Fullspäckad februarifinish

Kollade  antalet blogginlägg, år för år, från 2009 till 2014. Det visade på en klart dalande trend. Februariinläggen för i år var dessutom rekordfå
Första året/åren skrev jag var eller varannan dag. Nu får man vara glad om man får till det en gång i veckan.
Beundrar min bloggvän Mia. Hon skriver ofta, och om riktiga saker.
Jag skriver mest dagbok.

En sak som jag fått "lära" mig under den fullspäckade veckan, det är att det mest förödande för ens eget "må bra", det är att jämföra sig med andra.
En sak som jag kommit till insikt om är, att jag gjort/gör mitt liv till ett mycket sämre liv/ ibland ett riktigt pissliv, just genom att jämföra mig med andra. Ett ständigt jämförande med dem och det,  där jag kommer till korta.

Skit också, tänker jag, med de berömda tårarna brännande bakom ögonlocken, skit, att jag förpestat min egen tillvara så mycket och ofta, just genom  att jämföra allt som jämföras kan, med hur jag är/har det/lyckas för egen del. Speciellt det sista.

Två föreläsningar var jag på i veckan.
Tisdagsföreläsningen tog mig ända till Herrljunga, där 140 förstelärare från Sjuhäradsbygden var samlade för att lära mer om effektiv undervisning och kollegialt lärande. Föreläsare var en doktorand från Linköping.

"Kollegialt lärande", det är en tidstrend. Mattelyftet bygger t.ex på detta. Som gammal i gamet så kan jag väl tycka att detta är en trend som alla andra, helt ok och säkert utvecklande... men att det ofta fattas tid för att man ska känna att det blir bra.
Nu hade föreläsaren förslag på ett kollegialt arbete, där man bara träffas en gång per månad och jobbar med ett gemensamt pedagogiskt miniprojekt i klassrummet mellan träffarna. Kunde inte låta bli att gilla tanken. Varje veckas mattelyftträffar, det är för ofta...... och det har jag redan framhållit här flera gånger om.

En annan sak som jag gillade i föreläsningen ( och som jag också tänker, men som betygen verkligen står i motsats till) det var när föreläsaren framhöll viktigheten av att se varje elevs egen utveckling,  i jämförelse med sig själv och inte i jämförelse med alla andra. ( Det var här han också yttrade de för mig så djupt sjunkande orden: Om man ska skaffa sig ett lyckligt liv, så ska man sluta med alla jämförelser med alla andra)

VM i skidor har ju gått i veckan. Eller rättare sagt de norsk-svenska mästerskapen. Fattar inte storheten i världsmästartiteln, då det egentligen bara står emellan två länder....plus något annat land av mindre än tio möjliga, som kan slå sig in på topplaceringsplats.
Den dag jag var i Herrljunga på föreläsning, vann Charlotte Kalla en-milen. En jättefin tjej, är hon Kalla, och superduktig... MEN jag anser inte att hon stod för den största svenska prestationen. Det anser jag att fjärdeplacerade tjejen, Maria Rydbeck ( hette hon så) gjorde. Kalla har varit i ( den smala) världstoppen i flera år, medan Maria aldrig placerat sig där tidigare.
Apropå att jämföra prestationer utifrån förväntningar och tidigare prestationer..

I onsdags var jag på en annan föreläsning, på eget initiativ, efter inspiration från mina yngre kollegor. Den handlade om hälsa, träning, livsstil, och hölls av en tjej på dryga trettio år.
Även här handlade det om att jämföra sig med sig själv och inte med andra, att sätta realistiska mål för sin träning, viktminskning, livsstilsförändring. ( Samma gällde f.ö. för skolmål för elever, utifrån tisdagens föreläsning)
Det som fastnade mest hos mig under denna föreläsning, det var att man skulle bli "En sådan som...."
Jag är en sådan som tränar två-tre gånger i veckan. ( Ja, det stämmer för mig)
Jag är en sådan som gillar att promenera. ( ja.... )
Jag är en sådan som tänker på miljö.... ( joo, ganska så mycket)
Jag är en sådan som aldrig  jämför mig med någon annan..... ( stämmer inte.... men jag vill få det att stämma....)
Jag är en sådan som bara äter choklad på fredagar... ( det stämmer inte... men jag vill att det ska bli så.. kanske det går att övertyga sig själv)

Fitnesscoachen Madeleine  ( som ser förskräcklig ut på bilderna på sin blogg... med tanke på att jag tycker att muskelknuttar är vidriga att se) såg helt normal ut med kläder på och gav många bra tankar.
"Om man mår dåligt av något ska man inte utsätta sig för det". Bra, där fick jag belägg för mitt beslut att aldrig mer utsätta mig för att vistas på samma plats som den människa som verkligen har försurat mitt liv....
eller ... shiit... som jag LÅTIT försura mitt liv...... För så är det ju!

