Det lilla

Skymningen har sänkt sig och jag kan känna mig nöjd med vad jag hunnit med under den korta dagen. Tiotusenstegsgränsen är fixad med råge, bror och svägerska har varit på besök till lunch, lite tomtar och andra julgrejer har ställts på plats och den senaste veckans foton i lilla kameran är kollade och fixade.
Det lilla, vad det gäller julsaker är framplockat. Nästan bara tomtar med affektionsvärde har fått komma fram. Det räcker, så gott. Att det ligger många tråktomtar kvar i tomteförrådet, ja, det spelar ju ingen roll. Det är det lilla som gör det lite lagom juligt.

Det där med gran är bortvalt, för andra året i rad. Lite tråkigt, men det finns någon som tror att den inte tål gran, och då får tall vara ett bra alternativ. Plastgran, nä, det vill jag inte ha. Äkta vara och sådant som har ett känslomässigt värde, det är så jag vill ha det.

Tänker ofta på hur lite det ska behövs för att man ska känna sig glad, att man ska känna sig uppmuntrad, att man ska känna sig sedd.

Fick en klapp på axeln av en kille som jag inte har haft så mycket kontakt med på många år. " Hej Anna-Lena! " Så glad jag blev över ett glatt hej!

Så glad jag kände mig efter festen som jag skrev om i förra inlägget. Alla var glada, positiva och sociala, även den som jag varit så "rädd" för. Lite vänliga ord, ett vänligt bemötande, det är allt som behövs, för att man ska känna sig glad.

"Du gör ett bra jobb med X" sa en i elevvården. "Va", sa jag " vad menar du?". "Du pratar med X så att  X känner sig sedd och bekräftad".

Men snälla... är inte det så vi ska göra med alla våra elever?

Och som vi vuxna också ska göra i våra möten med varann.  Ett litet leende, en klapp på axeln, några vänliga ord.. det betyder så mycket. Jag tror inte att jag är ensam att känna så...

Lucia är över för den här gången. Som vanligt, så har jag helt otroligt bra elever, så att det blir riktigt bra framträdanden.
Det är så roligt att får höra att åhörarna gillar det de ser.. och framförallt det de hör.
En fin blombukett fick jag efter framträdandena på det stora företaget.
Visst blir man glad, när man får positiv respons.

Pepparkaksbak fick den här lille killen vara med om för första gången, i veckan. Synd att vi glömde ta med lilla kaveln. Men visst fixade han till några grisar och hästar, innan han tröttnade på kavel och mått och ägnade en halvtimme minst, åt att bereda en klutt deg på sitt eget sätt. Det är ofta det lilla som kan bli de bra "leksakerna"

Åka fram och tillbaka till Malmö över dagen ? Det gör man så gärna för att träffa den här lilla glädjespridaren.
Man behöver inte träffas så länge, det är den lilla mysiga stunden tillsammans som är så viktig.

Många gånger tänker vi att det ska vara så stort, så märkvärdigt. I min värld så är det det lilla positiva, det lilla glädjegörande, det lilla bekräftande, som är det absolut värdefulla.

Vecka 48

Vecka 48, då är det mörkt i vår del av världen.
Skrev i  "Veckans fråga" till eleverna och undrade hur man skulle kunna muntra upp sig under denna trista mörka  tid.
"Hoppa i en lövhög" var ett förslag.

Nu tycks alla lövhögar vara på väg att förvandlas till jord, de är hala, mjuka och blöta. Det där härliga prasslet och rasslet som hörs då man hoppar... eller går... i torrt löv, det hörs inte lägre.

Så riktigt så enkelt är det inte att bli upprymd genom hoppande i lövhög, är det inte. Men förslaget var klart upprymmande.

Kylan kom och kylan gick i vecka 48.
De frostbitande temperaturerna lämnade efter sig en grusväg täckt av glansis.
Trots insats av grusbil, så var blev gårdagens eftermiddagspromenad - MED broddkängor på -  en spänd historia.
Den slutade dock lyckligt, även för C-E som inte tog det säkra före det absolut mer osäkra, och nöjde sig med vanlig kängor.

Skolvecka 48 har kommit och gått. I ett rasande tempo.
Nationella pratproven är genomförda. Hu, vilken massa extra tid det tar! Det är dock väldigt intressant att ta del av elevernas förmågor i de olika ämnena.

