Januaris jumbodag.....

... har vi kommit till.
Känns länge sedan som det var jul och nyårstid, trots att tiden går framåt i racerfart.  Känner det ofta så, tidssnabbhet och "länge sedan som"  samtidigt... Förklara det den som kan.

Bloggandet blir det inte så mycket med heller....men en gång i veckan vill jag försöka få till det.

Foton gillar jag, men just nu finns det inga bra motiv... så då får jag  väl använda gratisprogrammet PhotoFilter och göra lite kul med de motiv som finns tillgängliga så här års..

 Hade redan förra helgen bestämt att det måste bli städning av hus idag.
Med undantag för lite lokal dammsugning, så har  huset inte blivit åtgärdat vad det gäller undanröjande av damm och katthår, sedan före jul.
Förskräckligt, tycker säkert många. Men det är nog så det är hos oss, ordentlig städning var ungefär var sjätte vecka, och däremellan lite tillhyfs av det som absolut behövs.

C-E skötte dammsugaren, jag gjorde resten. Tre och en halv timme ungefär, tar det att få huset någorlunda bra rengjort ( ja, experter skulle väl göra på ett annat sätt, menar jag). Städa tycker jag absolut inte är tråkigt, man blir ju så nöjd när det är klart... och kan faktiskt njuta av att huset är rent i flera dagar.
Det är annat än det där  med matlagning, vilket jag inte alls gillar. En timme framför spisen, och på en kvart är det tillagade borta...

 Sa till C-E att jag ville ta lite luft före lunch ( om man nu äter "lunch" vid tid efter kl 15, vilket det blir idag). Har blivit lite dåligt med all slags träning denna vecka, och nu kände jag att jag åtminstone ville gå några kilometer och få mig till livs lite nollgradig uteluft.

Tog vanliga kängor på,alltså inte broddkängorna, för så halt kunde det väl inte vara??
Jo, det var det. Vek, p.g.a hal väg, av från planerad promenad på byväg, och gav oss in på Stockremmavägen i stället. Skogsvägen hade ohala hjulspår hela vägen runt... så det blev  dryga 5 km promenad ... dubbelt så långt som jag först tänkt.

Kändes otroligt bra att få röra sig ordentligt !

Det är väl så att man blir lite "röra-på-sig"-beroende, även om man är tant.
I veckan har det bara blivit en träning, i måndags.

Tisdagsträningskompisen skickade ett SMS i tisdags, och undrade om jag ville åka med och titta på Guldbaggerosade "Turist" i stället för att träna. Det lät så lockande att jag inte kunde motstå erbjudandet.

"Turist" hade visats fre- ti på Röda Kvarn i Borås. Det är en bio som till billig penning visar "kvalitetsfilm", lite smalare filmer. Förbokning var inte möjlig, kassan öppnade kl 18.30.
Vid utsatt tid för kassaöppning anlände fyra damer, alldeles strax alla 60 +, till Boråsbiografen..Vi möttes av en  ( tycktes det) 100 meter lång, ringlande kö. Pessimisten i mig sa att vi inte hade en chans att få biljett, och den initiativrike i mig kollade om det fanns någon bio på 2001 som vi kunde se i stället. Jodå, till "Gentlemen" kl 19.45, skulle vi hinna.

Nu fick vi biljetter till "Turist", bland de tio sista som kom in ( var säkert 50 pers som fick vända hem... eller till 2001), på första raden.

Det är lite speciellt att se på en bioduk från rad nummer 1. Man kommer så nära, och allt blir så stort.

Jag gillade filmen. Jättemycket. Förstår att den fick många Guldbaggeutmärkelser.
Den var absolut en skildring ur livet... på ont och gott.
Någon sa att Ruben Östlund skulle bli det "nye" Ingmar Bergman.  Jo, absolut, en regissör som gör Bergmanliknande filmer som utgår från den tid som är just nu.

 
"Utvecklingssamtalen" är i full gång. Har gjort närmare hälften av mina 20 under två veckor.
Vi har ingen press på oss att vi ska genomföra samtalen under viss tid. Gott, för då känns det inte så betungande. Har lagt in tider att boka ända in i början av mars. Bra att det blir utspritt på detta sätt,  tre -fem varje vecka.

 Blir lite ledsen av att titta ut mot vårt drivhus.  Ibland, när jag känner "på det sättet", så tänker jag att jag känner mig lika dan som växthuset ser ut. Förhoppningsvis ska vi väl kunna sätta tillbaka alla tre plastskivor + dörr innan det är dags att så aster och dahliafröer där i slutet av april.

Längtar till våren.... och är glad att varje dag som går blir längre och längre och gör att vi kommer närmare den växtrika, fonogenika årstiden.

Sa till C-E på promenaden innan, att när vi kommer hem från sommarvarma Teneriffa, så är det snart mars...

Och det är bara en vecka tills vi ska ge oss i väg.... förklara den tankegången kan jag väl inte heller... men februari är en kortmånad även 2015!

Torsdag och fredag blev långdagar - på olika sätt.

I torsdags hade jag klipptid på relativt tidig eftermiddagstid. När det var fixat åkte jag med C-E till Borås, då han skulle hämta nytt pass. Årets första semla ( det brukar inte bli så många, är inte helgalen i bakverket, men tycker att någon eller några per säsong, smakar gott)  blev avnjuten på "Tant Grön", och sedan  mötte vi upp med bror och svägerska för att ta med deras katt  (syster till dagens kattmodell, Fransson) till oss, då de skulle iväg till sol och värme under en vecka.

På hemvägen steg jag ur bilen vid Limmareds glashus, mötte upp med C-Es syster, make och dotter för att delta i det Quiz som anordnades där. Förra året vann vårt lag hela turneringen, denna gång blev vi (delad) trea denna delomgång. Förra året var det mycket ( mest) musikfrågor, detta år så fanns det inga sådana. Trubadur Anton med flickvän Ylva spelade och sjöng, och hade gjort frågor som kunde härledas från det de framträdde med. Svåra frågor... men varierade. Nästa gång får C-E ta den fjärde platsen i laget "Gretas vänner". Tror att han har bättre koll på denna typen av frågor. Tänkte att vi kunde var lagets fjärdemedlem varannan gång......

