Hemmahelg

Katterna rusade förskräckta tillbaka in, direkt efter utsläppet i morse.
Ett förskräckligt odjur, med  ett utseende som det  kommit från en annan planet, hade gjort dem vettskrämda. En antennhund.
Jag sov.
-Det sitter en jägare i det nyuppsatta jakttornet, sa C-E, då jag slog upp ögonen.
Klarvaken blev jag. Klockan var nästan åtta.
Tog på glasögonen för att kolla.
Jo, minsann!

20-30 meter från vår tomtgräns, med utsikt över den allt annat än roliga föryngringsytan, har det snabbt kommit upp ett jakttorn. Vi fick syn på det igår... och jag hade en idé om att jag skulle göra lite snygga sågningar i benen... i allafall på två av dem.....
Undrade vad som skulle hända... såg polisbilar med blåljus framför mig.... eller iallafall ordentligt upprörda jägare i farstun.
Jag gillar inte när folk är arga på mig.... så det blev inget av med den idén.

Funderade dock på¨vad som hänt om ett skott hade avlossats alldeles nära vårt hus, och jag hade vaknat av det med ett så skräckslaget, bultande hjärta att det helt enkelt slutat slå.
Hade polisbilen kommit och tagit med skytten och slängt in honom i häktet, i väntan på rättegång och dom för vållande av annans död???

Det ÄR inte OK att sätt upp ett jakttorn så nära ett bostadshus. Respektvisande efterfrågas!

Hörde på nyheterna, som var inställda på lokalt Jönköping, att en man blivit haffad på en återvinningsanläggning i  Gislaved, där han tillförskansat sig metall ur sopcontainrarna.
Denne man blev försatt på fri fot i väntan på fortsatt utredning och straffåtgärd.

Jag blir så upprörd när jag hör sådant. Nej, man ska inte plocka saker från återvinningsanläggningar... men om man gör det, så är det väl inte hela världen. Lagom åtgärd vore att be mannen att lämna tillbaka grejerna där han tog dem, och tala om för honom att så här gör man inte. Gör han samma sak en gång till, då blir det andra bullar....

Snälla poliser, brottsutredare.... jobba med sådant som är viktigt, se till att få fast de stora elefanterna... men det vågar ni inte/klarar inte... i stället ger ni er på skitgrejer. Ni blir inte trovärdiga på det här sättet!

Var nog ett tag sedan som vi var hemma en hel helg.
Förkylningen såg till att det blev så... och det är nog bra att ta det lugnt ibland.
I går satt jag mest i en stol.... inte van vid att vara förkylningspåverkad.

Bytte i och för sig gardiner i några rum.... det är inte läge för sommargardiner längre.

Idag kände jag mig ganska fit for fight igen och lagade för ovanlighetens skull dagen lunch.  ( C-E är den som oftast fixar detta annars.)  Det blev gryta tillagad på sådant jägarna gett oss. Fast inte skjutet med risk för att döda annat än högviltet.

Lingonskogen lockade. Åkte till två olika platser, konstaterade att det finns MASSOR av kröser, men att de är dåligt mogna ännu. Eller iallafall ganska så ojämnt mogna.
Plockade två plockare överfulla, C-E gjorde likadant... det blev närmare sex liter i spannen.
Allt hanns med på en timme....

Tog nog en timme att rensa bären... och en knapp halvtimme att fixa sylten.
Kände mig riktigt nöjd, och nöjdare ska jag väl bli, då vi plockar ännu mer bär om någon vecka....

Det är vackert i skogen nu. Finast på hela året. Vackraste ekosystem så här års... slår t.o.m sjön, tycker jag.

Plockade in denna, men mobilen fotade, bukett på köksbordet i går. Den är så fin så att man kan knappt se sig mätt på den. Undrar varför rosa, vitt och grönt appellerar så på mitt estetiska sinne.  Nedärvt... barndomsupplevelse... helt normalt... ? .....skulle kunna vara kul att förstå.

Ganska så gott med en hemmahelg ibland....men känns också väldigt positivt att vi har de flesta helger inbokade fram till i början av oktober...Hemma bra... men kul att hitta på något också... så länge man orkar och kan.

