Promenad och pedal i påsk

Påskledigheten fortsatte så med besök av dotter m. fästman/sambo.
Brunchen på Glasets hus visade sig vara en alldeles normal påskbuffé, bestående av ägg, köttbullar, Janssons, omelett, sill, bröd, ostar, godis....
Det var gott!
Ett par luriga cacher undersökte vi ... Järnvägsövergången i Limmared var superhäftig. Även Sommartorpet utmed väg 27 var värt ett besök.

 Målet för resan var  Rångedala, Finnekumla, Backgård. Där möttes vi av våra katters syster, lilla Tindra.

Min lille bror kom oss också till mötes och tyckte att "Leta efter burkar, hur kan välutbildade människor hålla på med sådant?"
En fråga så god som någon....
Svaret: En del tycker att det är kul... högutbildad eller lågutbildad... ingen skillnad.

Så leta burk utmed "Finnekumlarundan" blev det till att göra för Johanna och Martin.
Just här är burk fullständigt oviktigt egentligen... det är utsikten jag vill visa.

 Skolskjutscachen/postlådscachen var välgömd idag också.
Snesteg, som gick före oss, och som vi senare träffade på, hade inte hittat den.
Jag tipsade honom var han kunde leta.

 Folk och fä på en leta-burk-promenad ner mot Viskan.

Malin, Johan, Anki och Tess .. och C-E ville gärna ut och röra på sig.
Det var bara min lille bror som stannade hemma.
En grej med geocaching.... och min absoluta favoritgrej i sammanhanget... det är just leta-burk-promenader.
Att röra på sig, det är ett måste för att man ska må bra!

Promenerade längs fina Viskan....

 ... och kom fram till cachen vid "Nya bron".
Förstår att en del tycker att cachenamnet är konstigt... detta är ingen ny bro.
Men det är faktiskt så att den är ny för mig, det fanns en gammal innan, som revs i slutet av 70-talet och ersattes av denna.
Allt är relativt!

Där smörblommorna ska blomma om en dryg månad, där är gömman inte helt lätt.

Blåsipporna var lika vackra och lika oräkneliga till antal som de var för några dagar sedan. Min favoritcache, så här års!

Lille bror kom farandes på sin leksak. Johan och Malin fick låna den en LITEN stund.

Johanna och Martin upptäckte att spindeln-cachen inte längre hade åtta ben, utan bara sju!

Skogsbingel är Sveriges vanligaste växt ... om man ser till antal hundralappar som den finns på.
Irl är den ganska ovanlig. I Finnekumla paradisiska hagar, där trivs den.

 Så var det favoritsten-gömman också.
Just här måste inlands- isen ha legat stilla ganska länge och en underisen-flod hade tagit med sig mängder av flyttblock i en fåra.

Tillbaka i Backgården igen, med utsikt över Flyckts konstnärsgård i Tärby.

Min lillebror bor så fint... och jag är så glad att jag har mitt barndomshem kvar... och fri tillgång till min barndoms stenar och till min barndoms blåsippshagar.

Johanna fick en ordentlig åktur med kusin Johan.
Tror nog att slik vuxenleksak snart återfinns i Dalsgård.....

God fika, trevlig stund med nära och kära i barndomsköket ( där iallafall fönstren  sitter på samma plats som när jag var barn) blev det.
På väg hem ville Martin kolla vad en femfemma innebär. ( Mer än hans femfemma till svärmor då..)
Nä... här behövs rep för att ta sig upp... det hade vi inget med oss.

Blev till att klättra upp till brofästet på fastmark i stället, för där fanns det också en burk, som de som har  sex  (?) års universitetsstudier tyckte var kul att hämta.
Tanten med bara tre år på högskola, fick också ett backpass.

Kul dag, tyckte tant femfemma.

 Så blev det påskafton och ingen plan fanns för denna dag.
Jätteskönt, tyckte osocial tant, som inte saknar gamla tiders påskaftonssocialiseringar ett dugg.
C-E gav bilen en ordentlig vårrengöring.
Tanten satte sig på en solig altan med korsord och tidskrifter.
Efter fisklunch, tog tanten den röda cykel och gav sig ut på tur.

Det är betydligt jobbigare att ta hundra kilo påskkärring uppför backarna. än vad det är att för hundra kilo tant att köra backpass på spinningen.
Kanske fuskar hon med motståndet?

Det blev en tur över Gumpebo, Amnabo, Spolabo... och sedan en obekant skogsväg - med farthinder -en bit.

Kom mycket riktigt ut där jag trodde, vid Kvistbäck.
Ljuvligt att cykla naturligt i vårens tid.... kanske ersätter jag det sista måndagsspinningpasset med en riktig cykeltur också...

Vitsippornas välbekanta vårdoft slog emot mig på sina ställen.

Visste faktiskt inte att det fanns ödehus/gårdar i vår trakt. Här, längst ner utmed Kvistbäcksvägen, fanns det ett fint hus med tillhörande ladugård. De såg helt övergivna ut.

 Cyklade vidare upp mot Fiås.
Här brukar skolans alla elever gå promenad i slutet av skolåret.
När de kommer till denna lååånga  backe, så slår tröttheten till, hos en del.

 Fiåsaborna, vet de hur fint de bor?
Utsikt långt bort till Småland.

På Isaberget så fanns det fortfarande lite snörester kvar.
De lär inte bli långvariga.

Passerade skolgården på vägen hem.
Där var det lugnt.
Vid Remmabo spatserade ett tranpar omkring.
De tog det också piano.
En fantastisk påskafton blev det... ansiktet känns behagligt solvarmt efter den fina försommardagen.

För morgondagen har vi planer: Öppna Halmstadshuset! En promenad får vi säkert till... få se om det blir en sväng med pedal också.