Föll som furan, förvånad

Nu vet jag vad uttrycket "falla som en fura" innebär.  För det har jag gjort idag. Ingen skada skedd, men oj, vad man blir förvånad när man helt plötsligt slår näsan i marken, utan att vara det minsta beredd på det. "Stått på näsan"  har jag alltså också gjort.

Tänkte oss en tripp till Jönköping denna mulna och delvis regniga semestertisdag. C-E har aldrig ätit lunch på piren, så då kunde han ju få göra det.... medan det huvudsakliga målet var XXL, den jättestora sport/friluftsaffären i utkanten av stan. Nya gå-skor, av n
modell hiking-skor,  behövdes och där skulle sorteringen vara stor.... vilken den också var.

På vägen till stan, kunde det passa bra att gå en av alla de cachingrundor som finns i trakten. Vi valde en som heter MSTP, där M:et lär stå för Månstorp ... resten vet jag inte.

Det var en runda på ca 2,5 km, mestadels på bra skogsvägar eller mindre stigar.
Naturen var jättefin, inte ett kalhygge så långt ögat kunde nå, och MASSOR av blåbär i skogarna.

Gömmorna var av varierande karaktär. När jag går en runda, så tycker jag att cacherna ska vara möjliga att hitta relativt snabbt. Sju av tio på rundan var ganska enkla,  medan tre i var helt omöjliga att finna. "Gran" var hinten och svårigheten 3 eller mer.... vi förstod inte hur cachedesignern tänkte... och hittade inget.
En cache var gömd i en stor rishög. En person av alla letare har hittat den. Så får man bara inte göra... vilket jag också skrev i loggen. "Gör om och gör bra".

Det fanns massor av blåbär i skogen, och då jag såg några stora en bit framåt stigen, så hade jag bara ögon för dessa. Det var där jag förstod hur det är att falla som en fura.  Pladask föll jag handlöst mot marken, och dragningskraften den är stor, på en hundrakilostant, det kan jag försäkra. Att inga ben var skadade, varken gåben eller armben, det kände jag direkt. Värre var det med näsan, för det var den som fick ta smällen.  glasögonen for i väg och pannan hamnade på dem.... och tänk, vilken tur... både näsa och glasögon tycktes vara oskadda. Ibland har man tur.

Promenaden var jättefin, men det kändes lite surt att missa tre stycken gömmor på raken.
Sura var också kläderna, och den ljusa tröjan var alldeles svart av morän.
Nu fanns det ju ombyte med, så det blev att svida om till stadsklädsel, och skaka bort alla barr från hår och kläder.

På piren i Jönköping finns ett antal restauranger. Alla lockade med lunchrätter till ett pris av 100 kronor. Bryggeriet hade en bra marknadsföring, det bjöds på en skål med bär/frukt vid den plats där menyn visades. Smart drag, jag avsmakade de söta jordgubbarna.... och tyckte att då jag halvvägs redan tagit del av deras utbud. .... så dum man är egentligen....så det fick bli dagens lunchställe.

Torskplanka smakade helt ok, även om den inte tillnärmelsevis kan mäta sig med den fiskplanka som serveras på Pio i Halmstad.
Hämtade in lite frukt och bär till den glass som serverades som efterrätt i lunchpriset. Tillsammans med ett bra salladsbord, så blev det nästan som en trerätters lunch.

Tog en bild på den läckra fruktskålen och lade ut på Instagram. Letade upp den geocache som fanns längst ut på piren.
På väg ut till köpcentret i Solås, fick jag ett SMS från Helena, C-Es syster.
Hon hade kollat på Instagram och sett att vi var i Jönköping. Hennes önskan var att vi skulle köpa in en paket engelskt te, i den engelska affären som finns på lilla gågatan i centrum.
Vi  lovade att göra så, efter besöket på XXL.

Lite senare kom ytterligare ett SMS. " Välkomna på lite kvällsmat klockan 19"
Trevligt, tyckte jag,bra att se till att ta sig tid att träffas, när alla är lediga.

Strax efter sju var vi i Moghult, medbringandes ett paket te.
Det luktade grill lång väg, och i uterummet hördes prat.... inte bara från Helena och Roger.
Nä, där var deras dotter med sambo samt Rogers mamma.

Det var då det gick upp en talgdank, det var ju Rogers födelsedag idag.
Riktigt dåligt att missa att det  redan är den 12 juli.... speciellt som jag skrivit dagens datum tio gånger denna dag.

Trevligt var det iallafall att komma på litet födelsedagskalas, alldeles oförhappandes.

Skärpan blev lite dålig på Britta, Rogers mamma. Det är så roligt att det finns någon kvar från den generation som är äldre än min egen. En glad kvinna som verkligen hänger med i sin tid.... och som  delar min åsikt att "sönderklippta" jeans är skitfult.
Frågade efter damens ålder. Blir imponerad, då hon berättar att hon är född 1924. Roger har bra gener, det är ett som är säkert.