Cykelcaching

7, 5 km hemifrån. Visst kunde man cyklat dit... men det gäller att spara på krafterna.... och sedan C-E genomgick en större operation för elva månader sedan, så behöver han fortfarande träna på att sitta på en cykelsadel. Alltså cykel i bil, parkering på lämpligt ställe, inte långt från gömma 1 på rundan kring Hagasjön.

Det finns en känd cachare som har nicknamnet 1000sjöar. Jag gillar också vattenvyer av alla de slag, men mest av allt gillar jag nog att i lagom mak cykla fram på grusvägar och skogsvägar. Kanske borde jag byta namn till 1000skogsvägar....eller iallafall 100....

Rundan kring Hagasjön är verkligen perfekt för cykling. Det är en ordentlig runda. Den känns lite lång att promenera, framförallt så tar det tid. Synd att inte cachebeskrivningen berättar om rundans längd... men enligt en logg som finns, så ska den vara över en mil.

Längs vägkanterna blommade det för fullt. Favoritblommor, blåklockor och prästkragar bl.a.

I cachebeskrivningarna till rundan kan man läsa att den inte är lämplig för bilcaching.
På vägen finns två låsta vägbommar, så det är inte möjligt att ta sig runt hela med större fordon än mc.Via småvägar kan man nog komma nära en hel del gömmor. Synd tycker jag, att ta bilen, man missar så mycket av den vackra naturen och de extra små guldkornen.

Att Vikavägen ingått i den forna infrastrukturen, det vittnade de gamla skyltarna om.

Högt över tanten och gubben hennes hängde dagens enda omöjlighet. Klättra sex meter på en kal stam, det kan jag inte begära av en sextiotvååring med påse på magen. Eller hans hundrakiloskärring. Skulle vara intressant att se hur de riktiga klättrarna gör, de som tarzanlikt svingar sig kring i uppkastad lian..

Ytterligare en miss gjorde vi. En fejkad sak skulle vi leta upp med en nollning mitt på vägen, Dagens längsta och dagens enda misslyckade eftersök, blev det. Men vi var i gott sällskap.... höjdarnamn som Linsrille, Krösa och 1000sjöar hade också gått bet. Bra fejk tycker jag bilden visar ... men någon burk... njet.
Limmaredskillar med ögon på skaft hade dock funnit det gömda, liksom några damer, vars alias jag tidigare inte stött på. Retar mig att vi inte fann det vi sökte..... får åka tillbaka framåt hösten... det brukar vara lättare att hitta fejkade saker, då grönskan dragit sig tillbaka.

En extra vägbom fanns det på vägen...... bra att även de bilburna får sig lite motion.

Hörde i radion att  lupinerna håller på att ta över och utrota en del naturliga vägkantsväxter. Lite mäktigt är det i allafall, att ta sig genom lupinfälten, som trots att det är mitten av juli, har en del fägring kvar.

Ett par torpställen låg längs Vikavägen,  Inte helt fel att ha som sommarplats.... eller är det kanske en extra fin jaktstuga?

Det bor ju berömdheter längs Vikavägen. Malmqvist och Olsson, Siw och Fredrik. Cyklade här för ett antal år sedan, bl.a i hopp att få se berömdheterna.Det visade sig att de gömt sig bakom ett stort plank. Idag var planket borta... och stuga + gäststuga synliga helt nära vägen. Blev ingen bild på stugan, för jag fattade inte att det var kändishuset förrän en bra stund senare. Utsikten från huset fångade jag i farten.

När rundan hade kommit ut, för två veckor sedan, så kollade jag på loggarna. Dessa visade på ett antal inte hittade gömmor. Bl.a. beroende på att det var väldigt få hintar till de sexton gömmorna. Dessutom var koordinaterna inte helt ok på några ställen.

Blev lite besviken då jag insåg att det skulle vara en svår runda... jag avskyr ohintat, om det inte är självklart var burken ska finnas... eller om man vill ha en svårighet på 3.5 eller mer. Av denna anledning så skickade jag ett mail till cacherundedesignarna Team Ardalen/Uhlin och bad dem lägga ut hintar. Det hade de gjort på de ställen där hint behövdes. Dessutom var koordinaterna ändrade, och det var egentligen bara ett ställe som det var svajigt på... men där fanns det en hint i stället... och då är det ok, tycker jag.

