Vecka 48

Vecka 48, då är det mörkt i vår del av världen.
Skrev i  "Veckans fråga" till eleverna och undrade hur man skulle kunna muntra upp sig under denna trista mörka  tid.
"Hoppa i en lövhög" var ett förslag.

Nu tycks alla lövhögar vara på väg att förvandlas till jord, de är hala, mjuka och blöta. Det där härliga prasslet och rasslet som hörs då man hoppar... eller går... i torrt löv, det hörs inte lägre.

Så riktigt så enkelt är det inte att bli upprymd genom hoppande i lövhög, är det inte. Men förslaget var klart upprymmande.

Kylan kom och kylan gick i vecka 48.
De frostbitande temperaturerna lämnade efter sig en grusväg täckt av glansis.
Trots insats av grusbil, så var blev gårdagens eftermiddagspromenad - MED broddkängor på -  en spänd historia.
Den slutade dock lyckligt, även för C-E som inte tog det säkra före det absolut mer osäkra, och nöjde sig med vanlig kängor.

Skolvecka 48 har kommit och gått. I ett rasande tempo.
Nationella pratproven är genomförda. Hu, vilken massa extra tid det tar! Det är dock väldigt intressant att ta del av elevernas förmågor i de olika ämnena.

Elevarbetena med de egna intressena, har blivit över all förväntan bra.
Ibland/Ofta känns det som man är som bäst i sin lärargärning, nu när bäst före datumet i den gärningen är passerad.

Luciaövningarna går framåt.
Jodå, det blir jättebra i år också, trots att solisterna inte är av riktigt samma höga klass som under närmast föregående åren.
Men man kan sjunga duett... och då blir det bra. Stämsången fungerar ovanligt bra! Vi är många som är "gjorda" för körsång, de som klarar av att framföra ett solo, de är få.

Julmarknad på Torpa har stått på programmet idag.
Massor av folk, lite lagom handlat.
De mesta blev handlat på Hofsnäs, i deras hemslöjdsstuga och i deras "matbod".

Dagens promenad, då kameran fick en chans att se dagens ljus, det blev "mellanrundan" Vid Hofsnäs, Åh, vad jag gillar denna plats. Hoppas att nästa promenad i det vackra området, kan förläggas till blåsippetid.

Känner mig lite ( ganska så) orolig inför kvällens begivenhet, vilken startar om en och en halv timme. Ett stort kalas i C-Es barndomshus, alldeles för mycket folk för att jag ska känna mig bekväm, även om den stora obekvämheten är att människan som avskyr mig över allt annat, också kommer att befinna sig där. Jag förstår inte hur man kan hata någon ( mig) i femton år......Så ond är jag inte, så illa har jag inte burit mig åt.... och just nu förstår jag ingenting, det har ju funnits gånger då vi kunnat prata något.... men senaste gången så funkade inte det.... och jag fattar ingenting. Borde förstås inte bry mig, men tycker att det är väldigt läskigt att befinna mig i samma hus som hon.
'
Nu glömmer vi det jobbiga, och avslutar med höjdpunkten i vecka 48, årets höjdpunkt, absolut:

Karl-Petter  Friberg kom till världen i måndags morse.  Han har redan en plats i mitt hjärta.  Mormodern är så glad och tacksam för den fine pojken, precis som hon är för sina andra båda små.
Sammanfattningsvis: Trots mörker och hala vägar.... så var vecka 48 2018 en av de bästa veckorna i denna tantens 65 åriga liv.