Sommarstuk, sötsur sås

Det blåste nordliga vindar över grusplanen idag, på årets sista arbetsdag för eleverna.
Vi var alla sommarklädda, både lärare och elever, så det var lite kallt om bena.
Men vad spelar det för roll, det är ju sådan den svenska sommaren kan vara, varm sol och kall vind.
Det ger mig en känsla av sötsur sås, med hela ananasbitar och tomatbitar..

Grimsåsskolan har sedan många år tillbaka en brännbollsturnering med blandade lag från F-klass till åk 6 på läsårets sista dag..
Man ser verkligen den lilla skolans (  ca 85 elever) styrka vid ett sådant tillfälle.
Alla känner varann, och genom fadderverksamheten så har alla ( utom treorna) någon att ta lite extra ansvar för - eller bli omhändertagen av.
Små och stora blandades vid lunchborden och det var en härligt glad stämning.
Små och stora hejade på varann och gav varann stöd och uppmuntran i spelet.
Dagen avslutades med att alla fick en glasstrut - och sedan var det dags för sexorna att lämna skolan för sista gången.

I morgon går vi till kyrkan.
För några år sedan var det lite diskussion kring kyrka eller ej, men nu är den diskussionen helt borta.
Vi har inget annat bra samlingsrum där alla kan vara samtidigt- om vi inte vill hyra bygdegården... och det vill vi inte.
Sen skulle man förstås kunna vara i kyrkans lokaler och sjunga de kända sommarhymnerna utan präst... egentligen....
Men till kyrkans vackra smyckade rum, dit vill jag gå när det är sommaravslutning.

Funderar på hur många avslutningar jag varit med på... först var det ju sex på låg och mellanstadiet- i kyrkan i Rångedala - tre i Dalsjöskolans aula, tre i Bäckängsgymnasiets aula... kommer inte ihåg någon sommaravslutning från Lärarhögskolan, men väl en i Gislaveds kyrka, då jag var lärarkandidat där.
Som färdig lärare blev det en avslutning på Kristinebergsskolans ( Borås) skolgård. Det var ingen höjdare att ha skolavslutning utomhus.
Tjugotre eller tjugofyra avslutningar blev det på sommaren i Dalstorp, och i Grimsås lär det bli gång nummer tio i morgon. Om jag får förmånen att hänga med ett år till, så kan jag fira femtio jämt vad det gäller avslutningar....

Iklädde mig vindjacka och cykelhjälm då jag kommit hem.
Trampade i väg på den röda cykeln högljutt sjungande på andrastämman till "Nu grönskar det i dalens famn".
Toppenklassen ska framföra denna vackra låt i morgon.
Tvåstämmigt. Låter riktigt bra! Man borde sjunga tvåstämmigt mer än man gör.
Saknar att jag inte haft musik i år... mer än sporadiskt.
Blir lite sur på att man inte kan utnyttja den kompetens som finns.....

 Tog favoritrundan runt Amnabo.
Lätcyklat i medvind... lite tyngre i den motande vinden.
Vackert, vackert, vackert i den öppna naturen.

Dofter av olika slag.... rönndoften var påtaglig... liksom doften av nötdjur.
Lite tungcyklat på sträckan med lösgrus.
Det var säkert tre veckor sedan man grusade bitar av vägsträckan.... ännu är det långt ifrån tillkört.
Klart lågtrafikerad sträcka.... min mest högfrekventa cykelsträcka.

När jag kom tillbaka till asfalterad väg igen, vägen mellan Grimsås och Nittorp, kom jag på att BoWa i Nittorp hade lagt ut en ny geocache för en dryg vecka sedan.
Jag var bara några hundra meter ifrån, så varför inte åka till den gamla Skvaltkvarnsresten och försöka finna burken som var gömd.
Terrängen var rankad till en trea.... tänkte att det kanske var för svårt för mig att ta mig fram, med dåligt knä och gammal kropp.
Nu var det vägen som var vinsten.
Tog en bakväg som sannerligen motsvarade terrängbeskrivningen, över stock och sten och genom vissnade grenar och det gick BRA.
Kändes jättebra att den gamla kroppen fortfarande hänger med och att knät känns bättre än på länge ... börjar mer och mer tro att skolstressen satt sig där.
AT-läkare Mattias ringde igår, tyckte väl inte att jag behövde röntgas ... jag har ju en baker-cysta ... en inflammerad ledkapsel .... förslog att jag skulle testa med Voltaren och efter två smörjningar med den magiska gelen, så är knät nästan bra.
Jättekonstigt om Voltaren skulle hjälpa, där både cortison och laser går bet.
Hoppas att det håller!
Och plattröntgen ska jag få göra - i Ulricehamn.

Kom ner till platsen för den gamla skvaltkvarnen och såg att det bara var något tiotal meter från landsvägen. Jag gick bakvägen, jag....
Klättrade omkring i och mellan vattenfåror och  på stenar i det grundavattnet, men fann inget.
Tre personer hade lyckats med sitt sökande under den tid som gömman funnits.
Bra träning var det, var helt genomsvettig efter mitt ganska ofarliga- men för mig lagoma- äventyr.

Tänkte på det när jag cyklade de dryga två- tre kilometrarna från gömman  - som fick fortsätta att vara en gömma - att under de senaste tre veckorna så har jag försökt leta upp åtta olika cacher, men bara funnit tre.
Inte konstigt att jag tycker att det här med geocaching är så där kul just nu....

Sommarstuk på tillvaron, det är det iallafall, speciellt som skolavslutningsdagens dörr snart öppnas.... och öppnar man dörren till växthuset, ja, då kan man göra sin egen blandsallad. Tre gurkor är redan på gång ... och tomaterna blommar och växer så det knakar. Även grönsakslandet och jordgubbarna har ett bra tempo i sin tillväxt. Trädgårdsarbete tar tid så här i sommarstarttid... men man får en hel del tillbaka. Ätbart och njutbart!