Retrorunda

En promenad runt Dalstorpasjön brukar vara en sommartradition.
Idag tyckte C-E att det var dags för årets runda.

Parkerade på en öde skolparkering. Vände blicken mot den gamla slitna tegelbyggnaden, och tänkte på hur mycket skolvälden förändrats sedan jag - efter ett kvarts sekel av lärarjobb- lämnade skolan och orten. Nio år sedan är det. Skolvärlden har inte blivit bättre sedan dess. Tvärtom.
När jag jobbade på skolan, så stod det DALSTORPSSKOLAN i glada bokstäver över huvudingången. Barnen hade tillverkat bokstäverna i slöjden.Idag är det svarta, standardiserade, fyrkantiga bokstäver som visar att detta är Dalstorpskolan. Så symptomatiskt för skolans förändring! Inte Dalstorpskolans enbart, utan hela Skolsveriges och även Skoleuropas återgång till kontroll och konformitet.

Vandrade mot Borrarp och upptäckte att det var extremt lågt vattenstånd i sjön.
Tänkte tillbaka på alla de gånger vi använde området upp mot Torp i skolsammanhang. Vi orienterade, tipspromenadade, åkte skidor, hade exkursioner ... och en gång per år, i slutet av vårterminen, så gick alla elever i blandade åldersgrupper runt sjön. Ja, inte alla faktiskt, förskolebarnen var aldrig med. 7-8 km är långt för små barn, och det är ju så att alla inte behöver vara med på allt. Allt har sin tid.

Vid Sjölundsudde fanns det förr ett torp. Man hade många barn och det var synnerligen fattigt. Så fattigt att man inte hade skolkläder till alla barn. När den äldste sonen förolyckades, så fann nästa son en fördel med detta. Han fick äntligen ett par stövlar, så att han kunde gå till skolan även på vintern.
Så förtäljer historien.
Vi förstår  inte att det någonsin kunnat vara en verklighet  i Sverige.
I andra delar av världen, så är liknade levnadsvillkor fortfarande en realitet.

 Vandrade förbi  Borrarps gård och visade C-E på den plats. där det under medeltiden funnits en borg.
Gick förbi en plats där två ilskna lärarinnor tillbringade en regnig "Gå runt sjön-dag". Lärarna stod nämligen på olika kontroller utmed vägen runt sjön. Denna dag, en majdag i början på 1990 talet, var det heldagsregn på gång. Två lärarinnor ville ställa in den planerade promenaden. De andra lärarna tyckte inte att det kunde skada med lite regn. Två lärarinnor i sina bästa år, ondgjorde sig över detta beslut under det att regnet strilade ner över dem. De var ilskna hela skoldagen.Alla barnen var glada när de kom och skulle utföra sin uppgift vid kontrollen. Ingen blev sjuk, bara lite våt. Den ena lärarinnan var - förstås- jag....

Vid hängbron var det matkontroll på "Gå runt sjö"-dagen. "Mattanterna" lämnade köket och serverade korv med bröd.

C-E hade fixat så att vi hade lite fika med också. Nytt för i år, var denna sommargula "soffgrupp" vid en nyanlagd grillplats.

 Jag började jobba i Dalstorp 1978. Våren 1979 var min första promenad runt sjön. På den tiden så bestod hängbron av rangliga bräder och en rostig stålvajer att hålla sig i. Jag skrek när jag gick över första gången.
En del av barnen var också ängsliga att gå över den hemska bron. Fullt förståeligt.
Inget hände dock.
Idag skulle vi aldrig våga ta ut våra skolbarn på hängbron a lá dazu mal.
Sedan många år finns denna, någorlunda stadiga bro på plats. Lite läskigt känns det fortfarande att gå över, men jag skriker inte längre. Inte ens inombords.

 Tänkte på hur många olika vegetationstyper som passerar på väg runt sjön. Åkrar, ängar, barrskog, lövskog, blandskog, hyggen, våtmark... och flera gamla gravfält. Vilken källa att ösa ur för de lärare som ska fullgöra läroplanens krav på exkursioner i naturen i närmiljön  och i historien.

Kom att fundera på att Dalstorpssjön egentligen borde vara en runda med ett antal cacher. Nu finns det en, riktigt dålig och icke omskött, vid hängbron.
Men kring sjön och med lite utvikningar från den rundan, så borde man lätt få till åtta-tio intressanta platser.
Kyrkan, två olika gravfält, ett ringröse, borgen, boarpa land, bygdegården, Ods kvarn....

Gick ( äntligen ) in på en sida som säljer geocachingprylar när jag kom hem. Funderar på att köpa lite färdiggjorda, mera hållbara och proffsiga grejer. Gillar petrör riktigt bra. Upptäckte att man t.o.m. kan köpa loggremsor som passar sådana.

Dalstorp har gett mig så mycket, så jag skulle nog kunna kosta på dem lite riktiga geogrejer. Ännu roligare vore ju om skolbarnen ville låna våra gpser och ge sig ut på letning. På skoltid....
Nu ska jag först få till ett utläggande av gömmor..... Lika bra att jag beställer grejerna redan idag.... annars är det risk att det inte blir av.

Passade på att besöka "tanterna" på Hjälmå, när vi ändå var i Dalstorp. Farmor sitter i sin rullstol, i en egen liten värld. Det har hon gjort i många år nu, säkert fem år. Åtta år har hon bott på gruppboendet.
Svea mådde inte så bra. Orkade inte längre gå per egen maskin till matsalen. Känns tråkigt, hon har alltid varit en god vän, trots att hon är 33 år äldre än vad jag är. Men är man 92 fyllda, ja, då har man levt länge.
Men jag kommer att sakna henne, den dag som hjärtat inte orkar längre.