har flera storkar. Kul att se mor och barn stork både kväll och morgon.

Linderödsås-trakten är en levande landsbygd, och när man tar en tur med cykeln, så ser man kohjord efter kohjord och lite då och då hästar och får.

Vid middagstid sa vi Hej då till paradisträdgården och åkte en ny väg hem, Huaröd, Tollarp, Osby, Älmhult, Ljungby och vidare för att hämta katt-pojkarna i Värnamo. Fina samhällen, varav både Osby och Älmhult var ganska stora och hade många affärer - så lite shoppat blev det också.

En härligt, rolig midsommar - och jag är så glad för att jag har ett så roligt och omväxlande liv. Träffade Karin och Hampus tre gånger under en veckas tid .... det har ofta blivit kvartalsvis mellan gångerna .... Hoppas kunna åka ner till paradisträdgården en gång till innan det är höst.

Idag är det sommar även här i Grimsås. Har läst klart Theorins "Blodläge" - en helt OK bok, svår att släppa i från sig. Har dessutom klippt ner en skottkärra prästkragar och jättedaggkåpor och gett andra växter mer livsrum. Tog med ett antal växter från paradisträdgården när vi var där i påskas. De lever och frodas! Kul!

Lite lantgeocaching blev det också. På väg till affären i Hestra hittade jag två.....och en jättefin park och gångväg i grannsamhället. Det är så geocaching ska vara - inte att leta minigrejer i asfaltsdjungeln.

Katt-astrofkänning

Hade varit och handlat i Tranemo. Svart katt var inne när vi åkte, vit katt visade sig inte, så då fick han förstås vara utomhus ett par timmar.
Ingen vit katt syntes till när vi kom hem heller, bara gammal sköldpaddsfärgade Fritz. Ställde i från oss kasar och ropade på FREDRIK. Kollade också ev. bromsspår, vit katt vill inte alltid lämna vägen när bilar kommer. Olyckor kan inträffa...Inga bromsspår, men ett svagt Fredriksjam från obestämd plats - bakom postlådan.
Kallade mer, hörde fler fredriksmjau, letade under granarna och väntade mig att hitta en skadad vit katt därunder. Såg framför mig veterinärsresan ....
Vitt syns tydligt mot mörk mark, men inget vitt syntes. Men Fredrik hördes, fortfarande från obestämd plats bakom postlådan. Tittade upp i stora granen, men såg ingen katt.
- Han måste vara uppe i den granen, sa C-E.
Jag befriande mig från de låga grangrenarna och gick ut på vägen. Där -nästan uppe i toppen - på den drygt 20 m höga granen, där tittade ett katthuvud fram, högljutt jamande.

Lite av katt-astrofkänsla att se husets mest speciella katt, utseendemässigt sett, på en höjd som absolut inte var avsett för andra djur än flygande sådana.

- Kom ner, så får du Sheba, lockade C-E. Jamandena tilltog. Grenarna rörde sig när vit katt gick fram och tillbaka på dem för att hitta väg ner till lockande gourmetmat. Själv hade jag så mycket katt-astrofkänning att jag inte kom mig för att ta fram kameran.

C-E hämtade stege, som bara nådde en tredjedelsväg upp till högtklättrande katt. Kollade om grannen med sky-lift var hemma,men det var han inte, varken han eller himlaliften hans.

Vit Fredrikkatt fortsatte högljutt jama.

-Ring 112. föreslog C-E. De kanske vet hur man får ner katten.

Gjorde så, och mannen på nödsamordningsstället ansåg att katt kommer ner när den är hungrig, ingen död katt har återfunnits i trädtopp, inget läge för utryckning alltså.

-Klart man inte hittar död katt i träd, sa C-E. Den ramlar väl ner....

Efter ytterligare en stund så började vit katt klättra ner åt, meter för meter tog han sig glidande ner för kådig och kvistrik granstam.

På en höjd av sex-sju meter så tog det stopp. Vit Fredrikkatt vågade inte längre.Avståndet till nästa gren var för stort. C-E nådde nästan upp med stegen. men några dm fattades.

Det kändes iallafall som om vit katt befann sig inom säkerhetsnivån, vad det gäller att ta sig ner från höjd över mark.Katt-astrofkänningen avtog och kameran hämtades. Jamandet fortsatte, liksom försöken att hitta möjlig klättervänlig väg ner.

Närmare två timmar hade passerat sedan vi kom hem, och C-E ( eller var det kanske jag?) kom på att om man ställde stegen i mindre vinkel mot trädet, så nådde den högre.

