Grejer på G

Eller inte. För det var ju inte så jag menade med rubriken....
Brukar f.ö. aldrig använda det där uttrycket, "På G".... Man kan ju lika gärna säga "På gång" .... lika många stavelser... så man vinner liksom inget på förkortningen.
Men det ska väl vara lite coolt, kanske, att använda uttrycket "på G".

Nä, jag tänker använda rubriken för att sammanfatta helgen på ett bra sätt.... för där var det mycket på G. ; )

Geocaching

Att leta burkar var absolut inte det primära med  weekendresan, men ändå fick vi ihop trettiotre stycken loggningar under helgen, lördag, söndag.
Tittar man på geocachingkartan, så finns det ju så mycket burk som helst, på alla möjliga och omöjliga ställen. Burkar så att det räcker och blir över.
Fördelen med detta, är att man verkligen kan välja och  få ut det allra bästa av geocachingen om man ger sig tid att läsa cachebeskrivningar, och sedan stannar till på de mest intressanta ställena längs den tänkta resrutten.
Blev bara en "ingenting speciellt att se"-cache på resan.... i en vägskylt, vid en liten väg som vi skulle svänga in på. Annars var det bara burkar, som visade något speciellt.

Vägen till Taube-spelen på Orust, gick på delvis outforskade vägar, då vi tog rutten Alingsås, Sollebrunn, Lilla Edet, Stenungsund.

Vid  Hedareds stavkyrka blev det ett stopp. Den byggnaden tröttnar jag aldrig på. Tredje eller fjärde gången, som jag loggat en cache där... och burkarna byter plats för varje gång. Mycket otyg i farten kring den gamla kyrkan, tycks det, oknytt som plockar bort det som folk söker efter.

Såg den första virtuella skattsökaren i området kring kyrkan, en kille som gick med sin mobil framför sig och letade Pokemonfigurer. Jättebra att hitta på något som gör att ungdomarna  vistas ute .... och jättebra när man har föräldern med, så den kan se vilka faror som kommer i de skärmstyrda barnens väg. Här var det en mamma med.... och man gick på glest trafikerade gator.
Läste att den första olyckan, i Sverige, med Pokemonjagande ungdom skett. Lätt gjort.... pokemonjaktens baksida.

Resan fortsatte genom Alingsås, och strax därefter visade gpsen oss denna fina sjö, Fjällsjön.
Tack gps för det, utan geocachingens möjligheter, så hade vi bara kört förbi.

Utan hjälp av geocachekartan, så hade vi missat detta möte med bräkande får. De var väldigt noga med att tala om för varandra, att nu hade det kommit in sådana där tvåbenta tokar i hagen igen. Men dom var inte farliga, de tvåbenta, de gick till samma döda ekstam, som alla andra och hämtade något där.
Måste vara ett heligt träd, den där gamla trädresten.

Jag tror att det var det man pratade om, det var ju ett himla bräkande i hagen...

Om man vill äta den godaste bulle som man kan tänka sig, åk till Brobacka kaffestuga.
En riktig liten pärla, med färskt och hembakat fikabröd, samt försäljning av produkter framställda i närområdet. Köpte med fyra kg vetemjöl, så kanske jag också kan baka sådana goda bullar.

Kom förresten på att margarin ger betydligt godare och saftigare bullar än smör.
Detta slog mig då vi tog en bulle till dagens fika. Den smakade bra, trots att den varit frusen. Senast jag bakade bullar, så hade jag margarin som jag behövde använda.Ska alltid använda margarin till bullbak fortsättningsvis.

Från Brobacka kaffestuga, så kunde man ta trätrapporna ner till järnvägsperrongen.
Nu var det länge sedan det gick något tåg, hela sträckan,  på den smalspåriga järnvägen längs sjön Anten.

En plastburk fanns där iallafall, och i den fanns det mynt från olika länder.
Tyvärr hade jag ingen utländsk peng att lägga dit. Om jag läst cachebeskrivningen lite bättre innan jag åkte hemifrån, så kunde jag säkert hittat något gammalt ogiltigt myntslag i någon låda.... peseta, lire, d-mark, gulden.... Nog var det roligare när pengarna såg olika ut i olika länder?
Och tack och lov att vi röstade bort euron!

Gräfsnäs

Gräfsnäs var en vit fläck på min karta, ända tills i lördags. Nu är fläcken ifylld.
Kanske vi ändå inte fick en riktigt rättvis bild av platsen, för när vi kom till slottet och dess park, så var där ett sjuttonhundratals-spektakel på gång.

Det kostade en slant att komma in på området, men då jag understundom är lite ekonomisk, och inte alls tänkte betala något inträde, så sa jag att vi skulle leta upp en geocache och sedan skyndsamt avlägsna oss från event-området. Detta gjorde att vi blev avgiftsbefriade.

Gräfsnäs är berömt för sitt slott och för sin ännu fungerande museijärnväg. Från stationen kan man åka rälsbuss till samhället Anten och tillbaka. Det var inget tåg ute  denna regniga dag.... men en enkel multi-cache ... eller var det kanske myst... skillnaden är ibland väldigt liten..... gav en kort liten resa per apostlahäst.