Det droppar...

... ute idag. Helt ok med en ordentlig rotblöta....men det var attan vad det måste ha kommit fort....

... och mycket. Man märker inte så mycket av vad som sker därute, när man är under tak i ett elevfyllt klassrum, det är tydligt.

Hade bokat upp mig på spinnmixen i dag. Men det sket sig.
Brukar inte drabbas av de obligatoriska skolstartsförkylningarna, men i år kom jag inte undan.
Hostförkylningsvirus har tagit sin boning i de övre luftvägarna. Inget att gnälla över egentligen, och det gör jag inte.... men jag gnäller över att jag inte kan träna.

Vad beror det på att tanten blivit så fixerad av att röra på sig så att det känns?
Antagligen för att hon kan. För att det fortfarande funkar.
Fasar för den dagen då jag inte kan röra mig obehindrat..
Kanske kan jag skjuta upp den tiden lite, genom att just röra på mig.
Får ta en promenad när det slutat droppa ute. En halvtimmes gående, det duger det också.

Blev lite glad i veckan som gick.
Var på ett möte med en grupp som jag deltar i ... eller just då var "vikarie" i.
Min kollega, som egentligen är pensionär sedan dryga året tillbaka, fanns fortfarande med i gruppen. Hon fortsätter jobba, trots att hon inte skulle behöva....
Hon hade samma obändiga energi som alla år tidigare.
Jag blir så glad när jag möter människor som jobbar efter pensionsåldern... för, som jag tidigare skrivit många gånger, jag fasar för när den tiden kommer.
Dagar är långa, om man inte har något att fylla dem med.
Och faktum är, vår erfarenhet har fortfarande stort värde.

Träffade en annan kollega i går. Hon hade gått i pension något år "för tidigt". Men hon hade hittat en viktig sysselsättning. Hon jobbade ideellt och mycket i Sverige-Lettland-nätverket som finns i Tranemo kommun. I det ingick täta resor till baltiska länder.
Så det finns förstås annant än skolan att fylla sina dagar med. Det gäller bara att hitta det....

Vi hade besök av en grupp unga musikanter från Lettland, just utifrån ovan nämnda nätverk, igår.
Oj, vad proffsiga de var, de unga tjejerna. Vilken säkerhet på instrumenten, vilka otroliga röster.
Träning, träning, träning! Många av oss svenskar är lite för bekväma för att bli så bra!

Fick en förfrågan om att skriva en krönika i lokalaste reklambladet. Kunde inte motstå.
Skrev snabbt ihop ett stycke om geocaching.
Funderade på vilka mina intressen egentligen är. Sådana som man kan skriva om. Sticka strumpor. Ja, det kanske skulle kunna bli en krönika. Skolan förstås, men det kan kännas tråkigt.....
Foto.... kan man skriva krönika om det? Böcker jag läst....
Ska försöka få till ett par grejer till att skriva om... varför inte om "Grej of the day".
Bra med lite att välja mellan, bland det skrivna, när det är dags för inskick om några veckor.

Beundrar alla författare. Beundrar alla som är riktigt bra på något. Beundrar alla som verkligen vågar tycka, och stå för sina åsikter. Beundrar alla som gör ideella insatser. Beundrar alla som vågar göra det de verkligen vill.

Det tycks som om det slutat droppa därute.... Dags att ta den där promenaden.

Strandsommarslut?

Det fick bli en tur till Halmstad även denna helg. Vädret har ju varit helt otroligt strandinbjudande.

Efter att ha förmiddagsfikat  vid stugan ( igår, lördag) åkte vi till vår strands antonym, den västra stranden.
Där går prins Bertils stig och där finns det en rad geocacher. Vi hade ett antal gömmor som vi ännu inte letat upp utmed stigen... efter gårdagens svettiga promenad på så har vi åtta färre.

Antonymstranden är ganska olik vår strand.... en hel del sten,  bara badvänligt bitvis.

Fåglar av olika slag hade inmutat sina egna små stenrevir... Häftig syn.