C-E klättrade och jag höll i stegen. Vit katt nåddes så småningom av vänligt sinnad människohand... en hand som fick känna klösande tass från skräckslagen katt...

Tallbarrsdoftande, kådkladdig katt vilar numera ut efter dagens händelser. Förhoppningsvis tänker han sig för innan han jagar ekorrar i träd nästa gång, för det måste varit det han gjorde.

Go geocaching

Tänkte kolla om c:geo-appen på telefonen hämtat sig efter den tröttsamma utflykten till Malmö, där den absolut inte kände sig hemma och var att lita på.

Bestämde mig för några skatter vid Stoms såg, kvarn, kraft - mellan Tranemo och Nittorp.

C:geo visade rätt direkt, hittade en stor och synlig burk och fann också en intressant plats, där man en gång för dryga hundra år seda tänkt anlägga ett kraftverk. Stigen ledde förbi fundamentet till det tänkta kraftverket, längs Hjälmån och under järnvägen.

En gång har jag/vi paddlat ända från Nyfors till Tyggestorp. Där var det stopp, man kunde inte komma vidare. Nu förstod jag varför. Den stilla flytande ån övergick i en vilt strömmande sådan,

och vid det gamla sågveket, så delade sig Hjälmån i fyra forsande armar. Helt fantastiskt att få se och att få fakta om den gamla ruinen, som en gång på 1800-talet och i början på 1900-talet var ett stort sågverk, tre våningar högt.

Cache nummer två var också en rejäl plastlåda. Gillar sådana .... visar att tanken med skattjakten är minst lika mycket naturupplevelse som cacheletande.

Nära Kvarntorpet fanns cache nummer tre. Gps-funktionen visade återigen rätt, och jag fann den häfigaste cache ja sett. Inne i spindelns bak.

Kollade torplämningen....

.... och kvarnruinen, ute i den vilda forsen. Vänderoten doftade, forsen brusade, massor av blommor fanns utmed stigen,

bl.a. årets första nattviol.

Ja, det var ett höjdarställe -rekommenderas .. start alldeles för bron över Hjälmån innan Tyggestorp. Tack ni okända som gjort i ordning denna retroplats för oss i realtid.

Bestämde mig för att testa ett ställe till, nu när jag hade sådant medflyt. Övergången hette det, och medförde att jag fick kryssa en hel del i Limmared - vägar jag tidigare aldrig åkt - innan jag hittade vägen förbi Fåle och i på en skogsväg. Ställde bilen och promenerade när avståndet visade drygt 500 m. Ovanför den här gamla tunneln skulle det finnas en grusväg och bredvid den en cache. Vilket det också gjorde, lyfte på den när jag var på väg att ge upp - och batteriet på telefonen likaså - och tänk att så kan också en cache se ut. Superhäftigt, kul, lagom motionsbefrämjande och lärorikt.

Dagens sista cache tog jag utan GPS, alldeles innan jag gick in på ICA i Limmared och köpte blodpudding, pölsa och morötter. En välsmakande lunch som gav flashbacks till gamla tider.

I morrn åker C-E med ut på skattjakt.

Tror att jag ska skriva en artikel till STT ... för jag tycker att många fler borde go geocaching ... helt enkelt för att njuta av och lära om sin egen hembygds smultronställen. Tack KiW och tranemoandy för alla cacher ni lagt ut!

SJ, spår, stjärna, skattsökning

Lite vilsen och osäker kände jag mig inför tågresandet. Skulle ju leta upp rätt vagn och plats gånger fyra och dessutom byta tåg i Alvesta ... två gånger. Mycket lättare att flyga och byta terminaler och flygplan.... för det har jag ju gjort ett antal gånger ... så det kan jag ju.
Nyttig erfarenhet, att var osäker inför något nytt, som egentligen är enkelt - men nytt - en erfarenhet att ta med även in i skolverksamheten.
Nu funkade SJ rätt bra, tjugo minuters försening till Alvesta, gjorde att det blev språngmarsch till det inväntande tåget, som var så långt så långt och jag skulle ända längst fram. Inte fattade jag att jag kunde gå på och gå inne i tåget! Det har jag lärt mig nu ....liksom att man som första klass passagerare får gratis kaffe och el. Nu åkte jag inte första klass för att glassa, utan för att det var ett antal kronor billigare än andraklass på vägen ner till Malmö.
Reseföretags prissättning är ju också en intressant fråga. Jag bestämde mig snabbt för Malmökurs för några veckor sedan och bokade biljett omgående. Prisvärt: 380 kr ToR. Gick för skojs skull in och kollade vad resan skulle kosta om jag beställde den två dagar före avgång. Kostnaden för biljett var då fördubblad.....prissättning efter efterfrågan..... Har upplevt detsamma med flygbiljetter. Så att boka biljett, det är som att spela på lotteri. Bäst vinstchans har man om man bokar tidigt ... men man kan inte vara säker då heller. Det kan vara tvärtom...
Trevligt att åka tåg, att se Skånes och Smålands landskap passera förbi utanför fönstret - vilda djur, gamla fina stugor, massor av kor, då och då ett samhälle.
Det var många samhällen som passerades, även staden Eslöv.... SJ vänder sig ju i första hand till storstadsresenärer, det är ju tydligt. Men ska man till någon av våra stora städer, så är tåget ett suveränt trevligt alternativ.

