Översköna Öland

Jo, nog är det en passande rubrik, även om ordet översköna -  då jag är fast i min fåniga alliterationsfälla-  är lite konstigt. En kortsemester blev det, till den översköna ön, en tvådagarsutflykt, där geocachinggömmor verkligen gav möjlighet  att se nya, fantastiska platser och skapa förståelse för Ölands historia och natur.
Rekommenderar verkligen alla att börja med geocaching, inte för att hitta så många gömmor som möjligt, utan för att använda geocachinggömmorna som hjälp att se nya platser och med lite annorlunda ögon.
Bilder blev det många förstås.... har så svårt att  sovra bland dem.... så det blir många här också...

 '
Första bilden är från Småland. Ytterligare ett överskönt ställe, en rastplats som heter Hyttsjön. Vi är nära Glasriket, tänker att sjön fått sitt namn av att något glasbruk funnits utmed den. Uppsökte rastplatsens faciliteter. De hade fått en utmärkelse, att höra till Sveriges bästa. Man blir allt lite glad  av att komma till en riktigt fräscht damrum, då  man behöver ett sådant utmed vägen.

Ginsten blommar för fullt på sina ställen. Även här vid Hyttsjön.
Det är en buske som lyser upp. Skulle vilja ha några här i våra skogar också. Undrar om man kan ta frö.... får försöka komma ihåg det framåt sensommaren. Man kan ju alltid försöka.

Körde in i Nybro för att fika och att köpa sallad att ta med på den planerade promenaden.
Nybro var inte någon överskön stad, såg ut som en sömnig småstad brukar göra...

Över den långa bron körde vi så, och körde direkt till dagens första huvudmål, Station Linné.
Kändes lite extra intressant att denna botaniska forskningsstation var grundad av en man från Ulricehamn,  1963.
Från stationen går det tre olika vandringsleder. Utmed den längsta, 7,5 km finns det 16 geocacher gömda. Denna långpromenad hade jag  sett fram emot, och jag blev inte det minsta besviken.

Första delen av promenaden gick utmed ängsmark. Massor av blommor fanns det. Vackrast av alla var dessa nävor.

Vi vandrade genom lövskog, och förundrades över hur murgrönans tjocka stammar hade klängt sig runt ekarna, men att parasiten inte var ett dugg intresserade av lönnar,

Till vår förvåning klängde även Benjaminfikus utmed stammarna på några ställen, Hade inte en aning om att den växten a) är parasit ( ev.saprofyt... ) b) finns i Sverige.

Vi passerade en boplats/by från järnåldern, där man fortfarande kunde se husgrunderna. En av dem var enormt stor. Man tror att det  varit den stora hövdingasalen som funnits där.

Det kom återigen bördig ängsmark. Gräset var i det närmaste manshögt.  Dags att göra slåtter,

Utmed en lite fuktigare del av leden, kantad med diverse lövträd och hasselbuskar, fanns det massor av sådana här stora snäckor.  Det var ett stort hus att bära med sig, tyckte vi... men gott att ha att krypa in i när det är fara å färde. Tyvärr är vi människor farliga även för den som har sitt hus att gömma sig i. Hörde hur det krasade till under foten vid ett tillfälle. Kändes inte ett dugg bra att vara snäckmördare.

Olika blommor kantade leden. Den stora blåklockan hade redan börjat blomma.

Den här kråkvicker-varianten var vanlig.  Gör sig bra mot stenmurarna av kalksten, tycker jag.

Fina ridvägar fanns utmed Kållerstads naturreservat, vilket vi passerade under vår vandring.

Barrskog är  inte så vanlig i alvarsnära trakter. Blev väldigt förvånad, då vi kom till detta område ädelgran, strax innan alvaret började på allvar.: )

 En väddsläkting... ölandsvädd, får den heta så länge. Kommer kanske att kolla upp vad alla, för oss, ovanliga arter,  heter så småningom...

Vandringsleden hade varit tydligt utmärkt så här långt.
När vi kom fram till alvarsmarken, blev det lite mer besvärligt. Speciellt som det fanns kreatur, instängda med såväl eltråd som taggtråd, och utan någon övergångsmöjlighet via stätta, mellan den cache vi just hittat och den vi skulle gå till... och på den plats där leden var utmärkt på den karta vi tagit vid Station Linné.



Vi fick ta en omväg, och det blev en riktigt spännande sådan. C-E gick efter gpsriktningen, och ledde oss genom tre-fyra trånga snår av en och havtorn, bl.a. Vi gick på kostigarna, så det gick ganska så bra, även om man stundtals kände att machete hade varit bra att ta med.

Väl framme vid nästa cachegömma, precis där alvarvägen fanns, där blev det lunchstopp. Jättegott med blandsallad från ICA i Nybro. Faktiskt lite andra smaker än vad ICA i Tranemo har.

