Hallandshunting

Tre tjejtanter träffades i Smålandsstenar för att ge sig ut på en tvådagars skattjakt i delar av Halland.
Det blev två roliga dagar, vi fick uppleva massor av vackra vyer och det var mycket lärorika dagar  för tanttjejen som sitter här framför datorn. Jag fick se synnerligen kreativa gömmor, jag fick en lektion i hur man hanterar gpsen, så att den kan vara till större nytta än att bara var kompass och jag fick lära mig mer om geocaching.coms möjligheter, bl.a. hur man gör en PQ.

 Inga och Katrin var mina guider, då de är proffs på det här med att leta burkar.
Jag har hållit på lika länge som de, men inte varit lika ihärdig, så jag har  mycket kvar att lära, det insåg jag under våra två dagar tillsammans.
Det här med nickname, det fattade jag aldrig då jag för två år sedan öppnade ett konto i geocaching.com. Använde mitt gamla vanliga användarnamn, det som jag använder i de flesta sammanhang, lätt att komma ihåg... annalena53.
Inga och Katrin har mycket mera raffinerade nicknames, forjoi och klokare.
Så redan där hamnade jag lite i "underläge", "intefattariktigt"-läge...

Efter förmiddagsfika på Knipan 15, Östra stranden, så begav vi oss norrut.
Katrin och Inga hade rekat lite, och hittat en runda som ingen av oss tidigare besökt, Möllegårdsrundan.
Jag körde bilen och tjejtanterna, som var mina passagerare, kollade på gpserna.
De såg att vi passerade en hel del gömmor i stan.
De beslöt sig för att vänta med att söka upp första gömman tills vi kom ut på landet.
De valde en fin plats, Trottabergs gravfält.

Nu hör jag ( bonnunge till trots) till dem som lider av måttlig koskräck.
På Trottaberg hade man väluppfostrade kvigor, eller kanske var  de vana vid att gestalter av människoart rullade sig under deras strömförande inhägnad och knallade uppför branten.
De brydde sig inte om oss.
Gömman var en pytteliten fågelholk, klart jämförbar med vårt lilla sommarhus ( om man jämför åretrunthus-sommarhus). En semestervistelseplats för liten fågel... men om fågel tänkt så, så fick den tji, för holken var invaderad av filmburk i mes-storlek.

 Härligt att byta miljö ibland.
Det hallänska landskapet skiljer sig verkligen från hur det ser ut på sydsvenska höglandet.
Vet inte om jag skulle trivas bättre i öppna landskap, men det skulle inte vara dumt att nära havet bo.

Det är lite lönt att vara bonde i ett landskap som är gjort för jordbruk.
Stora fält att arbeta med och på... fast lite ödsligt ser det ändå ut.... undrar om man hör grannens tupp gala på de avstånd som finns mellan de hallänska gårdarna?

 Möllegårdrundan var dagens stora event.
En runda på tre- fyra kilometer och med dussinet gömmor.
Vi parkerade bilen utanför Möllegård, numera mest känd som Ricardos glassbar.
Letade upp en gömma inne i en lada och påbörjade så promenaden.
Naturen var omväxlande, det fanns både kända och okända växtarter, fåglarna sjöng och gömmorna var relativt enkla.

De flesta "skatter" var av modell ganska så stora,
De var gömda på schyssta ställen.
Även om ingen av oss ( milt uttryckt) är anhängare av stenmursgömmor, så hittade Katrin denna lätt.
Och då kan det väl vara ok att gömma  grejer bland gnejs och granit också.
Min morfars morfar hittade en riktig skatt i en stenmur en gång. Det var i början av artonhundratalet, då han var en föregångare för dagens geocachare och lyfte på några stenar i ett röse.Där låg en gukdkrage från folkvandringstid.
Skatthittaren fick så mycket pengar för sitt fynd att han kunde köpa sig en gård.
Guldkragen kan beskådas på Statens historiska museum i Stockholm.
Så vem vet, det kanske finns andra skatter än plastburkar i stenmurarna.
Kan vara dumt att dissa stenmurscahcer helt...vilket är väldigt lätt att göra.

Naturen var omväxlande och gav många sköna vyer... som t.ex i denna ekhagen...

 ... eller min favoritbild, den vackra nyponrosen bland risiga björnbärssnår och döda, förvridna trästammar.
Har verkligen funnit ett favoritsätt att geocacha på, det att i maklig takt promenera fram  i den vackra naturen, på olika länga slingor.
Sänder ett särskilt tack till att som lägger ut sådana här vandringsstråk för oss som letar burkar.
Kvalitétsgeocaching!

Möllegårdsrundan förde oss fram till en alldeles osannolik plats.
Kändes som man var förflyttad till Everglades ... eller kanske till tidsålder krita.
Man bara väntade på att en krokodil skull öppna sin käft mot oss eller att en jätteödla skulle komma vadandes genom sumpmarken.

