För fruset

Nog känns det alldeles för fruset när man sticker ut näsan i minus tjugo graders morgontimme. Tänker att man nog får stanna inne hela dagen. Men så kommer solen och det ser så inbjudande eller rättare sagt utbjudande ut, att man bara måste ge sig ut.

Igår blev det Modsrundan, idag tog jag den sydliga rundan - Stockremma-Kroken-Moghult - i stället.

 

 Klädd som Michelingubbe,  även inifrån innehavande samma form som en sådan, så blev det riktigt svettigt efter rask promenad på byväg, skogsväg och skogsstig. Så gott att kunna gå överallt, alldeles lagom mycket snö. Riktigt sköna promenader har det blivit både igår och idag. Och till min stora glädje, så fick jag idag inte alls ont i ryggen av att gå fyr-fem km. Längesedan jag upplevde det senast! Kanske är det den  idoga ryggträningen som börjar ge resultat!

 Har lagt in terminsomdöme nummer två i vår bedömningsdatabas på förmiddagen. Eleverna hade ju redovisning på tiden kring Gustav Vasa igår. Kul att se hur bra alla hade lyckats. Viktigt att få välja själv hur man  vill jobba. Utifrån elevernas egna förslag så fanns det fem valmöjligheter; svara på frågor, söka fakta på egen hand, göra affischer, göra Power point presentation eller göra intervjuer.

 Eget val, med ( från min sida) starkt styrt innehåll.
I vår databas ska vi markera rött, gult eller grönt. Rött-  då har man  inte alls förväntade kunskaper utifrån det område man behandlar, gult - då är man på god väg att inhämta kunskaper för betyg E i åk 6, grönt - då  har man utifrån det behandlade området inhämtat förväntade kunskaper i åk 6.
Det blev inget rött alls. Alla hade tagit till sig en hel del.... även om det inte tycks så, när de sitter bredvid någon vid den dator. Men det var väl så Vygotskij resonerade: Först behöver man jobba med någon för att komma vidare och inhämta kunskaper på egen hand.
Jag är så nöjd med mig själv, som lägger in bedömningarna allteftersom ett område är klart, istället för att göra allt i maj - då mycket av det man upplever under lektionstid är glömt - och bara provresultaten finns kvar. För de säger ju inte allt!

 Fast jag tycker nog att det där med att bedöma är svårt. Jag bedömer utifrån vad jag tycker stämmer med att eleverna ska ha "grundläggande kunskaper" " dra enkla slutsatser" " resonera på ett i huvudsak funderande sätt".  Pratade med en högstadielärare i veckan. De är  vana vid att sätta betyg. Men det var efter det gamla systemet. Personen ifråga kände sig osäker och ifrågasättande inför det nya. Så jag är nog inte ensam....

 De gäller att göra så gott man kan. Har haft mer än hälften av alla utvecklingssamtal. Har pratat bedömning och betyg med en  hel del av föräldrarna. De har också största förståelse för att det kan bli lite tokigt med bedömandet i början. Speciellt där vi har svårt att förstå vad som avses, både vi som jobbar inom skolans verksamhet och ska förstå och föräldrar som bör förstå för att förstå vad som menas med det vi har försökt förstå för att göra en bra bedömning...
Och, nej, jag har ännu inte helt okejat Lgr 11, jag tycker att de här kunskapskriterierna är alldeles för många för att det ska visa ett riktig helhetsbedömning.

Ipads redan från ettan, det visade man ett inslag om i Aktuellt i veckan. Men stor efterföljande diskussion. Där även herr Björklund tyckte. Han gillade inte. Sveriges skol-IT-elit, däremot, de jublade.
Jag ställer mig mitt emellan. Är helt övertygad om att det behövs MYCKET fler datorer/surfplattor i skolan än vad det behövs idag. Från ettan ( förskoleklass) upp till fyran -femman, så tycker jag att det alltid skulle finnas hälften så många datorer, som det finns elever i klassen. En till två.  Egna konton, inte egna datorer. Dels tror jag att det är väldigt viktigt att jobba tillsammans, för att utveckla kunskaper och förmågor och så tror jag också att det är bra att kunna använda penna och papper. För hur det än är, så är det lite bökigt att alltid använda datorn eller att få till de med de små bokstavstangenterna på smartphonen. Och även om utvecklingen hela tiden gör att vi lever i en ny digital verklighet från en dag till en annan, så är denna verklighet väldigt sårbar - och då måste vi också kunna känna oss bekväma med papper och penna.

 När jag, allt annat än förfrusen, kom ut ur skogen och ut i solen, så hade de fina domherrarna en flyguppvisning för mig. Under det att de  försiktigt utstötte sin svaga solgillarsång.
Sen satte de sig alla på behörigt avstånd, men tillräkligt nära för att jag skulle få till en gruppbild med min kompakta superkamera Nikon CoolPix.

En kamera som funkar i väta och i minusgrader.
Medan termometern sjunker så sakta därute i senskymningen, så önskar jag att de slipper bli för frusna under natten. Stannfåglar klarar ordentlig kyla, speciellt om de får mat under de ljusa timmarna.
Däremot är det alldeles för fruset för att delta i den korvgrillning som initiativrika bybor ordnar till (nästan) fullmånens ära.

C-Es farbror var mästare på att spå väder. "När nymånens skära ligger på rygg, då blir det kallt och torrt", sa han alltid. Så var det för två veckor sedan, det var en riktigt  slapp och slö nymåne, den låg nästan helt ner .... och så blev det - för de flesta  lite för fruset väder. Om två månader är det dags att leta vårblommor. Hoppas att man hinner en moss-skidtur innan dess.