Prisbelönta

                                     En fin bild från en fin resa för två år sedan, får bli prisbilden....

Under tio dagar har jag haft en lärarstudent i klassen. Han har haft lektioner i svenska och engelska under denna period. Eftersom killen i fråga har kommit långt i sin utbildning, så har han haft fria händer i sin lektionsplanering.
- Kan jag ha ett pris till den eller  de som får högst poäng på quizet som jag tänker ha under engelskalektionen? frågade han mig.
-  Testa, tyckte jag. Se  hur du upplever det och hur eleverna upplever det.

För egen del så har jag sällan haft några tävlingar, som resulterat i priser, i skolan. Det har förekommit, och då har det handlat om en kola eller en fruktklubba. För ett antal år sedan så var vi på Navet och hade kompetensutvecklande matte.  En övning som man kallade "Glupska grisen" introducerades. Det handlade om att få så hög poäng som möjligt, samtidigt som ju längre man höll sig kvar i leken, ju högre risk var det att bli helt nollad.  Priser, mindre chokladask, utdelades till den av oss lärare som fick högst poäng.
Jag införde leken i min klass, med klubbor eller kolor som vinst. Det funkade bra genom flera klasser, tills jag hade en klass, där en elev blev så förtvivlad att den inte vann, så han storgrät. Sen dess har jag inte kört "Glupska grisen" med annan vinst än ÄRAN.

I fredags genomförde lärarstudenten quizet. Två elever fick pris, de andra blev utan. Det blev ingen gråt, ej heller något uppror, men det muttrades en hel del.
Lärarstudenten skulle ha en lektion i svenska, som sin sista lektion i klassen idag. En skrivuppgift.
- Låt eleverna skriva en argumenterande text om sin inställning till prisbelönta tävlingar i skolan, föreslog jag.

Sagt och gjort. Lärarstudenten hade förberett lektionen noga och hade en utmärkt  inledning, en repetition för eleverna om hur man skriver en argumenterande text.
Under de trettiofem minuter som sjätteklassarna hade på sig att skriva, framfördes många intressanta tankar. Och synnerligen goda texter!
Det fanns förstås olika åsikter i frågan. Flera tyckte att det är bra med prisbelönta tävlingar i skolan, att de inspirerar och motiverar. Andra tyckte att det i så fall ska vara något litet pris till alla, för alla har ju inte förmågan att vara bäst. Den som vinner kan få ett större pris, medan den som kämpar och gör sitt bästa, kan få ett mindre pris. Några tyckte att det är helt ok med tävlingar och priser, för så är det ju i verkligheten, medan några tyckte att skolan ska inte ha priser i tävlingar, barn ska inte pressas att behöva vinna, barn ska inte behöva känna sig mindre värda för att de inte är så duktiga i något ämne.

Sammantaget blev det några utmärkta lektioner. Det var väldigt intressant att få ta del av elevernas helt olika synsätt. För egen del. så tycker jag heller inte att priser till dem som presterar bäst, ska utdelas. Det räcker med de eländiga betygen! Det är ju också en belöning. Det finns  elever som verkligen kämpar, och visst är de värda sina höga betyg, men det finns ju också elever som inte har förmågan att uppnå ett högre betyg än, i bästa fall E, hur de än kämpar.

Lite uppmuntrande firande kan man absolut ha ibland. Det händer ibland att jag sticker iväg och köper glass ( riktig glass, inte billighetsglass ) för att fira ett gott resultat i klassen, på ett prov eller gällande någon annan framgång.
Då händer förstås det att någon annan klass blir avundsjuk, för deras lärare lägger inte ner privata pengar på att köpa godsaker .... eller något annat. Vi är ju olika.....

Under ganska många år, så gjorde jag adventskalender med små paket till mina elever. Det var en hel del avundsjuka från de andra klassernas sida, det vet jag. Jag kommer också ihåg en av mina rektorers skarpa blick på mig, då vi haft besök av skolinspektionen.  Han hade fått påpekande att se till att hans lärare skulle vara mer samspelta, att inte någon enskild klass skulle få fördelar.....
Jag slutade med adventskalender för ett par år sedan, då jag kände att det där med att få en  tomte i adventspresent,  inte uppskattades så särskilt av barnen.

I flera Facebooksgrupper med skolanknytning ställs frågan: Vad ger ni era elever  i avslutningspresent? Jag har inte sett den frågan förrän i år.... Avslutningspresent till eleverna? Jo, jag har ofta totat ihop något då jag lämnar en sjätteklass. Förr var det bara ett litet häfte där jag skrivit ner minnen och tankar, under senare år så har jag gett hemstickade sockar. Mest för att få avsättning för alla sockar jag stickat under vintrarna.  Uppskattat? Jag vet inte.... faktum är att jag skämts lite, då jag delat ut paketen med den hemgjorda presenten. Några mer uttalade tack har jag sällan fått.

Denna vår  har jag inte stickat några strumpor alls,  Har nog haft strumpstickningsuppehåll ett halvår. Har blivit några tröjor i stället.

Ska det inte bli någon present till mina sexor då? Min sista egna klass.... ? Tänkte först, nä, jag struntar i  det... varför ska man ge sina elever en avslutningspresent? Men så kom jag på.... jo, det har jag ju gjort under så många år.... Jag får allt löpa linan ut. I år har jag gjort det bekvämt för mig.... beställt på nätet.... vad det är ja det för ni gissa. Något som varit min käpphöst under åren med denna klass och andra klasser, är det....En personlig hälsning kommer, i vanlig ordning, att komma med.

Lärarstudentens argument för att köpa priser till de som lyckades bäst i quizet var att "sådan är ju verkligheten". Man måste lära sig att en del får priser, blir mer firade än andra. Andra blir utan,
Efter dagens lektion med de olika elevtexterna, så hade han inte ändrat åsikt. Han skulle med stor sannolikhet att ha prisbelönta tävlingar, då han får egna klasser.
Min åsikt är en annan.
Vad tycker du? Det skulle vara kul att veta.....