Rolig runda

Vet inte ... men TROR,,, att många geocachare har olika mål som de vill uppnå. Antal hittade gömmor, antal förstahittargömmor, antal kommuner som man loggat i, antal länder......det finns säkert massor av olika målsättningar som man kan ha.
Mina mål är inte så högt satta.... en cache per dag i snitt sedan jag/vi började med den trevliga fritidssysselsättningen.
C-E tyckte att det var ett lite för lågt satt mål, och undrade någon gång i somras, vilket som var det högsta antal cacher som jag/vi loggat under ett år. -529, under 2013, blev svaret. - Då får vi se till att få 530 i år,tyckte C-E.
Det är fixat nu... och det blev genom en av de allra roligaste rundor, som jag/ vi hittills gått.
Undrar f.ö. hur mycket geocachade det blivit för oss, om det inte funnits en massa olika möjligheter att trava runt ett antal kilometer, på olika rundor. Inte mycket... för det är just rundor som vi ( bra att vi är överens där, C-E och jag)tycker är den stora grejen med att geocacha. Plus de gömmor som visar alldeles speciella platser. Trailer ( heter det så? ) och meningslösa skyltgömmor....eller andra meningslösa, till synes slumpmässigt utkastade gömmor,  nä, det får vara.
Nu finns det ju andra, som har andra mål med sin burkletarhobby, som tycker att sådana gömmor är bra....och det är det som är poängen.... geocaching kan vara något för alla. Imorgon är det stort event i Örebro. där massor av geocachare är ute och letar i mörker. Never, säger jag.... det passar inte mej ett dugg. Jag vill njuta av det jag får se, om det så bara är några vackert mossbelupna stenar,  då jag geocachar.

Idag gick färden till Falköping.
Tänkte att vi kunde förena lite nytta med nöje, och inhandla ost i bygdens egen ostaffär.

Parkeringen var i det närmaste fullbelagd, då vi  kom dit en stund efter halv elva.

Det är inte så långt till Falköping,men det tar en stund att köra dit.... det är många sträckor som är 50 km/h ( och t.o.m 30 km/h) genom alla samhällen mellan Ulricehamn och Falköping.
Det måste vara en anrik gammal väg, med tanke på alla forntidsminnesmärken som finns längs väg 46, förbi Timmele, Dalum, Blidsberg, Humla, Trädet, Åsarp, Kinnarp och Slutarp.
Ganska kul att åka/köra, då man inte har någon brådska.

Nåja, trots att parkeringen tydde på överfull affär, så var det inga problem... det fanns gott om plats för såväl provsmakning som ostinhandlng.

Har ofta frågat mig vad ordet gofika egentligen innebär. Det är ett ganska förekommande ord, som blivit "inne" under senare år.  Vad är skillnaden på den sortens fika och den vanliga? En "slät" kopp kaffe, anser jag inte vara fika... det är kaffe. En fika innebär något slag av tilltugg... och jag tycker faktiskt att en torr kaka till kaffet är en go fika.
Efter inhandlade av ett antal ostar så fikade vi på Falbygdens ost, och där slog det mig att det nog var en gofika som blev inmundigad. Ett grovt bröd fyllt med brieost och kallrökt skinka, soltorkad tomat och lite sallad.... och  en struva därefter. Det var gott.
I osterian var det redan julpyntat och julfägnat.

Geten på Mössebergs zoo gillar nyfallna höstlöv bäst.

För att komma till vår/ min utsedda måluppfyllelserunda " Stig åt sidan", fick passera genom zoo-området. Blev glad av att se djur som hör hemma i vår inhemska natur, på det lilla zooet. ( Kan någon tala om vad zoo heter i bestämd form...datorn gillar varken zoot eller zooet)

Naturligtvis var målgruppen för detta zoo ( nu slapp jag skriva i bestämd form) barnfamiljer. Det var en hel del sådana ute... och förutom djur att beskåda och att eventuellt klappa lite på, så fanns det flera olika lekplatser.
Ett trevligt ställe, som dessutom hade ett par cacher.

"Stig åt sidan" -rundan var favoritbelönad på alla de femton cacher na. Med många favoritpoäng på varje gömma. Alla gömmor låg just några steg åt sidan från stigen. I början  av rundan, så hamnade vi i ganska så brant terräng och tanten kändes sig lite skärrad. Men det gick bra...och just det att våga gå ut i det lite otäcka, det är en bra träning både för tantens psyke och tantens tunga kroppshydda.

