Utflykt med ungdomar

Gammal tant är för tråkig! Hon tänkte ställa in dagens planerade geocachingresa med de unga geocacharna Philip och Erik, bara för LITE REGN!
Tur att killarna fick tant på bättre tankar. Hon hade ju ändå "avsatt" denna dag som geocachingdag, för en utflykt med ungdomarna, sedan flera veckor tillbaka.
Det blev en fin resa i västlig riktning. Det regnade inte så mycket, bara så att man kände sig lite lagom inslagen i våtvarmt omslag och vi hittade både roliga cacher, intressanta platser och några tråkgömmor. Ett medelvärde av geocachars gömslen alltså!
Ett litet kort referat följer för den som vill läsa!

Gula huset i Uddebo, det var i det närmaste rivningsfärdigt för si så där 10-15 år sedan.
Unga, ideella konstnärskrafter har tagit huset under sitt beskydd och sett till att det blivit en riktig kulturplats.
Hedervärt, tycker jag.
Cyklarna kan man hyra, trampa i väg till Tranemo och sedan paddla tillbaka till huset, utmed Assman. Längs ån finns ett antal konstverk, gjorda av lokala konstnärer,  uppställda till beskådande.
Har pratat om att göra denna tramp och paddelrunda, men det har inte blivit av varken denna eller förra sommaren.
Tyvärr!
Trodde att det var en svår gömma under bron vid gula huset, men det var den inte alls.
Det där med svårighetspoäng, det är inte så mycket att bry sig om, alltid!

Golfare är ju ungefär lika tokiga som geocachare, fast tvärt om. De letar inte efter något, de försöker stoppa i något i öppna hål.
Men ute i ur och skur det är de, och lika fanatiska som en del geocachare är med antal hittningar, så är golfare fanatiska vad det gäller handikapssiffra.
Det fanns en gömma vid golfbanan. En riktigt rolig luring! Som heller inte var så svår..... egentligen!

Vi stannade till i Svenljunga och gick under en bro för att finna en tom filmburk.
Var det cachen eller var det en luring?
Vid närmare eftertitt, så hittade vi loggremsan på marken.
Bra, då var vi rätt!
Vid torget fanns en nano. Nanos är inte roliga att skriva på - men de är bra i tättbebyggelse, för det är ingen annan än geocachare som upptäcker dem.
Vi hade tur med dagens nanos, antingen var vi väldigt tidigt på remsan eller också alldeles i slutet. Då blir livet lite enklare för nanologgare!
Hade f.ö.  utsett Philip som dagens sekreterare, och han är betydligt mera flink i fingrarna än vad tant är.

Läste på FB om "Old school".
Vi körde fram dit, via en trevlig jordkällargömma nära ett ridhus.
Det var tragiskt att se den gamla skolan, som egentligen inte var så gammal.
Med cachebeteckningen "Old school" så hade jag förväntat mig ett gammalt fallfärdigt trähus.
Vad fick jag se? En skola, som ser ut som många av dagens skolor, men stadd i förfall.
Dörrarna var öppna, så vi kunde gå in i gamla klassrum och vi kunde kika in i en gympasal som såg ut precis som min egen skolas gympasal på sextiotalet.

I vår kommun är flera skolor nedläggningshotade. Jag har förståelse för att man måste lägga ner små enheter, helt enkelt för att klara kravet på en likvärdig undervisning för alla elever. ( vilket det ju aldrig blir, men man kan ju försöka...) Men kommunen borde ha kravet på sig att antingen riva den nedlagda skolan eller att se till att den används till något annat, så att det inte blir som med skolan i Skephult.

Den mest intressanta cachen för idag!

C-E och jag promenerade Visebergsrundan i Svenljunga en dag i juli. Där fick vi sällskap av ett ungt, trevligt par. De kallades sig jonchi, då de var ute och geocachade.
Jonas och Christin berättade att de lagt ut flera rundor i trakten av Örby.
Finneborundan var en av dem.
Här gjorde vi dagens motionspass.
En dansk kille hade gått rundan före oss. Han hade inte hittat den första gömman. Hjälp med översättning av hint behövdes. Jag sa det förlösande ordet på engelska, och snart hade han hittat den luriga gömman åt oss alla.
Danska språket är bara så svårt att förstå. Konversationen stod mannen för, jag svarade bara ja eller nej och hoppades att det passade bra till hans frågor/påståenden.

