Blomstertid Lärartycket#36

Genom detta blogginlägg har jag fått förmånen att vara en av hundratalet lärare som skriver  i Lärartycket.
Ni som brukar läsa min blogg kommer att känna igen innehållet. Det är hjärtefrågorna inom skolvärlden som jag passar på att ta upp, nu när det finns möjlighet att nå ett större antal läsare.

Europeiska projekt
Under  ett antal år har mina klasser arbetat ihop  med andra skolor i Europa, i första hand genom e-twinning-samarbete. Det har handlat om projekt mellan två eller tre klasser, där vi framförallt kunnat utveckla kunskaper om våra respektive länder, det har handlat om projekt med ett antal länder där vi inspirerat varandra att utveckla våra färdigheter och kunskaper i bild/konst och det har rört sig om större fotoprojekt och det har handlat om ett av de största projekt och längsta projekt som funnits i e-twinnings åttaåriga historia, Schoolovision.
Projektet har just genomfört sitt fjärde år och genom detta lyckade och prisbelönadeprojekt har jag fått resa till London och till Sevilla, och elever på vår lilla skola i Grimsås har fått tårtuppvaktning ända från huvudstaden. Europeiska projekt har också lett till ett stort nätverk av goda lärarkontakter.

Vi är blommor
Fyra olika enkla filmer har vi producerat  inom projektets ram. Förutom själva arbetet med vårt eget framträdande, så har projektet lärt oss massor om andra länders ( och vår egen)  kultur, musik, språk, geografi. Det har handlat mycket om analys, värdering och framförande av åsikter ... och projektet har  även  stärkt elevernas självkänsla.
Som bäst har vi kommit på nionde plats med Macken. I år kom vi delad tjugosexa ( av trettioåtta länder) med detta framträdande " Vi är blommor".


Vi fick hjälp av Kulturskolan med inspelning av såväl musik som video. (En utmärkt och alltid positiv resurs som hjälper till när vår egen förmåga inte räcker till.)
Tjugosexa av trettioåtta, ja visst var eleverna lite besvikna. Men vi var överens om att resan var viktigare än målet.
Efter omröstningen har diskussion om vilka regler som ska gälla, gått varm via e-post.  Olika länder har ju så olika möjligheter att framställa en video,   Nya regler eller ej, Schoolovison kommer att fira femårsjubileum nästa år. Vi kommer att fortsätta att vara den skola som representerar Sverige. Egoistiskt ... men lite beroendeframkallande.

Visa upp vad vi gör och kan
Förra året var hela skolan med i Schoolovision. Då kom vi näst sist. Men alla var delaktiga och tyckte att det var kul. Det var en samarbetsvinst för vår lilla skola.
I år har ingen av de andra klasserna tittat på den video som vi spelat in.
Kom på att min klass inte kollat på grannklassens, treans stenåldersbyar eller på sexornas pjäser om lag och rätt.
Tog upp saken med kollegorna och vi var rörande överens om att vi måste börja visa vad vi gör och förmår, både för varann och för föräldrar och för alla som vill ta del.
Jobbar på att få till en skolblogg till nästa läsår. Har för egen del haft en klassblogg i tre och ett halvt år.
Min förra klass hade en öppen blogg medan föräldrarna i min nuvarande klass inte vågade ha en öppen blogg.
Eleverna skriver gärna på Toppenklassens blogg, och vi har genom den stängda bloggen ett eget dokument om lärande, produktion, roligheter och utveckling. Men vi har väldigt få besökare, eftersom man måste ha gmailkonto och lösenord. Det tycker många förälrar är för besvärligt.

Med en blogg för hela skolan skulle vi nå många och många skulle kunna diskutera och berätta om vilka viktiga saker som händer i vår ( nedläggningshotade) skola. Ringar på vattnet skulle kunna visa att den framåtsträvande skolan har ett absolut berättigande att finnas kvar. Förhoppningsvis. Vet iallafall att en öppen blogg genererar ett  större antal besökande föräldrar.