 Igår var det skoljobb i från halv åtta till klockan nio/tjugoett ....med några timmars paus för att handla och att äta. Hade ett prov som jag skulle rätta och det tar en stund. Speciellt som jag "rapporterade" in i bedömningsdatabasen också, eftersom vi är klara med fröken-favoritämne kemi för detta läsåret.

Tänker så här; Rättandet är ju viktigt att det blir rätt och riktigt... men bedömningen, det är ju så mycket som ska in i det... och allt kan jag inte se. Dessutom är det helsjukt att bedöma alla elever utifrån samma mall, då den enda vettiga och rättvisande bedömningen är den som görs utifrån elevens förutsättningar och dess utveckling i förhållande till tidigare kunskaper/förmågor.

Gjorde en "Grej of the day" också.... kunde ju väntat tills idag eller i morgon... men nu hade jag bestämt mig för att hinna göra den på den skollånga fredagen också. Och det tjurskallig tant bestämt sig för... det är inte lätt att ändra... allra minst av henne själv.

Gårdagens grej handlade om samerna. De har nationaldag i veckan som kommer, den 6 februari. Försöker göra något varje vecka, som har anknytning till vecka eller datum.

"Grej of the day" är väldigt positivt och lärande. Försöker påverka kollegor att börja också, men har fått höra att då blir det ännu en grej att planera. Sant! Men väl använd tid. Dessutom finns det säkert hundra olika "grejer" som Power points i Facebook-gruppen. De är enkla att göra om, så att de passar ens egen klass och ens eget uttryckssätt.

Fick ett positivt mail från Kristina Alexandersson. se och högsta ansvarig för Webbstjärnan.  Hon uttryckte hur positivt hon såg på vår klassblogg som tävlar i "Webbstjärnan", toppenklassen.se

Det uppmuntrande mailet fick mina elever och mig att bli ännu mer sporrade inför fortsätt bloggarbete... och kanske ha en möjlighet att bli nominerad till något pris, då tävlingen går mot sitt slut i april.

Vi kollade runt på lite andra webbstjärnebloggar, åk 4-6, hamnade på en i Halmstad. Där hade man stort fokus på "Grej of the day" på sin blogg... och se, där fanns min Power point om stormen Gudrun. Häftigt och kul... och en insikt hur mycket vi lärare faktiskt kan hjälpa varann i våra jobb, med hjälp av olika sociala medier......

Lite mer skoljobb har jag kvar att göra i dag eller i morgon, bl.a  en quiz i Kahoot. Superkul, tycker eleverna. Tar lite tid att göra, men det är roligt, det tycker även den quiz-tokiga lärarinnan.

Göran Häggqvist ska avgå... det kan jag både ha och mista.
Stefan Persson, 67, bygger en herrgård i England. Helt otroligt att påbörja ett sådant projekt vid den åldern... jag som har slutat framtidstänka,  iaf på längre sikt.
Snöovädret som var varnat för har tydligen tagit en mer ostlig väg, det tackar vi för.

I morrn har tanten anmält sig till dubbla pass för att pröva på "Kettlebell"-träning. Hennes tänk hänger inte ihop.... gammal, utan framtidstro... och testar träningsgrejer som om hon vore hälften så gammal som hon är....

Helghändelser

Helgen går snabbt över. En kort sammanfattning i den offentliga dagboken får det bli.. 

Kan ju f.ö. berätta för alla som inte bloggar, att det bästa med den typen av blogg som jag har, det är att kunna gå tillbaka och läsa vad som hände vid samma tid under tidigare år. 

Ett riktigt bra fotoalbum är det också. 

Gillar denna bakbild: trängsel kring matbordet en lite råkall janauaridag i H-hammar.

Fanns flera skäl att åka en sväng till den vackra byn vid Vidöstern igår. Ett av skälen var att hitta en ny cachegömma till "Max-gömman", som ingår i den cache-runda som påbörjades i samband med att jag fyllde 60, för ett år och två månader sedan.

Ett burk, i form av ett plaströr, var gömd i ett träd. Superlätt gömma, men det tycker jag gott det kan få vara, då det är tänkt att folk ska ut och promenera en bit, och uppleva den fina Hjälshammarsbyn.

Nu hade trädet, med infogad cache,  blivit ett offer för Egon. 

Med tanke på att det är ganska ofta som det kommer meddelande om att någon är ute på Hjälshammarrundan, så tyckte jag att det var läge att lägga ut ett nytt rör. Cachegömma HBML #5:2, Max.

Mor och dotter begav sig ut för att söka ny cachegömmeplats, med anknytning till deras adopterade gammelkatts tidigare hem. Det lyckades ganska så enkelt.

Hade tagit med ytterligare ett magnetinfattat rör, om vi skulle hitta en bra plats att sätta detta. Så att det var lite lönt för den som gillar att komma först i geocachingsammanhang att ge sig ut, tänkte jag. Nära hästhagen fanns en bra plats... och eftersom jag inte satte ut en självklar hint, så vållade denna gömma så pass mycket besvär för norra Smålands förstahittarcachemästare, att jag efter hemkomst till Grimsås fick ett samtal från honom, och fick ge honom den hint han behövde.
Nej, jag lägger aldrig gömmor i stenmurar. ( Har i och för sig en, men det var den andra burken jag lade ut...) Avskyr såväl stenmurscacher som grangrenscacher för egen del....
.

Lite stalledrängsjobb kunde jag hjälpa till med, efter det att cacheutläggandet var klart.
Väl inomhus igen, kunde man konstatera att det syntes att jag hade stallsysslat. Håret var fullt av sågspån. Tror att det kom sig av att jag varit behjälplig med box-spånandet .... eller också hade det kommit utramlande ur huvet.....Helt säker kan man inte vara.