Målet för resan var ett semenarium i "Webbstjärnan". Det är stiftelsen för internetinfrastrukturs skolsatsning. Tänkte delta i Webbstjärnan med Toppenklassen under nästa läsår. Funderar på att koppla ihop det med nya e-twinningprojektet, där vi ska lära känna elever i andra länder, deras samhälle, skola, vanor, fritid .... Så här långt är Island,Polen, Skottland, Danmark våra blivande samarbetspartners. Kan räcka med fem deltagande länder, men skulle gärna vilja ha med Finland och Norge också. Få se om de förfrågningar jag gjort genererar positivt svar.
Mycket bra genomgång av det bloggverktyg som jag tänker använda i projektet, Wordpress.
Naturligtvis fick vi också veta vad Webbstjärnan innebär samt träffa nya människor, mest skåningar förstås, och så Inga från Småland. Sen kan man konstatera att, precis som SJ, så vänder sig .SE allra mest till storstäderna ...men nu var det ju bara bra för mig, som fick tillfälle att besöka Malmö.



Bodde förstås hos Karin och Hampus, centralt och bekvämt. Ungdomarna hör till dem som läser min blogg ( men som heller aldrig kommenterar :)) ... och de hade läst om geocachandet som jag precis börjat lära mig så smått. De ville ut och leta cacher när jag berättade att det fanns många sådana i Malmö och på båda sidor deras hus. Under en knapp timme på sen söndagskväll, så lyckades vi hitta tre cacher av fyra. På cykelparkeringen (bilden) var det lögn att hitta rätt.

Igår kväll så trodde vi att vi skulle hitta många cacher och begav oss till cache-rika Slottsparken. Hampus lyckades hitta en liten rackare i ett hål i ett träd. Det var allt. Tre timmar irrade vi omkring, medan kompass och avståndsmätare levde ett eget liv bland storstadens hus och magnetfält. Med ett blodsocker som låg farligt nära komanivå för oss alla tre, så fick vi oss slutligen lite thai-mat/japan-mat till livs ... tack för den Karin.... och kunde göra ett sista letande efter två cacher på Stortorget, men hittade inte dem heller. Nä, att leta cache i storstan, det var rätt kass. Framförallt för att de är så rackarns små och gömda på svårtillgängliga ställen..... En femtiosjuårig tant som klättrar på väggar och under broar .... jo, folk tittar faktiskt ... även i storstan där de mesta är OK.

Man ser iallafall en hel del, som man inte annars skulle lägga märke till genom geocachandet. Och man ser med andra ögon, mera öppnade sådana, när man gett upp skattletandet. Det finns också intressant information att läsa kring varje cache. Det här området, St Gertrud, var den första som började bebyggas i Malmö, som en medeltida förort till den stora - danska- staden Lund. Intressant! Och i denna gamla stadsdel både bor och arbetar K och H.

Malmö har också nybyggda delar, som här, bakom Centralen ut mot hamnen. Här, vid Anna Lindhs plats, är Malmö som mest modernt. Även här ett ställe, där vi letade cache, utan resultat....

Åkte X 2000 mellan Malmö och Alvesta. Baklänges. Kände mig något mera tågerfaren på hemresan.Var lite orolig för att må illa, men det hade jag inte ett dugg ont av. Har säkert med balanssinnet att göra -och något sådant har jag inte.

Väntade fyrtio minuter i Alvesta och tänkte på att här har döttrarna tillbringat många timmar, under det att rest till eller från Lund/Malmö. Det var ju i deras spår jag reste, från Hestra till Malmö. Länge har jag tänkt ta tåget och uppleva den resan. Så kom tillfället och jag tog det ... och tacka får jag göra Skolväskan på FB för tipset, Webbstjärnan. SE för kursen och Karin och Hampus för logi och trevligt sällskap.