Måndagsmotion

Idag blev det en fin runda på cykel.
Den var tänkt som en cykeltur men urartade också till en tur med lite cykelcaching ....
Lite bilder och tankar kring den härliga cykelturen som gav tanten lite motion denna vackra måndag;

Cykelnyckel och karta låg på köksbordet i Johannas och Martins hus.
Två katter var inne, men ville gärna gå ut i sommarförmiddagens finväder.
För egen del, så satte jag mig på det blåa sjuväxlade färdmedlet som jag fått tillgång till, rullade nerför backen och började trampa längs den blåa Vidöstern och stannande till för att ta en bild på den blåa elden som växte utmed gamla riksettan.
Första gången som jag såg blåeld, det var på ett öländskt klapperstensfält i början av sjuttiotalet. Trodde att den vackra växten hörde havstrakter till, men så är det inte, den finns här och där på torra sandmarker.
Vilket betyder att den inte finns i skogen, här hos oss.

 Svängde av på den lilla vägen som går in mot Tånnö.
Såg att den lilla orten hade en egen skola.
Där fanns det många bilar parkerade.... konstigt att det ska vara så olika när vi lärare får sommarlov. En veckas skillnad iallafall, tycks det vara mellan kommunerna runt Borås/Ulricehamn och kommunerna i Småland.
Förstår inte hur det går ihop sig det här med skoldagar och lärarjobbardagar. I år har vi jättelångt sommarlov, förra året rekordkort. Tror att det blir ett kort nästa år igen....  178 elevdagar/ 194 lärardagar ska göras varje läsår... tycker att det borde göra loven till ett visst antal dagar också... men så blir det inte.
Tänker inte räkna på det heller, det finns det folk som har betalt för att göra,  och det är klart att det stämmer....

Var nere vid kyrkan och vände... och förstår inte varför denna fina kyrka inte fått en geocachegömma...

Till Voxtorp var det sju fina kilometrar i ganska så kuperad terräng.
Men det var inga branta backar, utan långa backar som man ganska lätt kunde trampa uppför på treans växel.
Det var en fin väg, den mellan Tånnö och Voxtorp, blandskog och en hel del gårdar och öppna fält.
Längs vägrenarna blommade alla slags blommor, och det luktade ljuvligt av olika dofter.
Voxtorps kyrka borde också ha en geocache.
Förstår att jag är en  riktig gammal lantis, som tycker att denna bild; kreatur och kyrka är så himla fin.

På andra sidan Voxtorp kyrka, så gick riksväg 27. 

Som tur var så behövde jag bara ta mig över den, för att komma på vägen  som gick till byn med det vackra namnet Drömminge.

Har köpt många smycken av Amanda, som har sin hemvist i Drömminge.

Kanske har hon flyttat där ifrån nu, det är väl inte så många ungdomar som stannar kvar på den riktiga landsbygden.

Men med mindre än en mil in till Värnamo centrum, så ligger den vackra byn bra till för den som vill bo i närheten av stan, men ändå på landet.

Vägkanterna var fantastiskt vackra, och allra finast var de här i Drömminge.
Stannade till och åt den medhavda baguetten, inköpt på ICA Kvantum i Värnamo.
Hittade en bra plats, ett fikabord, vid bygdegården.
Såg att det stod en soptunna i anslutning till bordet, öppnade locket och slängde i den tomma platsförpackningen.
Oj, vad djup papperskorgen var ... och där nere låg ju plastlådan och flöt ovanpå vattnet...
I Drömminge ser brunnslocken ut som papperskorgar.... har de inga barn i den lilla byn... ? Eller får barnen tidigt lära sig skilja på papperskorgar och brunnslock?

Cyklade vidare.
Kom till en avtagsväg.
Här läste jag fel på kartan.
Fast det gjorde inget, det var ju så härligt att cykla.
Passerade över Kust till kust-banan.

Körde förbi en gård med glada grisar.
Nu är det väl ingen höjdare att vara gris, de är ju inte till för att vara sällskapsdjur precis, utan till för att bli uppätna....
Men vore jag gris, så skulle jag vilja ha det som dessa grisar. De  fick gå ut och in ur sitt stall precis som de ville och  kunde gå omkring med trynena nedkörda i smålänsk gyttja.

Många fina gårdar låg det på höjden.
Gamla härliga hus.
Vägen slutade vid 27an.
Jag vände om, för på högtrafikerad väg ville jag inte cykla.
Kollade på kartan, såg felet jag begått och upptäckte att jag cyklat genom Ulås, både fram och tillbaka.
Ulås, det står det på skylten, före vägen till Hjälshammars by.
Har både promenerat och cyklat upp i Hjälshammarsbyn via Ulåsvägen.
Nu vet jag var Ulås är.
Alldeles på andra sidan riksväg 27.
Jag vet också att Ulås är en vacker by.
Så bra att jag cyklade fel.

Cyklade tillbaka och kom "rätt" väg in i Värnamo, via Vråen.
Kom fram till kända genomfartsvägen alldeles vid nybyggda Coop.
Cyklade vidare mot Apladalen.
För jag hade kommit på en sak.
Gpsen låg i cykelkorgen, och i den  hade jag några "inte letade" gömmor i Apladalen inlagda.

Jag gillar inte svordomar.
Jag använder dem dock när jag blir arg.
Här kom de inombords.
Långa haranger.
Här, vid Ävjan,  var det en gömma som saknade hint.... och sådana borde förbjudas.
Det finns så mycket "dumt" i geocachingens regelbok... som jag dock inte lever helt efter....men en regel borde vara ... hint ska finnas för gamla tanter som så behöver.
Jag hittade ingen burk här inte.

