Elake Egon

Tittade ut i en vit värld i går morse.
Måste erkänna att jag, trots att jag är anti-snö-person, tyckte att det var rätt vackert.
Det hade varit skönt att få sova lite längre på morgonen igen, det var ju redan lördag... man blir bortskämd med att få sova tills man vaknar av sig själv, när man är ledig.

I övrigt så hade skolstarten, som alltid, varit enbart positiv.
Bra uppstartsdag, den nye rektorn verkade vara lika mycket människa som ledare ... och min klass, ja, den är ju bara helt fantastisk. Förstår inte att det kan finnas en samling av hela tjugo så fina barn, där alla är så goa mot varann... och så intresserade av att göra sitt bästa i skolan.

Snötäcket var minst halvdecimetern tjockt och det var ett tungt täcke. Tog en promenad  fram och tillbaka till Moghult, och tänkte att det är lika bra att skotta rent på de ställen vid huset, där jag vill ha fri passage. Även om det var utlovat regn och blåst, så kunde det ju snabbt gå över i snö, frysa till och göra att det blev onödigt svårskottat senare. Bra styrketräning om inte annat!

Det blåste rätt bra på förmiddagen, och tog i allt mer. Kände mig lite illa till mods, hade en föraning om att   Egon skulle kunna bli betydligt mera besvärlig än beskedliga Svea.
Efter Gudrun, så har vi fått strömkablarna nedgrävda, så det där med strömavbrott har vi blivit ganska förskonade från. Men man vet ju aldrig, så vi bunkrade upp med en spann vatten, ficklampa och lätt bärbara ljusstakar.

TV-signalen från SvT bråkade en del under eftermiddagen. Alla andra kanaler kunde nås, men ingen av de publika kanalerna. Däremot gick det bra att få en bra bild på datorn, via wi-fi. Försökte förklara det för mig själv och kom fram till att datasignalerna går via kabel ända fram till modemet, och sedan går signalerna inomhus, medan mastsignalerna blåser som de vill i den tilltagande stormen.
Konstigt att alla andra kanaler gav utmärkt bildkvalitét. Har varit med om detta tidigare, i blåsigt väder. Ännu konstigare var att när Egon gick lös som värst, så funkade SvT alla program igen. Så "Stjärnorna på slottet" det kunde vi se och höra, samtidigt som det understundom lät som om Egon skulle lyfta taket av huset vårt.

Men strömmen, den kom han inte åt.

Somnade gott vid elvatiden.
När de blå-grå åter slogs upp, så var världen lite förändrad.
Växthuset tycktes Egon ha gillat att leka lite med.  Tre sektioner platsvägg + dörren var borta. Två plastskivor hämtade jag hem från angränsande skogsparti.
Sven tog de två skivorna i hörnet i december 2013. De var lätt tillbakasättbara. Ska nog gå och fixa till detta också. Plastskivorna är hela... så det går med största sannolikhet att stoppa in dem i sina spår så småningom.

Egon tycktes också, som de flesta stormande fenomen, gilla att förstöra i det som är nyavverkat.
Bakom huset avverkades det mycket i höstas, och man sparade många fröträd. Hälften av dem  har Egon lyckats fälla till marken.
Hit behöver maskinerna återkomma och ta hand om det som blivit stormfällt.
Får skicka ett mail till skogsägaren, som bor på annan ort, om detta.

Vi åkte ut till Moghultsskogarna och kollade förödelsen där. Den gamla skogen hade Egon inte lyckats rå på. Det fanns några enstaka träd som fällts till marken. Det kändes bra. Vi promenerade till en mer avlägsen del av skogen, och kunde konstatera att här fanns stormfällda träd från många olika stormar. C-E förklarade att så länge det inte finns skadeinsekter, så gör det inget att det ligger lite träd. I den gamla skogen har det aldrig blåst ner tillräckligt mycket, för att vara idé att ta dit någon som tar hand om det.  Så det kanske får bli så att de knappa tiotalet Egon-fällda träd också får ligga kvar.

Det tycks som om elake Egon var relativt schysst mot oss. Tror att han gått hårdare åt andra skogar och egendomar. Men visst är det värt att begrunda hur små och maktlösa vi är, när naturmakterna tar över.

Nu hoppas vi på en lugnare version av vinter... och det får gärna komma lite mjuk snö, bara den inte kommer i samband med vindar som bär sina egna namn.