Sommarsak?

Skrev ju igår att det där med geocaching är en sommarsak. Håller fortfarande med om detta, tio hittade cacher senare. För aldrig att jag skulle ut och leta i frusna marker .... det är jag alldeles för frus-otålig för...
Men idag har det varit sommartemperatur .... 10-12 plusgrader kan det vara på sommarn också ... då är det ingen höjdare, men i månadsskiftet oktober -november så är  en temperatur runt  +tio grader rena toppentempen.
Bestämde mig för en runda i trakten av Vegby. Lade in nio cacher i minnet och tänkte att alla dem skulle jag aldrig hinna leta upp innan batteriet tog slut.
Tji fick jag!
Första gömman var vid en gammal bosättning, en typ av backstuga. Här hade mannan som tröttnat på sin fru byggt en egen liten jordkula, bara några hundra meter från resten av familjen. Vi pratar artonhundratal. Att det inte alltid varit riktigt illa  beställt med osämjan, det  kunde man förstå, eftersom tre barn föddes efter det att mannen flyttat till undantaget .... Så kan det va!  Kul plats, kul historia.

 C-Es mamma kommer från Gårdö i Gällstad. Hennes mamma, Svea, pratade ibland om Prästavägen. Nästa gömma var där den vägen/stigen kom ut i Södra Säm, alldels nära en kyrkoruin. Hoppas kunna ta med C-E på 4275 x 2 alnars promenad till sommarn. Torde vara ca 5 km.....

  

 En rätt stor å rann ut i Sämsjön alldeles bredvid, och här låg en filmburkscache under några stenar. Inte riktigt snällt, tyckte att cachen var för liten för just den gömman. Men jag lyckades iallafall gräva fram den.

 En kyrkoruin, med anor från medeltiden låg alldeles bredvid. På tidigt 1800-tal flyttades kyrkan till Gällstad,  granne med Gårdö. Skulle tro att det är så namnet Prästavägen uppkommit....

 Någon kilometer bort, fortfarande i det tidigare jordgubbs-självplocknings-rika Södra Säm, så finns ett jättestort gravfält. Sannolikt använt i ca 1500 år - från bronsålder tills dess kyrkan byggdes. Väldigt fint med sina rundade kullar och små stenrösen, och med en fin utsikt över Sämsjön. Filmburkscache nummer tre hittades lätt.

 I Vegby finns en fin liten park med diverse små stugor. Hade inte en aning om detta, förrän jag lade in cachen som finns där, i telefonminnet tidigare idag. Ytterligare en filmburk.

 Idrottsplatsens cache var inte lätt att hitta, den var gömd i täta granar och det gillar inte c:geo. Gav upp en gång, men återvände efter det jag njutit en stund av den fina hembygdsparken. Då hittade jag även filmburk nummer fem.
Vegby är ju ett riktigt fint samhälle, alldeles vid Sämsjöns norra ände. Handlade i ICA-affären på väg hem.... det är inte ofta man hittar en liten välsorterad ICA-affär idag. Men här fanns den.... hoppas att den får fortsätta att leva. Dessutom var fiket öppet, men jag hade inga riktiga pengar på mig, så jag fick avstå den koppen kaffe --- kanske hade de haft kortläsare, men det känns lite dumt att gå in och handla för 50 kr och inte ha riktiga pengar att betala med.Så kaffet har jag tagit här framför datorn istället.

 Åkte några km västerut och kom till sundet mellan inre och yttre Åsunden. En plats som man passerat massor av gånger, en plats som dessutom är som gjord för en ( två) cacher. Ytterligare två filmburkar ... hade nytta av den medtagna pennan idag.

 Nära yttre Åsundens östra strand ligger Åsundsholm.  En plats där man kan äta julbord, spela golf, fira bröllop  ...Här var inte c:geo med riktigt heller ... undrar vad det beror på... ibland visar den exakt - som vid bron ... ibland snurrar den och vill inte bestämma sig. Men jag fann vad jag sökte....till slut.

Jag är född i Finnekumla, en by i Rångedala. Så finns det ett Finnekumla till och här skulle den nionde gömman finnas. En fin kyrka, men en tråkig gömma. Jag avskyr stenmursgömmor - vet att många med mej gör så. Det är svårt att hitta en gömma i ett stenröse, och så förstör man så mycket när man otåligt lyfter på många av stenarna. Men här fanns en riktig burk, dagens enda.... och så fanns det tydligen nässelrester ... det känner jag fortfarande....

"Drömkåken" har funnits i minnet ända sedan Gällstadsdagarna i augsusti. Hade batteri kvar att leta upp Rånnavägs bygdegård .... där man tydligen ägnar sig åt drömmeri...?....... och hittade filmburk nummer nio.

