Tre trevliga till

Oj, då ... det var inte ett dugg trevligt... där försvann allt jag skrivit. 
Shit, shit, shit...då gör jag väl ett nytt försök.


Tre trevliga dagar var det fråga om...så här i sommarledighetens sista skälvande minut....

En trevlig ny geocachingrunda i trakten av Hjälshammar, det var tisdagens höjdpunkt.

Ibland så kan en gömma vara så här enkel, liggande fritt på marken.
Eller också var det ett utbrytningsförsök ur stenröset. Bra i så fall, jag gillar inte rösen.

Två multigömmor, alltså gömmor i flera steg, en vanlig gömma och två mystar var det. Till den ena mystens koordinater skulle  man samla siffror i de övriga burkarna... den andra mysten var en "frågesport" som jag hade löst här hemma.

Jättetrevlig cache-serie!

C-E kör som en biltjuv med sin vita van. Ibland är det svårt att få stopp på honom i tid. Då får man göra så här, gå över bron efter vatten.... nä, efter cachen....

Efter avslutad cacheserie, fortsatte vi mot och förbi den gård som vi förhoppningsvis får anledning att besöka ofta när det nya året kommer,  och sedan mot Näsudden.
Döm om min förvåning, då jag fann att man kunde köpa glass i en kiosk, alldeles vid vägens slut.
Jag kunde inte låta bli att inhandla en onyttighet... bara för att jag kunde.

Varför kan man inte sälja äpplen i kiosker i stället... eller bananer? Mycket nyttigare....

Inte var det något glassväder direkt, det blåste ordentligt och det var inga varma vindar.
Kaninen är kanske också väderkänslig och deppar med ena örat.... eller är den möjligen en vädur.... eller  väderur?

 Näsudden var annars en imponerande badplats, ett Värnamos riviera. Bara det att rivieravärmen saknades.

Saknades gjorde också cachen, som vi letade efter,  långt ute på uddens näsa.
Lång näsa fick vi.... tji, tji.... men det kunde varit värre... vi fick ju både glass och vattenspegel.

Gårdagens höjdpunkt, det var mötet med min avlägsna släkting Andrew och hans fru Christina.
De var på några dagars besök, en ett år försenad "honey-moon", i Sverige och Göteborg.

Christina har en fjärdedels svenskt blod i sina ådror, precis som Andrew. Det svenska blodsbandet kanske kan förklara hennes stora förtjusning i meatballs.

De amerikanska ungdomarnas måltids-dryckvanor var besynnerliga, tyckte jag. Medan det för oss svenskar är naturligt att ta ett glas vin eller  en öl till lite "finare" mat, så drack Andrew och Christina vodkadrinkar.  Konstigt, tänkte jag.....

Filét Mignon, black and white, det har jag inte ätit på många år. Det är en 70-tals-restaurangrätt för mig.
Minst lika gott smakade det nu som då. Kanske beroende på att smaklökarna faktiskt är bättre nu än i ungdomens dagar, då jag bedövade dem genom att röka Philip Morris eller Marlboro.

Släktskapen med Andrew är så avlägsen att det inte finns någon benämning för den. Tur att amerikanare envisas att kalla alla med någon form av delad genetik för cousins.

Kom i kontakt med Andrews farbror efter ett släktmöte och en bok om Ingelsbosläkten, redan på sextiotalet. Jag skrev helt enkelt ett brev till en av de amerikaner, vars namn och adress fanns i släktboken, och som var i någorlunda samma ålder som jag.
Svar kom snabbt, och sedan  ett antal besök av flera av de amerikanska familjerna. För ganska exakt tjugo år sedan, så gjorde vi ett "återbesök" i USA.
Det visade sig att det är 18 år sedan vi träffade Andrew senast, och nio år sedan som hans föräldrar var i Sverige på besök. Tack och lov att facebook finns, så man lätt kan hålla kontakten, även om man sällan ses. Speciellt som jag är mycket sämre på att skriva julkort än vad Andrews föräldrar är...

Sa hej då, och på återseende till det unga paret vid en av Göteborgs med mest avbildade plaster. Götaplatsen.

En trevlig kväll!

Dagens trevlighet, det var en geocachingtur med Inga.
Vi åkte till trakten av Vrigstad och letade fina cacher på en slinga som kallades Virstorpsrundan.

Åska, regn och hagel fick vi uppleva, som tur var i skydd, i bilen.
Gårdagens seneftermiddagstemperatur var 9 grader, trodde inte att den låga temperaturen skulle kunna understigas, men det kunde den, då regn och is kylt ner luften ordentligt.

Det kändes mer som en jullovsdag, än en sommarlovsdag, med snö på backen och med ånga från andedräkten. Men gömman hittade vi = Inga.

Efter regn, så kommer sol. Det gjorde det, även om den var en sällsynthet under dagens utflykt.

Men när solen lyser på det gröna blöta, ja, då blir det riktigt vackert.

Många roliga gömmor var det. Är imponerade över kreatörernas uthållighet, ambition, fingerfärdighet och kreativitet. Det var inte många gömmor som bara var ett plaströr.
Arton burkar blev dagens skörd. Slingan har ytterligare ca 40 burkar i sina gömslen. Så det är bara att återvända, om man så vill.
Här poserar Inga i sin fina hatt i Hattmakarens hus.

En sjöcache ( eller kyrkoanknytningscache) vill jag gärna ha. Vackerhetsgömmor, visuellt eller andligt.
Idag blev det en visuell, vid den lilla sjön.

Jag har ett tokigt geocachingsmål; en gömma om dagen i snitt över året.
Så barnsligt lite, tänker den som är storcachare och den med jag-vill-ha-många-burkar-inställning.
Så barnsligt att ha ett mål överhuvudtaget, tänker den som letar burkar lite grann, och ibland med långa mellanrum.

Jag kanske blir klokare nästa år, och slutar med en-burk-om-dagen-tramseriet... men i år, så har jag/vi bara femton kvar. Känns lite bra att nästan ha fixat det man föresatt sig...

Inga bjöd på god pizza i Vrigstad.
Därefter styrde vi västerut igen. Det var tur det, för bakom oss kom det riktigt mörka moln. Sannolikt nya åskskurar. Dem körde vi ifrån.

Trevliga dagar går så fort. Men hellre det än långa tråkdagar.
På måndag börjar skolan igen. Det känns trevligt det också.