Träffade alla Johannas och Martins katter, och så denna stallekatt, som hör till stallägarna. 

God värme från "öppna spisen", godisfrossa ( nä, jag klarar inte att inte äta sådant...) och räkfrossa bjöds i Dalsgård, innan vi återvände till Västergötland igen.

Tog en promenad med både hängslen och livrem idag på förmiddagen. Broddkängor och stavar.  Det gick bra att gå i tillräckligt snabb takt för att bli lite varm, när man kände sig säker på att inte ramla.
Såg att någon med stavar hade gått före mig på väg mot Hallåsen.  Strax innan min planerade vändplats, mötte jag personen i fråga. Gjorde då en helvändning några hundra meter före uttänkt vändplats, och fick en trevlig pratstund med föregångaren, under det att vi gjorde sällskap på tillbakavägen.

I eftermiddag har jag varit på Musikcafé i Grimsås Bygdegård.
För andra året i rad, så anordnar mannen till höger, Gustav Fridolins svärfar, ( Jerry) , tillsammans med Göran Björk ( tyvärr inte med på bild) och Bygdegårdföreningen  en eftermiddagsunderhållning till förmån för något välgörande. I år gick alla pengarna till Cancerfonden.
Ett antal ungdomar, med eller utan anknytning till Grimsås,  underhöll med musik och sång. Robban berättade om den cancersjukdom han numera är friskförklarad från, det bjöds på god fika med bullar och kakor och som avslutning så bjöd Jerry och Göran på ett musikquiz.
Mycket folk hade kommit till Bygdegården, roligt att träffa folk och byta några ord.
Ja, det var en trevlig stund... ett antal riktigt bra sångare/musiker .... och Robbans tänkvärda ord.

Tid, TIMSS, träning, trendtant

Jahaja! Där var ytterligare en arbetsvecka avslutad. Mer än halvvägs från jullov till sportlov.
En sverigesommarliknade, vad det gäller temperatur och badvatten, vecka  kan skönjas där, två veckor fram i tiden. Teneriffa igen, på sportlovet, om livet vill oss väl.

Men nu var det denna vecka som skulle kort-sammanfattas.
Snön kom vecka 4. Än så länge i helt ok mängd.... man kan ta sig fram överallt... även om jag tog mig till the end of the Hook, fram och tillbaka via körväg, efter skolslut på mitteftermiddagen.

Hot om mer snö under morgondagen föreligger.... jag tycker ju att det räcker nu... men väderutvecklingen, den är det bara att acceptera. ( Gilla läget, däremot, det uttrycket har jag aldrig fattat... jag måste acceptera sakers tillstånd... men jag behöver aldrig gilla dem.)

Nåja, lite nytta har snön gjort, vad det gäller förljusnande av tillvaron. Det är dagsljus till efter klockan halv fem nu. Fantastiskt! Ytterligare en gång, så har vi varit nere i botten vad det gäller dagslängd, och segar oss nu så sakteliga upp mot sommarljuset igen.

I onsdags hade jag förmånen att få ta tåget ända till Göteborg, på skoltid. Så roligt!

Vår skola, min halva klass - fyran- är uttagen att vara med i TIMSS. Trends in Maths and Science Study. 

Ca 60 länder, från olika kontinenter på vår glob, är med i den jämförande studien, vad det gäller matte och no-kunskaper. Även elever i åk 8 är med i projektet. 

Men nu var det 4-klass-lärare/lärarrepresentanter som var kallade till information på en centralstationennärabeläget konferenshotell i  vår västra huvudstad.

Två tjejkvinnor från Skolverket presenterade såväl sitt eget statliga verk, olika internationella undersökningar - som PISA, Pearls, CCIA... och förstås TIMSS.

Det var synnerligen intressant att få veta hur man går till väga under det att man producerar en internationell undersökning, såväl i vad det gäller utformning och innehåll som  sammanställande av resultat.

Man har ett antal träffar, där personer, motsvarade vårt skolverksfolk + ämnesexperter deltar Man måste enas om vilka uppgifter som ska finnas med i studien, uppgifter som elever i alla länder kan förhålla sig till. Uppgifter vars innehåll förstås av elever i alla länder. 

Uppgifterna sammanställs sedan i Boston och ifrån Canada gör urvalet till vilka skolor som ska var med i förstudien i varje land. I Sverige var det ca 30 skolor som testade testmaterialet i våras.Efter att man i Tyskland rättat allt- med hjälp av expertis från alla länder- fick man göra vissa redigeringar i uppgifternas utformning. 

I höstas valde man från Canada ut 150 skolor i Sverige som ska vara med i den "riktiga "studien.

Den ska ske i början av april.

Alla provhäften ska tillbaka till Skolverket, packas om och skickas till Tyskland för rättning. Resultatet av TIMSS 2015 kommer att publiceras i december 2016. 

En sådan massa jobb för en sådan massa människor! En sådan massa pengar som läggs ut på detta! Är det verkligen värt alla pengar? Ja, vår regering tycks tycka så, för det är de som talar om för Skolverket vilka undersökningar som svenska skolor ska delta i.

TIMSS utförs vart fjärde år. Uppgifterna från 2011 är "frisläppta" och kan hämtas på Skolverkets hemsida. Jag testade några av uppgifterna i såväl matte som i no på 4-5an i torsdags. De tyckte att det var ganska lätta uppgifter. Lärarn blir glad när eleverna förstår. Definitivt!

Något som är enormt roligt med att komma ut från Tranemo kommun och möta andra lärarmänniskor, det är att höra hur man jobbar, hur man har det och hur man tänker. Vi har det lite olika, men en sak som alla är ganska överens om, det är att försteläraruppdraget, det är något som verkligen hänger i luften.
Man får uppdraget, men man får varken ordentligt uppdragsinnehåll eller tid för att utföra det innehåll  som man kunde ha fått, om allt hade blivit som det var tänkt.