Finneborundan var fin och hade varierande gömmor.
Det var ett kuperat elljusspår som rundan gick ut med, det gick upp och det gick ned, åt båda hållen med besked.
En enda svår gömma var det, men den fixade Philip åt oss.
Han gillar att klättra.
Bonuscachen gillade jag däremot inte.
Man skulle lista ut något som jag inte förstod, för att få fram sista siffran på den nordliga bredden.
Gissade på en femma och kom på ganska så bra koordinater.
Gömman visade sig vara nästan två kilometer bort.
Nä, en bonuscache ska ligga på gångavstånd, tycker jag.

Körde vägen mot något som Kinnasten kallade Myrsloksland.
Det var en liten grusväg som började vid Svenasjö kapell och gick mot Överlida.
Jag har aldrig gjort någon riktig trail, ja, möjligen sex -sju gömmor vid Åled.... men detta var kanske en minitrail.
Gömmor var 200- 400e meter.
Det fanns några fina platser, som denna vid Hagsjön.
En riktig idyll.

De flesta gömmor var i vägskyltar.
Är det kul?
Svar: Nej!
Philip och hans pappa hade cyklat en trail i sommar.
- Det var på samma sätt som dessa gömmor, berättade Philip.
Nej,trail, det är ingenting för mej!

Här vid masten fanns en gömma, och det var den andra som jag tycker fanns ett skäl att lägga ut, utmed vägen. Något att visa, alltså. Men vi tänker olika.

Svängde mot Holsljunga, även detta på en liten, men dock asfalterad väg.
Vispen ville visa oss denna vackra plats.

Vispen gjorde också reklam för sina bussresor.
Tror inte att jag vill åka med på dem.
Men det var klart dagens roligaste visning.
Cachen låg inte i bussen.

En vispengömma som vi inte hittade, det var denna vid Holsjön.
Fattade inte hinten.... eller också gjorde vi det och då var burken tömd på sin loggremsa.
Vackert var det iallafall, på denna plats.

Ytterligare en geocachare presenterade sig; Spunnet.
Han/hon tog oss ner till Holsjön via en liten grusväg.
Cachen var under en gammal murken eka. Erkan tyckte att denna båten var fin, och i ett helt annat skick än den gamla roddbåten.
Sjön var ganska vattenfattig, men inte så vattenfattig att han torrskodd kunde ta sig ut till den fina båten för närmare betittning.

Berrasnobben, han är berömd vida omkring. Iallafall om man är med i Facebookgruppen "Geocachare i Sjuhärad". Vad jag förstår, så bor Berrasnobben i Fristad. Jag ser fram emot att åka hem till mitt barndomshem i Finnekumla, Rångedala och sedan åka/ev cykla Berrasnobbens djurrunda och promenera på Gingrirundan. Hoppas att det blir av en fin lördag eller söndag i augusti/september.
Men att jag skulle finna en Berrasnobbengömma i Holsljunga, det var förvånande.
.

Han visade oss en av de allra mest intressanta platserna på dagens runda, pastor Hoofs predikstol.
Till denna kyrka skulle jag vilja höra, jag som tycker att andlighet, det möter jag/känner jag i kyrkoruiner och på andra fina ställen i Guds vackra natur.

Trötta var vi nu, men Holsljunga Beach låg nära till.
Fint även här.
Gömman hittade vi inte, eller också gjorde vi och fattade inte hur man skulle nå den, högt uppe i toppen.

Vände bilen hemåt, stannade till vid Mordbron i Strömsfors, men inte heller där fann vi det som söktes.
Eller rättare sagt, jag sökte inte alls, för jag vågade inte lämna bilen obevakad, den stod ganska illa parkerad.

Geocaching tröttar både gammal och ung.
Det var roligt att ha med de entusiastiska ungdomarna på turen. Det gick betydligt snabbare att leta upp gömmorna tillsammans med dem, än om jag skulle gjort det på egen hand.
En gömma skulle jag kanske inte loggat som hittad. Jag hade inte vågat klättra.... Men nu gjorde jag det ändå... geocaching är väl team work?
Ska skriva en burkbetraktelse på bloggen så småningom. Där ska jag ta upp sådana frågor.

I morrn åker vi till Halmstad.
Tror inte att jag/vi bryr oss om burkletande på ett tag. Hade som målsättning att hitta 31 gömmor under augusti, det skulle bli min augustiutmaning. Har väl hittat det dubbla på åtta dagar och blivit lite burkmätt.
Hungern lär återkomma innan månaden är slut.