Flyga och fara....

.....hör ju till i påsk.
Kärringar på kvast, mest då.
Även om jag är kärring och äger en kvast, så orkar den inte lyfta mig... så jag har inte ens försökt.
Men fara kan man göra, och det har vi gjort i dagarna två... och mer ska det förhoppningsvis bli.
Två färder tänkte jag bjuda på:

Påskaftonens färd gick till Småland.
Hade egentligen tänkt oss Halland och öppna den gamla stugan, men då yr.no hotade med nattfrost även vid Kattegatt, så vågade vi inte riskera vattenfrysning i den gamla oisolerade stugan.
Kommer förhoppningsvis bättre väder, så småningom.

Det fick bli en geocachingrunda i stället. Bestämde träff med dotter och svärson vid macken i Forsheda, och tog sedan tillsammans en promenad på madmarker, sannolikt gammal sjöbotten.
Storån följde oss till stor del på vägen.
Och över alltihop lyste en härlig sol.

Det var en lättgången runda, Ängarundan, många cachegömmor var enkla... och några var lite knepiga.
Smart att blanda in såväl multicacher som mystar i den 13 cacher långa rundan.... 4-5 km.
En av cacherna, fann vi inte... en lätt en, tror att den var borta.

  - Vad har du i burken, Johanna?  Jaha, bara det vanliga... papper och penna. Borde det inte vara lite påskgodis, så här på påskafton???

Väldigt fint var det att gå längs ån... kan ses som påskaftongodis för kropp och själ.

Flera gamla lador passerades. En del med nya maskiner i... och vi undrade hur man vågade ha dessa dyra grejer i olåsta halvruckel. Smålänningar är en hederligt folk, det är tydligt.

Minnesmärken från gångna tiders jordbruk fanns det också.

Antar att det finns en del djur innanför stängslen sommartid. Och en hel del promenerande tvåbenta+fyrbenta längs den fina grusvägen.



Ska vi gå över Storån här?  Nä, det var ingen bro för oss... det var en bro för Krösatåget.
En burk fanns gömd därunder.

Multicacher kan vara lite luriga. Speciellt om de är otydliga i sin utformning.
Här gällde det att räkna betongringar och snedställda järnstag i broräcket. Gällde det alla, även i fundamentet, eller bara i räcket?

Blev lite konfunderad. Ändrade på koordinaterna då jag tänkt ett varv till.
Väl framme vid målet, så stämde hinten bra... men jag fick ändå ringa en vän.... Inga/forjoi... för att få bekräftat att vi kommit rätt. Det hade vi. Så småningom fann vi det vi sökte.

Bra att det finns bänkar utställda till fikasugna.
Citronmuffinsen var från Stens var påskgula och smakade väldigt gott.

Det fanns en finalgömma också. Ytterligare en multicache. Vilket jag inte fattat förrän vi kommit till den plats, där vi möjligen skulle kunna hitta en sista cache. Helt säkert var det inte, en burk fattades och en ledtråd där i. Men vi testade oss fram, Johanna fann en liten, liten cache... jag ville inte ens öppna den, för de loggremsorna är så svåra att  klämma tillbaka igen... men Martins välmotoriska kirurgfingrar klarade förstås det. Snopna blev vi, då vi skulle ta oss till ett ställe över 500 meter bort för att komma i mål.

Tog bilen, men det funkade inte. Vi skulle till andra sidan ån.
Parkerade bilen på 350 meters avstånd, med järnväg och skogsparti emellan. Var tveksam till att vi skulle slutföra detta, men ungdomarna manade på oss. Inte ge upp! -Tänk om jag skrivit in fel koordinater, sa jag.
Heltokigt att lägga en gömma så långt bort. - Tro på dej själv, blev svaret.

Och se där, där var gömman, hittad av Johanna. Visar upp beviset på slutfyndet, trots att bilden är så där bra, men en blink/blundande cacheupphittare.

I Hjälshammar hade Johanna gjort riktigt vårfint.
Beskådade också det nästan iordningställda stallet.

Påskmat och lite spel blev det,  innan jag och C-E tackade för en trevlig eftermiddag/kväll och körde hem i den fullmånsupplysta kvällen, med Venus som ledstjärna nästan ända hem.

I min hemby , I Finnekumla, Rångedala, har jag sedan ett år en geocachingrunda. Jag hade fått besked om att ett par av burkarnas innehåll var alldeles genomblött och att någon upphängningsanordning behövde ses över.så det fick bli en färd till barndomens stenar, denna påskdag.
Tyckte att vi kunde kosta på oss att leta upp två gömmor på vägen.

Den ena fanns här i Ulricehamns stadspark.  C-E bodde i stan under sin gymnasieår, i ett annat sekel, men hade inte en aning om att stan hade en egen stadspark, Så det blev ett allmänbildande besök för hans del.

Nära den nya sjöstaden fanns den andra cachen som vi lätt hittade.
Vid Åsundens strand, bevittnade vi detta triangeldrama.
Undrar vem den skenbart blyga tjejen väljer?

Trodde inte att bror och svägerska var hemma, eftersom de skickat Glad Påskhälsning på väg till yngsta sonen i Norge, i torsdags.
Men de hade kommit hem igår och blev lite förvånade att få oväntat besök, där borta i det fina huset vid vägen slut.

De ville inte gå med på cacheservicerunda, inte ens för att njuta av blåsipporna i hagarna.

Ganska så blått var det, men tror att det kommer att kulminera i blåhet nästa helg.
Kollade inte ens blåsippsgömman här under... den hade ju ingen klagat på... utan tvärtom, gillat.

Föredömligt att ta hand om taggtråden på detta sätt.
Tror det är ett pensionärspar som flyttat ut från stora huvudstaden, till ett litet torp i Finnekumla, som ser till att hålla fint i hagarna. En sådan bra sysselsättning!'

Gick över välgödslade åkrar, ner till bron över Viskan.
Remsan i den smått rostade lilla burken skulle vara blöt... men det var den inte längre... den hade väl torkat. Lade i en extra remsa iallafall.

Fika gjorde vi vid min barndoms badplats vid  Viskan.
Vattnet strömmade på ordentligt i en välfylld flodfåra.
Här bytte vi upphängningstråd på pet-röret.

Viskan kommer från den nedre Marsjön, alldeles här vid badplatsen.
Där brukar det alltid finnas svanar, och gjorde så även denna påskdag.
Från fågeltornet såg vi nyss mannen i rött, speja ut över det fågelrika vattnet.

Alla är inte geocachare som är ute och går. Vilket jag ju tror. Nä, här dök markägare Anders med fru Inger upp. Har inte träffat Anders på massor av år, och aldrig den fru som han levt med under, sannolikt, närmare tjugo år.
Trevligt att träffas, trevligt att de tyckte att det var trevligt med geocachare som besökte deras ägor. "Alla är så trevliga, som vi träffar. Och någon nedskräpning/åverkan har vi aldrig sett". Roligt att höra, tycker jag!

Bytte två riktigt blöta, oskrivbara remsor. En vid min barndoms mjölkbord och skolskjutsplats, en här uppe på ett av hemtraktens njutbara ställen, utsikten över by, sjö och angränsande byar.

Lite landning har det blivit här hemma i eftermiddag. Ska se Elfsborg möta Djurgården på CMore-kanalen på Tv om en stund.
Innan dess ska jag lägga in lite geocacher i gps... för i morrn tar jag bilen och åker till Malmö och hälsar på Karin. Några burkar får det bli också... ska försöka mig på en runda utanför Helsingborg på hemvägen på tisdag. Och kanske någon i Malmö i morrn.