Har aldrig tidigare hittat alla cacher jag lagt in i dagsplaneringen. Har heller aldrig hittat så många filmburkar. Fotointresset - analogt - torde vara stort i Gällstad/Vegbytrakten.

Nu är det snart tandläkardags... och när jag kommer hem igen så har mörkret fallit. Men jag har ändå tagit tillvara den ljusa delen av dagen på ett bra sätt, tycker jag. 

Och sommarsaken kan man nog ägna sig åt fortfarande ett tag..... när man har lite ledig lyx-tid.

Sommarslutsöndag

 Tittar ut i mörkret med en suck.
- Detta ska vi leva med nu och det lär inte bli bättre än idag, förrän i mitten av februari!
Det vi vinner på lite längre sovmorgnar, det förloras definitivt genom mörka kvällar.
Dags att plocka fram pannlampa och reflexväst inför de närmaste tre - fyra månaders efterjobbetpromenader.
Man vänjer väl sig..... och nu får man bara vara glad så länge man slipper snö och kyla.
Och den efter-juletid-spanande tomten, han lovar att december är en ganska mysig månad med alla sina extraljus.

 Denna dag hade en härlig början. Tio grader varmt och ett härligt mjukt dis, vilket gjorde att jag kände att jag bara MÅSTE ut med bästa kameran och bästa objektivet.Finns inget bättre fotoväder, vilket visade sig när jag skulle redigera fotona - de var bra redan från början.
Bokar är ju inte så vanliga i den sydsvenska höglandsskogen. Men några inplanterade finns, och bokar gör sig definitivt bäst på hösten.

Tänkte gå en sväng bort mot halvblodsstallet, kanske växla några ord med stallägare K och sedan ta vägen över skogen hem. Men mina planer ändrades när jag mötte bil efter bil efter bil efter bil på vägen fram mot byns centrum. Män med reflexinlindade huvudbonader fyllde bilarna. Jag tog det säkra före det osäkra och tog vägen som ledde i motsatt riktning. Ville inte riskera att komma i närstrid med vapenbärarna. En kamera - om än med långt objektivt - är inget bra försvar..... :)

 Så jag tog vägen förbi nordsvenskarnas stall istället. Tre stycken kusar betade av det ganska näringsfattiga gräset. Men det kanske är gott ändå.

 Funderade på alla småsaker som man aldrig får gjort. Inaktivera den försvunna cachen vid bronsåldersröset - lägger ut en ny när det blir sommartid igen - beställa dammsugarpåsar - igår fick jag tömma en full för att C-E skulle kunna slutföra dammsugandet - skicka en hälsning till fadderbarnet i Vietnam - se till att få lite ordning i frysen - ringa till vänner som inte har fått förmånen att behålla en god hälsa.......

 Fick en del fixat när jag kom hem.... nu är det bara de sista sakerna ( de tyngsta) kvar. Hoppas få till det i morrn.Känner att man kanske kan få till lite mer sociala kontakter irl, nu när kvällarna är långa och kan inbjuda till lite matlagning. Finns alltså någon fördel med den mörka tiden av året....
Några fördelar med att slänga ut skräp i naturen, det kan jag inte se ..... men kanske är det en installation som markägaren gjort ..... och har förändrat under tid.... :)

 Kom tillbaka till byns centrum, vågade inte ta några extra svängar åt något håll.... vart jaktmännen var på väg, det hade jag ju ingen aning om. Och de kunde komma på bred front om jag närmade mig någon av de asfalterade vägarna.

 Fick SMS från bloggvännen Bodil under det att jag promenerade de 5-6 kilometrarna. Ska åka till hennes och hennes familjs extrabostad i Falkenberg i mitten på veckan.

 Ska bli otroligt kul, både att lämna landet för staden, att lämna skogen för havet och att träffa Bodil och Inga. Tanken är att vi ska leta upp några cacher också. Känns inte så viktigt egentligen. För mig så hör skattjakt mera sommaren till, iallafall kände jag så när jag fick det inbjudande SMSet.

 C-E jobbade några timmar, jag fixade lite mat och sedan tyckte jag att C-E också skulle ta en promenad i den härliga senhöstvädret. Lite geocaching, kanske ......
( Vad nu då...? Några timmar tidigare så var jag övertygad om att det mest var en sommargrej för mej....)
Finns några gömmor vid Kroksjön som vi aldrig letat upp. Mest för att det är så mycket folk på fiskecampen där under sommartid. Dessutom finns det en fin promenadväg runt sjön - som vi aldrig gått.

 Lade in några cacher i minnet på C:geo och så gav vi oss av i regnet. Ett aber bara, telefonen var inte alls pigg på att koppla upp oss - den påstod att det inte fanns några koordinater till gömmorna.