De som inte vågar visa bild på sina elever, de ska naturligtvis slippa vara med på bild. Men kan vara delaktig utan att synas.
En utställningskväll på skolan per termin ska vi också försöka få till, gärna i samband med någon aktivitet i vårt Grön Flaggarbete

Bedöma blommor.
I dessa dagar får våra elever, våra blommor, sina bedömningar.
Olika skolande trädgårdar har olika verktyg för detta bedömande. Men alla bedömningar handlar i grunden om hur mycket näring som respektive blomma har kunnat tillgodogöra sig.


I trädgårdsmanualen kan man läsa att varje trädgårdsarbetare ska ta hänsyn till varje blommas behov och förutsättningar.


Trädgårdsarbetarna gör ett gott jobb, och försöker sköta varje planta på bästa sätt, med den uppsättning av näringsmedel som står till buds.

Trots att det i manualen tydligt framgår att varje blomma ska behandlas individuellt, så ska blommorna två gånger gånger per år bedömas enligt samma  kriterier som alla andra..
En del av de ömtåliga växterna får veta att de inte riktigt duger, att de inte tagit till sig näringen på det sätt som förväntats.

"Det är inte blomman som bedöms" säger de som har ett större inflytande på trädgården, de som har rätt att skriva manualerna." Det är bara näringsintaget som kollas."

Som trädgårdsarbetare så vet jag naturligtvis att det är en förutsättning för fortsatt utveckling att man kollar hur näringen tas upp, och om det inte funkar, så måste jag som professionell yrkeskvinna ändra näringssammansättningen eller näringsdosen ... eller kanske sätta upp stödpinnar.

Men att ge blommorna omdömen som säger att du duger inte, du riskerar att bli underkänd eller ännu värre, ge det underkända omdömet, det är helt förödande för de små outvecklade blommorna.


För visst är det så att rötterna utvecklas olika fort hos olika växter. Kanske har ett oväder farit fram över den lilla blomman, då tar det tid att återhämta sig.
Vi ska stödja blomman, inte kväva den eller trampa ner den.

Hörde om en ranglig blomma som dessutom utvecklat en del taggar. Blomman fick röda varningstrianglar i vart enda av de olika områdena för bedömning av upptagen näring.
"Det är inte lönt att jag försöker, jag blir ändå aldrig en blomma som är något av värde", konstaterade blomma bittert.

Den rangliga blomman började hämta näring från platser som bara gjorde den ännu rangligare, mer taggig samt som fick den att utveckla förmågan att brännas när man tog i den.

En annan blomma försökte på alla sätt att tillvara ta näringen från den grundläggande trädgården. Det fungerade inte, det var helt fel näringsblandning. Efter nio år kunde plantan förflyttas till en helt annan skolande miljö. Blomman utvecklades snabbt till en av de vackraste och mest välgörande växter man kunnat hitta.

Som trädgårdsarbetare tycker jag det är märkligt att man inte kollar upp och gör någon slags bedömning på hur en växt harmoniserar med andra, om den växer sig stor och yvig och kväver andra växter eller om den kan leva tillsammans med andra och kanske t.o.m ge näring åt andra växter.
Det är förmågor som behövs  när blomman ska  planteras i den stora livsträdgården.





Jag vet att de allra flesta trädgårdsarbetare gör ett mycket gott arbete. De flesta trädgårdsförmän gör också så gott de kan. De är dock lite för bakbundna i sin lojalitet mot överträdgårdsmästaren. Och där finns ett aber, Överträdgårdsmästaren mästrar över den trädgård som är vår framtid, utan kunskap och utan erfarenhet av trädgårdskötsel. Det värsta är att han inte heller litar på de erfarna trädgårdsarbetarnas stora och goda kunskaper.

"Vi är blommor, bryt oss inte ..... ge oss möjlighet att växa genom att visa på våra möjligheter att utvecklas istället för att stämpla oss!"