Skam den som ger sig.
Några hundra meter längre bort låg det en geocache som var utlagd 2003.
Tioårsjubileum...Det  måste vara en av Sveriges äldre, fortfarande bibehållna geocacher.
Stor och lätthittad var den, så gammal tants hjärnsvordomar upphörde.
Så roligt att hitta denna gamla gömma.
För tio år sedan, då hade jag inte en aning om vad geocaching var. Tror att jag läste om det för första gången för fyra-fem år sedan... trodde att det var en ungdomssport.
Men det är det inte.

 Fortsatte cykelleden som går från Apladalen och söderut.
Såg alla djuren på andra sidan Lagan.
Njöt av att se dem, det är så fint med kreatur i sommarmiljö.... bara de är inom inhägnade med något.
Nu var de  inhägnade av Lagan.

Hittade ytterligare en cachegömma  nära cykelvägen.
Trampade på i behaglig fart utmed Lagan och kom fram till välbekanta Osudden.
En båthamn och en badplats, där Lagan rinner ut i Vidöstern.

Tror att det var i slutet av åttiotalet, under en tid som alla skolor var statliga, och det fanns gott om pengar, som hela vårt rektorsområdes lärarkår var på tredagarskonferens i Värnamo.
Konferensen hölls i Finnvedensgymnaiset, jag och mina kollegor bodde på ett vandrarhem en bit därifrån.
En eftermiddag blev vi bussade till en plats, varifrån vi fick åka vikingafartyg på en stor sjö.
Det var Osudden vid Vidöstern.
Det finns en skylt om att detta vikingaskepp seglar än idag, men jag undrar om den skylten stämmer, för jag har då aldrig sett nå´n sådan båt på sjön.Ej heller i hamnen.

Cyklade mot rundans hemmabas, utmed Vidöstern ... och såg ännu flera kreatur på behörigt avstånd.... denna gång vilande på strandängarna.

Vet inte hur lång rundan blev, men det spelar mindre roll.
Jag njöt av varje minut, även i uppförsbackarna.

Tre hästar vände mig rumpan, då jag parkerade cykeln i carporten och hängde tillbaka cykelnyckeln på sin plats i nyckelskåpet.

Hade inte blivit läge för fika på hela dagen, så det åtgärdade jag genom ett besök på Vandalorums café.
Denna gång med bil som färdmedel.
Inte så mycket att välja på vad det gäller onyttigheter, men garanterat hembakt.
Frossade i en banankaka med gott kladd i mitten och med valnötter på toppen.
Satt ute i solskenet, såg min egen spegelbild i en glasruta och tänkte att den tjocka tanten ska inte äta sådant här.... men å andra sidan, hon är redan "körd"... så det spelar ju inte så stor roll... (?)
Gott var det allafall!

Lite fler cacher kunde vara läge att leta upp under det att jag väntade på att Johanna och Martin skulle komma hem från jobben.
Åkte till Hånger och hittade en miniburk inne i denna staty.
Öppnade burken, men inte remsan... nej, då får jag inte i den igen....så jag skrev lite på kanten och ansåg mig att gjort det jag skulle göra....
En fin staty, alldeles utanför kyrkan.
Den minner om den tid då man letade järnmalm i sjön.... och jag antar att sjön är Vidöstern...för d et framgick inte av cachebeskrivningen.

En annan historisk plats, men från senare tid var hembygdsgården.

Gillar gömmor vid sådana här gamla hus. De har något att visa, och det tycker jag att en geocachegömma ska ha.

Ytterligare en gömma fanns vid idrottplatsen.

Vilken fin fotbollsarena lilla Hånger har! Imponerad!

Ödekyrkogården är en riktig höjdarplats.

Undrar hur de människor som var tvingade att besöka den forna kyrkplatsen varje söndag levde?

Vad de hade för drömmar och visioner?

Eller hade man inte det förr i tiden?

Man levde dag för dag, och var dag var en gåva, en nåd, från Gud.

Vilket det förvisso är...

 Vid den gamla övervuxna järnvägen letade vi en gång för två år sedan.
C-E och Johanna var med.
Alla var vi rookies vad det gäller geocaching.
Idag var det inte så svårt att hitta gömman som var gömd inne i stolpen... ( Om jag ska vara ärlig, så har jag fått tips av geocacheveteranen Inga...)
Myrorna hade boplats där inne...

Sista gömman för dagen, den fanns vid en riktigt fin plats... en liten badplats vid den  tidigare omnämnda sjön.
Fast på andra sidan.
Kockabo heter platsen.
Där fanns många fina sommarstugor, de flesta med egna bryggor.
Och så den är lilla badplatsen.
En gömma som gav  favoritpoäng både vad det gäller plats, gömma, koordinater och HINT!

Var tillbaka i Hjälshammar alldeles före Johanna.
Hon bjöd på egenodlad spenat i stuvning och fiskpinnar, som middagsmål.
Melon och jordgubbar till efterrätt.
Mums!
Var med i stallet och fick vara lite stalledräng.
Tindra skulle dessutom göras i ordning, för först skulle det komma en fotograf och sedan skulle hon ta sin "matte" på ridtur.
I Hjälshammarsbyn så åker en fotografpensionär, boende i byn, runt och fotograferar byborna.
Sen ska det bli utställning i bygdegården, visning på Internet och kanske en bok.
Kul initiativ!

Tog en egen bild på Dalsgårds invånare.
Det fattas två katter, förstås.

En katt fattas här hemma hos mig.
Vit katt, Bellas bror, var hemma när jag kom med bilen, men begav sig sedan ut på nya äventyr.
Så gör katter.
Jag fick lite äventyr idag också, lite lagom för gammal tant... och så fick jag mig ordentlig måndagsmotion.