Årsslut

... igen.

Ett år går fort.... 

,,,, och långsamt.

Visst är det ett bra tag sedan som vi firade nyår senast, sedan Johanna och Martin flyttade till Ulås, sedan  Konrad föddes, sedan jag lämnade min gamla klass, sedan vi besökte Halmstadsstugan under en medioker badsommar, sedan vi/jag missade planet till München när vi skulle på vandringsresa (allt fixade sig ju, vi kom fram till midnatt avresedagen ), sedan Ava föddes....

Fast... ändå är det så nära i tid.  

Det är väl så det är med både tiden och livet, allt är relativt......

Det var flera år sedan som jag/i var på den traditionella "grillningen" i Gumpebo. Hade hoppats att C-E skulle gå med i år också, men han är, som så ofta,lite hängig.... ( Tror att det blir bättre när jag börjar jobba igen, och allt går in i sin vanliga lunk)

Träffade tre av mina elever från Grimsåsskolan där.... från nuvarande klass till elev som gått ut högskoleutbildning.

Det är så roligt att träffa eleverna från olika tider. Nästan alla är glada och vill gärna prata.... och så finns det de som inte vill låtsas om en alls.

Detta gäller f.ö. också vuxna människor, och det är lite tråkigt.... MEN, äntligen, så har jag lyckats skaka av mig känslan av att vara den som katten dragit in, och helt enkelt kunnat strunta i det... t.o.m le lite inombords över hur orubbliga en del kan vara i sin övertygelse om att jag inte är värd att se åt.

2017 var ett bra år, ett osedvanligt bra år....förstås... som gav oss två små fina barnbarn, två små liv som genast kom att betyda så mycket och som ger så mycket glädje.

Att få vara frisk är något att vara ytterst tacksam för. Och det har jag fått vara... om man undantar blodtrycket,  som behöver sin dagliga tablett, för att hålla sig i styr. ( Ska göra en ny 24.timmarskoll, nästa vecka, vågar inte hoppas på att trycket håller som läkarna vill. Blir kanske påökning av tablett. Hade det varit samma kriterier som förr i tiden, då man skulle ha ett övertryck som högst visade samma siffror över 100 som man själv var i ålder, så hade jag haft ett ok tryck....)

En sorg har jag fått möta, då min vän Inga, avled i september. Det är så konstigt att man kan sakna en människa, som man bara känt i åtta år, så mycket som jag saknar henne. Tänker på henne dagligen...

2017  var ett gott år. 

Jag önskar alla ett FINT 2018!