Alla gömmor var på något sätt arbetade. Inget vanligt rör eller vanlig burk, här inte. Tre stycken cachedesigners hade samarbetat för att göra den superroliga rundan så bra som den verkligen var.

På ett ställe gick vi fel. Så går det, när gpsens minneskort med karta på ( fått av Inga) ligger på en grusväg på Hökensås, och tanten ( vis av hur fel c:geo brukar visa på nuvarande mobil) stoppat telefonen i fickan.
Vi travade ner för en brant  backe, och kom nästan ner till bergets fot innan vi insåg att vi valt fel stig... vi hade, som man lätt gör, tagit den breda vägen i stället för den smala.

Det var bara att vända om, och flåsande ta sig upp för branten igen.
I efterhand så kan det konstateras att det var ett bra felval, på det sättet fick vi ett ordentligt träningspass.
Den rätta rundan, den gick uppe på berget, och i stort sett på slättmark.
Det är väl det som är ett platåbergs idé... att "toppen" är platt....

Fin utsikt hade vi vid ett par tillfällen. Hornborgarsjön var väl synlig, i den lite disiga landskapsbilden.

C:geo hade förresten en bra dag idag. För en gångs skull, så fanns det tillfällen där den visade mer rätt än den gps ( av enkelt slag) som ledde C-E.

Borde införskaffa lite bättre grejer .... och det gäller nog allt vad det gäller utrustning. Fast... det är ganska kul att ta sig fram med enkla saker också... Jag framhärdar ju fortfarande mitt/vårt amatörskap vad det gäller den roliga burkletarhobbyn.

En cache såg ut så här. Passar fint i Halloween-tider.
Konstaterade att Halloween och Allahelgons dag infaller på samma datum i år. Ovanligt!
Gillar inte alls den gamla irländska skördefestens införande i vårt land... har ju inget med vår kultur att göra.
Eftersom jag inte heller är någon ofta återkommande kyrkogårdsbesökare, så betyder inte Alla helgons dag något speciellt för mig. Röd dag, det betyder att det inte finns någon Borås Tidning i postlådan.
Ett aber .... : )

Drog slutsatsen att Mössebergs mössa består av ganska så mycket granskog. Lite otippat... trodde nog att det skulle vara mer lövskog.

Fanns, som sagt, ett antal jätteroliga cacher utmed vägen. Sådana som man drog på munnen då man fann, efter det att man letat länge. Länge och länge... allt är ju relativt... men minst fem--tio minuter iallafall.

Guldbelagda var de fina stigarna, som på många ställen var ganska breda.

En och annan vacker höstbok fanns det. Vid den sista cachen blev jag helt betagen av denna naturens färgklick, så att jag glömde att leta efter den ohintade gris, som de tidigare loggarna skvallrade om.
C-E fortsatte dock sitt eftersök, och fann det han letade efter.

Tack och lov för tidigare loggar då det fattas hintar... eller då de är otydliga.

Tillbaka till startpunkten, 18 roliga burkar och en fin runda rikare.  Målet var uppnått, nu innehar 2015 burkrekord,  på +7 stycken.

På Bredablicks utmärkta värdshus, stod lunchbuffén fortfarande uppdukad.  Kyckling, lax,köttbullar och massor av goda sallader stod uppdukade. Snacka om go lunch!

Blir alltid lite cachetrött efter en period med många cachedagar. Fyra dagar har vi letat burk under den senaste veckan. Har ju varit utmärkt väder för sådan syssla. Då dagarna blir allt kortare och tillvaron allt kyligare, så tycker jag att årets bästföredatum för geocaching har gått ut. Men någon mer burk kan nog bli loggad...

Kan inte låta bli att tänka tillbaka på året som gått och på de rundor som passerats.
Några speciellt roliga tillfällen poppar upp.... promenaden längs vulkankratern på Teneriffa i februari, Forshedarundan med Johanna och Martin när det var härlig förväntansfull vårvinter, utflykten till Ullared med Inga, Musikrundan med J och M samt den roliga rundan med 1000sjöars 3 meter som huvudattraktion.... resan till Hökensås med Inga,  den fina promenaden längs Faludreven med Birgitta och Malin... den sagolika utfärden till blomsterparadiset i Nolhagen .... en blåsig, men solig runda längs Prins Bertils stig i Tylösand... och vårt eget roliga event.....

Roliga rundor finns det många utav, den som vi gick idag var en i särklass. Geocaching ÄR kul... och man gör det till precis det man själv vill. Vilket vi gjort, och på det sättet fått en betydligt rikare tillvaro än vad vi sannolikt annars skulle fått.