Verkligt vinner

 Återigen fick jag se skillnaden.
Om man gör något som är på riktigt, så blir det bra.
 Under veckan som gick så skrev femmorna insändare till STT samt mail till Navet. I mailet beklagade de sig över att alla förmiddagstider för besök på Navet, var uppbokade under hösten, så att vi inte kan göra vårt traditionella besök där.
Det blev bra formulerade  mail, vi fick ett trevligt svar.
Man föreslog bl.a. ett besök till våren i stället.
Nu gäller det bara att få till en skrivelse till kommunen, så att de pengar som är avsatta till bussresa inte försvinner vid årsskiftet. Det kan bli nog så svårt. Men vi ska försöka.
Fyrorna fick skriva riktiga brev idag. Till mormödrar, pappor, mammor, kompisar, kusiner - ja, det blir många som får brev i morgon eller på fredag.
Så fint alla skrev - även de som normalt har svårt att få till en bra handstil. Och tänk - punkt, stor bokstav kom på rätt plats --- och stavningen, ja den var jätteviktig.

Nog tror jag det är så att det är bättre att vi gör färre saker i skolan, men att de - om det är möjligt - blir gjorda för någon form av mottagare. Blogg är bra, men det vill till att man vet att någon kollar/kommenterar. Vi skriver ju en sluten klassblogg (nästan) varje vecka. Vet att en del föräldrar går in där, men inte alla. MEN den finns som en bra dokumentation över vad vi sysslat med under åren, och man kan via bloggen se den utveckling som sker.
Men det allra bästa är ju direktkontakt- som ger svar direkt.
Eller respons - om man redovisar något för en annan klass.

Så egentligen har jag full förståelse för dem som tycker att stavning, meningar, handstil, formuleringar inte är så viktiga, om det bara är lärarn som ska se. Och lärarn lyckliggör sig över de skoluppgifter som får möjlighet att visa upp sig i en vinnande verklighet, för då vet lärarn att barna kan det de behöver ( och bör kunna) - för det kan (nästan) alla när det verkligen gäller.
Utmaning för lärarn:  Ta del av olika verklighetskontaktmöjligheter.