Så det blev inget napp alls vad det gäller cacher. Förhoppningsvis fick de tålmodiga fiskande männen något på sina krokar. Men en fin regnpromenad blev det.

Fiskade -nej, fixade till problemet med c:geo när jag kom hem, nu funkar det igen. Behövde avinstallera en tidigare version visade det sig. Så det blir nya försök så småningom.

Läser på FB att folk har fått så mycket gjort denna extratimmesdag...... Gäller inte mej.... men det har blivit lite promenerande och det är inte helt fel.....

Och med tanke på att huset blev rengjort igår så tycker jag att jag godkänner helgen vad det gäller arbetsinsats. 

Nu gäller det bara att veta vad man ska fylla de långa kvällarna med ..... men det brukar alltid lösa sig.....

Men jag känner ändå lite vemod så här på årets sommarslutsöndag ...... jag trivs bäst under mars till och med oktober. Är bara ingen vintermörkermänniska. Och det är långt till sommartids- tiden igen, så långt det kan bli.....

Facebookfan

 Skrev just på Facebook att jag/vi städat huset. Inte för att någon är så intresserad av att veta det, men jag tyckte ändå att det var så  pass ovanligt att det kunde vara på plats med en blänkare om det. Den som inte vill läsa, den kan ju bara scrolla förbi - eller t.o.m klicka bort ....

Var tidigt medlem av det sociala mediet. Hade bara malmödottern och ett par avlägsna släktingar i USA som vänner under lång tid. Med påföljd att jag synnerligen sällan använde mediet.  Kom igång ordentligt ungefär samtidigt som jag började blogga, våren 2009. Då hände det massor, nyfunna vänner i det europiska samarbetet "addade" en liksom ett antal gamla och nya vänner.
Upptäckte att det både fanns chat och skicka meddelande-möjligheter och började använda dessa. Kul att chatta med nyfunna vänner i Spanien eller Italien - och ett enkelt och smart sätt att skicka meddelande till vänner och kollegor.
Så småningom så ville också skoleleverna bli  vän med mej på FB. Under lång tid så hade jag inställningen att jag bara addade dem som lämnat vår skola. Men så tänkte jag... "spelar roll"......... jag skriver inget otillständigt på FB..... så nu  har jag många elever som vänner.
En del av dem som har sitt jobb i skolans värld, gör ju så att de har en läraranvändare och en privatanvändare. Smart tänkt, men jag hade börjat lägga till elevvänner innan jag såg möjligheten, och då var det bara att fortsätta på den inslagna vägen.
Hade f.ö. inte en aning om att det finns en åldersgräns på FB, vilket egentligen skulle göra att ingen av de elever som jag nu har, skulle ha tillåtelse att ha ett eget konto. Föräldrasak, tycker jag.... och tycker väl att den åldersgränsen är ganska onödig...
Bra att ha sina elever som vänner på FB - har fått läxor skickade via meddelanden, har förhört multiplikationstabellen via chatten, har påmint om läxor och haft kontakt med sjuklingar via meddelanden....
Riktigt bra!
Det bästa med FB är ändå de grupper man kan vara med i. Skolväskan har gett mig en aldrig sinande källa med digitala nätmöjligheter i alla ämnen, Overview lärare har full koll på vad olika tidningar, tidskrifter och webbplatser skriver om det som rör skola och lärande,Geocahing with children ger tips om hur man kan jobba med geocaching i skolan ..... För att nämna några exempel.
Via Fb så följer man förstås sitt favoritlag - Elfsborg- eller sina favorit- TV-serier, House och Dexter. Eller kollar om det kommit in något fint i favoritbutiken.....
Eller får tips om en intressant artikel i någon tidning.....