Elevarbetena med de egna intressena, har blivit över all förväntan bra.
Ibland/Ofta känns det som man är som bäst i sin lärargärning, nu när bäst före datumet i den gärningen är passerad.

Luciaövningarna går framåt.
Jodå, det blir jättebra i år också, trots att solisterna inte är av riktigt samma höga klass som under närmast föregående åren.
Men man kan sjunga duett... och då blir det bra. Stämsången fungerar ovanligt bra! Vi är många som är "gjorda" för körsång, de som klarar av att framföra ett solo, de är få.

Julmarknad på Torpa har stått på programmet idag.
Massor av folk, lite lagom handlat.
De mesta blev handlat på Hofsnäs, i deras hemslöjdsstuga och i deras "matbod".

Dagens promenad, då kameran fick en chans att se dagens ljus, det blev "mellanrundan" Vid Hofsnäs, Åh, vad jag gillar denna plats. Hoppas att nästa promenad i det vackra området, kan förläggas till blåsippetid.

Känner mig lite ( ganska så) orolig inför kvällens begivenhet, vilken startar om en och en halv timme. Ett stort kalas i C-Es barndomshus, alldeles för mycket folk för att jag ska känna mig bekväm, även om den stora obekvämheten är att människan som avskyr mig över allt annat, också kommer att befinna sig där. Jag förstår inte hur man kan hata någon ( mig) i femton år......Så ond är jag inte, så illa har jag inte burit mig åt.... och just nu förstår jag ingenting, det har ju funnits gånger då vi kunnat prata något.... men senaste gången så funkade inte det.... och jag fattar ingenting. Borde förstås inte bry mig, men tycker att det är väldigt läskigt att befinna mig i samma hus som hon.
'
Nu glömmer vi det jobbiga, och avslutar med höjdpunkten i vecka 48, årets höjdpunkt, absolut:

Karl-Petter  Friberg kom till världen i måndags morse.  Han har redan en plats i mitt hjärta.  Mormodern är så glad och tacksam för den fine pojken, precis som hon är för sina andra båda små.
Sammanfattningsvis: Trots mörker och hala vägar.... så var vecka 48 2018 en av de bästa veckorna i denna tantens 65 åriga liv.

Pensionär

Det var alldeles tyst i öronen när jag vaknade.
Det envisa pipandet var BORTA! Underbart, det har varit lite jobbigt av och till under senaste veckorna.
Öset från högtalarna, från Sven Ingvars väldiga konsert igår, hade sannolikt boostat hörselcellerna, därinne i örats båggångar.
Tinnitus är en biverkning till blodtrycksmedicin. Högt blodtryck kan orsaka betydligt större skada än vad tinnitus gör... det är vanligt och ofarligt... men störande, speciellt i tystnaden.

 ¨
Slog i vanlig ordning på mobilen, ganska så snart efter att jag vaknat. Upptäckte att jag redan fått grattishälsningar, trots att timmen var så arla att solen inte ens orkat upp. Men ok, den är seg så här års, ännu mer morgontrött än vad jag är.
Meddelandeikonen visade på flera meddelanden. Grattismeddelanden!
Skäms för det där jag skrivit om att jag inte har vänner.... jag har massor... vänner och goda bekanta.
Glädjegörande!

Under torsdag och fredag har blommor lämnats in. Från Helena, den goda svägerskan, från gamla vännen sedan många år tillbaka, Karla... och så en stor bukett + praliner från Karins familj. Tack, tack, tack! Man blir glad av blommor!

Ava var vaken och sa via mobilens Whatsapp - faktiskt - grattis till sin mormor. Bra gjort, vid knappa femton månaders ålder.
CE hade överträffat sig själv och beställt resa till Stockholm med biljett till "Såsom i himmelen". Avresa sker första mars. Blir att ta en ledig fredag. Det är jag värd. En sådan bra present!

Mer födelsedagshälsningar via mobil och internet strömmade in. TACK, TACK, TACK!

Förmiddagspromenad i ganska så skönt nollgradigt väder, fem kilometer, Sannelund- Älmås- Moghult.
Var inne och sa hej till Roger och kollade hur det gått på gårdagens quiz. Naturligtvis hade vi vunnit om laget varit komplett. Nu var det bara han i "Gretas vänner" som var på plats på Glasets hus, och han ingick i ett annat lag.
Vi säger grattis till våra vänner "Bergmans" som tog hem segern i går.

