Nöjd nationaldagsnyttjare

Kändes lite konstigt med en ledig dag mitt i veckan. Men tänk, det gick bra med den sådan också. När jag nu, fram på kvällskvisten, summerar hur jag nyttjat nationaldagen, ja, då känner jag mig riktigt nöjd.
Efter lite skolarbete under förmiddagstimmarna, under det att C-E jobbade några timmar, så åkte vi till barndomens stenar i Rångedala.
Har inte varit där på hur länge som helst, ja, iallafall inte under detta året.
Flaggan i topp hade man när syster och svåger kom på besök, jo, jag tackar jag!

 Tess har inte växt ifrån lekåldern ännu, trots att hon i omräknade hundår har hunnit bli medelålders. En vilt skällande hund, rusande efter en sparkad boll, ja, det kunde t.o.m. få 58-årig tant lite lekfull igen.

Tindra katt blev motvilligt inhämtad av bror min. Hon fick gå in, för säkerhets skull. Kanske skulle den stora otäcka slåttermaskinen komma, och då kunde det vara farligt för sorkjagande katt att befinna sig på åkermark.

Jag ville åka till Rångedala-Finnekumla för att gå långpromenad och njuta av blommorna.
Tänk att allt som har med naturupplevelse att göra,  är strået vassare i Rångedala än här, i klimatzom 5. Liljekonvaljerna var mycket större, jag kunde t.o.m. ta ett blomkort på dylik växt, som jag blev nöjd med.

Smörbollarna var de som lockade allra mest. Tycker att de är så otroligt fina. Har försökt ta hit och plantera hos oss, men det funkar inte. Tror att vi har det för surt här.
Är f.ö. inte riktigt nöjd med Nikon-kameran vad det gäller blombilder. Den suddar gärna till bilden, trots att den ser skarp ut i på kamerans display.

 Roger och Anki gjorde oss sällskap på den ca 7 km långa promenaden. En härlig promenad som går genom hagar, längs Viskan,   på öppna fält och på gammal sjöbotten. En sjö som min morfar var med att sänka, och som nu används till jordbruksmark.
Här var slåtterarbetet igång.

Genom skogar, över hyggen och oslagna ängar fick man gå. Och plötsligt upptäckte man att man klätt sig alldeles för varmt.

Vid bron över Viskan är det urskogskänsla. Roger berättade att han en gång stått på denna bro och sett en gädda fånga en and. Ett skrik hördes från anden, och sedan var den borta.
Visste inte att gäddor äter änder .... eller så gör de inte ... och då finns det sannolikt ett Viskanodjur som lurar under det mörka vattnet.
Spännande tanke!

Från Viskan och upp till barndomshemmet, numera Roger och Ankis fina hus, är det mycket uppför och stundtals ganska brant uppför.
Så det blev bra träning idag också.
Bilden ovan visar min favoritblomsteräng. Där blommar det alltid en massa olika blommor. Just nu mandelblom, ängssyra och smörblommor. Här har jag passerat MÅNGA gånger när jag var barn!

Efter långpromenaden så blev det fika i Rogers och Ankis Backgårdshus.

 Dags för lite geocaching som avslutning på denna nationaldag. Hade kollat upp ett antal i Gingri, bara några kilometer från vår tidigare vandringsled.
Började vid Gingri kraftverk....

 ... och spetsfabrik.
Följande kunde man läsa i cachebeskrivningen för Gingri spetsfabrik
Spetsfabriken grundades 1892 av Fabrikör Axel Rydin.
Arbetsstyrkan 1893 bestod av nio arbetare, tre män & sex kvinnor. Kvinnornas
arbetslön var 67 öre om dagen,
för att så småningom ökas till 1 krona - vilket på
den tiden var en stor inkomst för en kvinna.
Arbetstiden var tolv timmar. Det fanns 15 vävmaskiner och tillverkningen
uppgick till 360 meter spets per dag.
På 1950-talet var antalet arbetare 125st och det fanns 500 maskiner i
rörelse. Den dagliga tillverkningen uppgår till 2,5mil.
1971 slutar tillverkningen och fabriken läggs ned.

Skarbostugan ligger bara några hundra meter från Spetsfabriken. Har aldrig noterat denna gamla stuga, trots att jag passerat med bil  hundratals gånger.

Längs den 5,5 km långa Gingrileden ligger ett antal cacher. Vi tog de tre som fanns i anslutning till vår lilla runda.
Gingri är jättefint, stora höjdskillnader, stora skillnader på naturen... här hamnade vi en forntida skog... Superhäftigt!

Kommer att återvända till leden för att gå en längre promenad och för att hitta de andra gömmorna. Fin natur, lätta gömmor.... sån´t gillar även C-E. ( Även om han inte riktigt erkänner det)

 Kyrkoruinen blev den sista Gingrigömman.
Åkte välbekanta Rångedalavägar mot gamla riksväg 40 och beslöt att ta vägen över Ulricehamn hem. Kändes som om vi behövde få oss något till livs, och det kunde åtgärdas på pizzeria Rhodos.
Kollade över dagens cacheskörd och upptäckte att det fattades en till jämna 300.
Lika bra att hitta en till, ja, det tyckte C-E också.

Kallbadhuset  låg närmast. Hade just läst på FB att unga kollegan Emma hittat sin första egenhittade cache där, just denna nationaldag.
Bra att ha en vän att ringa, eftersom  det var en gömma som gäckade oss.
Emma berättade var hon lagt tillbaka den, och se, där var den.... på det första ställe vi letat på... men inte tillräckligt väl.
Tredje gången denna dag, som en känsla av att vara på en exotisk plats infann sig.
Tänk vad många vackra platser det finns i vårt land!

Det var dags att hala nationalsymbolen när vi lämnade U-hamn och vände hemåt.
Tycker att vi nyttjat denna extra ledighet på allra bästa sätt.
I morgon är det vardag igen.... svårt att få till det som torsdag... men det ska nog gå det också.