Det var en rolig dag i onsdags, extremt energigivande för tanten. Nya människor, nya miljöer, god mat, shopping i Nordstan och att åka tåg... allt hör till ovanligheterna, allt är livsförgyllande...

Livsförgyllande är träningstillfällen under veckan. Tre gånger blev det denna vecka också. Träning både i Grimsås ( 2 ggr) och i Dalstorp. Märkligt är det, för hur uselt tanten mår innan hon går på träning, så känner hon sig tillfrisknad och föryngrad då hon kommer hem.
Träning är livsnödvändigt.... och som gott alternativ, så duger det gott med en promenad på 3-5 km... en sådan som jag företog under det att den plötsligt uppdykande solen sjönk ner under horisonten i eftermiddags.

Sade till mina elever idag: - Det är mycket som er tant-fröken drar igång. Nu senast var det retorik. Köpte boken Retorik i skolan, och tänker köra konceptet i princip fullt ut och efter bokens planering. Enormt positivt och engagerande så här inledningsvis. Mycket elevcentrerat.
Jag tror absolut på konceptet; även i den framtid som är mina elevers liv, så kommer det att vara viktigt att kunna uttrycka sig... både muntligt och skriftligt. Att våga tycka, att kunna formulera sig.

Grej of the day är också ett populärt inslag i skoldagen. Tänker köra det tre gånger i veckan.. och har lyckats bra med det. Denna vecka har vi grejat med så olika grejer som Raoul Wallenberg, katter och Almö-bron ( Tjörnbron som rasade 1980). Eleverna sitter med full mottagning på ... antecknar, frågar, har synpunkter. Och lärarn storgillar grejen.

En läsande klass har jag definitivt, även om jag använt minimalt av materialet som fanns i den bok som skickades ut till skolorna i våras. Jag hade jobbat så mycket med tänket innan, så det gick liksom av sig själv.

Funderar på vad den trendkänsliga gamla frökentanten missar att göra med sin klass, med tanke på alla innegrejer som hon håller på med. Vi skriver färre berättelser än förr... fast å andra sidan, så kompisbedömer vi dem som skrivs. Drama är det tyvärr si och så med. Övningsböcker har vi inga alls. Läroböcker... ja de används, men inte så mycket årskursläroböcker. Har använt Hans Perssons "Boken om fysik och kemi" nu när vi haft kemi under en period. Kanske eleverna, åtminstone de i femman, skulle behöva ha lite svårare texter att bita i......

Jaja, jag tror på det jag gör. Världen förändras hela tiden, skolan måste försöka hänga med också... så gott det går. Den gamla trendtanten gör så gott hon kan.., och det hon tror på.

Lyckat letande i Länghem

Det var C-E som ville gå en runda någon annanstans än här hemmavid.  En geocachingrunda. Nu är de närbelägna geocachingrundorna för länge sedan slut. Alternativ till rimligt långa rundor, fanns i Fristad eller i närheten av Kinna/Skene. Kändes lite onödigt långt att åka.  En ny runda fanns förstås på något närmre avstånd, i Forsheda... men den vill jag gå med dotter och svärson, en dag då det passar oss alla.

"Nöden" är en bra uppfinnare/upptäckare. Det fanns ett antal burkar nära Länghem som vi inte eftersökt och vad jag kunde påminna mig, så skulle de kunna ligga som i en runda. Kollade på geocachingkartan och fann att, om det inte skulle kunna att gå en runda, så skulle man iallafall få en bra promenad  fram och tillbaka utmed en grusväg.

C-E fixade mackor och kaffe och på tidig ( tycker sjusovartanten) förmiddag, gav vi oss av mot kommunens nordligaste och mest stadsnära samhälle.

Bilen parkerades på bra ställe och promenaden inleddes. Första stopp blev detta gamla hus som tjänstgjort som såväl linbastu som rökeri.

På andra sidan vägen fanns en lite mera tråkig gömma, en sådan där gömma mitt i skogen, som inte visar något alls mer än skog. Men oss passade den jättebra, vi skulle ju ut på promenad och då är alla sorters gömmor utom de terrängsvåra,  ok.

Vi promenerde vidare längs den bitvis lite isiga grusvägen. En antennförsedd jycke hälsade glatt nosande på oss, där vi kom traskandes.

Vid skjutbanan var jag i samband med att jag besökte Peterson Rum i adventstid 2013. Det var lite skumt, då jag halvt finklädd, kröp in i stugan den gången. Hade dålig ficklampa på mobilen och tyckte att stället var lite kymigt, så jag gav upp burkletandet nästan innan jag börjat.

C-E kände inte för att gå in genom den låsta dörren, så det blev jag som fick utföra det konststycket även denna gång. Ficklampan kom till användning inne i skummet, och den tunga tanten trampade nästan igenom golvet, samtidigt som en ovanligt ren och fräsch burk återfanns i ett av de små rummen.
Gillade platsen,  det gjorde jag inte... men att hittade det man letade efter, det var förstås en bonus.

Promenaden fortsatte och den nyfallna snön avslöjande att hund och husse-jägare återförenats och att det fanns mer än en person som var ute på jakt.

De var tre stycken, det avslöjades ganska så snabbt, då vi träffade tre orange-grönklädda män och vår tidigare bekantskap, antennhunden, vid korsningen som ledde fram till nästa cache, den vid vedupplaget.

Jägarna var ute på rådjursjakt och vi konstaterade att jaktlyckan nästan alltid är större om man jagar burk istället för rådjur.
De fanns bra gångväg även till nästa cache, den som på kartan såg ut att ligga mitt ute i skogen.  C-Es äggmackor tillsammans med kaffe i plastmugg smakade alldeles utmärkt, efter loggad svart-vit gömma.

Det gick att ta sig rundan runt, på små slingriga stigar och något större skogsvägar. Gps är inte dumt att ha, då kartan inte har riktigt koll på om det finns framkomliga vägar eller ej.

