Tomtetomt

Sexton dagar i ljuset, det var vad tomtarna fick. Idag åkte de ner i den mörka brudkistan igen. Man kan ju fundera på tomtarna är berättigade att ockupera huset under dessa dagar. Eller rättare sagt; Är det egentligen lönt att plocka fram dem?

Mitt svar är; Ja,de har full rätt att invadera huset. Under några dagar är det mysigt .... Vad vore ett julfirande utan tomtar .....?

Och när det är dags att ta bort dom, ja då är det den tid som man börjar skönja den ljusa årstiden någonstans bakom januarimörkret. Tyckte att eftermiddagen kändes lite längre idag redan - vid en koll så visar det sig att eftermiddagen har blivit en kvart ljusare, medan morgonen fortfarande är lika mörk som vid vintersolståndet.....

Nejlikan i "frökenbuketten" var fortfarande lika fin....och värd att spara.

Bytte gardiner och juldukar också, så nu är det bara ljusstakar/stjärnor och julgran som minner om att vi fortfarande är inne i julhelgernas tid. Hittade svärmors egensydda (och egenvävda) marbosömsgardiner och satte upp dem. Så fina de är, och så dumt att inte ha använt dem så många gånger. Kommer ihåg att vi fick dem den 14 maj 1988...vi hade varit ( tillsammans med C-Es bror och fru bl.a) på IKOs 30-årsjubileumsfest i Ronneby. Farmor hade varit barnvakt och när vi kom hem så var det en skylt på dörren, som döttrarna tillverkat. "Grattis pappa på 35-årsdagen" stod det på den skylten. "Farmor" Ingrid hade med sig födelsepresent till både C-E och hans bror ( och syster). Dagen till ära fick C-E välja först av de tre. Han fick välja på handtillverkade gardiner ( 2 olika) och handbroderad duk.

Jag valde de här gardinerna.

C-Es mamma var en extremt händig och flitig människa. Många i den generationen var det, beroende på arv och miljö. Jag hoppas att vi visade henne tillräcklig uppskattning för detta - men är rädd att vi inte gjorde det. Sedan många år tillbaka finns hon på ett demensboende, helt frånkopplad från denna värld.

Började dagen med ett besök hos disktriktsköterskan. Inte utan oro..... för det HEMSKA blodtrycket. Enbart en patient i kö, när jag kom dit vid kvart över nio. Ändå en stunds väntan. Fick sitta upp när dagen blodtryck skulle tas.... ännu mer stressande ... hur HÖGT kunde det då inte vara. Superpuls..... Bred manschett hämtades för mina tjocka överarmars skull - ett arv på mödernet. ( Nä, inte manschetten - utan överarmarna .... fast hon hade förstås behövt en bred manschett hon också, för att få rätt tryck avläst.)

Trots högpulsen stannade trycket på 160/76. Lite högt övertryck ... undertrycket utmärkt. Och det är övertrycket som man kan stressa upp på egen hand. Så det kändes ganska bra efter besöket, även om man tyckte att jag skulle komma tillbaka vid två tillfällen ytterligare och kolla. Ska nog få till det nästa vecka.

Klockan hade väl hunnit bli kvart i tio, då jag, glad i hågen gick ut från blodtrycksmätarrummet. Då var väntrummet alldeles fullt ... och detta trots att öppettiden är mellan 7.30 och 10. 90 % av alla var pensionärer .... de är mera morgontrötta än vad jag är, tycks det.

Efter hemkomsten gick det bra att röja, städa och ta en trekilometers promenad i lite vind och lagom fuktigt regn.

På lokalradion har man pratat rislyktor i eftermiddag. Det var inte läge att skicka upp sådana när vädret är som idag, med en del blåst, tyckte man på räddningstjänsten. Trams tycker jag, enda gången de kan vara farliga är väl vid torrväder. För då kan det ta eld av den låga som får ballongen att stiga till väders.

"Trams" tyckte jag också på nyårsaftonen, då ungdomarna i nyårsfirargänget ( de som inte fyllt 50) tyckte att vi skulle gå ut vid tolvslaget. "Har ni med er sån´t trams" sa jag. "Ja, det har vi" svarade fru Ungdom.

Sen blev det inte mer prat om det på en bra stund. 

Jag skämdes bara lite för att jag varit dömande.

Så småningom kom det fram att herr oc fru Ungdom tycker att raketer är lika mycket trams, som vad jag tycker. Och då kunde kommunikationen fortsätta och saker klargöras. Det var rislampor som skulle skickas upp - och det  är ju en helt annan sak. Rent andligt vackert när den lysande farkosten stiger högt och ger sig av och försvinner som en liten lysande prick....

Har "tankeordalmenackan" som jag fick av Bodil stående på skrivbordet.

"Vill du verkligen leva- börja varje dag med något att vara tacksam för" är dagens ledord.

Ett ord som man borde följa.... 

Idag är jag tacksam för morgonens hyfsade blodtryck och för att det går mot ljusare tider.....

I morgon ska jag ta bussen till Värnamo och ägna några dagar åt att vara stalledräng och kattmatte. J och M åker till varmare och ljusare breddgrader i en vecka. Känns lite häftigt att bo i ett "främmande" hus alldeles ensam. Med undantag för två katter. 

Har lagt in lite cacher i minnet på skolgpsen.... kanske kan jag hitta nå´n i Värnamo.... och så ska jag träffa Inga och kanske gå hennes cachemysterierunda .... eller detektivrunda.....

Tar med datorn, få se om det blir något skrivet och bildvisat under de tre dygn jag ska tillbringa "ensam" innan C-E kommer och hämtar mig och Ms föräldrar kommer och tar över mina sysslor vid lördaglunchtid.

Skönt att det då är tomtetomt i huset när trettondedagen är förbi och julhelgen därmed är slut för denna gång.