Golfklubb

Nä, golfspelare, det blir jag aldrig. Passar inte mig alls, för jag och bollar,vi passar inte så bra ihop. Jag förstår mig bara inte på dem.... och de förstår sig inte på mig. Samarbetssvårigheter, helt klart.

Men på golfklubb hamnade vi för där åt vi en utmärkt lunch, ( Golfklubbar är bra på det sättet, de kan ligga mitt ute i ingenstans, och de har - i allafall då det är 18-hålsbanor- alltid en restaurang med bra mat. Bra för den som kommit en bit från allfarvägarna)

Det var mannen på bilden, Rodney Sjöberg, som tipsade oss om att det fanns bra mat, alldeles i närheten av hans kyrka.
Kyrkan heter Betelhöjden, och ligger i närheten av Koberg.  Rodney har byggt kyrkan på egen hand och fått den välsignad av biskopen. Den fungerar som en vanlig kyrka, och skulle nog kunna vara lagom stor på de en del ställen, en del söndagar. Sittplatser inomhus är svårt att få till, men ståplats för präst och 5-6 personer, det funkar.
Rodney berättade att kyrkan är en populär plats för såväl bröllop som dop.

Golfrestaurangens kyckling med paprikasås och ris, smakade alldeles utmärkt.

Gnäll

Anledningentill resan i västerled, det var Taube-spelen på Orust. Sa till C-E redan på vårkanten att det skulle vara kul att besöka detta årligen återkommande evenemang. Kollade på hotell i närheten, och upptäckte att det var fullbokat både på Tjörn och på Orust.
- Nä, då struntar vi i detta, tyckte jag. Tycker att det skulle vara en utflykt med övernattning, om vi skulle åka dit.
C-E hade funnit behag i tanken på att höra Taube-melodier framsjungna av  kända artister, och började leta boende.
Han fann ett B&B- boende i Ucklum, nära Stenungsund. -Ok, då sa jag.... bokar du boende, så bokar jag biljetter.

Snacka om Bed och Breakfast-boende.
Vi blev tilldelade denna lilla stuga på 7-8 kvadratmeter. De enda möblerna i stugan var en säng - 150-160 cm bred - och en stol. Den var redan upptagen, för där låg det två handdukar.

Toalett och dusch fanns i ett uthus en liten bit bort.
Snacka om att denna tanten gnällde.... jag hade ju tänkt mig en lite lyxigare tillvaro. En hylla att lägga glasögonen på....  en liten radio... och toa i huset.... och rejält med plats i sängen.

Nu funkade det ganska så bra ändå, för vi skulle ju bara sova.



I väntan på att frukost skulle serveras, så fick det bli en backig morgonpromenad till den fina sjön, vid Älgbergets fot.
Det ska ju vara nyttigt att ge sig ut och promenera före frukost. Jag tycker mest att det var jobbigt!



Frukosten serverades i Älgbergets B & Bs huvudbyggnad, det hus som visades då C-E bokade övernattningen.  Ser väl någorlunda trivsamt ut.... och jag är säker på att det fanns något mer än en säng och en stol  med handdukar på, i husets 5-6 gästrum.

Frukosten var bra, nästan om hotellfrukost.  Så det fanns väl ingen större anledning till gnäll, Bed fanns det ju och Breakfast fick vi.


Göksäter

Årets Taube-spel genomfördes i Göksäter, mitt inne på Orust.
Vi hade köpt de "dyra" biljetterna och fick jättebra platser, nära scenen.

Det var en minifestival vi kommit till, med mat och öl-tält och en del försäljning av godis, fika och lite "krafs".
Publiken var av blandade årgångar, med övervikt av den äldre.

Inledningsvis var det lite allsång, med komp av den stora orkestern. Härligt att få  upphäva sin stämma tillsammans med alla de duktiga proffsmusikerna.

Jenny Berglund framförde tre-fyra Taube-låtar, bl.a "Flicka i Havanna".

Varje artist fick dessutom framföra en egen låt.

Ebbot Lundberg sjöng den hemska sången om den förlista briggen "Blue Bird av Hull".
"Byssan lull" sjöng han också, i sista versen visade han prov en sjusärdeles djup basröst.

Simon Zion var en ny bekantskap för mig. Jag har inte alls hängt med i Idol-svängen under de senaste åren. Det hade  han gjort. Jag tycker att han hade en jättefin röst och tror att vi får höra en hel del från honom framgent.

Välklädde Ola Salo sjöng låtar med massor av text. Fattar inte att han kan komma ihåg allt... men det ligger väl i hans jobb att göra så. Han sjöng bl.a. om Fritiof Andersson och om Pepita i Valparasio.
Hans egna sång var en låt i 3/4-takt om en flicka som hamnat på sjöbotten, och som han räddade från att drunkna. Hörde inte vad låten hette, men vill gärna veta det, för jag vill ha den otroligt vackra låten på någon av mina ostrukturerade Spotify-listor. Får lyssna igenom låtarna på hans soloalbum, helt enkelt, och hoppas att den finns där.

