Vintervantar .....

... och Madeiramössa behövdes på eftermiddagens promenad.  Termometern visade på +3 grader.

Det var med en känsla av lätt eufori som jag tog med en bunt vägmötesprotokoll som skulle delas ut,  och gick ut på en kylslagen promenad - Kroken t.o.r.

Det är en härlig känsla att stå precis på kanten av ett lov. Tio dagar ledigt, alldeles oskrivna dagar.... och efter det ett härligt jobb att komma tillbaka till.
Ibland, när det är lov, så är nästan alla dagar inplanerade. Då är det ju fritt från skolan, men inte riktigt lov.... Nu kan jag göra det jag vill. Jo, en dag är planerad ... unga, mysiga kollegan Emma ska åka med på en geocachingrunda i Ulricehamnstrakten på torsdag.Ger mig nog ut på egen hand en gång också. Ett sätt att se helt nya saker, inte så långt bort.

Läste igår på FB - geocaching women- ... vet i sjutton hur jag hamnade i den gruppen, men där är jag iaf med ... om en - för mig okänd- kvinna som firade att hon hittat sin 5000:e cache. Varvid jag inte kunde låta bli att undra om det blivit en sjukdom..... Tycker att geocaching är kul, men förstår inte en del av det ... en sak jag inte förstår är jakten på antalet hittade cacher, en annan är att det ska vara speciellt märkvärdigt att hitta en gömma först av alla.... eller att riktiga geocachare inte anser en gömma hittat om man hittat den,  men inte kan komma åt den för att den sitter livsfarligt högt ....eller djupt... eller på annat sätt inte går att öppna.
För mig är hittat hittat och det som inte är hittat, det är inte hittat.

Tur att man kan bestämma själv hur man vill göra med den roliga fritidssysselsättningen. För egen del är jag så glad att den visar mig på platser som jag annars aldrig skulle sett.

Lov ger känsla av eufori... därför att man vet att det är en tidsbegränsad ledighet. Tanken på att ha ständigt lov ger mig en ångestkänsla. Allra värst är det förstås för unga eller medelålders människor som inte har ett jobb att gå till, fast dom helst av allt skulle vilja. Men jag - som har sex år kvar - tror att övergången från arbetsliv till pensionärstillvaro kan vara minst lika jobbig. Om man är vid god hälsa och vigör....

Förstår inte vad man skulle fylla dagarna med om man alltid vore ledig.... men om man lever, så lär man få se om och hur det funkar. Än så länge är jag väldigt glad att jag har ett jobb att gå till.

Var inte så länge sedan det var lov... sex-sju veckor sedan....då när vi kom hem från våren på Madeira till vintern i Sverige. Sedan dess har det varit riktig vår och t.o.m någon dag som bjudit på sommartemperatur.
Om det kändes som slutet av april för en dryg vecka sedan, så känns det mer som mars än april just nu. Och i morrn lär det väl bli februariväder. Det är väl detta som kallas aprilväder.

Påsk är ju kristenhetens största högtid och själva grunden till vår religion. Det händer massor av saker i kyrkorna.... men jag lär stanna hemma. Ett tag kände jag mig ganska hemma i kyrkan, det gör jag inte längre. Jag ska njuta av ljuset utomhus  istället för inne i kyrkan. För säga vad man vill om vintervantarväder, så är det iallafall ljuset som råder. Det är härligt, en härlig tid är det nu, då det blir bättre för varje dag.... även om själva vädret kommer med bakslag.... och kräver vintervantar på.