Här var det ohintat... en stig att följa... MEN är verkligen burken HÄR????

Att det varit betydligt mer bebyggt runt Hagasjön förr i tiden, det vittnade de tydliga torpställemarkörerna om. När jag kommer till sådana här platser, då kommer funderingarna... hur såg det ut här... vilka byggnader fanns.... vem bodde här... finns det några ättlingar från Hagenstorp kvar idag..????

 Stora blåklockor fanns det gott om, och på flera ställen. Blev lite sugen att plocka en bukett av de ståtliga blommorna... MEN vad skulle då andra cachare vila ögonen på.... och hur skulle de hålla sig fräscha ända hem... ? Vi hade ju fortfarande nästan halva rundan kvar.

Med tanke på att letandet på intehittarstället tagit sin tid, så hade den drygt halva rundan tagit en bra stund, cykel till trots. C-E hade, som alltid, fixat fika... och jag kunde absolut hålla med om att det skulle smaka gott med kaffe och äggmacka.
Sjöutsikt ville vi ha... men den var inte så lätt att komma till, det var för det mesta lite träd i vägen.

 Vi parkerade cyklarna så nära sjön vi kunde, och försökte hitta någon bra sittplats i det täta halvgräset.

- Vi får väl klättra upp i älgtornet, sa jag. Jag, den fega tanten, vågar nog.

Det gjorde jag....fikat smakade bra... tror jag....

 ... lite spänt var det väl...

...nervägen var värst...  men sjöutsikt, det hade vi!

Cykelturen fortsatte och bjöd på ett par väldigt fina och arbetade gömmor. Mycket bättre än vad jag vågat hoppas, efter att ha läst de första loggarna.

Vid Hagagården kom vi ut på kommunalväg, en riktig grusväg, som sannolikt sköts av den egna vägföreningen. De hade skött den bra, tyckte jag... hård grusväg utan slirig småsten.

En levande gård fanns det i Haga... och kreaturen de hade det riktigt gott, i det fina sommarvädret.

Loggade lätt de sista gömmorna. Fjorton funna, en omöjlig och en ofunnen. Bra facit... och en klart rekommenderbar runda. Tar ju ett antal timmar till fots.... tog knappa tre timmar på cykel... med ordentlig fikapaus och långsam cykling.

Sa hejdå till C-E och bestämde mig för att fortsätta  cykelturen ända hem.

Fortsatte på grusväg och skogsväg.
Andlabo heter en miniby, med tre fyra hus. Cyklade snabbt vidare då tanten i fönstret hade span på den konstiga varelsen som stod på vägen utanför hennes hus och fotade....

Jag hade span på växterna längs vägen.... det fanns rikligt av dem, och ännu mer rikligt av slåttergubbe/slåtterfibbla.

Stannade till vid Ryfors kvarn och njöt av vatten och växter.

Rakt över väg 156 bar det och genom Östra Ryda by. En väldigt livaktig by med många nybyggda eller nyrenoverade hus, och med många barnfamiljer.
Brudborstarna stod i solen och njöt av det fina 20-gradiga sommarvädret. Perfekt för både växter och människor, inbillar jag mig.

Det är sällan man ser hö torkas genom att hängas upp nu för tiden. Lite nostalgi... för så gjorde man ofta när jag var barn...

Förbi Görans damm gick färden. En vanlig promenadväg, då jag tar lite längre promenad. Här finns även min egen cachingrunda, Älmåsrundan. När den var ny för två år sedan, så var den välbesökt. Numera  är det rätt långt mellan besöken. Alla cachingrundegillare som bor i närheten, har sannolikt redan gjort den ca 4 km låga rundan.

Medan jag passerade Allmänningen, funderade jag på om jag skulle lägga ut ytterligare en runda. Det är ju roligt  med rundor. Eller om vi skulle ta och genomföra det där eventet ute i Moghultsskogen, med tillhörande burksläpp ???
Behöver ett råd av er läsare.... är det för mycket event? Hur mycket värde är det i att åka långt bortom ära och redlighet och grilla en korv, tjata lite med folk och ila iväg för att leta upp lite gömmor. Eller är det bättre att jag lägger energin på att göra ännu en runda i våra skogar. Eller kanske en kombination? Vad tycker ni?

Hagarundan, den rekommenderar jag att ni tar er runt.... men helst inte med bil.... man missar så mycket naturupplevelse då.