Höstlov. För alla Sveriges elever. Tror jag. Alltid denna vecka. Tror jag också. Vecka 44. Veckan som slutar med allahelgonahelg, veckan där den gamla irländska skördehögtiden halloween har sin dag, den 31 oktober.
Hur stor halloween är i Sverige, det har jag ingen uppfattning om. Men pumpförsäljningen når sannolikt sin höjdpunkt. Ser på sociala medier att man i en del skolor uppmärksammar Halloween genom diverse upptåg, dagen innan höstlovet.
För egen del så tycker jag 1. Begär aldrig att eleverna ska komma utspökade i specialköpta/sydda dräkter 2. Att man skulle uppmärksamma Allahelgonahelgen lika mycket (eller mer) istället.
Men vad en gammal lärarinna tycker,det spelar nog ingen roll.
I vår skola uppmärksamamde vi vare sig FN-dag, Halloween eller allahelgonahelg. Det var Grön Flagg-redovisning som tog upp mest tid för fyr-femmorna. Eleverna gjorde den jättebra!
Hur det är med höstlov för lärare, det är olika i kommun för kommun. Under alla mina år i skolan, så tror jag bara att jag varit ledig hela veckan en enda gång, Det var för bara några år sedan. Normalt brukar vi jobba måndag och tisdag och sedan kunna ta ut komptid på onsdagen. Torsdag - fredag är vi lediga, och så har det alltid varit.
Detta år så ligger det en "måstedag" på onsdag. Konstigt tänkt.
Morgondagen kan man "kompa" ut om man vill. Vill eller kan man inte, så får man ägna sig åt egen planering. Vilket jag tänker göra. Har en lista på bordet i skolan som ska åtgärdas. Inte använder jag injobbad tid för att ta ledigt från något som jag annars måste göra på ledig tid.....
Känns ändå som lite lov att vara ledig från elever....man har inte planeringstänket i huvudet.... "Vad ska jag göra i morgon?" slipper man tänka på under dessa tre s.k. kompetensutvecklingsdagar.
Helgen har gått fort. När man har kul, så går tiden extra snabbt.
I fredags åkte vi iväg till Ulås, på tidig eftermiddag.
Mamman skulle åka och titta på Sverigeeliten av hästhoppare. Mormor och morfar skulle vara barnvakt till niomånaderskillen, då pappan hade fullt upp med att ta hand om människor som behövde hans hjälp på sjukhuset.
Det är alltid lika kul att umgås med charmtrollet. Idag är det, som sagt, nio månader sedan han kom till världen. Tiden har gått fort, utvecklingen ändå snabbare.
Att morfar är favoriten, det får jag tåla. Han är ju nästan inneboende i det fribergska hemmet. Träffar Konrad varje vecka. Sedan är morfar extremt bra med småbarn också. Inte konstigt att Konrad gillar att vara med honom.
Jag njuter av att se den lille killens interaktioner, med alla omkring sej. Gladare babis än Konrad, det får man leta efter.
Denna helgen blev det övernattning i Ulås, även för mig. Glädjegörande att träffa både dotter och dotterson!
På torsdag så ska jag förhoppningsvis träffa dotter och dotterdotter i Malmö. Ser verkligen fram emot detta!
Vad gör man en kall och blåsig söndag, som innehåller en sparad timme? En timme som man måste kompa ut denna dag vare sig man vill eller ej.
Lite geocaching kanske?
Kollade lite random på rundor inom rimligt köravstånd.
Fann en alldeles ny, nordost om Falköping, i Häggum.
Kommer ihåg att man pratade om uranbrytnig i Ranstad på sextio/sjuttitalet. Man ifrågasatte hälso/miljöriskerna med verksamheten. Man utvann 215 ton uran ur alunskiffret i början på 60-talet.
Uranfyndigheten lär vara den största i Europa. Arbetet avbröts i början av 80-talet och några år senare, så gjorde man en återställning av området.
Nu fanns det en sjö i det gamla alunskiffer/uran-dagbrottet. Tranbärssjön. Fem och en halv kilometers lätt promenad, Intressant att komma till denna plats, tyckte jag. Lite av historiens vingslag...
Sjön ska vara badbar, påstås det. Tveksamt om jag skulle hoppa i. Idag var det dock inget alternativ.
Kallt var det, speciellt i vindbyarna. Solen värmde en del, men på sina ställen vann vinden över solen.
Bara att vänja sig vid den kalla årstiden, mössa, vantar och vinterjacka på.... så ska det nog gå bra, även denna senhöst och vinter.
Vi gick på igenvuxna vägar, som en gång varit vägar i gruvområdet. Trafikmärken, på flera otillgängliga platser, var de enda synliga spåren av det som en gång funnits.
Några enstaka guldskimrande björkar fanns kvar. Vackert mot den blå himlen. I Falköpingstrakten finns det flera platåberg än de vi, som gick i skolan på 60-talet, fick lära oss i skolan. Brunnhemsberget syns i bakgrunden, och där finns det massor av cacher, utlagd av samme man som gjort denna runda, Paparundan.
Har med mig ett fint minne från en geocachingpromenad på andra sidan berget. Det var när Inga och jag gick längs Faledreven tillsammans med Birgitta och Cathrine. Det var i juni 2015.
Inga skulle fyllt 65 i veckan som gick, om hon fått vara kvar i livet. Jag saknar henne.
Sammanlagt 22 cacher fanns det längs rundan. Inte långt mellan varje alltså.
Dessutom fanns det en burk från 2005. Tycker att det är så roligt med dessa gamla gömmor. 2005 hade jag inte hört talas om geocaching. Det var först fyra år senare som Inga lockade med mig in i den roliga fritidsysselsättningen.
Har haft som mål att hitta en burk om dagen under flera år. Detta år drog jag ner målet till 100. Dels beroende på att besök hos små babisar lockar mer än burklet, dels beroende på att vi letat upp det mesta av intresse i närområdet. Det måste bli lite längre resor fö att hitta roliga rundor. Att geocaacha från bil, det är inget för mig/oss.
Med två månader kvar av året, så har vi nu höjt årsmålet till 250 cacher. Dit är det bara 13, så det ska nog funka. Gör det inte det... så spelar det ju ingen roll.
Slutgömman låg med mycket vatten omkring. Återställningsarbetet av det forna gruvområdet har lyckats alldeles utmärkt. Det var fina omgivningar hela vägen.
Rundan var också rolig att gå.
Hoppas att alla elever får ett bra höstlov och trotsar den kalla vinden för lite uterörelse. Kanske hinner jag med en liten promenad i morrn också, för längre än till klockan tre ska jag säkert inte behöva jobba. På höstlovet, så är arbetsdagarna bara 7 timmar nämligen.