Vi kom tillbaka till "civiliserade" trakter, mindre än hundra meter från den gamla linbastun/rökeribyggnaden.
Nästgårds till hästarnas hemmagård kunde vi se vår parkerade bil.

Det blev en bra runda, en runda som utläggaren skulle kunna lägga ut ytterligare några burkar på och verkligen kalla "runda". Men för oss var det ok... alla fem burkar hittade, en promenad på 3-4 km .. och ett par ordentliga backar att få upp flåset i.

Ytterligare två gömmor i området,  hade jag lagt i gpsen. Kanske vi kunnat ta oss runt till fots, och fått en verklig långpromenad... men för säkerhets skull så tog vi oss fram med bil den största delen av vägen.

Här parkerade vi ett par hundra meter från gömman och vandrade på en skogsväg som slutade vid en riktigt fin sjö. Här hade traktens storgodsägare låtit uppföra ett ångsågverk någon gång på 1870-talet.

Sågverket blev inte så långlivat och flyttades efter tiotalet år till Ulricehamn.

Platsen var absolut värd ett besök. På sommaren skulle det att gå att bada här, enligt cachebeskrivningen.

Det blev biltur + promenad till ytterligare en gömma som hade med sågverket att göra. Vid en mindre sjö, alldeles nära den stora ( båda syns f.ö. på höger sida vägen då man åker på 27an mot Borås) fanns det en gömma som visade på ett av alla de flottningsdiken som grävts för att man skulle kunna vattentransportera timmer från olika platser till sågverket.

Det var en intressant historielektion som man fick här, i närheten av byn Haldarp.

Mossan var särdeles mjuk att gå på, här vid det gamla flottningsdiket.
Lite snö, lite suddigt, lite barrigt ... kan mossan vara husmossa?

Vi lämnade Länghem och körde hemåt.
En svårighetsetta, som är helt omöjlig att missa, var dagens roligaste och mest kreativa gömma.
Trettioen favoritmarkeringar blev trettiotvå, då jag loggat.

Dagens sista gömma, den har varit en riktig retgömma för mig. Har letat tidigare, men idag lyckades det.

Att det är helt ok att leta geocacher även på vintern, det är tydligt. Speciellt som vädergudarna är schyssta och inte låter snön sabotera letandet.

Tack Bengtsson och Limmareds mest kreative cachedesigner för ett lyckat letande i Länghem - med omnejd.

Fotofria fredagsfunderingar

Undrar om det har hänt förr... ett inlägg utan foto.
Tog inte med kameran då jag gick mig ut på fredagspromenad tur och retur till Karlas krok idag. Finns ju inget av värde att fota i detta gråa, trista. Ja, jag vet... jag har sagt att jag inte gillar snö... men detta gråväder är inte heller kul. Kollade på yr.no och konstaterade att prognosen lydde omkring 0 och moln, moln,moln under hela nästa vecka.
Snö eller gråväder? Pest eller kolera!
Vill ha barfrost och sol. Både ha kakan och äta den!

- Oj, vad tiden går fort, det är redan helg, sa jag då vi avslutade skolveckan.
- Jag tycker inte alls att tiden går så fort, svarade en av eleverna. Det känns som vi gått i skolan jättelänge.

Jag kan i och för sig hålla med. Terminen känns ha varat ett tag, men veckan bara rasslade i väg. Förklara det den som kan. Eller det faktum att det bara är tre veckor sedan det var annandag jul. Tomtetiden känns så avlägsen...
Antagligen beror känslan på att det var längesedan på, att vi nu är inne i vardagsrutinerna igen... eller ekorrhjulet som någon kollega uttrycker det.... och då känns helger och ledighet genast avlägsna.

Skolterminen rullar på och det är så roligt. Förstår inte vad jag skulle göra i ett liv utan skoljobb. Ser att ett antal av de gamla lärarna, framförallt på kommunens mest centrala skola, håller i så länge de "får" ... till 67.  - - Ingen tackar dej för att du jobbar hela livet, säger en del. Passa på och njut av pensionärstillvaron!
Vi tänker olika, tänker jag....

Träningsterminen har kommit igång. Har hunnit med tre pass i veckan.
-Hur hinner du? undrade en av de (få) spänstiga pensionärer som är med på Spinmixen,
- Jag har inte mycket förutom skola för mig, och då hinner jag, iallafall ibland. Och så är det ju en prioriteringsfråga.

Läste f.ö. i gårdagens Aftonblad att det är bättre att ha bra kondition än att vara smal. Speciellt som jag både gillar att träna/röra på mig och att äta ... både nyttigt och  ( ännu hellre) onyttigt.

Vår "avlägsne" granne begravdes idag. Jag var inte med på begravningen. C-E däremot var med vi avskedet till vår bybo. Tycker att det där med begravningar är lite "svårt", på det sättet att jag känner att jag VILL gå på en del., medan jag egentligen inte alls behöver närvara på andra. Hade inte begravningen legat på skoltid, så hade jag gått, förstås. Nu var det redan några som behövde vikarie idag, och då vill jag inte göra det ännu mer besvärligt att få till det. Inte heller hade jag någon direkt relation till den bortgågne, mest var det så att han var en del av byn, ända från sin födsel. Visst finns det begravningar man "måste" gå på... men de allra flesta kan man ju faktiskt välja att närvara vid eller inte. Tycker jag. En del är nästan begravningsfreakar, tycker jag.... andra vill inte ens närvara på vänners avskedsceremoni.

