Viten

Det är ofta, som man får information om utfärdade hot om viten, via media.
Viten som skolor ska betala, för att skolinspektionen inte är nöjd med hur arbetet på skolan utförs eller med de resultat som betygen uppvisar.
Då Borås Tidning är min huvudsakliga nyhetskälla på lokal nivå, så handlar det förstås om skolorna i Boråstrakten. Borås kommun har utfärdade viteshot på mer än tio miljoner, Mark och Ulricehamn har vitesförelägganden  och vår lilla kommun har hot om vite på en halv miljon.

Jag är lite tveksam till hur verksam metoden med vitesförelägganden är. Jag tycker dessutom inte att den är schysst eller på något sätt rättvis.

De flesta anmärkningarna handlar om bristande stöd för elever som behöver sådant, om  bristande arbetsro, om brister i kvalitetsarbete.

Vi har lärarbrist idag. Folk flyttar på sig helt samvetslöst i sitt sökande på högsta möjliga lön - och kanske bättre möjlighet att utöva sitt yrke som pedagog.  Naturligtvis drabbas eleverna av detta.
Det blir oroligt i klasserna, det finns igen riktig koll på vad eleverna jobbat med och vad eleverna kan.

Specialpedagoger växer inte på träd. I vår kommun fattas det en specialpedagog på den skola som har vitesföreläggande. Det blir svårare att uppnå kravet att ge stöd till alla som behöver, när det fattas pedagoger och när man byter lärare varje termin.

Betygssystemet tror jag också har en negativ inverkan. Eleverna kämpar för att få bra betyg, men räcker inte alltid till och får låga betyg = E, trots att man försöker göra så bra ifrån sig som man kan.
Man tappar geisten, då alla ska jämföras utifrån ett teoretiskt perspektiv, i alla ämnen.

Arbetsro, ja, det kan man ju fundera på vad det är. En del tycker att det ska vara tyst arbete  klassrummet, men det håller jag inte med om. Arbetsro är för mig när alla jobbar koncentrerat med att inhämta kunskap, utföra ett uppdrag eller lösa en uppgift.  För mig, som oftast jobbat i klasser som förhåller sig på detta sätt, så låter det förskräckligt att behöva jobba i en skola där man måste lösa konflikter, lugna ner elever, avbryta rastaktiviteter som kommit med in i klassrummet.... att inte få möjlighet till att bedriva undervisning.

Funderar en del kring vad bristande arbetsro beror på. Jag lägger en hel del ansvar på föräldrar som inte "uppfostrat" sina barn att anse att skolan är viktig. Jag lägger också ansvar på "samhället" ( inget bra ord, men jag hittar inget bättre) som inte vågar ställa krav på ett ansvarsfullt föräldraskap, utan tillskriver en lärarkår och skolledning i turbulens att kompensera brister i  en undermålig "uppfostran",

Min barndoms lilla skola har varit i skolinspektörers fokus under lång tid. Hot om viten är utfärdade.

Det är, liksom min nuvarande skola, en skola i ett litet samhälle, där elever undervisas i B-form, alltså två årskurser tillsammans.

Man hade från skolans håll bett skolinspektionen komma med bra exempel på skolor som lyckas få bra resultat, då elever undervisas i B-form. Skolinspektionen hade inget bra exempel att del med sig.

Själv gick jag i samma skola och undervisades i B-form. Under mina senaste skolår, har jag undervisat en hel del i B-form. Under min skoltid så gick vi vartannat år med dem som var ett år äldre och vartannat år med dem som var ett år yngre. Jag kommer ihåg det som positivt, speciellt när man var äldst.

I min skola så har klasserna fått följas åt genom hela skoltiden, som 1-2, 2-3, 3-4, 4-5,5-6. Alltid vara de äldsta eller de yngsta. Under det att jag läst om alla vitesförelägganden, så har tanken kommit till mig: Det är ju så det har varit, den  klass som är den "äldsta" har hela tiden ( med något elevundantag förstås) visat på betydligt bättre resultat än den yngre. 

Det är först i sexan man får möjlighet att komma "i kapp" .... det har känts bra... men med facit i hand, så visar betygen i på högstadiet att det inte var tillräckligt.

Nä, så borde det inte få gå till, alla elever skulle ha rätt att gå i en egen klass. 

Min gamla skola ska lösa detta genom att tillsammans med "grannskolan" ca 1,5 mil bort, skapa en 1-3 skola ( eller om det var F- 3) och en 4-6-skola. Jag tycker att detta är en perfekt lösning.  Vad föräldrarna tycker? Nä, de har svårt att förstå....

Vår lilla skola hade inspektion för ungefär ett år sedan. Vi fick godkänt på alla punkter, vilket förstås var glädjande.

Samtidigt så kan jag konstatera, vi brister ju också, i det som kallas kvalitetsarbete, i arbetet att göra dokumentation och  framförallt i att göra övergripande planer.

Skolinspektionen var nöjda, och det tackar vi för. Kanske det tyckte de att allt annat låg på så hög nivå ( vilket jag också kan tycka) att man såg lite mellan fingrarna.

Bristande kvalitetsarbete är sannolikt inget enskilt skäl till viten, men jag lider med dem som, samtidigt med det övriga som brister, måste ta itu med detta svåra.  Tid fattas, motivation fattas, kunskap fattas... och det tycks aldrig vara någon annan än rektor som vet varför vi gör vissa delar av detta arbete,

Nä, ta bort föreläggandena om viten.  Se i stället till, från statligt håll, att ge varje skola i behov av stöd det stöd de behöver.  Ta bort det dubbla huvudmannaskapet, där storebror staten kollar lillebror kommunen och hotar om stora straff om inte lillebror lever upp till storebrors krav. Stoppa möjlighet till turbulensen vad det gäller lärare och rektorer. Arbetsplatsbyte ska enbart tillåtas vid läsårets slut.

Se över lärarlöner, så att samma kompetens och arbetslivserfarenhet generar löner som inte skiljer sig många tusentals kronor åt. Tvinga friskolor ( om de ska finnas, vilket inte jag tycker) att ha lika heterogena klasser som kommunala klasser har. Skapa tillräckligt stora skolor, så att inga elever alltid tvingas gå med elever som går en årskurs högre. Se till att skolan får ägna sig åt kunskap och träning i förmågor, samarbete, social kompetens... och förelägg viten till de föräldrar som inte kan ge sina barn ordentlig "uppfostran". Återinför "obsklasser" så att de elever ( vilket är de allra, allra flesta) som vill göra ett bra skolarbete har chans att göra det,i stället för att bli bestulen massor av undervisningstid av det fåtal elever som stökar och är "tidstjuvar". 

Jag tror definitivt på att alla skolor ska kunna bli riktigt bra platser för kunskap och social utveckling, men då får man ta positiva tag och inte hota med straff, med viten.