Efter ett kort besök på prisbelönta ICA i Dalstorp, var det dags för lunch på Limmared Värdshus.
Snitzel "Medium" var så mättande så att jag inte orkade någon efterrätt, vilket jag bespetsat mig på denna födelsedagsdag.

Väl hemma så... ja, jag läste några kapitel i boken som alla förstelärare ska ha läst tills på torsdag. Känns som det är lite sent påtänkt med utveckling av professionen... men det är klart, ett och ett halvt år tänker pensionären vara kvar i skolans värld, förutsatt att hon mår lika fysiskt bra som hon gör nu.

Tog fram nya stickgarnet ... ett av alla som jag beställt hem... och började sticka på lillebrors julklappströja.
Kom igen nu, lillebror! Mormor väntar på att få träffa dej! Ska vi säga att du bestämmer dej för att komma i morgon....?

CE bjöd på räkmacka till kvällsmat. Jag firar dagen med lite vin. CE håller sig "nykter" utifall det blir "utryckning" i natt.


Femfemman har blivit pensionär. Bara att konstatera. Samtidigt är jag tacksam. Jag har flera vänner som aldrig fick uppleva sin pensionsdag.
Första pensionen, en del av en tjänstepension, utbetalades igår. Känns konstigt... bara FÅ 3000 kr, utan att ha gjort något. Vilket jag naturligtvis gjort... men ändå...

Spinmixen kostar halva priset till våren. Jag är ju pensionär! Trots en god inkomst.
Biobiljetterna blir billigare.
Jag kan åka gratis buss i hela Västra Götaland. Om jag har tid....

En ny värld öppnar sig efter 65! Jag håller fast vid den gamla ett tag till.... fast det där med pensionärsrabatter, det vore jag ju dum att inte utnyttja.

TACK ALLA SOM HAR SAGT GRATTIS PÅ OLIKA SÄTT IDAG! Jag blir så glad av er omtanke!

November

- Vilken är din bästa månad? har jag frågat mina elever ibland.
När eleverna går i fyran, femman så svarar de nästan alltid med den månaden som de är födda i.
Tror f.ö. aldrig jag ställt frågan till "stora" sexor, så deras svar vet jag ju inte.

- Vilken är din favoritmånad, Anna-Lena? Är det din födelsedagsmånad november?
-Nej, nej, nej, svarar jag. Jag tycker nog om alla månader på något sätt, utom just november.
November är bara mörk, tröttande och tråkig. Alla andra månader har något, t.o.m december och januari.... December har advent och lucia, i januari har det "vänt" och i februari kan man skönja ljuset igen. Resterande månader har mycket positivt i sig, det är ljust och växtligheten kommer tillbaka, ljus och växtlighet når sin höjdpunkt och övergår så småningom i vackra höstfärger.

November är nog ingens favoritmånad.
Nu har iallafall halva månaden passerat.
Mörkret regerar över de korta dagarna... och de förskrämda växterna, som råkat gå i blom vid alldeles fel årstid, undrar vart de kommit.
Är det glädjande att se blommande växter i november? Nja.... jag får mest en vemodskänsla. Det är så långt till den riktiga blomstertiden.
Eller inte så länge kanske, i bästa fall "bara" fyra månader till snödroppar och tussilago.
För fyra månader sedan var det torr och varm sommar.... är det så länge sedan, egentligen`?

Tiden går snabbt, kanske ännu fortare när kvällarna är så långa.
Försöker komma ut och röra på mig en stund varje dag trots mörkret.
Funkar bra, även om det inte direkt är några lustfyllda promenader, de där mörkerpromenaderna. Men de gör gott, en tant som blir 65 om en vecka, behöver både frisk luft och motion.

Vart har tiden tagit vägen? tänker jag ibland. Inte fattar jag att jag blivit så gammal.
Så mycket jag varit med om, tänker jag andra gånger. Detta trots att livet varken innehållit äventyr eller karriär. Bara rullat på, och jag är väldigt tacksam för så mycket i livet.

Samtidigt känner jag ett stort misslyckande. Jag blev en som saknar vänner. Jag har inte lyckas hålla kvar dem som jag såg som vänner. Det finns människor som tycker riktigt illa om mig, människor som jag kunde stått nära. Det är en sorg.
Har försökt, och lyckats, hålla tankarna på dem som avskyr mig borta, under lång tid.
Men så aktualiserades de i veckan som gick.... och kom tillbaka.