Alvarängarna, med sin låga växtlighet, var helt ljuvliga. Det doftade otroligt mycket, och det doftade sommar. Vädret var f.ö, jättehärligt... favoritväder för vandring, ca 18 grader och växlande molnighet.

Stora ängsmarker bredde ut sig under den sista delen av vandringen, och DÄR, där växte dom.... en av anledningarna till att jag så gärna ville åka till Öland så tidigt som möjligt på sommarledigheten... ORKIDÉERNA.
Fick nästan glädjefnatt då jag såg denna första... och sen... så fanns de i massor.. och  av olika arter,

Nattviol har vi gott om hos oss också, även om den inte börjat blomma ännu. Men dem lilla söta med mörklila mössa, den hade jag aldrig sett tidigare. Den kom att bli min öländska favoritorkidé.

Denna orkidé liknar våra mossnycklar, som växer på mossen någon kilometer från oss, och som anses ovanliga i vår trakt. Men det är inte mossnycklar, för den växer i gräsmark.

Ytterligare en variant, med blomställningar ganska högt och rätt glest.

Den gula fetknoppen hade börjat blomma lite här och var.
Vi har mycket av den växten på stenmurarna framme i Moghultsbyn. Tror att de är ditplanterade av Svea.  Kom just på att jag gillar gula blommor för de lyser upp så bra. Fast jag är väl lite blomnörd överlag... det har nog inte undgått någon som kollar på bloggen.

 Kärringstandens granne är en klöverväxt. Ny bekantskap, även den.

7,5 km... ja, det blev väl lite längre med vår omväg... sannolikt närmare 8-9 km... det kändes inte alls så långt. Alla gömmor var lätthittade, och det är ju så det ska vara på en runda, tycker jag. Om det kan nog geocachare ha olika åsikter... men så tycker jag.
Tror att vi som håller på med denna fina fritidssysselsättning använder den ganska olika. Vi, C-E och jag, för att se nya platser. Andra vill hitta många cacher, någon annan vill bli utmanad av gömmor med hög svårighetsgrad. Bra att det finns så många möjligheter med geocaching.

Nära Linnestationen fanns en gömma som heter Landborgen. Här kunde man tydligt se, hur ön vilar på olika lager kalksten. Något som de som anlagt gärdsgårdar/murar på alvaret använt sig av. De har helt enkelt huggit ut det översta lagret kalksten och byggt murar med stenen.

"Ölands orkidéer" hette en serie cacher som jag var intresserad av att leta upp några av.
Kan inte vara lika intressant att besöka dessa platser under senare del av sommaren, eller under någon annan årstid. I mitten på juni skulle kunna vara för sent också, men inte detta år, med den kyliga vår som varit.

Kyrkorna på Öland var ganska lika varann, med sina rundade kyrktorn, byggda i trä.
Lite konstigt att ha den övre delen av tornet i trä, när resten är byggt av sten.

Jordgubbarna började bli klara att skördas, Pallade var sim jordgubbe i detta fältet, Söta, men osaftiga, ja, rent av torra.

Halltorps hage är berömd för att ha Sveriges enda ekox-bestånd.
Nu var inte dessa stora insekter ute i fullt dagsljus, men rundan på spångad led var ändå av stort intresse.
En "Ölandsorkidé"-cache fanns bland de vassa havtornssnåren. Och ytterligare en orkidéart visade sig.

I "Sagan om ringen"filmerna finns det ju stora, hotfulla, gående träd. Kände att de döda ekarna i Halltorps hage kunde passat in i den filmen.
Mäktigt... och lite scary... var det.

Lite här och var passerade vi sådana här helt otroliga ängar. De flesta av de blommande ängarna hade anemon som "ogräs",  Några var fulla med blåklint. Verkligen överskönt!

Kapelludden, har man hört nämnas i sjörapporten. Den fanns alldeles nära vårt lilla hotell i Bredsätra.
Här var det också otroligt vackert.

En känsla av tidig kristen tid. Är synnerligen förtjust i allt vad kyrkoruiner heter. Anser att de förmedlar mycket mera andlighet, än vad nutida kyrkobyggnader gör. Jag kanske är bättre på att rikta in andlighetsantennerna med himlen som tak.

Vid Kapelludden fanns mycket sjöfågel, massor av svanar. Den geocachegömma som skulle finnas här, den fann vi inte. Men vad gjorde det, vi fick ju en mäktig naturupplevelse. Vid sådana här plaster är inte den lilla burken det primära.

Hotellet var litet, långt ute i "ingenstans" på östra sidan av ön. Mat fanns att få, liksom öproducerad öl... och lite gott vin.
Efter en promenad i den fina trädgården så somnade vi gott. Apostlahästarna hade fått ta oss mer än milslångt, denna fina dag,

Tisdagens första stopp, det var vid Lerkaka.
Från denna plats har jag flera minnen.
Dels när min vän från lärarhögskoletiden, Christina, tog mig med för att få uppleva Öland en sommar för, tror jag, exakt 40 år sedan. Hon kommer från Oskarshamn och hade tillbringat många somrar på ön. Här var ett av hennes smultronställen.

