Sjunde september - sol och schysst sällskap

Hade väl inte tänkt blogga idag... men så fick jag syn på unge herr ( eller fröken) Amiral, och lämnade tvättkorgen halvfull med nedplockad, torr tvätt, för att gå in och hämta Casio-kameran.

Ett par stycken bandförsedda fjärilar har uppehållit sig på tre-meterssolrosorna de senaste dagarna... men oftast njutit sin söta måltid med igenslagna vingar. Då är det inte så mycket att ta bild på.... undersidan på vingarna är ju mest mörka.

Men idag, så gjorde herr/fröken Amiral som jag, den njöt av den ( kanske ) sista sommarkänslasöndagen, och den gjorde det hela tiden med utslagna vingar.

Läste på SRs hemsida följande om Amiralfjärilen: Mörkbrun, orange, stor och snygg. Och ett riktigt hösttecken. För under större delen av sommaren är de flesta amiraler larver och puppor. Det är nu de kläckts och är färdiga fjärilar.

Amiralen är spännande eftersom den är en flyttfjäril. På våren kommer ett helt gäng från Sydeuropa hit, parar sig, lägger ägg, och dör så småningom. Nästa generation är den vi ser nu - och den gör sig snart klar för att flytta söderut. Och så fortsätter det.

Varje fjäril flyttar alltså bara en gång, och åt ett håll. Det styrs av generna och man tror att fjärilen hittar med hjälp av solen och en inre kompass.

Under bildtexten på webbsidan, så kunde man läsa att fjärilen laddar upp för långflytten  med energi från fallfrukt.
Solrosnektar har förhoppningsvis också så mycket energiinnehåll att det ska ge den här killen eller tjejen en bra start på enkelresan till solen. Hoppas att den klarar sig ända till sitt resmål, och träffar en schysst partner så att det kommer nya fjärilar flygande till våren.

Helt otroligt jobb... flyga ett par hundra mil!
Humlan, den var störd av fjärilen... fick sig några vingslag på humlenosen, om den kom för nära.
Undrar var alla humlebon finns?
Vi har haft mängder av humlor i trädgården denna fina sommar, stora och små humlor, superlurviga och mindre lurviga dito. Insekterna, det är våra absolut bästa vänner, ett riktigt schysst sällskap i trädgården.

För egen del så har söndagen avverkats i racerfart och gjort tanten rätt så kvällsseg.
Städning av hus, klippning av gräs, tvätt av bil ... och så en del skolarbete.
Bl.a. kolla film till Mattelyftsträffen i morgon.....
Om det är något som knäcker mig, får en överrinnande bägare hos tanten i höst, så blir det nog mattelyftet. Det är bara för mycket av det vi inte bett eller ansökt om....

Växthussäsongen är i det närmaste över. Har bara några paprikor och cocktailtomater kvar. Förra året fick vi denna vinranka av Karin. Då var den i blom, och gav söt minivindruvsskörd. Trodde den dött under vintern, men den har kommit igen och uppvisar nu de vackraste höstfärger. Ett riktigt växthus-smycke.

Bara det jag ville visa, den fina amiralen och de vackra vinrankebladen.

I morgon är det arbetsvecka igen. Nu börjar allt extra.... både på skoldagar och kvällar. Sådant är lärarlivet. Jag är glad så länge jag få ha det.

Ha en bra vecka alla!