Ska jag verkligen behöva välja bort att gå på bjudning, bara för att den tydliga avskyn från en enda person förstör för mig.

Och som sagt, det sitter i efteråt... trots att jag bara vill skaka bort det, så klistrar det sig fast som ett segt tuggummi i själen.

De mörka novemberdagarna har innehållit mycket positivitet.
Var hos tandhygienisten, visade sig att jag fått  en 65-årspresent på 600 kr från staten, så att det blev rekordbilligt.
Inget att åtgärda mer än tandsten.
Men ack, den glädje som varar... i går fastnade en bit av en gammal amalgamlagning i tuggummit.
Så det blir att ringa till Tandvärkstan på måndag, och räkna med att punga ut presentpengarna ... gånger... tre?
Nåja, det drabbar ingen fattig....

Passade på att gå in på Tranehälsan, i samband med tandläkarbesöket i kommunens centralort.
Listade mig där i våras, efter att jag hört mycket positivt om den nyöppnade privata vårdcentralen. Egentligen är jag emot privatiseringar, men Närhälsan är ingen positiv upplevelse, framförallt beroende på att det är svårt att förstå många av de utländska hyrläkarna.
F.ö. så är jag mer emot hyrläkarsystem än privata vårdcentraler....

Iallafall så behöver jag påfyllning på blodtrycksmedicinreceptet efter nyår. Tänkte bara prata med dem om hur an tänker, när man skriver ut nytt recept. Ska jag ha dygnsmätning innan ?

Jag blev synnerligen vänlig mottagen och fick träffa ansvarig sköterska på stört.
Hon ville ha blodprover inför utskrivningen av nytt recept. Efter att hon knackat på dörren till lab, så sattes jag direkt i en stol och fick lämna två rör blod. Att få till en läkartid som passar både mig och läkaren var inte riktigt lätt, så det fick bli direkt efter jul och nyår. På lovet.

Wow, vilken service! Vilket mottagande! Kände mig riktigt nöjd med vårdvalet.

Har haft en lärarstudent i min klass i två veckor. Det är väldigt roligt att få jobba ihop med en person som kommer att bli en utmärkt lärare.  Man känner att man har nytta av sin erfarenhet, man har råd att ge.
Min VFU-student fick besök från högskolan. En mattelektion skulle avkollas.
Oj,oj , oj, sa och tänkte jag efter diskussionen som vi hade med mannen från högskolan, efter lektionen.
Oj,oj,oj vad högskolans högutbildade lärare ligger långt från den verklighet som råder i skolans värld.

Som så mycket vad det gäller skolan, så  gäller det att ta sig igenom den. Sen blir det bra för de flesta, iallafall för dem med ambitioner.

Tisdagar med Konrad, det är veckans höjdpunkt. Härligt att kunna vara ute så mycket under den ljumma dagen. Härligt att fortfarande kunna använda sommarens leksaker.

Känner ibland en väldig längtan att träffa Ava oftare. Hoppas att vi får till det någon gång före jul. Tur att digitala medier finns, så att man kan följa henne med facetime, och videor och bilder på både whatsup och på Instagram.

Naturligtvis är jag spänd på Konrads lillebror också. Han som kan avisera sin ankomst när som helst. Om inte han väntar för länge, så  får han, liksom sin mormor,födelsedag i november.
Undrar om han också kommer att svara "November" på frågan: - Vilken är din favoritmånad?

Gräne gruva

Det finns bra geocachingrundor, det finns de som är bättre än så....och så finns det några enstaka rundor som är helt lysande.
På höstlovets sista dag, så besökte vi en av de mest förstklassiga rundor, som vi någonsin träffat på.
Gräne gruva, mellan Holsljunga och Överlida.

Gruvan var i drift mellan 1899 och 1932. Man bröt företrädesvis fältspat och kvarts. Fältspat användes till porslinstillverkning och kvartsen användes bl.a. i tyska splitterbomber under första världskriget 

Det bröts ytterligare ett antal mineraler, varav en heter euxenit och är låghaltigt radioaktiv. Denna mineral pulveriserades och användes i radiumdukar, vilka påstods kunna bota smärta.

Brytningen skedde med hjälp av dynamit. Kvinnor och barn hackade rent malmen, som sedan kördes i skottkärror till en tågvagn. Vagnarna kördes via ett stickspår till järnvägen mellan Svenljunga och Falkenberg, och den mesta malmen skeppades sedan till hamnar i Tyskland.

