Tomtetid

Igår var det städdag och idag var det dags för tomtarna att komma fram ur vrårna. Eller rättare sagt ur den gamla brudkistan, som jag fick när jag var barn, och som under alla år i vårt hem har fått vara tomtarnas "under-resten-av-året"-viste. Förr så fick tomtarna dela husrum med påskpyntet, men under årens lopp så har tomteskaran utökats, så numera har påskpyntet en egen lite lagomlåda ovanpå tomteboningen.

Gnällde lite ... jag är ju bara så´n.... när jag skulle plocka upp alla tomtar... 

"Till vilken nytta?" .... " Det är ju bara för ett par veckor".... Ja,ja så´n är jag, alltid gnällig och negativ ... hoppas inte alla blir sådana när de bllir 55+....... 

När jag sedan började plocka bland alla figurer och filurer, så uppstod en positiv känsla. Så mycket nostalgi, så många minnen som är förknippade med det som döljer sig under brudkistans lock....

Tomtarna i förgrunden är de käraste jag har. Båda har jag fått i julklapp av min morfar när jag var ett litet barn. Jag tror att jag minns när jag fick dem, åtminstone när jag öppnade paketet med "Vitskägget". Det var den julen som jag var sju eller åtta år... sista året som jag trodde (nästan) på tomten, men avslöjande honom med att han hade likadana händer som grannen.... samma år som vår vita angorakatt Tussie gick ut genom köksdörren samtidigt som tomten kom, katten som aldrig mer kom tillbaka. Den vagndragande tomten är ännu äldre. Så dryga femtio år är mina båda tomteklenoder .... sannolikt inköpta i någon av de två affärerna som fanns i Rångedala på den tiden. 

Tomten på grisen fick jag av min sista klass i Dalstorp. Jätteklassen med 32 elever. Hade föräldramöte och sa- jag säger ALLTID en massa dumt - att man visst inte behövde köpa frökenblomma till jul. Det gjorde man inte heller, man köpte den här häftiga frökenpresenten i stället.

Tomtenissarna kommer från ett luciaframträdande på det stora företaget. Det var det året som Johanna var med i luciatåget, julen -95. Då fick både lucia,  tärnor och pianist presenter... så den ena tomten är Johannas. Tomtemor har sedan C-E köpt som julklapp.

Några andra fintomtar är dessa. De var "gamla" redan när jag var liten. De brukade stå i finrummet ( det som bara användes vid jul och när det kom "främmat") bärande var sitt julgransljus. Ett minne som bär en känsla av barndomstrygghet, men som också väcker minnet av mors och fars stora julgräl, när ( den alltid tilltrasslade) julgransbelysningen skulle sättas upp på julaftons förmiddag.

Tomteparet, som brukar stå på var sin sida tallkvistarrangemanget på hallbordet, det fick jag av dåvarande kollegorna Inga och Inger, då jag fyllde 40. 1993. Det var på den tiden som skolan gav så mycket möjligheter, på den tiden som man skrev omdömena för hand--- eller på den allra första Macen med 2MBs arbetsminne. Det var på den tiden när det fanns speciallärare som kunde hjälpa de elever som inte riktigt hängde med. 

Tänker ofta på att det har gått bra för de allra flesta.... och om det gått mindre bra, så är det inte avhängigt "dåliga" resultat i skolan. Snarare att man kom från en miljö som socialt sett inte gav samma möjligheter som de de flesta andra hade. Faktum är att det alltid har funnits barn som  grundskolan inte riktigt passat för. Det har löst sig när man efter nio år kunnat syssla med det som intresserar dem. Praktiska gymnasielinjer t.ex. Det vore ju förskräckligt om" inte godkända" betyg från grundskolan skulle stoppa den möjligheten för framtidens elever.... Har inte riktigt koll, men är det inte så Björklund har tänkt sig.....?

Efter tomtenostalgi och lussefika satte vi oss i bilen, som denna dag fick tjänstgöra som julgranstransportsmedel.
Visst var det fint att åka genom allt det vita, som täckte mark, tak och träd. Alldeles lagom mängd  vitt, tycker jag, inte så mycket snö att det orsakar besvär, men tillräckligt mycket för att det ska bli lite ljust och fint.

Blev bjudna på god laxlasagne i, för dagen, den Hjälshammerska godisfabriken. Ja, nu var det herrn i huset som stod för godistillverkningen, så husfrun kunde ta sin mor med på en tur till stallet och på en härlig promenad, där minusgraderna försökte nafsa lite i kinderna.

Åkte över Tranemo hem och handlade det mesta inför helgen. Kände lite så att det bara blev för mycket, med allt som hamnade i kundvagnen. Man kan ju inte mer än äta sig mätt - och här hade vi mat som skulle mätta för lång tid.... Julen ÄR hysterisk.....

Jaja, nu är det instuvat i kylskåp och bastu. ( Vår bastu har fått tjänstgöra mycket mer som extra kylskåp än som svettningsrum,  under årens lopp. )

Lite julklappar blev också inslagna härhemma,  innan jag tittade på sista avsnittet av de amerikanska Sverigeättlingarnas "dokusåpa". 

Känns som om det har varit en lång ledighet, tack vare den extra lediga dagen i fredags. I morrn är det "vanlig" skoldag.... fast så "vanliga" blir aldrig de sista dagarna på terminen. Skönt med lite nedtrappning för oss alla, både barn och lärare. Avslutning först på torsdag.....tur att man fått så mycket gjort i helgen, i denna tomtarnas tid,