Det är inte så långt mellan de båda Halmstadsstränderna, den östra, där borta bakom de höga byggnaderna, och den västra. Men en rejäl omväg att ta sig - genom stan

Slaget vid Hastings, det har de flesta lite hum om vad det var. Vikingar ( från Danmark) invaderade Storbritannien. Slaget vid Nissan, ja, det handlade om ungefär samma sak.Här var det norrmännen som fick ge sig för de sjövilda danskarna. Sverige fanns en bra bit bort... eller egentligen inte alls.

Vädret har varit somrigt, ja riktigt högsomrigt. Naturen har börjat få höstfärger. Många björkar är nära avlövning.  Svårt att få ihop med sommarkänslan.

En pir fann vi där utefter stegen, mellan Örnäsudden och Grötvik....

Gul lav- ägglav, vägglav, annan lav? -  har det med saltvattenpåverkan att göra tro?
Fin, tyckte jag och tog en bild.

Tyckte att hunden med det unga paret var så häftig, så papparazzade lite.
Tatueringar? Är det snyggt? Ja, en liten en. Tycker tant.

Vass och snårvindor gillar den lite mera grönskande natur som finns nära den västra stranden. En hel del alskog, mycket tallar och björkar växer nära stranden. Västra stranden inbjuder till lite mera skuggmöjligheter, om man jämför med vår östra strand.... där finns det knappast några träd kvar. Beror nog på att all mark bebyggts av små lustiga sommarhus.

Sista gömman för dagen fanns vid denna plats, en radiofyr som dygnet runt sänder ut en och samma signal för att leda flygtrafiken rätt, i sin färd mot Halmstadflygfältets landningsbana.

Bra att röra sig lite innan det blev strandläge, bad, bokläsnig, kinamat, mjukglass... alldeles för stor... vitt vin... Peter Wahlbeck-standup vid Timmerstugan... och den goa mjuka sängen i stugan.

Även söndagen bjöd på en förmiddag på stranden... såväl promenad som sol och bad.
Kändes lite vemodigt att lämna stranden vid lunchtid.... sannolikt är denna bild årets strandsäsongsslutscen.  Hoppas att  man kan komma tillbaka några gånger i höst.... och att det blir en ny sommar om så där nio månader.

Till Tuskabosjön

... gick färden, efter välförrättat veckovärv.
En ny runda fanns, att gps-ledda ta sig runt på. Nu behöver man inte använda satellitstyrda navigationssystem för att ta sig runt på dessa vägar, det går bra att följa de vita stolparna/pilarna. Men då hade man inte hitta några geocacher, och det hade ju varit lite synd, när det så att säga var målet med resan.

Cyklarna var med i C-Es Le Mans ( tror att bilen heter så) och det var tur... för även om det bitvis var dåliga cykelvägar, så var det bra att ha ett lite snabbare transportmedel än apostlahästarna, under delar av den ca 5,5 km långa sträckan.

Dålig cykelväg var det i början. Mest stiglikt. Nerför bar det och tanten tyckte att det var rätt otäckt. Men hon fick lön för sin skräck, hon fick se denna gamla klenod, från en bygd som inte längre finns. Här bodde Cajsa med fyra oäkta barn. För att försörja dem gick hon periodvis ända till Jönköping ( åtta mil) för att jobba på tändsticksfabriken. 

Säkerligen var  barnen utflugna när Cajsa dog av kallbrand 1911. Jag blir så glad att se något med sådan historia vara så välbevarat.

Nackdelen med att cykla på dåliga och ordentligt kuperade stigar/skogsvägar, det är att man inte riktigt har koll på gpsen. Vi fick gå en liten bit tillbaka vid flera tillfällen, för vi hade redan passerat gömman. Men det var helt ok... och sökta geocacher fann vi lätt.

Träffade på en träningstok. Under tiden som vi letade efter en burk, så kom det en man som cyklade uppför och nerför samma backe flera gånger. Backträning. Vilket får mig att tänka på att spinningsäsongen i Grimsås inleds på måndag.