Hu, vilket slit!
Vilket liv! Och ändå ligger det mindre än 100 år bort!
Väldigt svårt att förstå, tycker jag!
Samtidigt så skulle jag så gärna bara vilja se några minuter av den tiden. Inte deltaga... nej, nej... men som åskådare. Det borde ju finnas bilder/filmer från 20-30tal!

I området kring gruvan går en vandringsled. En grusad väg, som är så pass bred så att man med försiktighet skulle kunna köra med en liten bil
Men det är backigt, och vägen går i serpentiner i de brantaste partierna.
Så det är klart att man ska gå. Eller cykla... om man vågar..... för mig skulle det vara för brant både uppför och nerför, för att jag skulle känna mig bekväm med det.
Men en ovanligt fin vadnringsled, det är det. Inga rötter att snubbla på, inga rullande stenar....utan en riktig grusväg.
1800 meter lång är leden, som Holsljunga hembygdförening har anlagt.

Efter en stunds vandring i uppförslut, så är man ovanför gruvan.

På högsta punkten finns också utsikt över sjön Hallången.

Där fanns också ett fräscht fikabord, vilket passade oss precis just då.

Lite kallt blåste det om ryggen på mig som bara hade fleecetröja. Själva vandringen framkallade lite värme i sig, så om man undantar fikastunden, så var jag absolut rätt klädd i det lite råa höstvädret.

Nerför bar det via en väg som slingrade sig fram och tillbaka utför branten.
Vid Hallångens strand väntade ytterligare två fikabord, med absolut bästa sjöläge.

Längs rundan finns sju geocacher utplacerade. ( Ytterligare en finns i direkt anslutning till rundan)
Det var enkla gömmor, petrör, som alla lätt skulle kunna hittas även med några centimeters snötäcke.
Geocachingrundan längs vandringsleden vid Gräne gruva, den är gjord för att man ska få en anledning att besöka denna pärla och sakta vandra i det vackra landskapet, inte för att leta kluriga gömmor.

Sista delen av gångturen gick längs den gamla järnvägen.

Nedanför gruvschaktet ligger fortfarande sten och grus från olika mineraler kvar. Det ser ut precis som om det hade lagts där under senaste veckan....

Gräne gruva, det är en plats som jag verkligen rekommenderar alla att besöka, geocachare eller ej. 

För egen del, så hoppas jag verkligen att vi kommer att hitta hit igen, gärna under vår eller sommar.

Åktur

Oj,oj,oj, vilka mängder av cacher det har publicerats i trakten av Länghem under veckan.
Hjskogen är rena gudagåvan till den som gillar geocaching, men som inte så ofta vill åka långväga för eftersök.
Förra lördagen promenerade vi öster om samhället, denna gång hade vi en åktur mellan Månstad och Länghem eller en promenad alt. åktur med utgångspunkt från Rådde gård att välja på.

- Åka bil, tyckte C-E. Det är för kallt för att gå en halvmil... eller vad det nu kan vara.
- Hur kul är det att åka bil? undrade jag... men gav som vanligt med mig. : ) Ok, då, klart att vi ska ta vara på chansen att hitta cacher som finns i närområdet.

Sagt och gjort.
Vi tog vägen över Limmared och Kindsboda, för att komma till Åkturen bakvägen.
Vägen mellan Kindsboda och Månstad, den är verkligen inte välbesökt, från vår sida sett. Har kanske åkt där ett par gånger tidigare.

En sådan massa gårdar det finns i trakten.
Ett sådant öppet och vackert landskap.
Ganska olikt hur det ser ut hos oss, trots att det är mindre än två mil emellan, fågelvägen.
Dessutom var man lyckligen befriad från snö, bara ett tunt puder täckte de öppna markerna.
Hos oss, i skogsbygden, är det inget puder, här är det snötäcke.

Solen lekte tittut med oss under den första delen av åkturen.
Sol, soldis, lätt lätt snöfall och större hagel turades  om.
Solen vann till slut.

Djuren var ute på höstbete, både på vallar

... och i hagar.
Så vackert här måste vara när det är vår och sommar!
Även nu på senhösten var landskapet vackert, speciellt som det var utsmyckat med levande väsen.

Väldigt intressant att i sakta mak och med många stop cruisa längs grusvägen.
Jag har kört här ibland, senast i somras, men absolut inte sett hur fint här är.
Mest för att jag haft nog med att kolla på vägen, som är ganska smal och stundtals kurvig, i stället för att ge mig tid att se mig omkring.