FB har - enligt Wikipedia- ca 800 miljoner aktiva användare och ca 70 olika språkalternativ.
Ändå finns det kloka, välutbildade människor som är anti FB. " Jag är inte intresserad av vad någon åt till middag" "Jag struntar väl i när X gick på toa" "FB visar en falsk bild av människors verklighet, alla bara försöker  visa hur bra man har det. Det kan skapa ångest hos andra"
Så typiskt att folk uttalar sig i felaktiga ordalag om något de inte vet.
Visst finns det ett antal användare som skriver om - för oss andra - ganska ointressanta saker.
Men man kan bara scrolla förbi. Eller helt klicka bort ..... vilket jag.f.ö. gör ganska ofta om det är för mycket mormor/farmor/barnbabybilder. Sådana har jag alltid varit allergisk mot.... och har gjort att jag klickat bort några inlägg.......
Men det där om att man visar upp den lyckliga fasaden, det håller jag inte alls med om - jag har många vänner som ibland verkligen skriker ut att de inte mår så bra via det sociala mediet. Och förhoppningsvis får lite tröstande kommentarer.Eller möjlighet att chatta med en vän som har lite tid över. Det är ju så att en del av oss har lättare för att uttrycka det man känner då man skiver, än då man pratar.
För mig är FB det klart bästa social mediet. Har Twitterkonto också, men använder det inte så ofta. Säkert en vanesak -och jag vet ju att det har en stor genomslagskraft om jag vill ha hjälp med något - t.ex. hitta en bra länk eller diskutera något viktigt....
Bloggen har en annan ställning. Där finns några vänner som man har kontakt med, där finns några bloggare som man får många skoltips utav. Och så är det den skrivande personens terapiplats.
Men FB det är favoriten, där blir det många besök per dag .... fast inte så mycket skrivet. Och en önskan har jag.... att alla mina vänner irl också skulle finnas där .....det blir ju lite si och så med kontakterna ... alla har sitt.... men på FB, där har vi faktiskt varann....så ofta vi vill.

Lärarledigt

Känner mig lite dålig i samvetet så här på seneftermiddagen. Över allt som jag klagat på i höst.... över vår =lärares arbetssituation. Idag har jag inget att klaga på. En hel veckas ledighet ligger där framför en, alldeles orörd. Jo, vi har absolut jobbat in den, inte tu tal om den saken, men kanske är det så att man glömmer de inarbetade förmånligheterna, när lärarjobbet är som jobbigast. Sen är man ju bara människa också, man har en begränsad ork, och det ställer till det. Och så är det det där med alla möten och all dokumentation, undervisningen och planeringen av den kommer ibland emellan. Man vill göra ett bra jobb, och då blir det mycket jobb stundtals- bara för att få ihop allt.
Men nu ska jag njuta av en veckas ledighet. Har aldrig haft det under hösten tidigare. Barnen brukar vara lediga  en vecka, medan vi lärare har ett antal ( oftast 3) studiedagar. Under de senaste åren så har man kunna få kompledigt för inarbetad kompetensutvecklingstid, så många av oss jobbade bara en enda dag förra året. Lite knäppt att ha en enda obligatorisk studiedag.... klokt att ge alla en veckas ledigt denna höst, det är många som behöver det.
Sen kan man ju tycka att andra yrkesgrupper också skulle behöva ha lite ledigheter ..... många har väl övertid att ta ut, och det kanske kan passa bra att göra det om man har barn i skolåldern därhemma. Tycker att det känns lite tråkigt för de barn, som måste gå till fritids alla dagar. Men många fritids passar  på att göra extra roliga saker under lovveckan, lite annorlunda saker än vad den vanliga skolvardagen bjuder på.

Brukar alltid ha frågesport i klassen dagen före ett lov. Sextio frågor om det vi behandlat under hösten - samt lite aktuella spörsmål. Gjorde en mycket intressant iakttagelse när eleverna i toppenklassen satt i sina grupper och skulle svara på frågor - många fyror kunde mer- eller åtminstone lika mycket som femmorna. Ibland har jag känt det så att de "stackars" fyrorna har en jobbig situation, som har no/so med femmorna. Svåra texter att läsa, ett kunskapsinnehåll som inte alltid är så lätt. Trots att femmorna jobbar snabbare och kommer mycket längre med olika slags uppgifter, så tycks det vara fyrorna som ( generellt sett) får en bättre -eller  iallafall minst lika bra -kunskap än femmorna.
Vad kan man dra för slutsatser av det? Att man inte ska vara rädd att ge yngre barn utmaningar. ....
Min tro är att det för många av de snabba läsarna mest gäller att bli klar så fort som möjligt. Vilket fyrorna, som har en långsammare läshastighet, inte ser som det främsta målet. Intressant är det iallafall!
Något som tål att diskuteras med såväl kollegor som elever efter lovet.

Var hos tandläkaren idag ... eller rättare sagt tandhygienisten. Undersökning, alltså. Fick mig en tankeställare. Min tidigare hygienist hade ledig dag, så jag fick en av de andra två. En så´n skillnad. Den tidigare hygienisten har gjort ett jättebra jobb, men det har gjort ont. Idag kändes det inte alls. Tänkte då så här: Vet att mitt jobb inte är att klaga på ---- men kanske är jag som den hårdhänta hygeinisten ----jag skulle kunna få samma goda resultat med lite mildare nypor..... Kände att jag fick lite ont i magen av tänket ... man ser ju inte sig själv....
Men det var en intressant, tankeväckande erfarenhet.
Resultatet av undersökningen -två ingrepp behövs från tandläkare - en lagning och en lagning alt dragning av sista visdomstanden.
Fick ny tid på måndag eftermiddag. Bra att få det fixat när man är ledig.

