C, café, caching, cul!

 Vi gick i samma tjugofyragrupp på Lärarhögskolan 1973- 1975, C och jag. Under årens lopp har vi hållit kontakt av och till. När barnen växte upp, mest av, under senare år, mera till, en träff varje år. Det brukar vara på sommaren vi träffas, i år fick vi inte till det, och det visade sig vara minst lika trevligt att träffas en fredagseftermiddag i september.
C har sin arbetsplats på Tändsticksområdet i Jönköping. Trots att jag under de två och ett halvt år som jag bodde i Jkpg bodde nästgårds med området, så har jag aldrig varit där. Men nu skulle vi träffas på något som hette Matvarufabriken, och fika tillsammans.
Fick en riktig flash back, då jag parkerade på Västra torget och sedan promenerade genom välkänt kvarter bort till det gamla fabriksområdet. Det mesta var sig likt, från en tid för nästan 40 år sedan.
Matvarufabriken var abonnerad, så det fick bli ett annat café inom området. Ett hundcafé. Superhäftigt med ägarens hund under ett bord, och några andra trevliga hundar som cafégäster. Det fanns inte bara gott hembakat fikabröd för tvåbenta, det fanns även fikagodis för de fyrbenta. Heder till den myndighet som godkänt detta trevliga café, en mötesplats för alla, både folk och hund.

Med C kan man prata om riktiga saker, det är skönt att det finns sådana människor.
Eftersom hon ser lärarjobbet ur en annan synvinkel, än vad vi som jobbar på gräsrotsnivå gör, så var det skönt att få hennes bekräftelse på att det idag gäller att hitta ett sätt att hantera sin lärartillvaro, så att man uthärdar.

 Naturligtvis tog jag med C på en cachetur i västra delen av stan. Trots de tre åren på lärarhögskolan, så såg jag aldrig Dunkehallaån. Tack vare cachingen, så fick jag göra det nu, trettiofem och ett halvt år år efter utgången tid.

 Det blev ett klättrande i trappor för två jämnåriga, aningen korpulenta damer på 60-. Men det var det värt! En helt fantastisk  utsikt uppenbarade sig när man gått sig andfådd uppför många trappsteg. Det gamla industriområdet utmed ån såg man,.......

... och stora vattnet Vättern. Härligt höstväder var det verkligen, allt var mycket njutbart.

 C hittade sitt första cache på egen hand, och tyckte att det här var en kul <"komma-ut-och -röra-sig-" fritidssyssla, som hon visst skulle kunna tänka sig att fortsätta med.

 Den lilla ån brusade högt, eller rättare sagt dånade öronbedövande.
-Mer vatten än vid vårfloden, konstaterade C.

Lämnade Dunkehallaleden och gick över i Stadsparken. Erinrade mig att vi var här några gånger under lärarutbildningen. En orienteringsövning gjorde vi som hade idrott som kortkurs och så var vi och kollade på fågelmuseét. Kanske var det bara vi som hade biologitillval som gjorde det......

Dessutom vet jag att jag såg C-E spela fotboll på Stadsparksvallen, då jag gick på Lärarhögskolan. Det var när C-E spelade i Grimsås....

Hittade fyra cacher, hittade inte två. Två mikrocacher.... sådana är svåra, tycker jag.

Sa hejdå till vänkollegan, och bestämde att vi ska ta ny cachetur, en fredagseftermiddag i vår.

Hade kollat ut en cache vid Axamosjön, som jag körde fram till på hemvägen. Hade inte en aning om att det låg en fin campingplats vid den lilla sjön, nära Axamo flygplats inflygningsbana.
Känns gott att gps visar 50 m avstånd då man parkerar. Och att den låg, ganska synligt, där den förväntades vara. Ännu roligare är det ju,  att det är en av de medleålders kvinnor vars blogg jag brukar läsa då och då, som lagt ut den. Tack M, för att du visade denna vackra plats! Och tack  C för en kul fredagseftermiddag i september.