Eländig, empati efterfrågas

Man känner sig sån ibland..... eländig, alltså.
Ben och förkylning samtidigt.
Fast egentligen är det inte så farligt, orkar man jobba och mår egentligen ganska så bra, så ska man inte gnälla.
Fast jag känner mig ganska låg, det ska medges.

Idag insåg jag hur djupt det fula såret på benet är... eller egentligen, det är väl inte så fult länge, den största delen av hopsyningen har läkt ihop fint.... men längst ner så är det ett djupt hål som läcker vatten.....

Olyckan skedde för fyra veckor sedan i lördags.
Första veckan mådde jag bättre än bäst! Var ute i farten och promenerade en massa. Allt verkade bra, tänkte på lördagen, en vecka efter olyckan att "På måndag kan jag gå på spinning igen och bara ta det lite lugnare än vanligt".
Dagen efter, på söndagen, mådde jag riktigt dåligt... feber, värk i benet, höll på att svimma på natten.
Måndag morgon blev det besök hos disktriktsköterskan och hon kollade såret, såg vabildning och skickade mig till distriktsläkare. Han ( usch vilken människa) tittade knappast på såret, och när han ( motvilligt) gjorde det så tyckte han att det såg så fint ut. Han ville inte ge mig antibiotika, men då jag sa att jag gärna ville kunna åka till London bara fyra dagar senare, så gav han med sig. Benet svullnade upp ordentligt dagen efter, gult var rann ut blandat med sårvätska. När vi reste i väg till London, så var den mesta smärtan borta.... och det onda som fanns kvar, det försvann är benet "kom igång" och gick på långa promenader. Det gällde "att å igång det" vaje morgon.
Såret producerade sårvätska i massor, jag köpte förband och bytte förband många gånger.

Även när jag kommit hem så har det runnit en massa vätska ur såret. I måndags var det dags för distriktsköteska igen. Hon tog bort stygnen och lade om såret. Dessutom ordinerade hon stödstrumpa för att få ner resterande svullnad.
I tisdags var det ny omläggning och återigen en ny sådan idag. Eftersom det fortsätter att läcka rejält ur såret, så tog sköterskan en odling idag, för att vara säker på att alla bakterier är borta.När hon tryckte in topsen i det rinnande såret, så försvann hela tops-topsen och sköterskan blev förvånad att såret var så djupt. Jag mådde nästan illa när jag såg detta, och kände mig nästan lite snurrig en stund under den första lektionen. Som tur var så lade sig snurrighetskänslan... men jag känner mig fortfarande lite moloken..... hur lång tid ska denna läkning behöva ta? Det blir inte som att läka en vanlig sårskada, och det kommer sannolikt att kräva många resor till disktriktssköterskan. I morrn klockan 7.15 ska jag försöka vara på plats igen, för att vara tillbaka i skolan i god tid.

Nu kunde det vara mycket, mycket värre. Jag mår bra, har inte det minsta ont, det är inga problem att orka jobba.... så egentligen är det inget att gnälla över.
Men jag saknar träningen. Jag mår så bra av att bli ordentligt svettig några gånger per vecka. Inser att varken spinning eller step up är lämpligt att göra just nu. Får se till att komma ut och promenera i helgen, när det är ljust..... hoppas att det ska samla lite positiv energi.

Så var det förkylningen också. Sannolikt av brittisk härkomst. C-E hostar också. För egen del så har förkylningen satt sig på stämbanden. Jag brukar tappa rösten ett par gånger per år.Det är tur att jag har de fantastiska elever jag har, som ger mig möjlighet att spara rösten en del. Bara en dag kvar på skolveckan, det ska säkert funka... och rösten är faktiskt bättre idag än i går. Mina goa elever ordinerade mig te med honung eller citronvatten med honung när de gick hem.
Tror ju själv ännu mer på vatten, honung och lite whisky... iallafall känns livet lite varmare och mjukare efter en dos av den "kvällsmedicinen".

Det var eländesbeskrivningen det..... och jag får väl skämmas lite för att jag gnäller..... det är ju inte så mycket att gnälla för egentligen. Även om olyckan var extremt onödig och det var extremt oturligt att jag ramlade så som jag gjorde, med kraft in i en utskjutande tvärsågad bräda. Men det är ju så med alla olyckor.

Empati mottages dock tacksamt.... för som sagt, jag kommer att få en lång konvalescent tid.... och kommer inte att kunna träna på länge..... och det är det mest tråkiga med det hela......