Avslappnat arbete

Det är absolut under avslappning som som hjärnan jobbar mest och bäst.. Och tvärtom. Om min stackars hjärna tvingas prestera, så kan det under stundom bli totalstopp. Skulle gissa att andra känner igen sig.

Promenad funkar bra, då föds många bra idéer.

Städning är också hjärnstimulerande.... det blir många utvecklande tankar tänkta ... fast det är lite sporadiskt mellan städgångerna, så om det bara vore då som hjärnan ville prestera, så blev det inte så mycket bra-tänkt.

Oftast handlar tankarna om skolarbete ... och tyvärr så även på sommaren.....

Det där med pedagogiska planeringars ingång och slutprodukt.... däremellan hinner det hända mycket under det att arbetet pågår.... Det blir inte riktigt som man tänkt i det ursprungliga, numera ofta efterfrågade, dokumentet.... För hjärnan bestämmer annat, oftast bättre....

Igår, på spinningcykeln kom jag på en grej.... jag skulle vilja "springa" tjejmilen i Stockholm. Har aldrig gjort det, men "sprang" årligen tjejmilen i Borås när det begav sig.... och hamnade nästan alltid på en sluttid på 1 tim och 5 minuter.
Sittandes i en låtsad uppförsbacke på spinningcykeln tänkte jag att det skulle vara kul att fira sitt sextionde år med att försöka göra om bedriften.... ja, iallafall att delvis springande ta sig runt en sträcka på en mil... sluttiden har absolut underordnad betydelse.
Kom på att jag i så fall sannolikt behövde banta bort åtminstone tio kg fett .... det borde gå... slut med godis och kakor... inga ta-om-portioner .... men fortfarande lite rödvin på helgen. ( nå´t kul måste man ju få ha...)

Visst skulle detta gå att genomföra! Ska anmäla intresse för resa till nästa års tjejmil, till bussreseanordnare i samhället snarast.

Medan den motståndsökande backen kulminerade kom jag också på en annan grej som jag också skulle vilja göra; nämligen att delta i fotomaran som anordnas i Borås varje år, i månadsskiftet augusti-september. Där behöver man inte ens anmäla sig, självklart att jag ska tillåta mig den roligheten .... om livet strax före sextio fortfarande är bra.

Gårdagens diskussionsfråga på FB-gruppen "The big five", var hur man åskådliggör förmågan att se en sak från olika perspektiv i klassrummet. Jag har inte kommit så långt i mitt "Big five"-tänk, men hjärnan nappade direkt på frågeställningen.

Vaknade mitt i mörka natten och kom på hur jag ska göra: Jo, jag ska låta morgondagens mästerskap i friidrott ses ur olika perspektiv på torsdagens skrivlektion. Ut den vinnandes synvinkel, ur fjärdeplacerades synvinkel, ur sisteplacerades synvinkel, ur åskådarens synvinkel, ur förälderns synvinkel, ur insekternas synvikel, ur älgens synvinkel ( han som står i skogsbrynet och tittar på), ur fågelperpektiv, ur den förbipasserandes synvinkel....

Kom, mitt i natten på, att jag glömt planera dagens lektion i svenska. Hjärnan hade ett bra förslag på vad vi skulle använda de bortglömda  ca 35 minuterna till; att använda de målningar som eleverna gjorde i fredags, målningar i nyanser mellan två grundfärger, och skriva en Haiku som passar till.
Så blev det också. Resultatet blev över förväntan. Eleverna tyckte att det var roligt. Alla lyckades BRA! Många ansikten sken som solar när de korta dikterna lästes upp och de olika konstverken visades upp.

Kom för egen del på, att trots att jag är en dålig tecknare och halvdålig målare, så tycker att bild är bland de roligaste ämnena att undervisa i... eller rättare sagt att ta med i undervisningen i många olika ämnen.

En konsert på lättölsflaska, vinglas, linjaler och skedar blev det också. I fyra satser. Inspelat på Soundcloud. Riktigt bra. Nästa vecka ska vi göra en ny ljud-konsert, och den ska jag ladda upp i det offentliga rummet. Då ska ni också få höra den!
Snart ska jag gå på zumba. Känner för att testa det igen. Tror inte att det blir många utvecklande tanka tänkta då, för den stackars hjärnan har fullt upp att försöka förstå och samordna alla nya rörelser. Det är nyttigt det också!