Paellapunkt

Paella är gott.
En absolut favoriträtt.
Brukar tillaga rätten här hemma bland.
Då blir det "blandpaella", med både kyckling och skaldjur.
Samt det gamla vanliga, ris, grönsaker och saffran som en av huvudkryddorna.

Redan första kvällen i paellans förlovade land delade vi en panna, jag och C-E.
Trötta och hungriga gick vi in på första bästa ställe som skyltade med nationalrätten.
Vi valde mixed paella. Samma sort som min vanliga hemmagjorda. Trodde vi.
Snabbt kunde vi konstatera att den Stockremmalagade var godare än den kanariska.
Rätten innehöll nästan bara ris med odefinierbar kryddning, samt några enstaka räkor, några beniga köttbitar från en minikyckling och ett par musslor.

Skam den som ger sig.
Man behöver ju inte dra alla teneriffiska paellor över en kam, för att den första var si så där.

Efter den långa geocache-letarpromenaden på onsdagskvällen hittade C-E ett ställe som hade vita dukar och uppklädd personal.
Detta var en restaurang med klass och då borde väl maten  vara av samma  slag.

Vi beställde en panna för två. Tror att priset var knappa 20 euro per person.
Dessutom beställde vi ett glas vitt vin/ en liten öl i väntan på maten och en liten flaska inhemskt rödvin att dela på till pannan.

Öl och vin serverades och samtidigt sattes ett litet fat med två tabletter fram på bordet.
Vi frågade den jovialiske servitören vad detta var.
Han tog sig för sin runda mage och förklarade att detta var något vi skulle dricka efter maten, för att det digestiva systemet skulle hållas igång och att man skulle må bra på den efterkommande natten.

Vi tittade frågande på varann, C-E och jag.
Vad hade vi beställt egentligen?
Hur skulle vi må efter det att vi ätit av mat som behövde neutraliseras av speciella tabletter?
Och hur skulle tabletterna lösas upp?
I rödvinet ?
Nej, vi skulle väl behöva vatten......

Pannan kom in och servitören lade upp den läckra rätten på två tallrikar.
Denna paella var den ljuvligaste jag någonsin smakat.
Vi hade valt fish and seafood- paella denna gång.
Riset var smakrikt med många olika kryddor.
Grönsakerna var finhackade och bland grönsaker och ris fanns det flera sorters fisk i små, välsmakande bitar.
Och så grädden på moset då, de stora räkorna och musslorna.
Mums!
Samtidigt som vi fick in maten, hällde en annan servitör en vätska på de framställda tabletterna.
Tabletterna växte inte i omfång,  de växte på höjden.

Vi blev ännu mer konfunderade.
Vad var det för kemisk reaktion som ägde rum med tabletten.... och hur skulle vi öppna den för att få ur den mirakulösa vätskan ur den 4 -5 cm höga tingesten.

Under en stund av himmelsk njutning för smaklökarna, glömde vi bort det som skulle bli slutpunkten för vår måltid - det som skulle hjälpa oss till en natt utan magbesvär... (?)

Paellan på den fina restaurangen Barca, belägen alldeles vid atlantstanden, ja, det var bland det allra godaste jag någonsin ätit.
Pannan blev bottenskrapad.

Så var det avslutet då.
Tog försiktigt i den på höjden förstorade tabletten.

Insåg att vi var lurade !
I min hand hade jag en våtservett på rulle, välbehövligt efter allt pillande med räk och musselskal.

C-E berättade för servitören att han verkligen lyckats lura oss... och han fick sig ett gott skratt.
Det kunde vi gärna bjuda på efter den fulländade måltiden.

Sista kvällen blev det repris på paellan på restaurang Barca.
Även denna gång sattes det punkt för måltiden med den uppsvällda tabletten.
När man kollade lite mera noga på den torra produkten, så kunde man läsa NAPKIN på ovansidan.