Det roligaste med geocaching är att få se trakter som man annars inte skulle få se. Aldrig att vi skulle kört av vid Sjötoftaavfarten i Gislaved, och inte kört mot Sjötofta, utan hållit vänster.... mot... Burseryd????
Via Tuskeborundan hamnade vi ännu mer på landet, Gislavedsnära. Det fina huset Horsamo, med två flygelbyggnader, tycktes var tomt.... men inte oägt. Hade gärna bott här, om jag varit ung och haft familj. Lite stort för två, dock....

Riksdagsman Mårtensson från sagda ställe, han var emot införandet av allmän folkskola.
Några av dagens skolbarn hade nog gillat hans inställning, men enbart ett fåtal. De flesta gillar sin skola. Och tänk om han fått sin vilja igenom... då hade jag ju varit arbetslös hela livet... Jag som gillar mitt jobb!

Kreaturen i Horsamo hade det gott i det härliga sensommarsolskenet. Gräset tycktes fortfarande smaka helt ok.

Tyckte att allérna kring gården var riktigt fina. Känns lite speciellt att cykla genom en allé. Nästan så man känner sig lite "viktig".

Mårtensson ville inte att alla barn skulle tvingas gå i skola. Nästgårds till honom låg en skola, ett torp, som var en utbilningsanstalt nästan tjugo år före det att lagen om allmän skolplikt/allmän folkskola infördes 1842.  Här gick ca 1500 barn i skola hos Britta och hennes medhjälpare, senare folkskollärare Emanuel. Tydligen gifte de sig också, trots att Britta var 12 år äldre än Emanuel, och blev föräldrar till en biskop! Bra jobbat!

Vi skulle ju ta oss runt Tuskebosjön. Men var fanns SJÖN????
Jo, där bakom skogsmaskinen!

Gick ett en bit i avverkningsriset, för att få riktig sjökänning.

Vattnet såg inbjudande ut för ett dopp i värmen... men botten syntes inte alls. Antagligen en dysjö... men ingen mossjö... för det var hårdmark runt omkring.

En jättefin plats var det ... en njutningsfull vackerhetsplats på cykelturen.

Lingon finns det överallt iår. Även vi har gott om de röda bären, trots att vi bor på fel sida gränsen till de lingonröda tuvornas förlovade landskap.
Får vänta någon vecka med att gå ut med plockaren, bären behöver mogna lite mera innan det är dags för skörd.

Och se, där hade någon yxat till en bänk att vila sig på, och för att sitta och titta ut över kalhygge och sjö.

Det var en bra runda för en fredagseftermiddag. Tur att vi tog cyklarna, det hade blivit drygt att gå på vissa delar av leden. Bitvis var det väldigt fin natur, bitvis lite enahanda.
Kulturmässigt sett var det av stort värde att det fanns informationsskyltar om många av platserna   man passerade. Mycket intressant att ta sig genom en bygd som en gång var relativt tättbefolkat, med alla torp och backstugor.
Gömmorna var lätthittade, och låg med ganska bra avstånd emellan. Tycker dock att det fattades ett par gömmor på slutet. Efter sjön, så var det en väldigt lång sträcka tillbaka till parkeringen - och en närliggande bonuscache.

Superkul dock, att någon gör sig besväret att lägga ut en ny runda, det tackar vi som är runde-nördar extra mycket för.

Denna jättelind, kulturminnesmärkt, skulle innehålla en gömma. Det gjorde den inte.

Nöjda med dagens fynd var vi absolut. Härligt med högsommarvärme i augusti. Uppskattar den mycket mera nu, än vad jag skulle göra i juli.

Pedagogisk paradox?

 "Har dig att tacka för mycket, inte minst att du förankrade ett självförtroende och uppmuntrade mig att inte alltid ta den enkla vägen. Det ska du ha ett STORT tack för Anna-Lena."

Fick dessa (otroligt glädjegivande) ord via messenger i slutet av veckan. De kom från en gammal elev, som jobbat som morgonpratare i SR under sommaren. Hon gjorde ett program om skolan under veckan, och skulle då ringa upp mig, men kom tyvärr inte fram, eftersom jag befann mig i hennes barndomsby, och där är Teliatäckningen densamma som noll.

