London levererar

Skulle också kunna rubriceras femtonde färden. Fast vi vet inte riktigt exakt. Kan vara ytterligare någon gång som vi besökt den alltid lika sjudande storstaden. Men minst femton  färder dit, det har både jag och C-E gjort.

Brist på fantasi, tyder det kanske på, detta att återvända till samma plats år efter år.

Anlände till London i torsdags kväll och tog tunnelbanan till vårt excepionellt centralt belägna hotell, alldeles vid alltid lika "crowded" Tottenham Court Road - vid den plats där  West End och Oxford Street möts.

Musicalbiljetter införskaffades på fredagsmorgonen, denna gång blev det en musikal om sextiotalgruppen Kinks utveckling från okänt kvartersband till världskändisar.
Det gick vilt till på sextiotalet, det var tydligt. Musikalen, med massor av kända låtar för den som gick under namnet "Pop-Anna", då det begav sig, var jättebra.


National Gallery ingick också i förmiddagens ( med londonska mått mätt) promenad i närområdet.

Vore inte helt fel att kunna ta med sig sin skolklass och få en guidad tur genom en del av världens konstskatter....



Typisk londonlunch för den som ofta besöker landet som har "fish and chips" som en av sina nationalrätter. Publunch, det blev det både fredag, lördag och söndag. Tycker att publunch är helt ok,  även om man inte med bästa vilja i världen, kan påstå att Storbritannien har någon matkultur av den högre skolan.

London levererar shopping av kläder och skor, till billiga priser och av bra kvalitét.
Primark är en butikskedja som vuxit fram under senaste  tio åren. Där kan man köpa kläder- och en hel del annat också- till "Ullaredspriser". Känns nästan lite olustigt att köpa snygga koftor för £7 eller en långärmad T-shirt för £5. Trots att man förstår att de som tillverkar kläderna, gör detta till slavpriser, så kan man inte låta bli att handla.

Mark & Spencer levererar kvalitetskläder till svenska  KappAhl-priser... ochså hittade jag en ny affärskedja, Evans, som hade massor av bra kläder till oss storvuxna tanter.

Blir man törstig och trött mitt i allt shoppande, så finns det alltid en pub på nära avstånd.
Öldrickande, det är också en london-grej... i Storbritannien smakar öl betydligt bättre än hemma.... och jistanes, vad mycket öl det måste gå åt i denna stad. I Storbritannien är öl, av olika bryggningar och bryggerier, en kulturdryck.

Fotbollsmatchen på Selhurst Park, ja, den var väl inte så märkvärdig. Men den vithövdade falken som flyger från målbur till målbur före matchstart, den är häftig. Liksom hela stämningen. Inte en bengal, inga hulliganbråk.... men en ljudlig maktkamp mellan hejarklackarna, speciellt som vi var på ett London-derby, mellan Crystal Palace och West Ham.

När ska mesiga svenska makthavare våga ta tag i de bråkmakare, som har som största intresse att ställa till en massa skit på svenska fotbollsarenor ?

Så här kan man se ut. även 2016. "This is England", tänkte jag ... och kände lite försiktigt på blondinens hårsvall. Nä, hon var ingen äkta blondin, men håret var äkta syntet.

På dagen fem år efter att vi firade min bror, på denna kinesiska resturang på Queensway, så åt C-E och jag femrättersmeny, och sände en tanke åt broder Roger på hans femtiofemårsdag.

Äntligen!
Med femhundra meters avstånd till British museum, så var det verkligen läge att få till ett besök på denna jätteanläggning.
Vi gick förbi förra året, då vi också bodde i samma område. Då blev jag trött, bara av att se den enorma byggnaden.
I år tog vi tjuren vid hornen och ställde oss i den långa kön, som ringlade sig in på ett av världens mest kända museer.



Den egyptiska delen lockade mest.... häftigt att se de omtalade mumierna.... både mumier av folk...

... och fä.
Jodå, British museum var en imponerande plats, väl värd sitt besök.
Men man blir snabbt trött av alla intryck, och orkar bara titta aktivt på en bråkdel av alla föremål som finns utställda.

Tunnelbanan, liksom snabbtågen... ja, de levererar londonbesökaren på ett smidigt, och ibland sardinburkstrångt sätt,  mellan de olika delarna av jättestaden.

På söndagsförmiddagen värmde solen gott, ja, det var som en sensommardag med svenska mått mätt.

Hyde Park lockade. Tanten från landet behövde se vatten och gräs, efter två dagars travande i betongen.

Glömde förresten att berätta om fredagsnattens trauma. Lite överdriven beskrivning kanske.... men klockan ett på natten mot lördag, så gick brandlarmet på det jättestora hotellet. Det tog en stund innan jag fattade att det var brandlarmet som ljöd, jag låg säkert kvar i sängen i nästan fem minuter... och C-E han sov vidare, han, trots oljudet.

När signalen som lät så illa, inte slutade, så öppnade jag dörren till hotellkorridoren, och där rusade människor förbi, mot brandutgången.

Så det var bara att väcka C-E, dra på jeans och skor, ta på jacka, glasögon... och mobiltelefon i jackfickan ... och ta sej  ner för alla trapporna från våning nummer sex.

Falskt alarm, så det blev ett litet motionspass mitt i natten. Det är rätt många trappor att gå sex våningar upp.

Söndagslunchen intogs på stamstället, "The Swan", mitt emot en av ingångarna till Hyde Park.

Hej då, för denna gången, London. Hoppas det blir fler gånger som vi ses!

Tunnelbana till Heathrow, på plats i god tid....men ve och fasa; det fanns inte plats för oss på den flygavgång som jag bokade i juli. Flygbolagen överbokar... och nu blev vi "offer" för detta.

Tårar fälldes av trött tant, som visste att hon skulle jobba mellan halv åtta och fem nästa dag.

Nu fanns det ytterligare ett kvällsflyg till Göteborg. Så allt ordnade sig, vi blev bara ungefär en och en halv timme försenade, jämfört om vi kommit med den bokade avgången. Kompensation för olägenheten fick vi också.... i svenska pengar 2300 kr. Mer än halva resekostnaden tillbaka! Bra timpeng för att vänta....

Den som är trött på London, den är trött på livet, har det sagts. Även om London tröttar, så dras jag tillbaka dit, för jag vet att bara en kort flygresa bort, så finns det en häftig plats, som har allt man kan önska, som verkligen levererar upplevelser av olika slag.

Och trots de få timmarnas sömn i natt, så har skoldagen gått som en dans.... för även om London dränerar en på en energi understundom, så har man också fått massor av nya krafter på resan.