Väntar på att C-E ska komma hem. Han har fabriksinventering idag och långfredag. Så det får för ovanlighetens skull bli jag som står för fredagskvällsmaten. Dags att sätta in ris och skaldjursgratängen i ugnen ... och hämta fredagsvinet från källaren.

Verkligt vinner

 Återigen fick jag se skillnaden.
Om man gör något som är på riktigt, så blir det bra.
 Under veckan som gick så skrev femmorna insändare till STT samt mail till Navet. I mailet beklagade de sig över att alla förmiddagstider för besök på Navet, var uppbokade under hösten, så att vi inte kan göra vårt traditionella besök där.
Det blev bra formulerade  mail, vi fick ett trevligt svar.
Man föreslog bl.a. ett besök till våren i stället.
Nu gäller det bara att få till en skrivelse till kommunen, så att de pengar som är avsatta till bussresa inte försvinner vid årsskiftet. Det kan bli nog så svårt. Men vi ska försöka.
Fyrorna fick skriva riktiga brev idag. Till mormödrar, pappor, mammor, kompisar, kusiner - ja, det blir många som får brev i morgon eller på fredag.
Så fint alla skrev - även de som normalt har svårt att få till en bra handstil. Och tänk - punkt, stor bokstav kom på rätt plats --- och stavningen, ja den var jätteviktig.

Nog tror jag det är så att det är bättre att vi gör färre saker i skolan, men att de - om det är möjligt - blir gjorda för någon form av mottagare. Blogg är bra, men det vill till att man vet att någon kollar/kommenterar. Vi skriver ju en sluten klassblogg (nästan) varje vecka. Vet att en del föräldrar går in där, men inte alla. MEN den finns som en bra dokumentation över vad vi sysslat med under åren, och man kan via bloggen se den utveckling som sker.
Men det allra bästa är ju direktkontakt- som ger svar direkt.
Eller respons - om man redovisar något för en annan klass.

Så egentligen har jag full förståelse för dem som tycker att stavning, meningar, handstil, formuleringar inte är så viktiga, om det bara är lärarn som ska se. Och lärarn lyckliggör sig över de skoluppgifter som får möjlighet att visa upp sig i en vinnande verklighet, för då vet lärarn att barna kan det de behöver ( och bör kunna) - för det kan (nästan) alla när det verkligen gäller.
Utmaning för lärarn:  Ta del av olika verklighetskontaktmöjligheter.

Tycka till....

... det är jag ganska så bra på. Ibland ligger jag väl lite in utkanten av vad som är lämpligt i tyckandet, åtminstone här på den offentliga sidan.
Men det är ju ändå i olika tyckanden som påverkan och förändring sker.
Det finns sådana som inte tycker att folk ska tycka..... de vill skydda det de är satta att skydda eller har personligt intresse att skydda.
Personligen tycker jag att det är mycket bättre att folk tycker än att de inte gör det.

I vår nya läroplan så ha det centrala innehållet följande skrivning:
Eleverna i åk 4-6 ska utveckla sin förmåga att argumentera i olika samtalssituationer och beslutsprocesser.
En skrivning som jag verkligen tar fasta på. Vid ett tillfälle, 60 min, i veckan har jag fyran respektive femman i svenska. Guldlektioner för mig.... tror nog också att eleverna känner det så.
För ett tag sedan så kom ju förslaget från bildningschefen att man i stället för att renovera tre skolor i vårt område, skulle bygga en helt ny. Något som en del av eleverna i femman verkligen engagerat sig i.
Den ännu helt visionära skolbyggnadsplanen har givit tillfälle till argumentation för eller emot - eller både och.
Igår blev vi färdiga med fyra insändare till den lokala gratistidningen. Genast efter det jag skickat in de olika insändarna så fick jag ett positivt svar från STT, jo då, man skulle med glädje ta in insändarna när det fanns plats för dem.
Lite, lite orolig kände jag mej ändå ..... det finns de som tycker att mitt tyckande är för mycket...... och att jag påverkar mina elever att också tycka, och det är inte bra. Speciellt som de tycker annorlunda än vad de "borde"......
MEN jag har följt läroplanen och allas åsikter har fått komma fram, både för och emot....

