Inget iögonfallande inträffar

"Inget särskilt händer", stod det på ett av spelkorten till ett familjespel kring en av Astrid Lindgrens böcker.  Vi spelade det ibland då döttrarna var små... men det var inte det mest spelade spelet... det var inte så märkvärdigt.... hur skulle det kunna vara det med sådana förutsättningar som ovan nämnda spelkort gav.... ?



Inget iögonfallande inträffar vid vår horisont. Den iögonfallande flishögen händer det absolut inget med. Att det saknas iögonfallande inträffanden i övrigt, kanske beror på det stora mörkret, vilket gör att det som möjligen skulle inträffa under den tiden inte blir iögonfallande.



Veckan har bestått av ett antal möten av olika karaktär.
I tisdags mötte jag min hårfrisörska. Hon började med att klippa luggen. Om jag kunnat, så hade jag rest mig upp och gått därifrån efter det, en sådan iögonfallande skillnad blev det på tantens utseende.
Det som egentligen behövdes för att piffa upp den födelsedagsuppfyllande sextiotvååriga tanten, det var just en luggklippning.

Mörka slingor blev sedan i lagda och resterande kalufs naggad i kanten.
Tyckte nog bättre om den tidigare brun-grå-melerade färgen... tycker att det mörka i håret är lite väl iögonfallande mot det vinterbleka tantansiktet...

Men man vänjer sig snart..... och tänk, jag tror ingen egentligen bryr sig om hur en tant ser ut...

 Var på det sedvanliga adventskaffet hos den gamla arbetskamraten, tillsammans med tre andra tidgare jobbarkompisar. Sju sorters kakor, bulle och tårta bjöds det på.

Till min stora förskräckelse upptäckte jag att jag inte  lika barnsligt förtjust i kakor numera.
Fick ändå göra mitt bästa för att hålla skenet uppe och försöka aväta de flesta sorterna.

Kanske inte är så farligt att inte vara så förtjust i det söta, mjölrika längre.
Bullen/wienerbrödet var sagolikt gott. Jag njöt av varje tugga. Liksom jag gjorde av den frusna cheesecakesvariant-tårtan.

Sju sorters kakor.... himla onödigt. Bulle, två sorters kakor och tårta, det hade varit så alldeles lagom.

Får passa på att ta lite utemotion, under det att det är ljust ute.
Idag sken solen.... trots att det varit ett gormande om en analkande Gorm, sedan flera dygn tillbaka.

Temperaturen låg på plussidan, och det är ett absolut plus ur min synvinkel.
Jodå, rimfrostdagar kan jag stå ut med.... men jag föredrar absolut att andas in luft som ligger ovanför nollstrecket.

Då inget  iögonfallande inträffade, inte en enda levande varelse var synlig, på vår promenad genom byn, så gick vi ända tills dess vi träffade på något av kött och blod.
De stora kraftpaketen tycktes också vänta på att något skulle inträffa, så de tycktes riktigt nöjda med lite människobesök.



 Alla utom en, den som gick en bra bit ifrån de andra tre och såg ut att vara lite ensam. Självvalt?
Åsidosatt?
Igår kände jag mig precis som denna där. Det var ett stort evenemang i Dalstorps bygdegård. Dalstorp har producerat mängder av duktiga musikanter och dessa skulle samlas för att underhålla, i samband med den cancergala som ett fyra driftiga personer anordnat. Jag har fortfarande en relation till Dalstorp, och känner nästan alla de som medverkade, Jag hade så gärna velat vara med.... om jag vågat.... om någon frågat.
 - Jag kan skjutsa upp dej, sa C-E.
Man går inte ensam på sådana tillställningar.
Jag är en ensam en.... självvalt/självförvållat.  Ibland saknar jag de vänner jag en gång hade.....

På Grimsås torg var det traditionsenlig julmarknad, så här på första advent.
Mina sexor hade ett lotteristånd där, så jag tänkte pröva lyckan hos dem.

Tänkte också ta någon bild, så jag stoppade kameran i fickan.

Tanten är lite dement... missade helt att ta bilder på de ( tror jag) sex uppställda stånden.

Fick iallafall lite julfärgskänsla genom att fota påsmaskade frukter med iögonfallande innehåll, i nära anslutning till "marknadsplatsen".

Lyckan var det dåligt med. Prövade den ett antal gånger genom sexornas lotteriringar.

Vann iallafall en bricka med julmotiv i en annan lottbod.  Kanske inte önskevinsten direkt... men ändå något.



Ett par av min gamla elever, från den klass som kallades Superklassen på sin blogg, sålde "tipsböcker". De går nu i trean på gymnasiet och har genom sitt Unga Företagande gett ut denna bok, med massor av bra tips.
Det är alltid lika kul att träffa sina trevliga gamla adepter.... massor av minnen väller fram... och man inser att tiden bara rullat på  - utan att något iögonfallande inträffat för ens egen del....under det att de som nyss var barn, nu har blivit (nästan) vuxna.

 Ett enda magasin prenumererar jag på.
Mycket intressanta populärvetenskapliga artiklar finns det i den tidningen. En sak irriterar mig synnerligt: All reklam i den är riktad mot män.
Vad är det för fånig fördom att tro att det bara är män som är intresserade av vetenskap.

Det allra löjligaste, det är att jag inte är ett dugg intresserad av reklam.

Fast trägen vinner: Ett par av  de näthandlare som jag använder mig av har förvandlat bläck friday till en bläck weekend, och skickat det ena erbjudandet efter det andra.
Idag föll jag för de rabatterade frestarna.

Det iögonfallande inträffade, att det plötsligt fanns en blommande klivia, i ena dotterns gamla rum. Delade en större klivia i somras....och snabbt som attan så blev det blommor på den lilla nya.
Kul!

Önskar alla en fin adventstid.... och om inget iögonfallande inträffar, så kommer den sannolikt att vara lugn och behagsam.