Ömma ögat överståndet

Det började som en skakning på nedre däck.... nä, det gjorde det inte... och det ledde inte heller till någons undergång.

Det började som ett skav i höger yttre ögonvrå.. och jag trodde att det var skit i ögat.
Det kom och det gick och jag kunde kolla på den suveränt bra filmen "Suffragette" med bara lite rinn och irritation. Köra bil till och från T-mo, det gick bra.
Måndagsmorgonens irritation var betydligt större, det rann ordentligt och det skavde och sved. Ringde till vården och fick tipset att komma till öppen mottagning i T-mo. Ögonproblem är JOBBIGT, ville ha hjälp snarast möjligt.
Väntade en stund på min tur och fick under tiden en trevlig pratstund med gamla revykollegan Gullhamn med fru. Kul att höra om deras son Emils ( State of Drama) jobb,karriär och framgångar.

Distriktssköterskan tittade i mitt svidande öga, men kunde inte se något mer än irritation. Ingen inflammation, inget att åtgärda. Tillbaka till skolan. Funkade ganska så bra hela långa dagen.

Igår  var ögat inte ett dugg bättre och tanten kastade in handduken och åkte hem och blundande under filten, vid lunchtid. Bilfärden från Grimsås var inte speciellt säker,det gjorde så ont i båda ögonen att jag inte kunde titta ordentligt. Det blev en vinglig färd över hela vägbanan.Förberedde även de få undervisningstimmarnas arbete för denna onsdag. Fantastiskt att ha en resurs i klassen de allra flesta lektioner, vilket jag har detta läsår. Då går det extra lätt att lämna över ansvaret.

Skönt att blunda länge. På kvällen var ögonen bättre. Kunde t.o.m titta på TV.

Så kom dagens ställningstagande i arla morgonstund. Stanna hemma eller jobba? Upptäckte att jag faktiskt kunde läsa tidningen obehindrat, men samtidigt sved och stack det en del i båda ögonen. Beslutet togs ganska så lätt. Jag stannar hemma! Var nog ett par år sedan senast det begav sig... och då i samband med borttappad röst. Man får minsann var glad och tacksam för att man har fått vara så här frisk!

Gick bra att sova en stund till, men framåt förmiddagen, så var jag fit för hemma-arbete.
Ett arbete som skulle göras, det var att rätta det kemiprov som eleverna gjorde i går.
Oj, vad mycket de kunde. Jag var superimponerad över all kunskap, som de delgav mig genom sina redogörelser. Det blev många A som provbetyg.
Är det så tydligt att lärarens intresse och kunskap i ett ämne avspeglas så i elevernas intresse och kunskaper? Tycker att det märks mer och mer tydligt! Inser att jag i så fall ska vara enbart no-lärare, mattelärare och svenskalärare. Geografi är också kul.... men de övriga tre so-ämnena kanske jag borde avsäga mig.... Liksom engelska....

Höghastighetsbanan mellan Göteborg och Stockholm avhandlas flitigt i lokala medier.
För egen del FATTAR jag bara inte varför man i dessa uppkopplade tider, måste ha så bråttom för att förflytta sig mellan de stora metropolerna. Speciellt som de digitala nätverken utvecklas med rasande fart och att man sannolikt redan kan känna sig som om man är i samma rum då man har möten, trots att man sitter i olika världsdelar.
Flyget håller ju också på att utvecklas i mera miljövänlig riktning, det är ju ett av miljömålen.
Och ändå så framhärdar man med att köra i 320km/h mellan de tre stora städerna i Sverige, och att på sin väg utplåna kulturella byggnader och sätta upp murar ( tågräls) mellan stadsdelar.

David Batras fru uttryckte ju, för några år sedan, att alla som bor utanför 08-området var mindre intelligenta. Hon glömde att säga att en del av de som bor innanför 08-murarna, och som dessutom har högre befattningar, tycks vara helt imbecilla.

Något som också diskuteras i media och på arbetsplatser, det är våra nya svenskars integrering.
Visst har vi plats för massor av goda människor från olika kulturer i vårt land, MEN vi måste också se till att kunna ta hand om dem på bästa sätt.
Jag har en fantastiskt fin syriansk pojke i klassen.... men det är ett aber...han förstår inte vad jag säger och jag förstår väldigt lite av det han  säger. En timme per vecka har jag fått till en hemspråkslärare till pojken, men vi behöver mer. Eller är jag bara otålig? Men det är så frustrerande att se denna fina pojke vara ganska så oförstående. Sannolikt lär han sig svenska efter hand....men någon mer hjälp borde finnas att få.
Känns som om många kommuner är så stolta över sitt engagemang,  och det kan de säkert vara. Bara det att de glömt bort en sak....skolan behöver massor av resurser för att det ska funka.

Blev så glad över positiv respons som jag fått flera gånger om, när jag helt plötsligt blev ombedd att vara ledare i ett par olika sammanhang.  Tanter behöver också positiv respons... speciellt tanter som inte har så bra självkänsla. Känns nästan så man lyfter lite av beröm. Hoppas att jag också kan ge beröm, då någon förtjänar sådant. Tror att jag är ganska bra på det...men att jag kan bli betydligt bättre.

Efter förmiddagsgpasset med kemi-prov och mail korrespondens, och några kobilder från Karin i Indien, så ville jag ta lite luft.
Pensionären föreslog att vi skulle ta korta "rundan i skogen", 4 km.
Får man gå så långt när man är sjukskriven? Tänk,om det kommer en kontrollant?
Nu kommer det nog ingen kontrollant första dagen, till en som inte varit sjukskriven många dagar i sitt långa arbetsliv. Och förresten är en promenad rena rehabiliteringen. För det tredje så har inte kommunen några kontrollanter... försäkringskassan struntar i en förstadagssjukskrivning....

Solen sken och värmde, samtidigt som det bildades is på vattenpölarna i de skuggiga områdena. Tidig vårkänsla, absolut.
Ögat var helt återställt efter promenaden.... känns som om virusen gett sig ner i magen i stället. Hoppas att de håller sig någorlunda lugna därnere, för i morgon vill jag jobba igen.

Konstigt är det iallafall.... igår hade jag så ont i ögat så att jag inte kunde titta.... ett dygn senare så är det helt bra igen. Ögonont är riktigt besvärligt... det finns inte mycket man kan göra ... mer än vänta på att det ska bli bra.