Nörd?

Är man "nördig" när man känner att man måste ut och testa bästa kameran, en dag som denna, då vintern visar en otroligt charmerande sida?

Är man nördig, då det alltid finns en kamera med, förutom den som mobilen har, på alla slags utflykter i dagsljus?

Skulle jag ha glömt den "lilla" kameran hemma, så känner jag mig oklädd. Har jag glömt mobilen hemma, så är det stor risk att jag vänder tillbaka och hämtar den. Utan mobil känner jag mig hjälplös.

Tänk, för 30 år sedan, så visste jag knappt vad en mobil var. Det fanns något man kallade biltelefon, det hade jag hört talas om.

För 25 år sedan, då mobilen var ett faktum, så fick jag bege mig till byns högsta punkt, 1,6 km bort för att MÖJLIGEN få till ett samtal...

Och att mobilen skulle kunna bli något annat än telefon, det kunde man ju inte i det vildaste fantasi, tänka sig.

Kommer ihåg, då döttrarna visade på SMS-funktionen. Det var sannolikt i början av 00-talet.... femton år sedan drygt. Jag var djupt imponerad!

Nej, jag tror inte att jag är fotonörd, direkt. Därtill jobbar jag alldeles för lite med mina bilder.
Dessutom har jag svårt att  urskilja de foton som egentligen inte skulle visas officiellt, de som inte är bra.
Jag har så svårt att låta bli att hitta något fint i de flesta bilder.

En fotonörd jobbar med bilderna och är bara nöjd med det bästa.... så tänker jag.

Lite nördiga vad det gäller mobiler, det har nog de allra flesta av oss blivit.
Det har blivit självklart att bli anträffbar, via sin bärbara apparat, en apparat med ständig kontakt med de nätverkande satelliterna....

Tycker dock att våra elever, är betydligt mindre beroende av mobilen än vad de vuxna på skolan är. Ingen som smygkollar under den mobilfria skoldagen, få som har med sig apparaten över huvud taget. På fritiden så förstår jag att den används flitigt, den liksom dator/platta... och till stor del för spel eller för youtube-koll.

Nä, vi vuxna är mer nördar vad det gäller mobiler, än vad många barn är. Kanske för att mobilen/smartphonen är en självklarhet för dem, vilket den ju inte är för någon över 30. Alla över 30, kanske t.o.m 20,  kommer ihåg en tid utan ständig uppkoppling.

Nördighet - eller intresse? Kanske mest det senare.... i de flesta sammanhang.
Jag har ett intresse av att fotografera.
Mannen som  hamnade i kamerans blickfång, är intresserad av jakt.

Ibland kan intresset gå över i ett "tvång" att utföra det man är intresserad av, som om det vore fråga om ett beroende.

Är jag fotoberoende? Skulle allt sakna en kamera om jag inte hade någon.

Tror det samma gäller jägaren och hans bössa....

Intresse eller nördighet? Mina "nördigheter" är oftast relativt snabbt övergående.

En period, för  många år sedan, då målade jag tavla efter tavla i olja.
Små tavlor, målarmaterial är/var dyrt.... och jag insåg att jag inte skulle ha någon avsättning av mina alster. Jag är ingen bra konstnär, men det var fantastiskt roligt, och synnerligen meditativt och gottgörande för själen.

I början av bloggtiden, då var jag helt nördig på att skriva varje dag. Kommer ihåg att det var ett påhäng också, inte bara ett sätt att jobba med hjärnan... eller att få egentid....
Men möjligheten att synas medialt, och så småningom få spara sina bilder för framtiden, den motiverade till det närmaste dagliga blogginlägg. Numera är målet ett inlägg per vecka, fortfarande mycket för bildernas skull, men även för att min tidigare nördighet ska fortsätta att vara ett intresse... och inte helt försvinna.

Gammaldans och bugg var intresse/nördgrej för många många år sedan. Oj, vad kul det var. Jag har t.o.m instruktörsexamen i gammaldans. Ett dött eller kanske bara vilande intresse.... ? Jag skulle gärna ta upp det igen, om jag vågade.

Musik var barn och ungdomens stora grej. Jag kunde allt man behövde kunna om musik, och hade tjocka valkar på vänsterhandens fingertoppar, efter allt gitarrspelande.

Förr i tiden så var musik ett typiskt ungdomsintresse. Undrar om det är så nu? Tror att youtubers-intresse/nördighet är större.

För fyra-fem år sedan, så var jag hel-nördig vad det gäller geocaching.
Nördigheten försvann efter något år: Jag hoppas och tror att geocaching ska fortsätta att vara ett levande intresse, för det är ju en kul fritidssyssla ... om man inte låter den bli till ett beroende.

Nördighet idag?  Aktivitetsklockan och Fitbit-appen? Att försöka få till 10 000 steg per dag... och helst 2 500 (eller mer) förbrända kalorier per dygn.

Men det är ju faktiskt nyttigt för tanten, att röra sig och att tänka lite sunt vad det gäller kaloriförbränning.
Samma sak gäller att försöka få till två ( minst ett iaf) gympapass per vecka.....

Varken nördighet, intresse..... mera ett behov, ett sätt att må bra.

En viss nördighet, kan jag känna i min negativa inställning mot att gå i pension. 

Kanske är det skolnörd jag är.... för tänk, där finns både starkt intresse och ett visst mått av beroende kvar,  efter att jag befunnit mig i skolans värld i, tja... 57-58 år väl. 

Sportnörd? Nej, aldrig. Men jag tycker att man ska ha lite koll kring den världen ändå, i rent allmänbildningssyfte. Att vara allmänbildad kan väl vara ett intresse så gott som något.

Lite mormorsnörd, det får man väl också vara... det är väl alla mor/farmödrar.