Idag var det "finbesök" på skolan. Finbesöket passerade den öppna dörren till biblioteket, som också är min mattesal. Det var femmornas lektion, och de undrade vem det var som gick förbi. Jag bad "finbesöket" komma in och det gjorde hon gärna.
- Det är ju Mona Sahlin, sa någon av eleverna.
Nu var det inte det, men det var vår ganska nytillträdda kommunchef, en parant kvinna i mogen ålder.
Kommunchefen kom in, presenterade sig och berättade kort om sina arbetsuppgifter, varvid någon av eleverna frågade om hur det blir med skolan i Nittorp. Vi fick veta att det var en utredning på gång, men att det är en långt kvar till beslut .... så femmorna får  ha den skola de har nu.....
Vi berättade att ví skrivit insändare, och jag var klart beredd på att få en "åthutning" för detta.
Men så blev det inte, kommunchefen tyckte att detta var ett utmärkt sätt att påverka och att få fram sina åsikter. Vad glada vi alla blev!
Stötte på allas vår chef en stund senare, då "finbesöksdeligationen" var på väg att lämna skolan. Ytterligare en gång fick jag höra hur bra det var att jag låter mina elever tycka, tänka och försöka påverka.
- Alla har vi åsikts och yttrandefrihet, och den måste vi såväl visa på som ta till vara, sa hon.

Känner mig stärkt idag...

..... och ännu mer stärkt då jag tillsammans med eleverna gick igenom barnkonventionen ( som också finns som centralt innehåll i läroplanen) och kunde se att en punkt tog upp barns åsikt, yttrande, religions och föreningsfrihet.

Idag känner jag mig nästan superpedagogisk...... och tänk, jag har inte skrivit en enda liten LPP ( lokal pedagogisk planering) om detta arbetsområde.... det har bara funnits som en förändringbar plan i mitt huvud.

F-fiender

 Fåglarnas fiende nummer ett, han heter Fransson. Han ser riktigt hotfull ut när han sitter där som en extra prydnad, några meter från fågelrestaurangen. Hans fiendskap medför att det blir lite magert med restauranggäster.... men han ger snart upp och vill in, och sen är det fritt fram för traktens alla småfåglar att få sig en sen fröfrukost.

 Flygfarares  fiende är definitivt förkylningar. Vet inte hur många gånger vi kommit hem från en utlandsresa med flyg, och C-E några dagar efteråt blir superförkyld. Så även efter den härliga Londonresan. Naturligtvis kan färdmedel under jord också vara en bidragande orsak till virusattacken. Förhoppningsvis förträngs förkylningsutbrottet inom några månader, så vi kan fara till London igen. Jag längtar redan. Och för C-Es del, så gäller det f.ö. att ställa fotbollsupplevelsen mot förkylningsnedsatthetetn.

 Fetmans fiender lär vara fett och protein. Jag köper inte det. Det är i mina ögon alldeles för oetiskt att livnära sig på det som kräver så mycket energi att framställa. Kolhydrater har alltid varit en del av människans föda. Efter klädprovandet igår, så skulle jag gärna vilja gå ner fem kg.... för då har jag en perfekt passande extragarderob. Men det är inte lätt att bli av med gumfettet, som sitter säkert på de flesta ställen. Men jag kan ju försöka .....då får det bli genom att äta mindre portioner helt enkelt. Det måste ju funka....Mycket sallad, lite annat ... och så variera. Nå´n som tror att jag lyckas med föresatsen, som just nu tycks superenkel. ....? Har ju just ätit lunch...

 Fortsatt "friendships" fiende ... ja, det är nog jag själv. Eller inte.... Är bra på att hålla igång vänkontakter under lång tid, om det bara gäller att man ska träffas och fika nå´n gång ibland ..... men är jättedålig på det där med att bjuda hem folk. Trivs så bra med C-E och katterna, känner inte ett dugg för att fixa till  bjudningar på lördagskvällen ........ vet att det finns några som väntar på att vi ska komma till skott och få till en gemensam kväll.... men jag känner inte för det. Däremot en fika på stundande lovet, eller en enkel lunch .... det känns bara roligt. Men att "förstöra" hela lördagen för att man ska ha gäster på kvällen, nä, just nu känner jag inte för det.... Tror att det är många med mej som känner det samma.....

 Fortsatt fysisk framfarts fiende, det är den förbaskade ryggen. Blev ingen gympa alls i veckan, det gjorde för ont efter fotvandringarna i London. Tog en långpromenad idag, blev ca åtta km - och fina höstbilder - men det kändes på slutet. Känns tungt att inte vara i lika bra form som förr - fast egentligen är jag ju det. Mår jättebra av att röra mig.... men blir så frustrerad när jag inte kan röra mig så fort och mycket som jag vill.... Men det är väl bara att bita ihop och låta det göra ont .... det går ju över.....

 Fina fotons fiende, det är nog solen. Dagens gråväder det ger både mjuka linjer och mjuka färger.
Tycker nog att fotografering är bland det roligaste som finns .... med sju år fram till pensionen - om man nu får förmånen att vara med så länge- så känner jag att det nog kan bli fotograferingen som blir den stora grejen, som man kan utveckla även på äldre dagar.