Bloggvännen Bosse  ställde idag en fråga på sin blogg: Vilket socialt media skulle du inte vilja vara utan.
Facebook, svarar jag ganska tveklöst. Där ligger hela min fortbildning ... och så har man en del koll på många vänner/bekanta.
"Grej of the day" är ju bara så bra. Det är så kul när eleverna kommer och frågar om dagens ledtråd och försöker lista ut. Diskussionerna/ elevinläggen/frågorna under den korta "mikrolektionen" kan bli så många, att mikrolektionen blir en helt vanlig lektion. Denna vecka blev det fyra "grejer". Tanken är att det ska vara tre, ja, i min värld... må, ti och fre. Men jag hittade en PP om "Tändstickor" i FB-gruppen, och den kunde jag inte motstå.
I övrigt så var det tulpaner, 20.dag Knut och terrorism som var veckans egentillverkade "Grej" -PP.
Allmänbildande och hjärnkopplingsbildande för många ( förhoppningsvis alla)
På måndag blir det Raoul Wallenberg.

Fredagsmaten klar ropar C-E. Lyx att få sätta sig vid dukat bord. Att jag får ta hand om disken sedan är helt OK.

Elake Egon

Tittade ut i en vit värld i går morse.
Måste erkänna att jag, trots att jag är anti-snö-person, tyckte att det var rätt vackert.
Det hade varit skönt att få sova lite längre på morgonen igen, det var ju redan lördag... man blir bortskämd med att få sova tills man vaknar av sig själv, när man är ledig.

I övrigt så hade skolstarten, som alltid, varit enbart positiv.
Bra uppstartsdag, den nye rektorn verkade vara lika mycket människa som ledare ... och min klass, ja, den är ju bara helt fantastisk. Förstår inte att det kan finnas en samling av hela tjugo så fina barn, där alla är så goa mot varann... och så intresserade av att göra sitt bästa i skolan.

Snötäcket var minst halvdecimetern tjockt och det var ett tungt täcke. Tog en promenad  fram och tillbaka till Moghult, och tänkte att det är lika bra att skotta rent på de ställen vid huset, där jag vill ha fri passage. Även om det var utlovat regn och blåst, så kunde det ju snabbt gå över i snö, frysa till och göra att det blev onödigt svårskottat senare. Bra styrketräning om inte annat!

Det blåste rätt bra på förmiddagen, och tog i allt mer. Kände mig lite illa till mods, hade en föraning om att   Egon skulle kunna bli betydligt mera besvärlig än beskedliga Svea.
Efter Gudrun, så har vi fått strömkablarna nedgrävda, så det där med strömavbrott har vi blivit ganska förskonade från. Men man vet ju aldrig, så vi bunkrade upp med en spann vatten, ficklampa och lätt bärbara ljusstakar.

TV-signalen från SvT bråkade en del under eftermiddagen. Alla andra kanaler kunde nås, men ingen av de publika kanalerna. Däremot gick det bra att få en bra bild på datorn, via wi-fi. Försökte förklara det för mig själv och kom fram till att datasignalerna går via kabel ända fram till modemet, och sedan går signalerna inomhus, medan mastsignalerna blåser som de vill i den tilltagande stormen.
Konstigt att alla andra kanaler gav utmärkt bildkvalitét. Har varit med om detta tidigare, i blåsigt väder. Ännu konstigare var att när Egon gick lös som värst, så funkade SvT alla program igen. Så "Stjärnorna på slottet" det kunde vi se och höra, samtidigt som det understundom lät som om Egon skulle lyfta taket av huset vårt.

Men strömmen, den kom han inte åt.

Somnade gott vid elvatiden.
När de blå-grå åter slogs upp, så var världen lite förändrad.
Växthuset tycktes Egon ha gillat att leka lite med.  Tre sektioner platsvägg + dörren var borta. Två plastskivor hämtade jag hem från angränsande skogsparti.
Sven tog de två skivorna i hörnet i december 2013. De var lätt tillbakasättbara. Ska nog gå och fixa till detta också. Plastskivorna är hela... så det går med största sannolikhet att stoppa in dem i sina spår så småningom.

Egon tycktes också, som de flesta stormande fenomen, gilla att förstöra i det som är nyavverkat.
Bakom huset avverkades det mycket i höstas, och man sparade många fröträd. Hälften av dem  har Egon lyckats fälla till marken.
Hit behöver maskinerna återkomma och ta hand om det som blivit stormfällt.
Får skicka ett mail till skogsägaren, som bor på annan ort, om detta.

Vi åkte ut till Moghultsskogarna och kollade förödelsen där. Den gamla skogen hade Egon inte lyckats rå på. Det fanns några enstaka träd som fällts till marken. Det kändes bra. Vi promenerade till en mer avlägsen del av skogen, och kunde konstatera att här fanns stormfällda träd från många olika stormar. C-E förklarade att så länge det inte finns skadeinsekter, så gör det inget att det ligger lite träd. I den gamla skogen har det aldrig blåst ner tillräckligt mycket, för att vara idé att ta dit någon som tar hand om det.  Så det kanske får bli så att de knappa tiotalet Egon-fällda träd också får ligga kvar.

Det tycks som om elake Egon var relativt schysst mot oss. Tror att han gått hårdare åt andra skogar och egendomar. Men visst är det värt att begrunda hur små och maktlösa vi är, när naturmakterna tar över.

Nu hoppas vi på en lugnare version av vinter... och det får gärna komma lite mjuk snö, bara den inte kommer i samband med vindar som bär sina egna namn.

Borås och burkar

Skulle lämna tillbaka en experimentlåda som jag lånat från Navet. Lika bra att få det gjort på lovet, för jag vet hur det blir sen, man har ingen större lust att bege sig till stan.
En liten tur genom affärer som säljer kläder till tanter blev det också. Blev ett par långbenta träningsbxor inköpta ... skönt att kunna åka till träning utan överdragskläder ... och så fick ytterligare en klänning komma med hem till Stockremma. Det är så roligt att det finns en hel del klänningar att välja bland numera. Indiska är de som levererar allra bäst. Där fanns det mycket... och jag fann en ny, skön, mjuk, ganska färgglad favorit. Lite färg på tanten piggar definitivt upp!

Nöjd och glad och med en köttbullsmacka från fiket Bakgården i magen ... men med dåligt samvete för de stackars tiggare som satt ute i kylan... var det så läge att leta lite burk i trakten av Borås.

