Redan då var"pensén" sjuk, drabbad av cancer. Hon hade börjat friskna till efter en jobbig operation och cellgiftbehandling. Hon var glad och full av framtidstro, och hon slängde frimodigt av sig den varma peruken i sommarvärmen.
Nästa gång vi träffades hade håret växt ut.
Nu är håravfall ganska oviktigt, viktigheten består i att bekämpa sjukdomen. Det lyckades bara temporärt och hon har fått återfall två gånger.
Efter att ha pratat med andra i " de åttas gång" så har jag förstått att hon varit dålig ända sedan vi träffades sist och att sjukdomen var på väg att ta över helt. Jag har tänkt mycket, mycket på henne i höst, på henne, hennes vuxna barn och hennes man. Men tankar läker inget, det hade inte heller besök gjort för genom mina gamla kollegor så hade jag hört att hon knappast ville/orkade prata i telefon.
Igår fick jag veta att hon gått bort.
Idag kan man förstå det på hennes Facebookprofil.
Livet är så fruktansvärt orättvist!
Många tunga tankar far genom huvudet,arga tankar likaså. Varför drabbas en del av så mycket jobbigheter, medan andra tycks åka på en räkmacka genom livet...
Den 14 dec bjuder Berith på adventskaffe. Inger kommer att fattas oss alla.
Det är tungt att mista en vän. Men ni har säkert många härliga minnen att ta fram när saknaden blir för stor. Ha en skön första helg i Advent.
SvaraRaderaLivet är inte rättvist och oftast ganska ovisst. När vänner lämnar, eller unga personer över huvud taget lämnar livet får vi ofta en hel del tankar om "livet". Jag brukar ofta tänka på att det gäller att ta vara på livet här och nu... jag vet ju inte hur länge jag håller mig frisk och har en massa valmöjligheter. Jag tillhör dem som inte tror man ångrar det man gjort... inte i mitt fall i alla fall.
SvaraRadera