Ett annat minne är från lärarhögskoletiden. Den sista terminen åkte vår terminsskurs till Öland, för att pröva på lägerskola. Tillsammans med tre andra tjejer ( tror att Christina var en av dem) blev vi placerade här, i denna linbastu, för att att reda på med hur man tillredde lin förr i tiden.

Dagen efter så åkte vi runt med bussen till varandras ställen och fick ta del av varandras redovisningar.

 
På andra sidan vägen, mittemot linbastun, ligger sju väderkvarnar på rad. Har för mig att en annan grupp fick till uppgift at ta reda på hur kvarnarna fungerade, och varför Lerkaka har radrekordet med sju kvarnar på raken.

St Sigfrid kapell med närbelägna fornborgen Gråborg, blev nästa ställe som vi besökte.
En helt underbar plats, alldeles vid en stor lantgård.

Orkidégömman som skulle finnas här, den hittade vi inte.
Men en orgie i blommor coh olika orkidéer kunde vi ta del av.

Helt fantastiskt överskönt. Favoritplats!

Det fanns orkidéer överallt, samt mängder av prästkragar, nästan överblommad höskallra i mängd... och ett antal andra översköna växter.

Sedan kom motsatsen. Resans bottennapp. Dagens cachingpromenad. Gick en runda ( eller iallafall största delen av) som hette Åsen. Skitrunda, säger jag. Stigar som slingrade sig genom hasselsnår, efter hasselsnår. Gömmor som var gömda i hasselsnår. Gömmor, som på 100sjöarsvis, var gömda i träklabbar/vedbitar. En sådan gömma är bra att ha med.... men inte flera. Brydde oss inte om dem med hög svårighetsgrad.... nä. på en promenad ska det vara lätta gömmor...och hemskt gärna lite omväxlande vacker natur. Med tanke på att sådan natur finns i överflöd på ön, så borde det funnits bättre plaster att gå genom än denna fästingsrika( har plockat tre på mig, en på C-E) och myggrika hasselskog. Inga bilder togs i den tråkiga skogen.

Fikasugna och lite småirriterade på skitgömmor och hasselsnår körde vi söder ut.
Det tråkiga var snart glömt, då vi fick närkontakt med dessa ljuvliga jätteanemoner.

En gammal handelsbod hade gjorts om till café och diversebod.  I den trevliga trädgården fanns det oas efter oas av de vackra stora blommorna.
En överskön plats, där brie och salamimacka, fullspäckad med olika grönsaker och kryddor, smakade himmelskt.

I lanthandeln fanns det nostalgi att köpa. Tablettaskarna Viol, Tutti Frutti, Zig Zag, Salta katten,,,,,,
Nickel i sina två olika smaker. Massor av annat speciellt godis, teer, saft, marmelad.... ja, därifrån fick vi allt med oss en kasse godsaker.

Vid ett gammalt gravfält från järnålder ( igen) fanns det både burk och fredliga kor.

Broar byggda av kalksten blev ett annat burkstopp.

Massor av kreatur såg vi ute  på alvaret. C-E tyckte synd om dem. Det såg inte ut som de hade så mycket att äta...tyckte han. Men de hade en fin omgivning, tyckte jag.

Skulpturleden, hette en cachevandringsled. Jag var lite nyfiken på vad den kunde visa för skulpturer. Vi gick över ett torrt alvar för att hitta första gömman, men såg inget annat än den fina muren.

40 burkar hade jag tänkt öppna på ön. Lät ju som en överkomlig utmaning. ( Mina utmaningar är inte svårare än så.... ) Sista gömman fanns vid ännu ett överskönt ställe, alldeles vid havet. Egentligen fick man inte köra ända ner... om man inte var behörig.... Nu anser jag att geocachare är behörig trafik.

Korna med telningar var inte ett dugg nyfikna på oss. Tvärtom, de vände och gick sin väg.

Gömman låg i en fin kalkstensmur, lågt ner. Gpsen visar sällan 0 meter, men just här gjorde den det.

Passade bra att det nollade, för nu var det noll ställen ytterligare att stanna till på, under vår öländska resa.

Eller... jovisst... matdags var det ju. Det fixade vi tvärsöver ön, i Färjestaden. Kalvarna nöjde sig med mjölk, jag ville gärna ha fish and chips.... och det fick jag.  Hemvägen kändes kort... kanske för att vi passade på att stanna till på ett annat överskönt ställe, i Hjälshammar, hos dotera vår.

En härlig resa var det... något att se tillbaka till under de regntunga dagar som just anträtt.