 Vad vi kommit fram till det var alsumpskog.
Algerna hade förökat sig snabbt och färgat hela området i olika gröna färger.
Superhäftigt!

 Rundan avslutades med en lätt promenad utmed sista sträckan av Prins Bertils stig.
Han gick långt den gamle prinsen, från slottet i centrala Halmstad ända hit ut till Möllegård.
Någon av tanttjejerna bad en förbipasserande kvinna ta en bild på oss alla tre.
Det tackar vi för... kul att få till en gruppbild på "Kniporna".

Ricardos glasscafé fanns inte då Prins Bertil levde. Annars kunde man ju tänkt sig att han tog en daglig promenad fram och tillbaka från slottet för att köpa sig en av Ricardos italienska glassar och på det sättet trampade upp sin egen stig.
Tanttjejerna från Knipan unnande sig var sin glass, och det var vi värda efter drygt en och en halv timmes promenad.
Svårt att välja bland alla sorter, men då jag är svag för såväl choklad som god sprit, så blev det en kula choklad och en kula whiskyvanilj.

 Under återstoden av måndagens hallänska resa, så tog vi oss fram med bil.
På vissa platser kunde vi köra ända fram till gömman, andra gånger blev det en liten promenad.
Katrin hade stegräknaren på. 9,5 km tillryggalade de huntande tjejtanterna denna dag, enligt mätaren.

Mina guidande gäster hade träffat på gömmor som var utlagda av LeyaQman och Marhav, under tidigare skattjakter. I trakten av Vilshärad fanns det ett antal kreativa gömmor skapade av dessa båda alias.
Skyltcacher är ju normalt inget kul, och dessutom extremt lätthittade, men här vid skylten till Vilshärad fanns en gömma med svårighetsgrad fyra. Inget som jag normalt skulle fundera på att leta efter.
Inga och Katrin var även de väldigt frågande här.
Rätt som det var blev vi omringade av ett gäng cyklister. Det var cacheutläggarna.
De fick ge oss en del ledtrådar innan vi slutligen kunde hitta den lilla burken.
Kreativitet saknades inte bland detta cyklade folk.
Tittade lite extra på de huvuden som inte var dolda av cykelhjälm.... var högerdelen av huvudet större än den vänstra ??? För det är väl till höger det kreativia sitter????

 I en snårig backe satt denna gömma.
Inga slog med hammaren, Katrin tog emot burken som kom flygandes av den starka kvinnans kraft.
Vad det gällde LeyaQman och Marhav, så tycktes det vara gömman som var det viktiga, inte platsen som den visade.
Kul att se sådana här gömmor.
Inser också hur tråkiga gömmor jag har. Bara burkar och petrör. Så är det när man är tjockhuvad på vänstersidan.

Tror att det blev ca trettiofem skatter hittade på måndagen. Trötta tjejtanter tog sig sedan hem till Knipan för näringsintag och återhämtning.

Så blev det tisdag.
Vad hitta på denna dag?
Varför inte ta en titt efter den femsvårighetsrankade cachen på Laxön, mitt ute i Nissan.
Kändes inte så svårt att ta sig dit denna dag, bron var bred och klarade gott att ta över tre tanttjejer modell L eller mer.

Inga hittade gömman bakom ett gammalt träd.
Laxön var en ny platsbekanskap för mig, detta trots att jag besökt Halmstad varje sommar i mer än trettiofem år.

Katrin hade gjort en Pocker Query med Veddige som centralpunkt.
Vi hade nämligen bestämt oss för att besöka en ort, där ingen av oss tagit en enda cache tidigare.
Årnäshalvön såg inbjudande ut, så vis beslöt oss att börja vårt letande där.

Här möttes vi av en annorlunda natur än den som finns i Halmsatdstrakten.
Här är det kargare, och mera öppet.
Den bohuslänska landskapsblomman kunde man se överallt, trots att vi var i Halland.
Önskar att jag hade en sådan i trädgården... kanske den skulle klara ett liv i  växtzon  5?

Gömmorna var välgjorda och välunderhållna.
Vi fick en ordentlig promenad och vi tog oss bitvis fram med bil.
Traumacachen fanns på ett "högt" berg. Tre tjejtanter klättrade upp, hittade gömman, men visste inte riktigt hur de skulle ta sig ner.
En stilig medelålders man kom till deras räddning, då han upplät sin fina trädgård som genomfartsled för något svettiga damer.

Många lådor var placerade i fågelholkar.
Faktiskt ett rent landskapsmycke att se en fågelholk, om ej som hem för fåglar, i de träd som fanns en bit från havet.

Årnäshalvön ligger precis mittemot Väröbruk och Ringhals.
Kom att tänka på den tid då vi lärare fick åka på studieresor, då det var studiedag.
Då vi fick uppleva och ta del av platser och företeelser som vi skulle undervisa om och kring.
Under en dag, var sannolikt 80-tal, så fick vi se både pappersbruk och kärnkraftverk.
Det var i en annan tid .