Se positivt, våga ta beslut, man har bara sitt eget liv som man lever så länge man har det!

Men... tänker jag sedan... måste man inte ta hänsyn till andras välmående i sin egoism-syn?  Svårt, det där... inget är självklart.....

Träning mår jag bra av, även om den gör så att kroppen gör lite ont.....kettleworx är kul ... så det är just nu min nya trend. Söndagar är dessutom bra träningsdagar. Måndagsspinnmixen funkar också bra.... och egentligen vill jag gå på tisdagsfunktionellträningen också.... fast den är svår att få tid till.... och torsdagskettleworx... eller torsdagsspinnmix...torsdagar är också dagar som är svåra att få till tid på... det är möten.. och fortfarande några "utvecklingssamtal" kvar....
Känns lite jobbigt att stressa från det ena till det andra när man är "gammal"....

Snart är det långa vårpromenader och cykelturer som kan komma ifråga, och det när det blivit kväll ... det känns väldigt positivt...

 Igår åkte vi till Malmö. Över dagen.
Målet var att komma till Karins nya lägenhet, den som hon bott i ungefär en månad.
Passade på att åka fram till den gamla Halmstadsstugan på vägen söderut.
Jodå, den hade stått pall för årets vinterstorm också.

Tog en promenad till havet .  Där hade måsar och trutar förmiddagsmöte. Undrar vad de hittade för ätbart alldeles nära stranden?

Dubbla tångbarriärer låg uppsköljda i sanden. Stranden hade blivit otroligt stor efter vinterstormens framfart.

Dynerna bryts ner mer och mer för varje år ( och storm). Nu är stranden farligt nära de mest strandnära stugorna.

Dimman följde oss  från norra Småland, en bra bit ner i Skåne. Hade sett fram emot att se naturväxlingarna utmed den 25 mil länga vägen, men det mesta var dolt i det gråvita.

När vi kom fram till Malmö vid halv tolvtiden, då var det siktigt och höga moln omväxlande med sol.

Det var enkelt att hitta till Karins nya adress. Här, i hörnet, bor hon i sin nyrenoverade fina lägenhet. Absolut den finaste hon bott i under alla sina år i Malmö. 

Riktigt färdig med inredningen var hon inte, och vi erbjöd oss fixa de hyllplan som fattades, nu när hon kunde få hem dem, utan att behöva låna en bil.

 Vi hamnade på Bauhaus i Svågertorp  ( kan det heta så, det stora affärsområdet sydväst om centrala Malmö?).  Att besöka en jätteaffär för hemmafixare, det var en ny erfarenhet för mig. Oj, vad mycket det finns att välja på.... golv, beslag, hyllor, skruvar, badrumsinredningar, industridammsugare,tapeter.......... och tulpaner.
Någon vanlig dammsugare, vilket också behövdes till nya lägenheten, fanns dock inte. Den hittade vi på, betydligt mera tant-tilltalande, Elgiganten.

Karin bor längst bort i detta gamla tvåvåningsradhus. Lite trädgård hade man också... vintergäcksbilden i början kommer från rabatterna. Där fanns också krokus och snödroppar i full blom.

Lunch åt vi på en närbelägen, relativt nyöppnad restaurang. Åt fickgryta. Riktigt mumsigt!
Sen var det bara ( i första hand för C-E) att ta sig an att sätta upp de nyinköpta hyllplanen. Det tog sina lilla tid, men riktigt bra blev det.
Känns som om Karins lägenhet - när hon fått till den slutliga finishen, genom att sätta upp de medflyttande tavlorna- har en lägenhet som skulle gå att visa upp i vilket inredningsmagasin som helst. Roligt att se den fina lägenheten!

En mor och dotterbild, slutligen. Dags att ge sig iväg hemåt igen. Hemresan gick bra, i fint körväder, lite trafik ( det var ju melodifestival) .. så vi var hemma vid tiotiden igen.

Vi kommer snart tillbaka till Malmö... det ska inte bara bli en gång om året besök, som det faktiskt blivit de sista två åren....

Och nu, så ska tanten som är en sån som tar en promenad varje dag, gå ut en sväng bland dansande snöflingor. Mars månad är här... och faktum är.... ju, jag gillar att ha fart i tillvaron.... iallafall fram till dess den vackra vår och sommartiden är här.