Perfekt Pickesjöpromenad

Ibland behöver man åka till sta´n. Det finns saker som man lättare får tag på där, än hos oss här på landet.
Det är inte ofta vi besöker Borås, trots att det känns som "vår" stad... men idag var det läge för det.

Nu när jag fått tillgång till alla fina rundor som finns i Sjuhäradsbygden - genom den emeninta gruppen på FB- så kändes det väldigt mycket läge för att kombinera stadsbesök med burkletarpromenad.
C-E tyckte att detta var helt ok.... och ärligt talat, så har han "snöat in" lika mycket som jag på att kombinera den dagliga tant-gubb-motionen med en cachingrunda.
Jag fick välja runda, tvekade mellan Rya Åsar och Pickesjön... valde vatten ... Pickesjön.
Kände hur det bubblade lite i magen av förväntan, redan då jag lade in de 13 cacherna i gps-minnet i går kväll.

Trots att jag är "nästan-boråsare" i grunden, så hade jag inte en aning om var Pickesjön låg.
Men kartor finns, och mobilappen hjälpte oss att hitta rätt.
Parkerade på en ganska stor parkering, där det redan fanns en del bilar.
Nej, det var nog inte geocachare alla dom där ... Pickesjörundan med sina 3,5 km runt sjön, den gillas av alla sorts motionärer ... både springande, joggande, lufsande och gående ... med eller utan stöd.

Såg sjön, det gjorde vi direkt. Lite grått var det, kanske skulle det bli regn...
... för säkerhets skull hade vi klädombyte med, så att man skulle kunna visa sig bland stadsborna i deras hemmiljö efter promenaden....

Under den allra första delen av slingan, så växte bokskogen tätt neråt sjön.
Bokskog är mysigt att gå omkring i, tycker jag... kanske för att vi inte har någon alls hos oss på den sydliga taigan ( barrskogsområdet på sydsvenska höglandet) ... det blir så härligt ljus därunder.
Växterna, de gillar inte alls detta ständiga tidig-skymningsljus, de flyr till öppnare marker...

Ljuset när vi ankom till gömma nummer  två, det var  inte att förakta.... ...  här visade solen att den inte alls tänkt att det skulle få regna på två "geocaching-runde-nördar". Den tänkte lysa upp vår vandring, rundan runt.

 En fin badplats var ganska nyligen anlagd ... eller kanske var det en plats för dem som ville fiska.
Vi träffade på ett äldre par under vår promenad. Mannen berättade att Pickesjön hade haft en egen fiskeklubb med egen stuga, men att stugan tyvärr brann ner för några år sedan. Pokaler och priser försvann i lågorna av den anlagda branden.

De flesta gömmorna låg 30-40 meter från den breda grusvägen/ stigen.
Janne69, han hade verkligen valt sina gömmor med omsorg... lätta att hitta, men otroligt vackert och sjönära belägna.

Picke gård hade funnits från 1500-talet och fram till mitten av 1900-talet.
Under Picke gård, hade det funnits 3 torp. Fram till 1952, hade ett av torpen varit bebott.
Idag fanns det tydliga växtspår efter bosättningar, gullris och snöbär var några sådana.
Det hade höstat till sig ganska så bra här på sydsluttningen.
Bara att konstatera, nu är det mer höst än sommar ...

Efter att ha promenerat omgivna av lövskog eller öppna  hyggen, så kom vi in i den finaste barrskog.
Tycker att denna typen av natur är lika fin som bokskogens... och här känner jag mig riktigt hemma.

Under det att vi tämligen enkelt hittade gömma efter gömma, med 200-300 meter mellanrum, kom vi att prata om hur olika geocachinghobbyn upplevs och används bland geocachare.

För en del av er som läser, så har jag väl blivit den sura kärringen som klagar och ironiserar.
Är med i flera FB-grupper gällande geocaching. Den "roligaste" är Sjuhäradsgruppen, suveränt bra administrerad av "Berrasnobben".
I denna grupp har jag bara inte kunnat låta bli att tycka, då och då, och kanske lite för mycket.
Först var det en diskussion om hintar, vilket jag tycker att det ska vara på alla nivåer vad det gäller cachegömmorna. Det blev en bra diskussion och det är ju helt ok att tycka olika. Förstås!