Vädret från igår fanns inte kvar, lite mulet var det när jag hittade en ny väg, bakom Sjöbo, som gjorde att jag kom ut på vägen mot Fristad utan att passera den välbekanta stadsdelen. Förstår att det var länge sedan jag åkte här, tror att denna vägen öppnades någon gång förra året.

Gpsen hade varit välvillig, visade det sig, då jag igår lade in koordinater till gömmor utmed något som hette Knektåsvägen.
Gpsen ville att jag skulle svänga av vid Tosseryd, och det gjorde jag.

Det blev till  stor del en nostalgirunda som jag körde denna trettondagsafton.

Det är nästan så att jag har bilden kvar någonstans i hjärngömmorna, bilden på Simbas  och en lejonninnans inhägnad här i Tosseryd. Det var Sigvard Berggren som tagit Simba tíll Sverige och Tosseryd, och det var många som tog en biltur just hit för att beskåda de vackra djuren. Måste varit tidigt sextiotal, som den lilla tjocka tösen var här sist.

Samhället Tosseryd hade flera  gömmor nära vägen. Lite sådär, tyckte jag... det var många som var ute och gick. Men jag tror att de var vana vid folk som snokade omkring i hushörn och som lyfte på stenar.

Vägen till Knektås, den bar som namnet antyder, uppåt.
Gömmorna var varierande, några fixade jag inte.... de flesta hittades lätt.

Kan detta vara Knektås tro? Gillar verkligen de här gamla husen... kanske därför att jag inte bott i ett sådant här stort fint hus...och gärna skulle velat pröva. To late, känns det som....

 Favoriten var denna lätthittade gömma. De är en adventscache sedan förra advent.
Man blir glad åt lite fägring utmed vägen.... och så är det gott att slippa rota under stenar och i stubbar.

Tar med denna suddiga bild och gör den så liten som möjligt.  Högst uppe i backen hade Borås GIF sin stuga och längdskidanläggning. Här fanns det en cache av hög svårighet som skulle vara i en gran. Gps nollade mitt  på  vägen.... nä, det var inte min grej att försöka leta reda på något svårt när jag inte hade en aning i vilken gran jag skulle leta.
Pistmaskinerna gick för fullt,  och jag tänkte i mitt anti-snösinne: "Hoppas att detta är de enda snötyngda granar jag behöver se denna vinter".
Kallt och rått var det här på toppen och med inverkan av pistmaskinerna.

Sen gick det neråt - och tänk - i en lång nedförsbacke mötte mig en välkänd utsikt; den över min barndoms mader och ända bort till Backgården, till min brors hus.

Mer nostalgi blev det när Knektås-cacherna gick över i cacher benämnda "Vägen till Gretlanda " #1 - #6"
Gretlanda hör till Rångedala, och där bodde min mammas faster, hennes kusin och hennes kusin berömda son, centerriksdagsman och senare TV -känd auktionsutropare.

Vägen gick från Hjortsered mot Gretlanda, och den åkte jag några gånger med min mor och far, då jag var med hos deras vänner i just Hjortsered.

Bilden visar ett stenröse innehållande en cache. Inte min favoritplats precis, men här var stenarna stora och gömman schysst placerad.

Nästan framkommen till Gretlanda kom jag till denna fina hage/lund med en stor och tydlig treudd... anlagd någonstans under folkvandringstid, yngre järnålder. Hade inte en aning om att det fanns sådana fina fornminnen i min hembygd.

Den gamla surkartsaplen blev dagens sista cache. Hittade sammanlagt fjorton på ca två och en halv timmes sökande. Hittade inte fyra stycken... och de tog förstås längst tid att leta efter.

Stängde av gps och vände ner mot Rångedala. Tog en bild på min gamla skola, genom bilrutan. Skulle gärna vilja komma på återbesök, så här ungefär 50 år efter det begav sig.
Någon återträff av klasskompisar, nej, det tror jag inte på. Vi hade en ( eller ett par) för 25-30 år sedan. De var i och för sig kul. Men nu är vi nog för gamla och gaggiga... : )

Såg förresten den omtalade filmen "Återträffen" i går.... tyckte inte att den var så bra. Tur att man inte gjorde ett av sina sällsynta biobesök för att se den....

Kände ett stygn av dåligt samvete för att jag inte stannade till vid kyrkan och besökte föräldrarnas grav. Tror i och för sig inte att de bryr sig om vilket ... speciellt inte vid denna årstiden. Hade det varit sommar, så kunde jag ha fixat lite blommor att sätta framför deras gravsten.

De blev vägen över U-hamn hem, ett snabbstopp på Sibylla i Gällstad för att fylla på glukos. Hemma väntade katterna på att komma ut. C-E har alltid årets längsta jobbardagar så här vi trettonhelgstid, så honom hämtade jag inte hem förrän efter klockan sju.

En dag kvar på lovet. I morgon ska jag vara hemma och njuta av ledighet ... eller göra skoljobb ( iallafall en stund). Borås och burkdagen blev en bra trettondagsafton. Sänder ett extra bravo till den bara marken för det!

Tog tag i tomtetröttheten

Det brukar börja redan på annandag jul. Tomtetröttheten! Smådammiga står de där, och smått hånflinar åt en, för att man alldeles nyss väckte upp dem ur sin tomtesömn och som sista julstädningssyssla, med viss möda, placerade dem på sina (oftast) vanliga platser.
De var riktigt roliga att se de första dagarna i det julförberedda huset. Det var under det att julbrödet bakades, skinkan kokades ( som vanligt alldeles för torr), julgranens inhämtades, julgodiset bereddes och vår lilla familj församlades.
Juldagen var också helt ok, för det var ju ännu jul.
Men som sagt, på annandagen så började vi bli ganska trötta på varann, jag och tomtarna. Tröttheten förstärktes under dagarna fram till nyår... sen har jag ju varit borta från huset ett par dagar och sett att små, få och  väl utvalda tomtar inte är så störande. Så var det i det huset som jag tillbringade ett antal kvälls och morgontimmar i under "bortavistelsen".