Cacherna då?
Lätthittade, till allra största delen. Precis som det ska vara när man är ute på åktur/promenad.
Absolut möjliga att hitta under hela vintern, även med en halvmeter snö, med några få undantag. 
Vägen mellan Månstad och Länghem bjöd på 16  cacher.... lätt, men varierat, "gömda".

Himlen var blå då vi kom till Länghem.
Sa till C-E att jag gärna skulle vilja åka och fika någon gång, där i församlingshemmet.
Man har  mycket på programmet i det stora vita huset till vänster på bilden, bl.a. afternoon tea.
Hoppas att det kan bli av någon gång snart, gärna i samband med att leta lite fler cacher.... för jag har ett hopp om att Hjskogen tänker göra Länghem till ett av Sveriges cachetätaste områden.

Undrar vad den här tjurtappen gjort för ont.
Han var verkligen satt i isolerings-cell, ensam på det stora fältet, flera hundra meter från närmsta gård.
Får man göra så här? undrade jag, och tyckte så synd om stackaren.
Mat hade han där i sin trånga cell.... men sällskap och möjlighet att röra på sig... Nä!

-Vi åker till Hofsnäs och inmundigar vår medhavda fika, sa jag till C-E.
Nej, så sa jag inte, jag har nog aldrig yttrat ordet inmundiga.
- Vi åker till Hofsnäs och fikar, sa jag nog. 
För åtta dagar sedan åt vi lunch där, efter en härlig promenad i höstigt väder. Idag var herrgården stängd. Kollade på event-skylten och såg att det fanns Farsdagsbrunch om två veckor... och två veckor efter det, så börjar julborden. Så Hofsnäs är levande även under senhösten. Man tar bara några veckors paus just nu.

Killen på bilden såg lika ensam ut som sin kollega ett par km västerut. Med den skillnaden att herr Highland cattle har ett stort område att röra sig på.

Tänkte ändå, får man verkligen låta kreatur vara helt ensamma?

En sådan massa stenar det finns i hagarna!  Inlandsisen kanske låg stilla länge här vid yttre Åsunden, och släppte ner sten efter sten, som den tagit med sig i sin framfart under smältningsprocessen.

Det fanns ytterligare några bilar på parkeringen vid herrgården. Några mer än vi, ville promenera vid sjön, trots råkallt väder.
Tänkte med vemod tillbaka på den gång i juli, då vi, letade upp ett par gömmor alldeles i närheten av den sjönära badstugan eller den gång i början av augusti, då jag och den goda vännen, först promenerade den långa skyltade "vandringsvägen" och efter en god lunch tog även denna rundan.

Tänkte försöka oss på WhereIgo - cachen vid Hofsnäs. Fick inte igång appen, och vet inte hur man gör. Har fått erbjudande om att få en guidad genomgång av en mysig nalle. Antar det erbjudandet, för jag fattar ingenting alls....

Insikt är en ny gömma, en bit in i skogen. Även den av med HJskogen som designer.
- Den mest genomarbetade cache jag sett, sa ovan nämnde geocachare, den plyschklädde, då jag av en tillfällighet stötte på honom i veckan.

- Fyra på svårighet, sa jag till C-E. Är det lönt att vi ger oss på den. Vi är inte så tekniskt smarta någon av oss.
- Vi kan väl se vad det är, sa han.

Oj, oj vad grejer man behövde för att  få upp holken.
C-E ville faktiskt ge upp direkt.

- Nej, lite får man väl försöka, menade jag och försökte komma till insikt om hur man  skulle göra.
När även jag i det närmaste gett upp, så gick det upp ett ljus för oss.
Yes! We made it!

Lunch på utmärkta Köksträdgården, en sväng till Borås för att hämta en bilstol att köra barnbarnen i, en gömma som passade alldeles förträffligt bra idag att logga, när man fått en timme till övers....

... och efter åkturen hem till hemmet igen, fanns det tid över för en promenad i ett snölandskap.

Man hinner mycket när dygnet har 25 timmar. Synd att det kanske inte inträffar någon mer gång... om nu man bestämmer att vi ska ställa in sommartiden. Vore synd, tycker jag... men kan absolut stå ut med evig sommartid.

En åktur genom årstider och genom olika landskapsmiljöer, genom by, samhälle och stad blev det. Tack Hjskogen för det!