Framgångsrik förkovrings fiende, det tror jag konformiteten är. Om man ser skolan som förkovringens högborg. I den skola som jag skulle vilja ha, så skulle det vara mycket större valfrihet för eleverna. Visst måste man ha en grund, men sedan skulle man både kunna välja till och välja bort ämnen. Framförallt praktiska ämnen, men också tidigt få olika inriktningar på so/no kurser.

Och när jag ser Skolverkets allmänna råd och riktlinjer för läroplanens genomförande, och det står en massa om att rektor ska kolla att vi lärare gör våra LPP, med teman och  syften och innehåll och bedömning, då blir jag mörkrädd. Tror att LPP kan vara bra för en del, men vår planering måste vi ändå få sköta som vi vill, bara vi tar med det centrala innehållet och vet vad vi ska bedöma.

..... och så tog f-en slut..... skulle bara slutligen vilja säja att jag saknar en del av vännerna i bloggosfären. Bodil allra mest. Men kanske är det så att fortsatt utveckling framåt är bloggens fiende..... bloggandet är bara en grej som snart går över. Men jag har väl stannat i utvecklingen, för jag tycker fortfarande att det är en terapi att skriva och att visa bilder som jag gillar.

Kul att just du läste..... skriv gärna en kommentar och tipsa om någon läsvärd plats, det skulle jag uppskatta.

Nu ska jag åka till Svea 91,.... hennes fiende .....? Försvunnen "friendship". Det finns inte så många kvar när man är så gammal.....

Fredagsfunderat

Lite fria fredagsfunderingar emedan jag visar några vyer från Regents Park. 

Om man inte passar för sitt jobb..... så jobbigt, är det bäst för den det gäller att förstå... eller att fortsätta?
Om datorer har den statusen att man måste be om lov att använda en sådan, hur ska man göra för att de ska ses som ett naturligt arbetsredskap?

Om man ser att man har hela klädkammaren full av kläder som är klart användbara och dessutom snygga, är det då inte bättre att man börjar använda dem i stället för att köpa nytt efter nytt?
Om man fortfarande ( med viss möda) får på sig storlek 42 köpt för 5-10 år sedan, men idag under stundom måste ta till storlek 48 - visar inte det att klädstorlekarna krympt mer än vad den gamla tjocka tanten utvidgats?

Om man får en geocache publicerad klockan nio,  och det klockan 11 kommit en cacheletare från mer än fem mils avstånd, sannolikt för att vara först ..... tyder inte det på att geocaching kan utvecklas till ett sjukdomsliknade tillstånd alternativt gravt beroendetillstånd?
Om man säger "Äntligen fredag" - har man inte ett rätt trist jobb då?
Om man ( som jag) tänker "Redan fredag" då måste man väl ha ett intressant och kul jobb?

Om man tycker att livet som nybliven pensionär är ljuvligt, är det då inte en tid jämförbar med den härliga sensommarhelg, som vi upplevde för tre veckor sedan?
Om man har svårt att vakna på morgonen, är det inte dags att ställa om klockan då?
Om man vill ha lite fredagsmat klart inom en timme, är det inte dags att fixa till det nu?

Lärares lärande...

... det sker ofta genom eleverna.

Det är de som ser möjligheterna, det är de som har koll på vad som händer....

Idrott, det är inget höjdarämne för en lärare som inte är idrottsutbildad. Det blir lite rörigt, kanske ligger det i ämnets natur. Själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha lektioner i idrott, inte ens om jag fick leva om mitt lärarliv, och vara ung och fräsch igen...

När det blivit för rörigt på idrotten, ja, då tog en förståndig elev saken i egna händer och gjorde ett upprop på Facebook.

På Grimsåsskolan finns det en lektion som kallas idrott, det är bra att röra på sig två gånger i veckan. Men, det finns dom personer som inte är tysta när vi börjar så det tar halva lektionen för att börja med uppvärmningen.

Gilla och kopiera om du inte vill att detta ska fortsätta!

Gissa om det blev många gillanden...... och en betydligt lugnare lektion efter detta. 

När jag var ung, så skrev jag en massa insändare om allt möjligt, trodde väl att jag skulle kunna påverka. Kanske gjorde jag det också i någon mån.

Genom FB finns en enorm påverkansmöjlighet, eftersom nätverket egentligen är oändligt, den insikten fick jag av mina elever. Och enligt läroplanen så ska eleverna i 4-6 "träna på att argumentera i olika samtalsituationer och beslutprocesser".