Bildningschefen höll ett alldeles utmärkt välkomsttal, då alla kommunens pedagoger, från F-klass till gymnasiet, hade gemensam samling i tisdags.
- Ni har stor betydelse för era elever, goda relationer är viktiga. Bland det viktigaste enligt Hatties recept  för framgångsfaktorer, framhöll han.

 Kom att tänka på en mamma till en svag elev, som tackade mig för att jag stöttat och trott på hennes son, trots alla besvärligheter.
Efter genomgången grundskola, så sökte han in på en praktisk gymnasielinje, och har nu ett viktigt, välavlönat och "säkert" jobb.

Göran Svanelid; välkänd pedagogisk drivkraft och föreläsare, anser att varje lärare ska ha en programförklaring, något som är det mest angelägna för just den pedagogen.

Min programförklaring har alltid haft som första punkt: Ge varje elev ett gott självförtroende.
Det kan man göra genom att se eleven som den är, och lägga undervisningen på lagom utmanande nivå. Förr i tiden, på den gamla goda, så kunde vi ge varje elev ännu mer möjlighet att tro på sig själv, helt enkelt genom att jobba med teaterföreställningar, soarer, utställningar. Tyvärr har vi inte så mycket tid till sådant arbete idag.... Eller om det är orken som tryter på oss alla---

Så kommer då paradoxen. Samtidigt som vi ska utveckla kunskaper som passar varje elev, så ska de bedömas. Från åk 4 så indikerar de hysteriska bedömningarna på om man duger, duger bra, duger riktigt bra.... eller inte alls.
För mig är detta heltokigt. En elev som trots att den  gör sitt allra bästa och får respons på  att utvecklingen gått spikrakt  uppåt, men som ändå inte ens uppnår godkäntbetyget E, den eleven kan knappast få sitt självförtroende stärkt.

Jag har ett jobb som jag verkligen gillar, ett jobb som ger mig möjlighet att ge mina elever en meningsfull, omväxlande och rolig skolgång.

.

Det finns en sak som jag verkligen avskyr.... och det är att bedöma mina elever, att sortera dem utefter var de är i sin mognadsprocess, var de befinner sig i sin sociala status, utifrån deras förmåga att uttrycka sig- allt det som påverkar hur "bra" man kan återge det som jag försöker dela ut  rent kunskapsmässigt och efter läroplan.

Samarbetsförmåga, förmåga att lyssna, förmåga att se helheter, empati, ambitionsnivå.... sån´t som spelar roll i verkliga livet.... det ska inte tas med i den bedömningen som vi ska göra....där är det bara kunskaper/förmågor kopplade till kunskap som gäller,,,,,  och att man sänker någon ung människa och dess tro på sig själv, det spelar mindre roll

Veckan som gick? Något flitigt bloggande brukar det inte bli när skolan är i gång... och det samtidigt är uteväder..

Följande har stått på agendendan:

Skolstart för lärare...
Nya kollegor... ingen är oersättlig, även om man tror det när någon som man tycker är en superbra pedagog säger upp sig sista skoldagen....

Finväder gjorde att det blev såväl cykelturer - med och utan elhjälp- och blåbärsplockning.
Naturen är så underbart vacker denna höst... nu är det riktigt njutningsfullt överallt och framförallt i skogarna, med de utbredda ljungmattor och lingonröda tuvor.

Återbesök på SÄS. Ögat friskförklarat, fanns inga elaka bakterier kvar.... Lite ögondroppar ska dock tillföras ytterligare en vecka.

Halmstad lockade redan på tidig fredagseftermiddag. Funkade att ta några timmars ledighet från planeringsarbetet i skolan.

Kanske var sommaravslut i den gamla stugan på Östra stranden, kanske blir det en eller ett par helger till som besöks med en övernattning. Bad blev det flera gånger om, denna fina, varma med blåsiga helg. De strandnära brännmaneterna slapp jag, som tur var, närkontakt med.

På tisdag kommer våra elever. Det ser jag fram emot.