 Ute på den karga "Årnäsan" kände man också vingslagen från en annan tid.
Från vår forntid.
Ett par stora gravrösen vittnade om att här, med utsikt över Kattegatt, fick den tidens ledande personer sin viloplats då de lämnat det jordiska.

Espevik har jag hört talas om, men aldrig besökt.
Nu blev det tillfälle till en kort promenad från parkeringen till cachegömman, bakom den offentliga toaletten.
Kunde konstatera att på Espevik, så sköts toaletterna exemplariskt! Rent och fräscht!
Något badväder var det dock inte denna relativt soliga, men lite kyliga sommartisdag.

Från Espevik körde vi på dagens smalaste väg till Espeviks hamn.
Tänkte att här kunde det vara läge att köpa sig en glass... men oj vad vi blev snopna när vi kom fram, för det vi såg, det var bara en hamn för småbåtar. Inget mer.
Jo,en massa stenar som var utlagda som en barrikad mot havet.
Där hade någon gömt en geocache.
Borde vara förbjudet att gömma burkar bland en massa  stenar.

Tre tokiga tanttjejer klättrade omkring bland stenarna och letade  länge.
Dock utan resultat.
Gjorde sedan ett gemensamt uttalande: Stencacher borde var förbjudna!
Det lilla hamnområdet var fint och verkligen något att visa. Men det hade funnits bättre  platser att gömma burk på!

Träffade på herr Krabba som tog snedsteg på stenkajen.
Den gillade inte heller det hårda underlaget, så han tog sina snedsteg rakt ut i vattnet och plumsade ner i sitt rätta element.

Dags att äta lunch.
Klockan hade blivit väldigt mycket eftermiddag.
Efter att ha tagit ett par cacher i fina Derome, bl.a. en alldeles utanför den jättestora sågverksindustrin, så letade vi oss fram till Veddige och till ett gatukök som serverade både traditionell gatuköksmat och thaimat.
Letade efter några av alla Veddigegömmor, men det var inte lätt att hitta någon burk.
På fem letförsök, så fann vi enbart två. En av dem fanns här vid kyrkan.
Nä, Veddige, det var ingen bra cacheletarplats för de tre tanttjejerna.

Beslöt oss för att så sakteliga ta oss hemåt mot Småland och Västergötland igen.
Stannade till på några platser.
Här fanns en bokbytarcache.
Också en nyhet för mig.
Nu hade jag/vi ingen bok att byta bort.
Skulle annars gärna delat med mig upplevelsen av att läsa den roliga/rörande "En man som heter Ove".

I Gödestad körde vi fram till en kyrkoruin.
Kyroruiner är mina absoluta favoritplatser.
Är i grunden varken troende eller otroende... tycker att det här med religion och tro är svårt... men då jag är på platsen där en kyrka tidigare stått, där bara delar av den står kvar, då är jag som mest andlig. Vilket det
känns bra att vara för en stund.

Hallandshuntingen avslutades på bästa sätt.
Vid radiostationen i Grimeton.
Ett av våra världsarv.
Härifrån sköttes på tjugotalet våra radiokontakter med Amerika!
Fantastiskt att sex 127 m höga master kunde fixa det som man idag gör via satellit.

Två roliga dagar blev det.
Jag lärde mig MYCKET. Jag fick också en del tankar kring det här med geocaching.
Mina tankar utgår från det mail jag fick  en gång i höstas, och då någon som hade watch på en cache, ansåg att jag inte hade rätt att logga en  cache, då  jag inte vågat klättra upp och skiva signaturen på papperet.
( Ursäkta Inga och Katrin, att jag ältar detta än... trodde inte att jag var så långsint)
Tre dagar i rad har jag letat burkar tillsammans med någon annan.
Roligt att vara ett team, och kanske är teamwork det vanligaste sättet att idka geocaching.
MEN, det var ju inte så många burkar som jag personligen hittade. Trots detta är det ok för mig att logga burken som hittad, för att någon skrivit mitt namn ( i detta fall ett team -namn) på pappersremsan.
Det går inte ihop för mig... så jag har lite dåligt samvete för att jag på geocaching.com under de senaste tre dagarna loggat nästan åttio burkar, varav jag personligen hittat mindre än en femtedel ....
Medan jag då inte har rätt att skriva att jag hittat den burk som jag hittade alldeles själv, men inte vågade hämta ner.....

Lite cachemätt är jag för tillfället, men en Pocket  Query med Grimsås som centrum ska jag försöka få till.
Så kan jag utgå från den, då jag känner för skattjakt igen.
Samt en PQ för Halmstad...vore häftigt att ta Prinsens stig med cykel.... och avsluta med en glass.

Tack  Inga och Katrin för två roliga dagars Hallandshunting.