Andrum

Nu är det sju veckors andrum, för den gamla lärarinnan.Sju veckors ledighet och tid för återhämtning. Det kortaste andrummet som jag haft under mina 41 år som lärare. Förr i tiden, så var det en återhämtningsperiod på tio veckor. Det var andra tider det. Nåja, med tanke på att året som gått inte har varit allt för ansträngande, så ska nog andrummet räcka.

Som tur är, så så har det ordnat sig med ny kollega! Blir nog riktigt bra i höst.

Det bästa andrummet för en mormor, det är att hänga med detta lilla charmtroll.
Konrad och hans föräldrar firade, traditionsenligt, midsommar i Halmstad.
Solen sken, det var varmt och gott och sommarklänningen passade bra tills efter lunch.

Därefter mulnade det på, och det där med midsommardopp, det fick anstå.

På seneftermiddagen passerade regnet, och det smattarade ordentligt på altantaket en stund.

Ett helt ok midsommarväder....precis som det brukar vara... ja, till och med bättre än vissa år...

Mat är gott, tycker charmtrollet. Allt smakar bra, och smaka får han göra på det mesta.
Annat var det ju när hans föräldrar var små, då var det banan, mosad potatis, mosad morot som var startmaten, Numera går det bra med en mera vuxen meny, även med sill och med midsommartårta.

 På eftermiddagen fick Konrad äntligen träffa vår härliga sommargranne, Lena. Hon blev poppis direkt. Inte konstigt, Lena är den roligaste männsika jag vet, en person som lockar till massor av skratt.
Att få skratta av riktig glädje, det är absolut återhämtning, ett andrum.

Jag tycker att Lena ska bli standupkomiker, det är en kvinna som bara ÄR humor.

Midsomamfirandet i Halmstad, inskränkte sig till en dag.  Mycket skönare att åka hem och sova i sin egen säng, än i kalla stugsängar. Fast nästa gång, får det allt bli övernattning..... även om vi inte får sällskap av denne glade killen.

Promenader, det är andrum det. Andrum, som jag försöker få till dagligdags.
På midsommardagen blev det en långpromenad. Jag har inte gått Älmåsrundan sedan i höstas.

Då fanns bara denna damm, en plats där  jag tagit massor av foton.
I höstas hade det grävts ytterligare ett stort hål att vattenfylla. Inte trodde jag att det skulle gå att få till en damm, så snabbt.

Två dammar, två vattenspeglar, två andrum. Jag såg dock ingen and.

Allmänningen är också en plats för kontemplation. Ett helt ljuvligt ställe, som minner om en tid för länge sedan.

Midsommardagens favoritbild. Gilla verkligen ko-motiv.
Fast det krävs att motivet och jag befinner oss på var sin sida en gräns. En gräns som ingen av oss överskrider.

Att stoppa näsan i gammelrosen från mitt barndomshem, det skapar direkta flashbackar till sextiotalssomrar i Backgården.

Fredagsstädat kök med nyintagen rosenbukett, söndagsvila under lönnen,  småtjurar som tjudrade betade trädgårdsgräs, höskördsslit, koflyttning, smultron på strån, spenatstuvning gjord från grunden. 

Söndagsvileandrum.....

Midsommarsöndag. Regnskurar, sol och blåst. Helt ok väder för att ta en geocachingpromenad.

Hittade en relativt ny runda i Sörby, väster om Falköping.

En bilresa på en och en halvtimme. Att åka bil på småvägar i sommar-Sverige, det är en vackerhetsresa...

Den ca halvmilslånga geocachingrundan, det var nog den bästa jag/vi någonsin gått. Inga vanliga burkar eller rör här inte, nä, bara genomarbetade cacher.

Var finns gömman? Ett tränat öga ser förstås.

Inte heller en enda lite besvärlig nano, bara loggpapper som var lätt att sätta tillbaka.

Kantarellsäsongen ser lovande ut....

Ja, detta är också en geocache.... men hur ska den öppnas? Tog en stund att lista ut.... men det var väldigt ok att stå under granen, under det att den enda ordentliga regnskuren spred sin väta.

Riktiga trädkramare ..... inga påklistade aktivister här inte....



Vattenspegel... ja, inte den bästa kanske... men här är vi långt från karga skogssjöar... här är det tillväxt som gäller.  Inte heller här något rum för and, vad vi kunde se.

Hallå, vem är det som gömmer sig i det höga gräset?

Så här kan en cache av "Dödgrävarligan" se ut.

Man blir så kräsen, då man går sådana rundor. Geocaching av högsta klass.... åtminstone får mig, som inte gillar för"kluriga" grejer. Tjugotvå gömmor, alla speciella på något sätt. Inte en enda rotvälta, inte ett enda petrör i en gran.... sån´t som vi alldagliga cacheutläggare ofta använder som gömmor.

En härlig runda, aktiv vila, med ett andrum. En plastand som var uppsatt i en björk...

Målet för resan var egentligen denna paradisiska plats.

Kanske inte rätt bild på paradiset... men jag gillar verkligen denna bild. Samma motiv tre år i rad...blir lika fascinerad varje gång över motsättningen i bilden.

Från paradiset tar jag bilden ovan.  Om man nu tänker sig paradiset som ett hav av viildblommor.
Vilket jag gör....vacker natur är mitt paradis.... mitt absoluta andrum....

Platsen är Nolgården, Näs naturreservat, några kilometer öster om Vartofta, i ett område där det vimlar av historiska och botaniska rikedomar ,

Solvända....

Drakblomma......

Getväppling i massor... och fjädergräs. Det yviga gräset finns bara på en annan plats i Sverige.... tror det är på Öland.

Ett eldorado för botaniker, är dessa kalkrika kullar.

Massor av blodnäva, bland de vackraste växer som jag vet.

Harklöver.

Herre som borde frysa ordentligt i kortärmad skjorta. Blåsten  torkade snabbt tants regnvåta kalufs.

Jag och kameraögat har väldigt svårt att slita oss från denna vackra plats.

Brudbrödet blev den sista lyckade bilden för denna härliga dag, för denna fina helg.

Underbart, att i vacker sommartid inte ha några måsten hängande över sig, att få en period av andrum.