Huvudartisten uppträdde sist av alla.
En sådan karl! Åttiotvå år gammal och hur fräsch som helst.
Berättade små anekdoter kring alla de sånger han framförde.
Rösten är inte ett dugg åldrad, ej heller gitarrspelandet.
Sven- Bertil ackompanjerades till en del av suveräne pianisten Curt-Eric Holmqvist... oj, vad det var bra!

Alla killarna sjöng om prästinnan på Prästgatan när det närmade sig finalen..... och jag tycker att det är häftigt hur lätt det är att sjunga med i nästan alla Evert Taube-låtarna.... det man lärde sig som ung... det sitter kvar i hårddisken....

 Gravplatser

Ucklum har en lång historia. Ödekyrkogården tillhör en av de senare kapitlen.

Fem meter långe Vidrik Verlandssons grav såg ut så här. Han har besjungits i flera visor där man berättar om hans hjältemod, då han besegrade  jätten Långben Rese, Skulle gärna velat ha träffat denne man.... måste vara lik de stora krigarna från norr som förekommer i Games of thrones.

Geologi



Earth cacher brukar vara intressanta. De ger kunskap om vår geologiska historia.
Bockstenen är ett gigantiskt flyttblock, bestående av kvarts och fältspat.  Omkretsen är ca 25 meter och höjden 6-7 meter.

Gunnarsvattnet

En av resans höjdpunkter var den geocachingrunda som vi traskade runt denna skogsjö, Gunnarsvattnet.
Den lilla vackra sjön är belägen mellan Lilla Edet och Ucklum, i ett geologiskt intressant område.

Upplevelsen av en sådan här plats, är något som jag önskar alla. Lugnet, vackerheten, ljud av vind, vatten och fåglar.

Vägen till sjön gick på smala, regnskadade grusvägar.
Vägen runt sjön gick på breda stigar och lite leriga skogsvägar.

Tyvärr framgick det inte av cachebeskrivningen  hur lång rundan var... men den kändes som 4-5 km. 11 cacher + två mystar fanns på rundan. En hade jag löst hemma, den andra hörde till Lake-rundan.
I åtta av burkarna/rören fanns det frågor om allt mellan himmel och jord.
Svaret på frågorna skulle vara ett tal.
Ex, Hur många tänder har en mygga?
Hur många avlider årligen av att ha satt en penna i halsen.
Hur många månader av sitt liv ( till ca 80 år) tillbringar man på  toaletten?

Google har ju alla svar förstås. Sen är jag inte så säker på att de alltid stämmer.... har inte så stor tilltro till en del webbplatser.

Svaren:
47
100
6

Rundan var iallafall riktigt bra, och bildminnet från den vackra sjön, det vill jag bära med mig länge.

Gunnebo

Efter god lunch på ett värdshus i Lilla Edet, ett besök på Lödöse förnämliga museum samt en felkörning i Göteborg, så var det dags att sammanstråla med Johanna, Martin och C-Es syster Helena, för att, traditionsenligt, bevista Gunnebo slott och dess sommarteater.

I år byggde föreställningen på ett commedia déll art- stycke som skrevs på 1700-talet. Huvudrollsinnehavaren har en ganska fri rollgestaltning, och det är ju en grej som Claes Malmberg verkligen vill och kan utnyttja.

Själva storyn var tunn och  kunde spelats upp i en akt. Men nu var det mycket roligheter och skämt, snubbel, akrobatik och en del sång och musik, som gjorde att det blev en 3 timmar lång föreställning. Feel good-känslan fanns med hela tiden, absolut.... men det var långt ifrån den bästa uppsättningen av Gunnebo-teater som vi sett.

Men,men.... om livet vill oss väl, så lär vi vara på plats nästa år igen.

Glädje

Det slog mig under den roliga weekend-resan, hur otroligt otacksam jag egentligen är. Jag tjatar om att mitt liv är glädjelöst.... men det är det förstås inte.
Glad och tacksam är jag för att kunna se allt det vackra, kunna lyssna till ord och toner, få uppleva det fantastiska sommar-Sverige, kunna äta av den goda maten som serveras, få smaka på skogens överflöd av röda och blåa bär, känna solens varma strålar, kunna röra mig långa sträckor, kunna dra ner tillräckligt med syre i lungorna för att orka klättra upp för en tung backe, få träffa och umgås med dem som står mig nära, veta att de jag bryr mig om lever ett bra liv.

Jag känner så med min vän som tillbringat helgen på sjukhus för att förbereda sin tuffa behandling.
Jag tänker på Margareta, som var med mig, Johanna och Helena på den allra första Gunnebo-föreställningen vi bevistade, för tio år sedan. Margareta lämnade det jordiska förra veckan.

Visst är det glädje att få vara med i livet och få uppleva det.  Skäms på mig som understundom är så onöjd, trots allt detta.