Fredagsfunderat

Skulle lägga över några videos från privatkameran, använd i skolan, till skolbloggen.
Fann ett antal fina bilder i fotomaskinen.Bilder som några av eleverna fotade förra fredagen, då alla jobbade med sina egna sidor på webbstjärnan.
- Bra bilder, tänkte jag. Nu kan jag blogga!
Visst är jag knäpp som alltid vill ha färska bilder till bloggen.
Tog två foton idag med mobilen, då jag var ute på skymningspromenad.
Instagrambilder. För delar med mig av bilderna jag tar, det gör jag bara. Det är så man gör. Det gör så många nu. Både av bra och dåligt.
Bilder är kommunikationsspråket numera.
Gillar det, gör jag. Fast jag vill ha text också. Utan hashtags som delar allt i mer eller mindre begripliga fragment.

Tog en promenad lite bortanför Kroken i eftermiddag, och såg att Karla gjort adventsfint.
Om en vecka ser det ut på liknande sätt i och omkring de flesta hus i trakten. Mysigt!
Fast jag tycker att det är lite småbossigt att få upp hela härligheten, det medger jag. Ändå är vi minimalister vad det gäller utebelysning.
Arbetet är njutbart en hel månad. Sällan att ett hushållsarbete har en så lång hållbarhetstid.

På hallbänken ligger en röd pärm.
Den har hånlett mot mig varje gång jag kommit in genom dörren, ända sedan i tisdags.
Mattelyfts-läs-läxan tills på måndag.
Avskyr den läxan.
Träffarna varje vecka. Nja......

Var i ett sammanhang med flera mattelyftsledare i går. De talade sin varma över hur bra hela kursen är upplagd, hur intressant det är och hur nöjda deltagarna är.

Tänk att de inget förstår. Inte ville jag förstöra deras entusiasm. Sammanhanget var heller inte det rätta för att förpesta.

Har ju funderat en hel del kring mitt förstelärarskap. Är inte nöjd som det är.
Men så, helt plötsligt, så slog det mig att jag alltid varit förstelärare. Först att anamma nya forskningsrön, nya trender. Vilket inte alltid uppskattats av de som varit nöjda med det gamla invanda.
Inget förstelärarskap är speciellt uppskattat av den som inte är det själv, det är tydligt.

Kom på att jag är sistelärare också.
Tror att jag är den siste läraren i kommunen, som fortfarande jobbar på det gamla sättet. ( Hur det nu går ihop med mitt ständiga förstelärarskap.)
Jag jobbar fortfarande på klasslärar-sättet. Och jag tror på det. Har nästan alla lektioner i min fyr-femma. Har i och för sig gjort ett byte och bytt bort 60 minuter bild mot att ha 100 minuter musik i åk 1-3. Det gäller att utnyttja kompetenserna som vi har.
Ämneslärartänket i åk 1-6, liknade det man har på högstadiet, det har jag inget till övers för. Jag har erfarenhet, kompetens ocjh lärarleg i många ämnen. Självklart är det för mig att jag undervisar i dessa ämnen.  Att det kommer in en lärare i no, en i so och en sv... det blir bara hattigt och stressigt för eleverna.
Tycker jag... och grundar detta på empiri .

Njuter definitivt av att kunna jobba tematiskt ibland och känna att man blir klar med de områden man jobbar med i no eller so, utan att det blir för långdraget. Som gammal mellanstadielärare, sisteläraren, styr jag fortfarande min och elevernas vecka utifrån behov, och inte enbart från schema.

Alla har vi våra akilleshälar.Min heter bedömning. Kan bara inte se mig själv lägga ner en massa tid på det  som jag inte anser nyttjar så mycket till, Och nu pratar jag bedömning i betyg elelr i bedömningsmall på nätet. Den dagliga bedömningen anser jag ha helt annat värde. Ett utvecklande värde.

Och så pratar man om/hotar med betyg från åk fyra. Samtidigt som vår undervisning ska vila på vetenskaplig grund. Vilken jag förstås håller helt med om att den ska göra. Men att man ska ha betyg från tidiga år, det finns det ingen forskning som talar för.

Jag önskar så att skolan skulle avpolitiseras, och inte användas som kastsand i en sandlåda för maktgalna ovuxna, vilka den ofullkomliga demokratin pålagt ett ansvaruppdrag som de inte klarar att  uppfylla,

Tänker så, att varje människa, ung som gammal plaskar på sin egen  ankdam av varierande storlek. Över ytan, så ser man oberörd ut, men under ytan, så simmar man på som en galning, och vet inte åt vilken håll man ska styra.

Lite filosofiskt tänk på den tidiga fredagskvällen;
Alla gör så gott man kan,  förhoppningsvis tror man någorlunda på det man gör. Allas arbete är positivt för någon, men negativt för andra. Man gläder någon på sin väg genom livet, man sårar någon annan, utan att förstå att man gör det. Man blir glad av en del människor, andra blir man sårad av och besviken på ...och de vet heller inte att de gjort djupa sår i någon annans  själ.

På Grej of the day-kartan  finns numera fler trådar än de som visas här. Alla skriver så positivt om GREJEN på Facebook. Mina elever gillar också microlektionen.Men de är å andra sidan positiva till allt. Tror att det är med Grejen som med så mycket annat, den tilltalar en del elever väldigt mycket och andra i mindre grad. De där mindre -gradseleverna, dem pratar vi inte så mycket om, då vi ska framhäva oss som goda pedagoger. Jag tycker att de eleverna är spännande, och viktigast av alla att nå. Hoppas att jag inte är förste-lärare i det tänket.