Idag stod vi inte ut med varann längre, jag och  tomtarna. Juletidsförgyllarna fick återgå till den gamla brudkistan, som är deras förvaringsplats i ganska exakt 50 veckor per år. Där fanns det en hel del tomtevänner kvar, sådana som inte fått uppleva julen detta år ( och inga jular på länge). Kanske dags att låta dessa  få möjlighet till ett bättre liv, att lämna in dem på "Återbruk".

 Till advent brukar röda dukar, ljusstakar och adventsstjärnor komma fram.
I samband med julstädningen så byts de röda dukarna ut mot dukar med tomtemotiv. Gissa om jag var urtrött även på dessa bordsbeklädnader? Den fina stora julduken, som jag är så stolt över i julinträdestiden, den vara småsmutsig och vad det gäller tomtar, outhärdlig. Marsch ner i tvättrummet för den , liksom köksdukarna och köksgardinerna. Dags för efter-jul tvagning!

 Juletiden är inte riktigt över ännu, det kan jag gå med på. Men tomtetiden är det definitivt.
Ljusstakar och julgran får vara med ett par dagar till, som längst fram till helgen.  Då tror jag att julen blir utdansad/kastad av de allra flesta och hus och hem återställs till normaltillstånd.
Tycker att det är en av årets härligaste tidpunkter, den när julen är över och vi går mot ljus och vår igen.

Ute var det årets klart ljusaste dag. Härligt väder, med temperatur nära noll. Helt klar himmel. Ska finnas en komet att se åt söder på den klara kvälls/natthimlen. Är lite fascinerad av alla slags himlafenomen.

Klipper från DN:

 För just nu syns komet Lovejoy (C2014 Q8) lågt på himlen i sydsydost vid 18-tiden på kvällen för att sedan röra sig mot söder och synas fram till tvåsnåret. I kväll dold av en ljusstark månskiva och ännu så länge bäst synlig i en enkel fältkikare. Ljusstyrkan är strax under den som ett vanligt Svenssonöga kan uppfatta men trots det går den alltså att se genom en vanlig kikare till och med inne i en stad.

Ute på den mörka landsbygden går den redan nu att se med blotta ögat.

Var ute och kollade vid halv elva i går kväll, men såg inget. Får försöka med kikare i kväll.....

Tog en promenad under det att solen stod som högst. Härligt väder. Njuter oerhört av barfrost, av all avsaknad av snö. ( Men tänk på barnen, säger en del. Nä, jag tänker bara på mig själv. Förresten finns det barn som heller inte gillar snö och kyla! Det vet jag bestämt.)

Som jag så många gånger tidigare framhållit, det finns inget positivt alls med snö. Bara besvär. Om man nu inte tänkt sig ut på skidor, förstås.

Tog Modsrundan i tämligen bra tempo. För ovanlighetens skull, så gick jag nästan snabbare än C-E.
Skönt att känna att tanten fortfarande är i något bättre skick än Mods-ladugården.

Tänkte ge mig lite god råd, att ta åt mig om jag får förmånen att uppleva fler jular:

• Ta fram tomtarna vid lucia. Så får de iallafall lufta sig lite mer än två ynka veckor.
• Gå igenom tomtelådan i sommar och lämna in alla oönskade tomteindivider till Återbruk i Limmared. (Passa då på att ta med lite mer av det som bara står och dräller till ingen nytta!)
• Koka bara knäck som julgodis. ( De är bara det som blir bra, och som blir uppätet av någon annan än mig själv)
• Baka inte pepparkakor, fast du tycker att det är kul. ( De blir inte ens uppätna av mig själv... och nu smakar de bara gammalt)
• Köp färdigkokt skinka.
• Köp inga nötter, eller bara valnötter och paranötter. ( Bara jag som äter, och är inte så förtjust i varken hasselnötter eller krakmandel. Dessa smakar mycket bättre färdigknäckta och hela i separata påsar)

 C-E och jag promenadmotionerade i det vackra pre-Svea vädret. Andra motionerade på mer användbara sätt.  -Jobbigt, sa P-E. Men nyttigt. Ger värme två gånger.

 Kände mig som den värsta paparazzi- fotograf, då jag smygfotade våra andra grannar. Deras julröda tröjor lyste så grant bakom hallonsnåren. Även de jobbade för dubbel värme, och ännu hårdade än P-E. Här gör man gemensam sak med gammaldags handsåg. Föredömligt ur miljösynpunkt, definitivt!

Tillbaka på vår byväg  såg mitt oftast vakna kameraöga denna installation.
Gissar att det är tomten som tog sig en öl vid den lilla smyckade granen, efter väl förrättat värv för en och en halv vecka sen. Eller i ren frustration över att var slut på snälla barn i vår by......ja, i det närmaste iallafall.

 En helt ljuvlig himmel bakom den roliga skanten.
Tror att skant är ett ganska så lokalt ord för något begrepp som jag inte kommer på. Ett dö-träd, som fått stå kvar....De som lämnades kvar av de elaka skogsskördarna i höstas.

Öppnade dörren till växthuset, då jag kom hem. Termometern visade på några grader plus och det luktade faktiskt växtlighet där inne.  Kändes som om vi redan var på väg mot den sköna sommaren.... men det är klart att det blir "bakslag" .... snö och kallvinter lär komma. Men på väg mot sommarn, det är vi faktiskt.Mer mot än ifrån!

Två dagar kvar av ledigheten, det är vi många som har. Hoppas på två soliga barfrostdagar. Härligt att tomtarna är undanstoppade... nu är det bara lite fönsterljus som ska bytas ut... och ljuset i trädgårdsutsiktens nyanlagda skogspark, det ska stiga allt högre under det närmaste halvåret. Känns gott!