Sen har jag en grej till som jag gärna tycker till om... och det är klart att jag får tycka!
Jag förstår inte grejen med förstahittajakten ( FTF). Min inställning är att man likt Pavlovs hundar är för mycket styrd av en signal. När klockan ringer/ signalen ljuder, då är det jakt som gäller, även om det är sena mörka kvällen....och enligt min syn på vad geocaching är, så missar man ju hela grejen...att uppleva naturen i njutningsfyllt lugnt tempo.
Min personliga tro är att man i en del fall,  uppnått en lite osund besatthet av själva fenomenet.
Vilket är varje persons ensak, vilket jag inte har med att göra..... men om hela fenomenet FTF-jakt, ja, där kan jag ju tycka.
Nu har jag väl tyckt så mycket att jag fått "kärringstämpeln" på mig, och det finns egentligen ingen anledning för mig att på FB-sidan tycka mer om detta.... men på min egen blogg, där kan jag ju göra det... fast det känns som om jag tyckt färdigt i denna fråga här också.
Man kan ju se det så här också, om FTF-jägarna är besatta av detta så har jag blivit besatt i att klanka ner på deras grej.... och besatthet är ju inte bra..... så nu fortsätter vi på den runda, där cacherna glatt massor av geocachare. Oj, vad många signaturer det stod i loggböckerna!

Helt plötsligt så började det bullra och mullra. Tänkte först att vi var nära järnvägen till Göteborg...
ända till denna vackra tingest uppenbarade sig över trätopparna.
Det var flyguppvisning vid Viareds flygfält.

Vi såg ett antal olika gamla flygplan göra girar ut över sjön.
En del såg vi helt kort bakom trätopparna, andra var ganska långt bort.
De kändes nästa som om man hamnat i en annan verklighet, en icke fredlig sådan och i en annan tid, då man såg tre gamla gamla stridsflygplan komma flygande över sjön i formation.
Men häftigt var det!

Vi stod en bra stund och njöt av både utsikt och uppvisning.
En man kom förbi oss på vägen och  uttryckte att vi valt rätt plats, vi fick flyguppvisningen alldeles gratis!

Ännu ett attackplan kom emot oss, från ett annat håll.
Efter en stund så slutade oväsendet ovanifrån och vi kunde koncentrera oss på burkletande igen.
Upptäckte vid ett par tillfällen att vi glömt att kolla gps, och i det närmaste gått förbi gömman, under det att vi haft ögonen mera uppåt än neråt och framåt.

Mjölkört, det är vackert även när det är överblommat.
Speciellt som det får lite extra skimmer av soldisljus.

Rundan var ganska varierande i kupering, det gick en del upp och ned.
Men faktum är att det började spritta lite i de gamla benen. Hade jag bott i Borås, så hade jag absolut kunnat tänka mig att börja träna löpning ( eller jogging snarare) igen, på gamla dar.
Det kändes väldigt inbjudande att ta ut stegen på de fina vägarna.

Det var dags att ta fram fika, och här, där det med största sannolikhet funnits ett torp, där fanns det bord och bänkar som bara väntade på att bli använda.
En grillplats fanns också, precis nere vid vattnet.

Vid Fagertjärn har vi varit två gånger, för att beskåda den röda näckrosen.
I Pickesjön fanns den också, och den stod i full blom, trots att näckrossäsongen för vita och gula är över sedan flera veckor tillbaka.

Det var vid denna plats som vi träffade på det äldre paret som jag skrev om tidigare.

De berättade att den som ägde Weibulls, som tidigare fanns som blomsteraffär med eget namn i Borås, planterat ut de röda näckrosorna i sjön.

Så riktigt äkta är de inte, alltså inte "vilda". Men vackert det var det ändå!

Lite Tivedenkänsla frammanade naturen runt sjön, iallafall på denna delen av rundan.
Tänk att det finns så mycket vildmarkskänsla så nära storstan... eller rättare sagt, nära "rätt-stora-stan".

En sak som jag uppskattade med rundan, det var de stora burkarna ( fanns nog bara två rör - och ingen liten besvärlig otäcking) och stora, härliga, välfyllda loggböcker.
Gömmorna var lätthittade, precis som jag vill att det ska vara, då man går på promenadcaching.
Skulle tro att man ändå gör åt nästan dubbla tiden mot vad man skulle ha gjort om man gått utan att leta burk... det tar en stund att gå 10 - 50 meter från vägen, det tar en liten stund att leta, att logga .. och kanske det som tar mest tid, att återställa gömman.

En bonuscache fanns det också.
Det var inte svårare än att samla siffror i burkarna.
Bonuscachen hade ingen hint, men den hittades ändå lätt alldeles vid det stora flyttblocket i vattnet.

Tretton gömmor blev det och sedan var även jag alldeles cachemätt.
Det var en superfin runda, rekommenderas för alla...det kan inte bli bättre.
Solen hade följt oss hela vägen och nu behövde den vila en stund bakom molnen.
Regnet kom så småningom, men då var vi i Knalleland och utförde de ärenden vi kommit till stan för att göra.

Kände mig helt ok för att blanda mig med andra shoppare, efter att ha bytt skor och tröja.

Ja, det var en alldeles perfekt promenad i Picketrakt, en promenad då man inte ens behövde skita ner sig för att hitta det man sökte.

Tack, Janne 69. Jag lånar din bild från geocaching. com och lägger ut här.... blir så glad av de cachare som vågar visa vem de är med bild!