Genom mina elever lärde jag känna denne begåvade och sympatiske sångare, på dagens musiklektion. Eleverna får en och en eller i par presentera en artist som har påverkat dem på något sätt. Idag fick jag lära känna Chris Medina och hans underbara sång, tillägnad fästmön som är svårt handikappad sedan en bilolycka för några år sedan. Vi njöt av sången och vi fick en fin diskussion om värdet av att stanna kvar hos den människa som verkligen behöver en, även när livet blir svårt.

I morrn ska vi fortsätta arbetet med barnkonvention och mänskliga rättigheter. Eleverna ska få föreslå arbetssätt och redovisningsform. Ska bli så spännande att se vad de kommer med för förslag och vad det fortsatta arbetet kommer att ge lärarn för lärdomar.

Firade femtio födelsedagar

Jag kommer ihåg den riktiga födelsedagen. På den tiden delade man sovrum med sina föräldrar, det var vanligt. Vaknade av att det var uppståndelse mitt i mörka oktobernatten. Pappa skulle köra iväg mamma till BB, för nu skulle äntligen min efterlängtade lillasyster Gunilla födas.
Mormor och morfar fanns i huset, så det var inga problem med att lämna en åttaårig Anna-Lena därhemma.
Pappa kom snart tillbaka, gick ut och mjölkade korna och snart därefter så ringde det på den svarta telefonen.
Det hade blivit en pojke.
Pappa blev glad, jag blev både arg, ledsen och besviken.
Jag hade beställt en lillasyster!
En vecka efter födelsen var det dags att åka och hämta den lille. Jag fick gå med in på sjukhuset, men inte in på avdelningen. Fick sitta utanför de bruna dörrarna med tonat glas, och vänta på att mor och far skulle komma med babisen i den gråa bagen. Inköpt för tillfället....'
En så´n ful unge!
Nu har jag aldrig tyckt att babisar är fina - utom mina egna...... kanske beror det på det första mötet med det rynkiga knytet.......

Femtio år efter detta, så känns det helt OK att ha en bror. Inte för att vi umgås så jättemycket, men om det är något, så är det bra att veta att hans och hans familj alltid finns där. 

Roligt att Roger och Anki ville att vi skulle åka med dem till vår favoritplats och fira den femtionde - eller egentligen femtioförsta födelsedagen... femtio år efter det att Lilly och Ejnar fick sin ende son.

Härligt att flyga i klart, stilla flygväder. Njöt av soluppgången, från (bara) 4000 m höjd. Har aldrig flugit så lågt tidigare, sannolikt beroende på perfekt flygväder. 

Började fredagen med en engelsk frukost på stampuben, The Swan, alldeles mittemot ingången Hyde Park/Kensington Park. Gott, gott med bacon, ägg, korv, champinjoner, bönor..... och engelskt te.

Tog en promenad genom Hyde Park, till Buckingham Palace, Big Ben, Parlamentet ....

... och ut över Themsen.

På eftermiddagen dök även Rogers och Ankis båda söner upp, hastigt och lustigt hade de bestämt sig för att åka med Ryan Air och vara med och fira sin far. Födelsedagen inleddes med härlig shopping på Oxford Street.

Öl att fira dagen med, innan herrarna begav sig till Stamfor Bridge för att se Rogers favoritlag spela mot Everton. Chelsea vann med 3-1 och alla var helnöjda med upplevelsen.

Svägerskan och jag promenerade återigen, i det himmelska vädret, temperatur ca 17 grader, genom Hyde Park till Harrods.
En sjuk upplevelse att se de hutlösa priserna. Jag anser att den som har råd att köpa en klänning för över hundra tusen svenska kronor, inte ska ha rätt att göra det. Ingen ska kunna ha så mycket pengar, när vi har den värld som vi har. Lite mer rättvist ska det allt vara! Tycker jag!

Lite mer öl på The Swan, och sedan gick vi till en kinaresataurang på Queensway för att äta födelsedagsmiddag.

Fast det egentligen blev fel restaurang - vi hade tänkt oss en som ligger 50 m längre ner på gatan- så var det en alldeles utmärkt måltid.

Soppa och tre olika rätter, samt ris med ägg och ärtor. Gitt.

Pojkarna begav sig hem tidigt, tidigt på söndagsmorgonen.

Vi andra tog tunnelbanan till Madame Tussauds....

Massor av folk, och svårt att se vad som var på riktigt eller i vax. Men här är det iallafall tydligt.

Rose garden i Regent´s Park fick också ett besök.

Hundratalet olika rosor, fortfarande med många fina blommor. Londons parker är helt fantastiska.

Dags att åka hem fram på söndagskvällen. Trötta i benen och i huvudet av alla intryck.
En rolig upplevelse för oss alla, och helkul att åka med den oönskade brodern, som jag är rätt glad åt att ha, så här femtio år senare.